Jag är av samma åsikt som du. Enligt den ena grenen av den gamla Vaquerotraditionen startas unghästarna i 3/4 eller 5/8 bosal och mecate. Dom tränas först från marken och sedan uppsuttet tills hästen utan mostånd går undan för tryck och svarar på små signaler. Detta uppnår man genom att byta till tunnare bosaler och mecates allteftersom hästen utvecklas och blir mer och mer känslig.
När hästen sedan är 5-6 år (när hästen fått sin permanenta tanduppsättning) introduseras signalbettet som kan vara av olika typer tex spade. Under den tiden, upp till 1 år, rider man med både bett och en tunn bosal eller bosalita som ofta är 3/8". I början använder man inte bettet utan det ligger bara i hästens mun för att den ska vänja sig vid det. Sedan börjar man succesivt använda både bettet och bosalen parallellt så att hästen både får den välkända signalen genom bosalen samtidigt som den lär sig signalen från bettet.
Enligt Vaquerotraditionen är en häst inte färdig för att ridas enbart på bett förrän den är 8-9 år gammal. På det viset sparar man hästens känsliga mun under dom första 3/4-delarna av hästens utbildning. Enligt mitt sätt och se det är detta den bästa utbildningsmetoden och värd varenda minut av utbildningtiden för att i slutändan få en häst jag kan rida med så små signaler att det nästan inte går att se med blotta ögat. Vilken otrolig känsla!
"There are no shortcuts to any place worth going..." mycket tänkvärt. Citatet hittat på
www.thecalifornios.com.
Jag vill ju tävla men jag vill inte bli tvingad att stoppa in ett bett i munnen på min häst 
