Jag tycker det låter helt orimligt. Jag märker ju redan på min 4-månaders hur hon har sin pappa som primär anknytningsperson eftersom han är med henne överlägset mest. Att tro att det ska gå att dela lika på anknytningen/relationen utan att lägga tid på det låter jättekonstigt och helt tvärs emot den forskning jag läst på området.
Men det är ju just att det det syftas på, att det går att lägga tid på barnet även om man inte är föräldraledig. Jag tycker jag och min man har lika bra relation till dottern på nu 2år (och har haft det sedan hon föddes) och jag har tagit betydligt mer föräldraledigt (han har tagit ut ca 100dagar). Detta trots att han under stor del av tiden har veckopendlat. Men så flaskmatade vi, tog nära på hälften av nätterna var ända från start och de fick tidigt vara ensamma bara far och dotter hela dagar både för att jag skulle komma iväg och då jag arbetade när han ändå var ledig (dvs fredagar och ex julveckorna) med start från när hon var 8v.
’Såklart’ anknytningen inte blir samma om den föräldralediga huvudsakligen har ’barnansvar’ även utanför partnerns arbetstid, kräver ju lite insats av den som jobbar.
Men vi kanske har ’tur’ med anknytningen. Ryser dock när jag pratar med mammor som inte kan vara ifrån deras 6mån barn ens en dag eftersom barnet bara skriker/gråter med pappan. Men alla är och prioriterar olika Ibland låter det dock nästan som något de är stolta över men det kan vara en övertolkning från min sida