Om föräldraförsäkring (utbruten från Söndagsintervju idag - Linnea Claeson)

[Lo_]

Här är en som delat 50/50, och varit aktiv ryttare hela vägen så lämnat barnen helt med sin pappa tidigt och på daglig basis.

Ändå föredrar båda barnen mig i alla lägen, och nog fan var det jag som såg till att det fanns lucialinne i rätt storlek imorse.

Är absolut för en lagstadgad fördelning om 50/50, och det behövs så mycket mer utöver det men ett steg i rätt riktning iaf.

 

[WildWilma]

Jag tycker det är märkligt att det är så många fäder som inte kräver hälften av tiden? Min umgängeskrets är generellt medveten om strukturer och diskuterar mycket jämställdhet men även om alla pappor jag känner har varit föräldralediga har de allra flesta tagit ut mindre än mamman. Det vanligaste i min krets är att mamman är hemma i ca ett år och pappan i sex månader (vilket ju gör pga medelklass och kan spara på dagarna) Min systers man är den enda jag känner som tagit hälften av tiden. Om jag och min sambo skulle få barn skulle jag gärna vara hemma länge för jag älskar att vara hemma, men jag skulle bli väldigt besviken på min sambo om han inte krävde att få vara med vårt barn lika mycket som jag.
Min pappa var föräldraledig tre månader med min storasyster i början av 80-talet, och inget alls med mig för att min mamma så gärna ville ha hela ledigheten. Idag säger min pappa att han verkligen ångrar att han lät mamma få som hon ville, och jag tror verkligen inte att han hade gjort så om normerna sett annorlunda ut.

Ja verkligen men tyvärr är det nog alldeles för långt från normen för att de ska "våga" göra det. Min man är den som haft barnlängtan i vårt förhållande men han hade nog tyvärr inte stått på sig om att få halva föräldraledigheten om jag hade motsatt mig det. Som han säger så kan han ju inte skaffa barn själv. Men han hade nog helst inte varit hemma mindre än 6 månader. Men jag anser att han ska vara hemma lika länge som mig så vi tar 8 månader var inkl. en hel del gemensam ledighet.

Min man har fått höra från många män att de ångrar att de inte varit hemma med när barnen varit små så jag kan tänka mig att de flesta om de skulle uttrycka en sådan önskan skulle bli överkörda av kvinnan i förhållandet. Som någon annan skrev i denna tråd så finns det alltså kvinnor som hellre skaffar barn med en man som är så ointresserad av att spendera tid med sitt barn att de lämnar över föräldradagar frivilligt än att de skaffar barn med en man som vill behålla sina dagar för att kunna umgås mer med sitt barn Det kan ju vara en förklaring till varför så många kvinnor verkar skaffa barn med män beter sig som

Är det vi kvinnor som har svårt att dela föräldraskapet? I många fall upplever jag det så. Är det därför männen inte får eller kan strunta i att vara en likvärdig förälder?

 

[Vinur]

Ja verkligen men tyvärr är det nog alldeles för långt från normen för att de ska "våga" göra det. Min man är den som haft barnlängtan i vårt förhållande men han hade nog tyvärr inte stått på sig om att få halva föräldraledigheten om jag hade motsatt mig det. Som han säger så kan han ju inte skaffa barn själv. Men han hade nog helst inte varit hemma mindre än 6 månader. Men jag anser att han ska vara hemma lika länge som mig så vi tar 8 månader var inkl. en hel del gemensam ledighet.

Min man har fått höra från många män att de ångrar att de inte varit hemma med när barnen varit små så jag kan tänka mig att de flesta om de skulle uttrycka en sådan önskan skulle bli överkörda av kvinnan i förhållandet. Som någon annan skrev i denna tråd så finns det alltså kvinnor som hellre skaffar barn med en man som är så ointresserad av att spendera tid med sitt barn att de lämnar över föräldradagar frivilligt än att de skaffar barn med en man som vill behålla sina dagar för att kunna umgås mer med sitt barn Det kan ju vara en förklaring till varför så många kvinnor verkar skaffa barn med män beter sig som

Är det vi kvinnor som har svårt att dela föräldraskapet? I många fall upplever jag det så. Är det därför männen inte får eller kan strunta i att vara en likvärdig förälder?

Nu kanske jag är trött och övertolkar, men anser du att det är ännu en sak kvinnan ska göra? Att vara tillräckligt snäll och tillmötesgående för att mannen ska känna att han får lov att ta ledigt för att umgås med sitt barn?

 

[Lo_]

Nu kanske jag är trött och övertolkar, men anser du att det är ännu en sak kvinnan ska göra? Att vara tillräckligt snäll och tillmötesgående för att mannen ska känna att han får lov att ta ledigt för att umgås med sitt barn?

Så tolkar inte jag det. Jag har upplevt samma sak, att många kvinnor i min närhet tagit nästan all FL "för att de vill" och för att de anser sig ha rätt till det. Jag har varit en lite udda fågel på min arbetsplats som "bara" varit ledig 6 respektive 8 månader. Nästan alla andra (eller alla kanske?) har varit hemma året eller mer. Min sambo jobbar på samma arbetsplats så vi har iaf visat att det går att göra annorlunda.

 

[WildWilma]

Nu kanske jag är trött och övertolkar, men anser du att det är ännu en sak kvinnan ska göra? Att vara tillräckligt snäll och tillmötesgående för att mannen ska känna att han får lov att ta ledigt för att umgås med sitt barn?

Näe bara att hon ska behandla sin partner som en likvärdig förälder. Kräva och/eller låta denne få möjlighet att vara just det. Snälla mot varandra hoppas jag man är i ett förhållande oavsett.

 

[Snurrfian]

Så upplevde jag inte normen, inte ens för drygt 40 år sedan när jag fick barn. Men jag var väl extremt privilegierad. Jag upplevde att vi hade bättre jämställdhet då o att pendeln sen dess har svängt.

Jag kan ju inte skarva min verklighet för att passa mainstream bukeuppfattning. Jag har insett att vi nog var privilegierade, rödvinsvänster intellektuella på Söder i Stockholm.

Problemet blir när du framskriver din verklighet som den enda rådande. Det är antagligen inte din mening men framstår så i text.
Jag är född -78. Mina föräldrar var udda i det samhälle vi bodde i, pappa var hemma 3 månader med mig och syrran som bebisar och var den som åkte på syjuntor. Han var den som lagade mat, bakade och sydde. Men var även en hejare på att snickra och mecka med bilar.
När båda jobbade så delade de upp dagen så att pappa åkte och började tidigt på morgonen och mamma tog morgonracet, sen kom pappa hem tidigare och hämtade oss och fixade kvällsmaten.

Men han reste även mycket i jobbet och mamma drog ett tungt lass många gånger. Men jag var rätt ensam om att ha en mamma som jobbade heltid, att ha en pappa som lagade mat och kom på olika aktiviteter.

 

[Imogen]

Jag kan ju inte skarva min verklighet för att passa mainstream bukeuppfattning. Jag har insett att vi nog var privilegierade, rödvinsvänster intellektuella på Söder i Stockholm.

Det ska du ju absolut inte göra. Men att ni inte var supersvensson och bra exempel på hur det i allmänhet var, är ju rätt väsentlig information i sammanhanget. Att det existerade folk som delade lika på 70-talet är ju långt ifrån samma sak som att på 70-talet delade man lika och det verkar ha varit mer jämställt då än nu.