Om föräldraförsäkring (utbruten från Söndagsintervju idag - Linnea Claeson)

Vad fult att bara citera delar av inlägget. Läs hela.

Förlåt, jag har svårt att förstå tonen? Att jag fulciterar och inte kan hålla flera tankar i huvudet? Jag citerade det jag ansåg var av värde. Anser du annat, får du gärna citera det du tycker att jag har missat.

Men om du ska vara så otroligt otrevlig så kan vi också för all del skita i det. :)
 
Nej normen för oss mammor även i storstaden är att trots vi har bäst betyg från universitet och högskola och lovande karriärer så ska vi vara hemma minst ett år med varje barn. Och sen jobba deltid eller slita ut oss. Jag har 1 vän, @SaraMara, som liksom mig väljer en kortare FL.

Jag har sluppit direkt otrevligs kommentarer men fler av sorten ”har DU barn?”.
Så upplevde jag inte normen, inte ens för drygt 40 år sedan när jag fick barn. Men jag var väl extremt privilegierad. Jag upplevde att vi hade bättre jämställdhet då o att pendeln sen dess har svängt.
 
Förlåt, jag har svårt att förstå tonen? Att jag fulciterar och inte kan hålla flera tankar i huvudet? Jag citerade det jag ansåg var av värde. Anser du annat, får du gärna citera det du tycker att jag har missat.

Men om du ska vara så otroligt otrevlig så kan vi också för all del skita i det. :)

Det blir en halmdocka när du bara delciterar. Men det kanske inte är medvetet? Att du faktiskt inte läst hela inlägget?

Så är det verkligen inte bland mina vänner (åldrar typ 25-37). Så det känns som det mest är så bland äldre människor? I min ålder och kretsar är det snarare så att gör du inte supermegakarriär samtidigt som du har barn oavsett vilket kön du har är du en ambitionslös människa.

Undantaget hon som skrev att ”nu börjar det riktiga livet” men hon är gammal högstadiebekant så jag räknar inte in henne bland mina vänner/krets. När jag tänker efter så de som ”blev kvar” på den lilla orten jag kommer från så de är såna som bara vill vara hemma och inte jobba osv. Så tänker att de i min ålder som resonerar så är folk med lägre utbildning och som bor på småorter.
 
Ja du upplever den normen som stark eftersom det är den du bryter mot. Den norm du själv utgör ser du inte eftersom du passar in i den. Hade du inte haft din karriär och tagit lång föräldraledighet hade du troligen tydligare sett den normen du idag passar in i.

Så du anser att vi som jobbar deltid från bebis är liten är så många att vi är en norm?
Hur många känner du som kör samma?
 
Så upplevde jag inte normen, inte ens för drygt 40 år sedan när jag fick barn. Men jag var väl extremt privilegierad. Jag upplevde att vi hade bättre jämställdhet då o att pendeln sen dess har svängt.

Då såg lagen helt annorlunda ut vilket såklart påverkade. Sen är min tro att 70talet var mer strävande efter jämställdhet och vi idag snarare har en backlash även om vi gått framåt på många plan.
 
Skillnaden var väl att fl var 6 månader o jag o barnafadern delade rakt av.
Och ni var nog ett undantag.
Det var ju först 1974 som män fick ta del av föräldraförsäkringen. Om man googlar ser det ut som att män på 70-talet tog utven väldigt liten del.

Uttaget av antalet föräldrapenningdagar var mycket skevt fördelat mellan
könen, trots övergången från moderskapsförsäkring till föräldraförsäkring.
År 1974 betalades endast 0,5 procent av alla föräldrapenningdagar ut till män.
(källa: http://lup.lub.lu.se/luur/download?func=downloadFile&recordOId=4917987&fileOId=4936756)

Försäkringskassan skriver att:
Ända sedan starten har mammor tagit ut den största delen av föräldrapenningen, och ett politiskt mål har länge varit att föräldrar ska dela mer jämställt på uttaget.

Och införandet av”pappamånader” (alltså dagar som inte kan överföras till den andra föräldern) är det som har ökat mäns uttag.
https://www.forsakringskassan.se/!u...Cp5R306oF4g07f5rhuQx_LspSlQIMWdOQc719gMEH93W/
 
Jag tycker det är märkligt att det är så många fäder som inte kräver hälften av tiden? Min umgängeskrets är generellt medveten om strukturer och diskuterar mycket jämställdhet men även om alla pappor jag känner har varit föräldralediga har de allra flesta tagit ut mindre än mamman. Det vanligaste i min krets är att mamman är hemma i ca ett år och pappan i sex månader (vilket ju gör pga medelklass och kan spara på dagarna) Min systers man är den enda jag känner som tagit hälften av tiden. Om jag och min sambo skulle få barn skulle jag gärna vara hemma länge för jag älskar att vara hemma, men jag skulle bli väldigt besviken på min sambo om han inte krävde att få vara med vårt barn lika mycket som jag.
Min pappa var föräldraledig tre månader med min storasyster i början av 80-talet, och inget alls med mig för att min mamma så gärna ville ha hela ledigheten. Idag säger min pappa att han verkligen ångrar att han lät mamma få som hon ville, och jag tror verkligen inte att han hade gjort så om normerna sett annorlunda ut.
 
Det finns ju både statistik från försäkringskassan som visar att öronmärkta dagar har effekt på uttaget, och det finns även forskning som visar att mäns uttag av FL är starkt korrelerat med öronmärkta dagar. Män som grupp tar endast ut dagar som inte kan överföras till den andra föräldern.

https://www.forsakringskassan.se/!u...Cp5R306oF4g07f5rhuQx_LspSlQIMWdOQc719gMEH93W/

The findings, which suggest that a large majority of men take nontransferable and highly paid leave
https://www.tandfonline.com/doi/abs/10.1080/13545701.2015.1082033

Och angående relationen mellan uttag av FL och ansvarstagande pappor:
Our survey of 356 employed Swedish fathers found that just taking leave (no/yes) had no significant impact on fathers’ participation in childcare and relations with children. Just taking leave is apparently not a significant enough departure from traditional gendered expectations to encourage couples to adopt a less gendered division of labour for childcare after fathers take leave.
We did find that the number of days of leave taken had a significant and positive impact on five out of nine aspects of fathers’ participation in childcare and relations with children, controlling for factors that might contribute to both leavetaking and equality within the family (fathers’ gender attitudes, parents’ education and parents’ work involvement). Fathers who took more days of leave were more likely to take solo responsibility for children when mothers worked, spend more time with children on a workday and be engaged in specific childcare tasks, especially those related to physical care-giving. Fathers who took more days of leave were also more likely to report satisfaction with the amount of contact they had with their children.
https://www.tandfonline.com/doi/abs/10.1080/13668800701785346
 
Det finns ju inte bara en endaste samhällsstruktur. Det går att lägga till fler perspektiv, klass t.ex, så uppenbarar sig andra strukturer. Normen för den vita medelklassmamman i storstaden
är att göra karriär och satsa på självförverkligande. Det är samma grupp som går i bräschen för kvotering av föräldraledigheten. Kvinnorollen tar sig olika uttryck i olika grupper och miljöer. Det som är förenande är att alla är måna om att få alla kvinnor att passa in i det egna idealet.
Jag ser inte den koppling du tycks göra mellan normen att göra karriär för oss medelklassmammor i storstad och frikopplingen från modern som primärförälder och uttagande av längre fl än papporna. Har du något stöd för den uppfattningen?
Jag har inte en enda kvinnlig kollega som underskridit ett års fl och inte en enda manlig kollega som överskridit sex månader. Inte heller känner jag till mer än en handfull kvinnor som liksom jag höll fl till sex månader, så jag ställer mig ytterst tveksam till att normen om självförverkligande - i vart fall än så länge - haft någon reell påverkan på ett jämställt uttag av fl.

Däremot åläggs enligt denna norm oss kvinnor en enorm börda att lyckas både konkurrera med männen karriärsmässigt, vara lika pålästa, insatta och kunna lägga lika stor andel av vår fritid på nätverkande, mingel, relationsskapande verksamheter osv samtidigt som vi slåss mot fördomarna om att vi ändå kommer vara frånvarande, mindre tillgängliga, inte lika pålitliga osv som våra manliga kollegor - och dessutom samtidigt vara goda mödrar med BARNETS bästa för handen i alla lägen, vilja vara hemma minst två år, jobba deltid, gärna laga mat från grunden, undvika socker och ta långa skogspromenader. Hur man än vänder sig har man fel sida bak alltså. Men att det finns en norm som säger kort fl det tror jag inte ett skvatt på faktiskt.
 
Så upplevde jag inte normen, inte ens för drygt 40 år sedan när jag fick barn. Men jag var väl extremt privilegierad. Jag upplevde att vi hade bättre jämställdhet då o att pendeln sen dess har svängt.

I varje tråd om föräldraledighet och föräldraförsäkring berättar du att du och alla i din omgivning delade föräldraledigheten rakt av och var jämställda på 70-talet.

Ingen annan än du kan ju veta om din beskrivning är korrekt. Men du får nog acceptera att om det var så, så var du och din omgivning ett särskilt undantag. Alla statistik och fakta kring föräldraledighet och uttag av föräldrapenning säger något helt annat.
 
Jag ser inte den koppling du tycks göra mellan normen att göra karriär för oss medelklassmammor i storstad och frikopplingen från modern som primärförälder och uttagande av längre fl än papporna. Har du något stöd för den uppfattningen?
Jag har inte en enda kvinnlig kollega som underskridit ett års fl och inte en enda manlig kollega som överskridit sex månader. Inte heller känner jag till mer än en handfull kvinnor som liksom jag höll fl till sex månader, så jag ställer mig ytterst tveksam till att normen om självförverkligande - i vart fall än så länge - haft någon reell påverkan på ett jämställt uttag av fl.

Däremot åläggs enligt denna norm oss kvinnor en enorm börda att lyckas både konkurrera med männen karriärsmässigt, vara lika pålästa, insatta och kunna lägga lika stor andel av vår fritid på nätverkande, mingel, relationsskapande verksamheter osv samtidigt som vi slåss mot fördomarna om att vi ändå kommer vara frånvarande, mindre tillgängliga, inte lika pålitliga osv som våra manliga kollegor - och dessutom samtidigt vara goda mödrar med BARNETS bästa för handen i alla lägen, vilja vara hemma minst två år, jobba deltid, gärna laga mat från grunden, undvika socker och ta långa skogspromenader. Hur man än vänder sig har man fel sida bak alltså. Men att det finns en norm som säger kort fl det tror jag inte ett skvatt på faktiskt.
Ja precis. Kvinnor hamnar i dubbla normer eller hur man ska säga. Det är ett jättestort problem och påverkar kvinnors hälsa negativt.
 
Jag ser inte den koppling du tycks göra mellan normen att göra karriär för oss medelklassmammor i storstad och frikopplingen från modern som primärförälder och uttagande av längre fl än papporna. Har du något stöd för den uppfattningen?
Jag har inte en enda kvinnlig kollega som underskridit ett års fl och inte en enda manlig kollega som överskridit sex månader. Inte heller känner jag till mer än en handfull kvinnor som liksom jag höll fl till sex månader, så jag ställer mig ytterst tveksam till att normen om självförverkligande - i vart fall än så länge - haft någon reell påverkan på ett jämställt uttag av fl.

Däremot åläggs enligt denna norm oss kvinnor en enorm börda att lyckas både konkurrera med männen karriärsmässigt, vara lika pålästa, insatta och kunna lägga lika stor andel av vår fritid på nätverkande, mingel, relationsskapande verksamheter osv samtidigt som vi slåss mot fördomarna om att vi ändå kommer vara frånvarande, mindre tillgängliga, inte lika pålitliga osv som våra manliga kollegor - och dessutom samtidigt vara goda mödrar med BARNETS bästa för handen i alla lägen, vilja vara hemma minst två år, jobba deltid, gärna laga mat från grunden, undvika socker och ta långa skogspromenader. Hur man än vänder sig har man fel sida bak alltså. Men att det finns en norm som säger kort fl det tror jag inte ett skvatt på faktiskt.

Ja precis, dessa normer kolliderar på ett sätt som gör det oerhört pressat för kvinnor som känner att de dels måste passa in som karriäristen och dels passa in som den självuppoffrande modern. Jag har aldrig påstått att normen att satsa på karriär och självförverkligande har trumfat den självuppoffrande moderrollen som övergripande struktur. Jag har velat poängtera att båda dessa ideal finns, men i olika omfattning i olika grupper/kontexter.
 
Ja precis, dessa normer kolliderar på ett sätt som gör det oerhört pressat för kvinnor som känner att de dels måste passa in som karriäristen och dels passa in som den självuppoffrande modern. Jag har aldrig påstått att normen att satsa på karriär och självförverkligande har trumfat den självuppoffrande moderrollen som övergripande struktur. Jag har velat poängtera att båda dessa ideal finns, men i olika omfattning i olika grupper/kontexter.
Ja så är det ju verkligen, det är ett stort problem!
Men är det inte så att framförallt karriärsnormen varierar mellan olika grupper/kontexter, "den ömma och närvarande modern" är väl ungefär lika stark överallt? Jag har svårt att se att det finns någon kontext i dagens samhälle där den normen inte är jättestark (mer än hos enskilda individer såklart).
 
Ja precis, dessa normer kolliderar på ett sätt som gör det oerhört pressat för kvinnor som känner att de dels måste passa in som karriäristen och dels passa in som den självuppoffrande modern. Jag har aldrig påstått att normen att satsa på karriär och självförverkligande har trumfat den självuppoffrande moderrollen som övergripande struktur. Jag har velat poängtera att båda dessa ideal finns, men i olika omfattning i olika grupper/kontexter.
Tack för klargörande, då missförstod jag dina tidigare inlägg. Jag uppfattade dem som att du menade att önskan om kvoterad föräldraledighet hos "medelklassmammor i storstan" handlade om att mammanormen var annorlunda för oss. Därav mitt inlägg. Att det finns en massa kolliderande normer för oss kvinnor att förhålla oss till är ju uppenbart, men jag förstod det som att du menade att det hade blivit en "ny norm" och att denna var anledningen till önskan om kvotering av fl.
 
I varje tråd om föräldraledighet och föräldraförsäkring berättar du att du och alla i din omgivning delade föräldraledigheten rakt av och var jämställda på 70-talet.

Ingen annan än du kan ju veta om din beskrivning är korrekt. Men du får nog acceptera att om det var så, så var du och din omgivning ett särskilt undantag. Alla statistik och fakta kring föräldraledighet och uttag av föräldrapenning säger något helt annat.
Jag kan ju inte skarva min verklighet för att passa mainstream bukeuppfattning. Jag har insett att vi nog var privilegierade, rödvinsvänster intellektuella på Söder i Stockholm.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp