Om föräldraförsäkring (utbruten från Söndagsintervju idag - Linnea Claeson)

Och jag tycker verkligen det är sunkigt rent ut sagt att skriva att kvinnor som "väljer" oengagerande och "dåliga" pappor ska skylla sig själva eller får spara ihop till längre ledighet själva etc. Det är en riktigt tråkig syn på utsatta människor, i detta fallet kvinnor. Man kan tycka att det är deras män som borde skämmas men det kan man ju bara drömma om. Slutresultatet kommer bli att det i förlängningen är barnen och kvinnorna som kommer lida av detta. Männen som inte tar ansvar nu lär inte göra det då heller. Utan det blir med största sannolikhet så att kvinnorna kommer få kämpa ännu hårdare.

Något jag tycker borde ändras är att det borde vara enkelt eller obligatoriskt att få bli sjukskriven efter förlossning. Det är en stor omställning för många oavsett om det är vaginalt eller snitt. Och om den flödande kan vara sjukskriven under läkningen och partnern kunde vara föräldraledig under tiden så tror jag det varit bra för samtliga parter.
Och jag tycker dels att det är sunkigt att du antyder att kvinnor inte har någon kontroll över vem de skaffar barn med, dels att du har en sunkig syn på män eftersom du anser att de är så mycket sämre föräldrar än kvinnor.
 
Och jag tycker dels att det är sunkigt att du antyder att kvinnor inte har någon kontroll över vem de skaffar barn med, dels att du har en sunkig syn på män eftersom du anser att de är så mycket sämre föräldrar än kvinnor.
Men va? Den var intressant ;) men nej, jag tror inte att alla alltid kontrollerar vem de blir kära i eller skaffar barn med.
Visst, i den bästa av världar men så är det ju inte. Man blir kär och vill skaffa barn med den man är kär i. Varför tror du annars att vissa svin blir pappor? Är kvinnorna korkade? Det tror inte jag i alla fall.
Jag tycker inte alla män är sämre föräldrar, lika lite som jag tycker alla kvinnor är bättre. Lägg inte åsikter på mig som jag inte uttryckt.
 
Vi var hemma tillsammans parallellt från ca 5,5 månader då maken tog tjänstledigt. Därefter började jag som sagt jobba 50% när hon var 8 månader och 75% en månad senare.
Innan maken gick på tjänstledigt (och fl) jobbade han 75%.
Nu är dottern 18 månader och trots att pappan varit hemma längre så är jag ändå hennes primära anknytningsperson. När jag är med föredrar hon mig. Och då är min make en väldigt engagerad pappa.
Det kan ju ha med amningen att göra. Men jag tycker det är fel att kompromissa med en fungerande amning för att pappan ska vara hemma tidigare.
Jag tycker inte det ligger i barnets intresse. Jag är också övertygad om att män /partners som är engagerade kan hämta igen eventuell förlorad tid senare.

Fast forskning visar ju att det är tid i absoluta mått som spelar roll. Kvantitet, inte ”kvalitet” när det gäller tid. Det går inte att hämta igen förlorad tid. Förlorad tid är förlorad.

Sedan går väl alla barn igenom perioder då de är mammiga eller pappiga, det har inte direkt med anknytning att göra.
 
Fast forskning visar ju att det är tid i absoluta mått som spelar roll. Kvantitet, inte ”kvalitet” när det gäller tid. Det går inte att hämta igen förlorad tid. Förlorad tid är förlorad.

Sedan går väl alla barn igenom perioder då de är mammiga eller pappiga, det har inte direkt med anknytning att göra.

Fast vi har ju haft lika mycket tid bägge två med dottern, han har till och med haft lite mer. Borde hon då inte föredra honom?
 
Den här utvärderingen av tredje pappamånaden är intressant om man vill fundera över effekterna utifrån fler aspekter (klass t.ex.). Observera tredje pappamånaden, inte något siande kring 50/50 kvotering eftersom det inte är i närheten av aktuellt.

https://www.forsakringskassan.se/wp...cialforsakringsrapport-2019-2.pdf?MOD=AJPERES

Alltså jag är för ytterligare kvotering och har alltså en progressiv utgångspunkt, men jag ser inte strikt 50/50 som en självklar lösning och jag har svårt för kvotering som symbolpolitik.
 
Fast vi har ju haft lika mycket tid bägge två med dottern, han har till och med haft lite mer. Borde hon då inte föredra honom?

Men föräldraskap, trygghet och anknytning handlar väl inte om vem barnet favoriserar i stunden? Mitt barn vill om hen får välja fritt i ett rum av vuxna vara med sin faster eller morfar, trots att de inte spenderat ens en bråkdel av tiden som jag och barnets far gjort med barnet. De är helt enkelt roligare i barnets ögon.

Jag tänker att föräldraskap handlar ganska mycket om praktiska saker. Vem vet vilken favoritmat barnet har, vad barnet är rädd för, hur hen vill bli nattad, vilka kläder som behöver köpas, när förskolan har planeringsdag nästa gång, vem VAB:ar, vem byter blöjor, vem tröstar? Alla de där vardagliga småsakerna som tillsammans blir det stora i att vara förälder.
 
Ok detta börjar bli lite drygt. Nej jag menar varken att mammor ska sättas i arbetsläger eller vara hemma ”ännu längre”. Läs mina inlägg istället?
Jag tycker personligen ingenting om hur länge mammor ska vara hemma annat än att det ska vara upp till var och en att bestämma.

Fast det är inte upp till var och en när normen är på ett visst sätt. Vi begränsar folks val med en så snäv norm.
 
Jag kanske blandar ihop dig med någon annan, men det har ett antal gånger i tråden argumenterats mot jämställd betald ledighet med att det är den ojämna fördelningen av obetald ledighet som är det stora problemet. Då blir jag såklart nyfiken på hur du tänker att det ska lösas?

Åh, men det har jag gjort! Jag har ett par idéer om hur man kanske kan förändra den rådande föräldraförsäkring för att kunna förändra balansen i den obetalda ledigheten. Jag har såklart ingen helhetslösning för det är omrimligt, men absolut lite tankar.
 
Den här utvärderingen av tredje pappamånaden är intressant om man vill fundera över effekterna utifrån fler aspekter (klass t.ex.). Observera tredje pappamånaden, inte något siande kring 50/50 kvotering eftersom det inte är i närheten av aktuellt.

https://www.forsakringskassan.se/wp...cialforsakringsrapport-2019-2.pdf?MOD=AJPERES

Alltså jag är för ytterligare kvotering och har alltså en progressiv utgångspunkt, men jag ser inte strikt 50/50 som en självklar lösning och jag har svårt för kvotering som symbolpolitik.

Studien säger tydligt att det ger effekt och inte är symbolpolitik.

Att män med lägre lön inte tar ur FP antar jag
Beror på att deras SGI är snudd på 0. Jag är dock inte säker på att deras faktiska inkomst är den beskattade. Eller så möjliggör friheten i eget företag att barnet kan vara hemma ändå.
 
Studien säger tydligt att det ger effekt och inte är symbolpolitik.

Att män med lägre lön inte tar ur FP antar jag
Beror på att deras SGI är snudd på 0. Jag är dock inte säker på att deras faktiska inkomst är den beskattade. Eller så möjliggör friheten i eget företag att barnet kan vara hemma ändå.

Ja tredje månaden har gett mätbara effekter i uttag, men är inte utvärderad i fråga om jämställdhet. Den trycker mycket på behovet av mer kunskap.

En så radikal kvotering som 50/50 kan ses som symbolpolitik så länge.
 
Ja tredje månaden har gett mätbara effekter i uttag, men är inte utvärderad i fråga om jämställdhet. Den trycker mycket på behovet av mer kunskap.

En så radikal kvotering som 50/50 kan ses som symbolpolitik så länge.

Effekter i uttag ger effekter på jämställdhet också. Om papporna tar ut förväntas inte vi mammor ta lika mycket och vi blir inte 2a sortering på arbetsmarknaden.
 
Vi som inte är mammor men råkar vara kvinnor i typisk småbarnsålder drabbas också. Det är skäl nog för staten att sluta sponsra ojämställda "individuella och heeelt genomtänkta val".
Instämmer helt. Som länge barnfri och då med siktet på att förbli det (det ändrades, men åsikten kvarstår) så var det min främst invändning mot "låt alla välja fritt"-argumentet: så länge JAG som del av skattekollektivet ska försörja ett system som skjuter mig själv som "kvinna i karriären" i foten i typ alla beslut som arbetsgivare, klienter, kollegor osv. tar, där frågan om ev. föräldraledighet, vabbande osv liksom alltid tycks hovra över val av arbetstagare, medarbetare, projektledare osv. så är föräldraförsäkringssystemet djupt orättvist.

Normen är så stark för att kvinnor ska vara hemma att oavsett hur man som kvinna vänder sig och väljer att göra så blir det fel. Skulle jag valt att vara hemma länge hade jag tappat kompetens, konkurrenskraft och klienter - eftersom jag obönhörligen måste slussa över dem till andra personer och samtidigt bidra till en norm jag tycker är vansinnigt destruktiv. Väljer jag att vara hemma "kort" tid (6 månader) ifrågasätts min kvinnliga omsorgsförmåga, min kärlek till mitt barn och underförstått min lämplighet som mor ("jag förståååår inte hur man inte kan vilja vara hemma med sitt barn").

Jag avskyr egentligen all form av kvotering och tvång, men i det här fallet är det så kontraproduktivt att upprätthålla ett ojämställt system genom skattefinansiering att min frustration gör att jag är för ett skarpt 50/50-uttag - eller så brinner dagar och pengar inne. Precis som i alla andra fall av skatteuttag och samhällsplanering så finns det inte en lösning som är rättvis och rätt för alla, men det är enligt min mening galet att fortsatt sponsra ett av de största hoten mot att någonsin kunna nå jämställdhet på arbetsmarknaden genom skattemedel.
 
Genom att den som är föräldraledig står tillbaka när den som arbetar är hemma.
Har fungerat bra för oss iaf om än tungt för den som arbetat (vi gjorde även såhär när han var föräldraledig) eftersom den aldrig varit ledig.
Jag säger bara att det funkat för oss och vi är knappast unika. Jag vet att min man och jag har lika bra anknytning till vårt barn så att säga att man säkert halkar efter och får sämre anknytning är osant.
Men du beskrev ju också att du jobbade deltid tidigt när barnets pappa var hemma?
Det gör nog en stor skillnad eftersom pappa och barn tidigt hade regelbunden och sammanhängande tid tillsammans.
Det går inte ens att jämföra med att mamman är hemma på heltid.
 
Instämmer helt. Som länge barnfri och då med siktet på att förbli det (det ändrades, men åsikten kvarstår) så var det min främst invändning mot "låt alla välja fritt"-argumentet: så länge JAG som del av skattekollektivet ska försörja ett system som skjuter mig själv som "kvinna i karriären" i foten i typ alla beslut som arbetsgivare, klienter, kollegor osv. tar, där frågan om ev. föräldraledighet, vabbande osv liksom alltid tycks hovra över val av arbetstagare, medarbetare, projektledare osv. så är föräldraförsäkringssystemet djupt orättvist.

Normen är så stark för att kvinnor ska vara hemma att oavsett hur man som kvinna vänder sig och väljer att göra så blir det fel. Skulle jag valt att vara hemma länge hade jag tappat kompetens, konkurrenskraft och klienter - eftersom jag obönhörligen måste slussa över dem till andra personer och samtidigt bidra till en norm jag tycker är vansinnigt destruktiv. Väljer jag att vara hemma "kort" tid (6 månader) ifrågasätts min kvinnliga omsorgsförmåga, min kärlek till mitt barn och underförstått min lämplighet som mor ("jag förståååår inte hur man inte kan vilja vara hemma med sitt barn").

Jag avskyr egentligen all form av kvotering och tvång, men i det här fallet är det så kontraproduktivt att upprätthålla ett ojämställt system genom skattefinansiering att min frustration gör att jag är för ett skarpt 50/50-uttag - eller så brinner dagar och pengar inne. Precis som i alla andra fall av skatteuttag och samhällsplanering så finns det inte en lösning som är rättvis och rätt för alla, men det är enligt min mening galet att fortsatt sponsra ett av de största hoten mot att någonsin kunna nå jämställdhet på arbetsmarknaden genom skattemedel.
Håller med dig i princip, men tycker att föräldrarna får 1/3 del var o att resten får disponeras fritt o ges till mor/farföräldrar, gudmor/gudfar, annat beroende på familjekonstellationen. Familjen Gardell/lLewengood har väl fördelat det på 4 personer vill jag minnas.
 
Håller med dig i princip, men tycker att föräldrarna får 1/3 del var o att resten får disponeras fritt o ges till mor/farföräldrar, gudmor/gudfar, annat beroende på familjekonstellationen. Familjen Gardell/lLewengood har väl fördelat det på 4 personer vill jag minnas.
Fullt rimlig idé, så länge inte den kvarvarande tredjedelen kan tas av någon av dem som redan tagit en tredjedel!
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

  • Vad gör vi? Del CCV
  • Störiga saker vi stör oss på, del 36.
  • Ratsit

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp