Om föräldraförsäkring (utbruten från Söndagsintervju idag - Linnea Claeson)

Hur blir mamman mer utsatt? Pappan är den som när som helst kan stå där med mamman och barn utflyttade och han står utan rätt att ta några beslut eftersom han inte är vårdnadshavare.

Inga partier behöver ta i detta, möjligheten finns redan.

När möjligheten faktiskt finns, vad är då problemet? Varför står det på banderollen? Vad är det du vill ska förändras?

Jag tror du vet hur kvinnor blir utsatta, och är det i sammanhanget att bli ensam vårdnadshavare för att en man inte vill ta 50% föräldraledighet kanske du inte tycker att det är en utsatthet men det anser jag som själv har erfarenhet av både vårdnadstvist och livet som ensamstående mamma. Jag rekommenderar det inte.
 
När möjligheten faktiskt finns, vad är då problemet? Varför står det på banderollen? Vad är det du vill ska förändras?

Jag tror du vet hur kvinnor blir utsatta, och är det i sammanhanget att bli ensam vårdnadshavare för att en man inte vill ta 50% föräldraledighet kanske du inte tycker att det är en utsatthet men det anser jag som själv har erfarenhet av både vårdnadstvist och livet som ensamstående mamma. Jag rekommenderar det inte.

Det jag vill ändra är hur FPn är utformad. Jag vill ta bort möjligheten att skriva över dagar på varandra. 50-50 ska vara 50-50 och för alla familjer där en förälder absolut inte kan/vill vara hemma finns det en lösning.

De kvinnor som tar huvuddelen av FPn och huvudansvaret för barn och hem är redan utsatta så jag har svårt att se hur enskild vårdnad skulle göra dem mer utsatta. Vi snackar inte ensamstående mammor här utan mammor som lever med sina barns andra förälder och väljer enskild vårdnad av praktiska skäl.
 
Ingen har nämnt att det varit uppe på remiss. Ingen. Däremot vet vi med säkerhet att en förändring av föräldraförsäkring diskuterats med 50/50 som ett av förslagen och fortfarande är uppe på diskussion. Uppenbarligen diskuteras det utan att diskutera följder om rövhattarna vägrar 50. För övrigt kan jag säga att ensam vårdnad hade gjort oerhört mycket för mig i ett liknande scenario.
 
För ett par år sedan, innan jag fick barn själv, tyckte jag det lät rimligt med 50/50 delad föräldraförsäkring. Nu med ett barn som nyss fyllt 1 har jag faktiskt ändrat åsikt. Jag tycker det ska vara upp till varje familj att göra som de tycker passar de bäst. Människor som tycker det är viktigt med jämställdhet när det kommer till föräldraskapet (ex jag och min man) kan dela lika eller hyfsat lika så som det passar bäst. Men de som inte har den möjligheten, eller helt enkelt inte vill, de gör på det sätt de tycker är mest lämpligt.

På ett personligt plan hade jag en tanke om att börja jobba lite smått redan när min bebis var 6 månader och sen heltid vid 9 månader. Men jag kände mig ärligt talat inte alls redo att lämna min bebis långa dagar när den tiden väl började närma sig. Amningen har varit något jag känt väldigt starkt för och jag fick precis som @Linn-Nora en bebis där amningen fungerat klockrent men som istället varit helt ointresserad av mat ganska länge. Flaska fungerade i enstaka fall men sällan utan gråt och ledsen bebis. Runt 11 månader började maten lossna mer och jag började jobba vid 12 mån, hade ärligt talat kunnat tänka mig att vara hemma ett par månader till men det har fungerat ok. Jag jobbar inte heltid i dagsläget och kommer inte göra förrän i vår. Nu har vi den lyxen att vi kommer vara hemma med vår son tills han är nästan 2 år så min man har gott om tid kvar att vara föräldraledig men så är det ju verkligen inte för alla och JAG tycker verkligen det skulle känts helt orimligt att börja jobba igen vid 6 månader ex (som blir fallet om man måste ta ut max dagar och dela lika och inte kan dela upp det redan från start vilket jag ärligt talat har väldigt svårt att få att gå ihop med amning).

På ett större plan så tror jag inte nödvändigtvis en 50/50-uppdelning hade lett till något annat än att kvinnor hade tagit ännu mer obetald ledighet för att åtminstone kunna vara hemma så länge de önskar. Det verkar ändå vara så att de allra flesta mammor vill vara hemma 1-1,5 år om jag kollar på min omgivning och det tycker jag man får respektera. Det jag tycker mig se i länder där man inte har en så generös f-penning som i Sverige är ju ett större antal hemma-mammor, då många som har ekonomisk möjlighet helt lämnar arbetsmarknaden x antal år istället.

I den perfekta världen tycker jag att man har en man som gärna tar halva föräldraledigheten och ser föräldraskapet som något viktigt och värdefullt men som låter kvinnan bestämma i första hand hur hon känner med uppdelning av "ledighet". Det är ändå kvinnan som burit barnet i 9 månader och genomgått en förlossning och i många fall ammar och jag tycker det ger en lite veto att avgöra när man är redo att gå tillbaka och jobba. I den perfekta världen är alla lyhörda för varandra och har barnet i centrum såklart ;)
 
För ett par år sedan, innan jag fick barn själv, tyckte jag det lät rimligt med 50/50 delad föräldraförsäkring. Nu med ett barn som nyss fyllt 1 har jag faktiskt ändrat åsikt. Jag tycker det ska vara upp till varje familj att göra som de tycker passar de bäst. Människor som tycker det är viktigt med jämställdhet när det kommer till föräldraskapet (ex jag och min man) kan dela lika eller hyfsat lika så som det passar bäst. Men de som inte har den möjligheten, eller helt enkelt inte vill, de gör på det sätt de tycker är mest lämpligt.

På ett personligt plan hade jag en tanke om att börja jobba lite smått redan när min bebis var 6 månader och sen heltid vid 9 månader. Men jag kände mig ärligt talat inte alls redo att lämna min bebis långa dagar när den tiden väl började närma sig. Amningen har varit något jag känt väldigt starkt för och jag fick precis som @Linn-Nora en bebis där amningen fungerat klockrent men som istället varit helt ointresserad av mat ganska länge. Flaska fungerade i enstaka fall men sällan utan gråt och ledsen bebis. Runt 11 månader började maten lossna mer och jag började jobba vid 12 mån, hade ärligt talat kunnat tänka mig att vara hemma ett par månader till men det har fungerat ok. Jag jobbar inte heltid i dagsläget och kommer inte göra förrän i vår. Nu har vi den lyxen att vi kommer vara hemma med vår son tills han är nästan 2 år så min man har gott om tid kvar att vara föräldraledig men så är det ju verkligen inte för alla och JAG tycker verkligen det skulle känts helt orimligt att börja jobba igen vid 6 månader ex (som blir fallet om man måste ta ut max dagar och dela lika och inte kan dela upp det redan från start vilket jag ärligt talat har väldigt svårt att få att gå ihop med amning).

På ett större plan så tror jag inte nödvändigtvis en 50/50-uppdelning hade lett till något annat än att kvinnor hade tagit ännu mer obetald ledighet för att åtminstone kunna vara hemma så länge de önskar. Det verkar ändå vara så att de allra flesta mammor vill vara hemma 1-1,5 år om jag kollar på min omgivning och det tycker jag man får respektera. Det jag tycker mig se i länder där man inte har en så generös f-penning som i Sverige är ju ett större antal hemma-mammor, då många som har ekonomisk möjlighet helt lämnar arbetsmarknaden x antal år istället.

I den perfekta världen tycker jag att man har en man som gärna tar halva föräldraledigheten och ser föräldraskapet som något viktigt och värdefullt men som låter kvinnan bestämma i första hand hur hon känner med uppdelning av "ledighet". Det är ändå kvinnan som burit barnet i 9 månader och genomgått en förlossning och i många fall ammar och jag tycker det ger en lite veto att avgöra när man är redo att gå tillbaka och jobba. I den perfekta världen är alla lyhörda för varandra och har barnet i centrum såklart ;)
Men nu är vi ju där igen, att mammor ”vill”. Och att det ska respekteras. Jag är en mamma som inte är det minsta sugen på att vara föräldraledig, men kommer vara det 6+3 månader ändå, precis som min sambo, för vi har ju valt att skaffa ett barn. Med den logiken hade jag kunnat skriva att de flesta pappor vill vara lediga 1 år, för det har jag rätt många i min närhet som velat (och varit).

Det är inte, så länge det finansieras av skattemedel en familjefråga.
 
Men nu är vi ju där igen, att mammor ”vill”. Och att det ska respekteras. Jag är en mamma som inte är det minsta sugen på att vara föräldraledig, men kommer vara det 6+3 månader ändå, precis som min sambo, för vi har ju valt att skaffa ett barn. Med den logiken hade jag kunnat skriva att de flesta pappor vill vara lediga 1 år, för det har jag rätt många i min närhet som velat (och varit).

Det är inte, så länge det finansieras av skattemedel en familjefråga.
:bow::bow:
 
Men nu är vi ju där igen, att mammor ”vill”. Och att det ska respekteras. Jag är en mamma som inte är det minsta sugen på att vara föräldraledig, men kommer vara det 6+3 månader ändå, precis som min sambo, för vi har ju valt att skaffa ett barn. Med den logiken hade jag kunnat skriva att de flesta pappor vill vara lediga 1 år, för det har jag rätt många i min närhet som velat (och varit).

Det är inte, så länge det finansieras av skattemedel en familjefråga.

Vi tycker olika där helt enkelt. Jag tycker verkligen att kvinnor/mammor har rätt att vilja vara hemma tills de tycker det känns ok att börja jobba igen. Och jag tycker ABSOLUT att kvinnors vilja i frågan bör respekteras. Jag tycker det blir helt bakvänt feministiskt att inte lyssna på och respektera hur de flesta kvinnor vill ha det. Att man tycker att vad "mammor vill" är ointressant och ett icke-argument tycker jag är ganska förminskande av kvinnor ärligt talat.
Som det är nu står det ju dig helt fritt att välja att vara hemma kortare än så, toppenbra. Men jag tycker också det ska stå andra fritt att välja på det sätt som det passar dem.

Det ÄR en familjefråga idag och jag tycker det ska fortsätta vara det.
 
Men nu är vi ju där igen, att mammor ”vill”. Och att det ska respekteras. Jag är en mamma som inte är det minsta sugen på att vara föräldraledig, men kommer vara det 6+3 månader ändå, precis som min sambo, för vi har ju valt att skaffa ett barn. Med den logiken hade jag kunnat skriva att de flesta pappor vill vara lediga 1 år, för det har jag rätt många i min närhet som velat (och varit).

Det är inte, så länge det finansieras av skattemedel en familjefråga.

Sen förstår jag inte riktigt det här med att det är ok för dig/kvinnor att kokettera med att man helst inte vill vara föräldraledig alls, men om en man skulle säga så tycker man att han är en helt olämplig som fadersmaterial. Om en person inte tycker det verkar svinkul att vara hemma med barn (fattar verkligen att det inte är för alla) men den andra parten tycker det. Ska man ändå alltid dela 50/50 bara för att?
 
Vi tycker olika där helt enkelt. Jag tycker verkligen att kvinnor/mammor har rätt att vilja vara hemma tills de tycker det känns ok att börja jobba igen. Och jag tycker ABSOLUT att kvinnors vilja i frågan bör respekteras. Jag tycker det blir helt bakvänt feministiskt att inte lyssna på och respektera hur de flesta kvinnor vill ha det. Att man tycker att vad "mammor vill" är ointressant och ett icke-argument tycker jag är ganska förminskande av kvinnor ärligt talat.
Som det är nu står det ju dig helt fritt att välja att vara hemma kortare än så, toppenbra. Men jag tycker också det ska stå andra fritt att välja på det sätt som det passar dem.

Det ÄR en familjefråga idag och jag tycker det ska fortsätta vara det.

De kvinnor som anser sig ha den rätten kan finansiera sin tid hemma istället för att nalla på barnets pappadagar.

Det är helt bakvänt och ofeministiskt att inte se till hur den ojämna uppdelningen av barnomsorgen drabbar alla kvinnor i samhället. Bryr man sig inte om andra kvinnor kan man försöka tänka på sin pension, om vi ens kommer kunna plocka ut pension i framtiden...
 
Du tycker inte det ska vara en familjefråga, men det är idag en familjefråga för många. Det finns ingen majoritet som stödjer en 50/50 kvotering, så tala inte för alla hur skattemedel ska ses och användas. Du har din syn, nöj dig med det.
Nej jag skrev ju tidigare att vi kommer nyttja systemet så som det passar oss utifrån rådande förutsättningar. Men det är inte vår familj som bestämmer hur många dagar som ska vara öronmärkta, det för staten (väljarna).
 
Sen förstår jag inte riktigt det här med att det är ok för dig/kvinnor att kokettera med att man helst inte vill vara föräldraledig alls, men om en man skulle säga så tycker man att han är en helt olämplig som fadersmaterial. Om en person inte tycker det verkar svinkul att vara hemma med barn (fattar verkligen att det inte är för alla) men den andra parten tycker det. Ska man ändå alltid dela 50/50 bara för att?

Jepp, det bör man. För barnet har väl rätt till båda sina föräldrar? Allt med barn är inte skitkul, som förälder får man se förbi det och se till barnets bästa.
 
De kvinnor som anser sig ha den rätten kan finansiera sin tid hemma istället för att nalla på barnets pappadagar.

Det är helt bakvänt och ofeministiskt att inte se till hur den ojämna uppdelningen av barnomsorgen drabbar alla kvinnor i samhället. Bryr man sig inte om andra kvinnor kan man försöka tänka på sin pension, om vi ens kommer kunna plocka ut pension i framtiden...

Ja det är det många som redan gör iom dagens system där man kan plocka ut minimalt med dagar första året. Men för de som inte har den lyxen tycker jag ändå man ska ha möjlighet att fördela dagarna som man anser bäst inom familjen :)
 
Jepp, det bör man. För barnet har väl rätt till båda sina föräldrar? Allt med barn är inte skitkul, som förälder får man se förbi det och se till barnets bästa.

Ok jag håller inte med! Barnet kan ju ha fin tillgång och relation till båda sina föräldrar även om den ena är hemma mer och den andra förvärvsarbetar mer de första åren i hens liv.
 
Sen förstår jag inte riktigt det här med att det är ok för dig/kvinnor att kokettera med att man helst inte vill vara föräldraledig alls, men om en man skulle säga så tycker man att han är en helt olämplig som fadersmaterial. Om en person inte tycker det verkar svinkul att vara hemma med barn (fattar verkligen att det inte är för alla) men den andra parten tycker det. Ska man ändå alltid dela 50/50 bara för att?

Jag tycker ju det, för barnets skull inte minst. Och jag tycker jag ska vara hemma helt med mitt barn även om jag inte är sådär supersugen utan gärna skulle jobba iaf halvtid istället, för jag är övertygad om att det är bra för barnet, för relationen och för mig i min föräldraroll.
 
Ok jag håller inte med! Barnet kan ju ha fin tillgång och relation till båda sina föräldrar även om den ena är hemma mer och den andra förvärvsarbetar mer de första åren i hens liv.

Jag tycker det låter helt orimligt. Jag märker ju redan på min 4-månaders hur hon har sin pappa som primär anknytningsperson eftersom han är med henne överlägset mest. Att tro att det ska gå att dela lika på anknytningen/relationen utan att lägga tid på det låter jättekonstigt och helt tvärs emot den forskning jag läst på området.
 
Jag tycker ju det, för barnets skull inte minst. Och jag tycker jag ska vara hemma helt med mitt barn även om jag inte är sådär supersugen utan gärna skulle jobba iaf halvtid istället, för jag är övertygad om att det är bra för barnet, för relationen och för mig i min föräldraroll.

Ok, vi tycker helt enkelt olika angående det. Vad bra att man idag kan använda föräldrapenningen i enlighet med ens egen övertygelse ;)
Lycka till med din föräldaledighet :)
 
Jag tycker det låter helt orimligt. Jag märker ju redan på min 4-månaders hur hon har sin pappa som primär anknytningsperson eftersom han är med henne överlägset mest. Att tro att det ska gå att dela lika på anknytningen/relationen utan att lägga tid på det låter jättekonstigt och helt tvärs emot den forskning jag läst på området.

Jag tänker ju alltså att även den som jobbar kan lägga tid på relationen. De första åren kommer barnet såklart ha sin primära anknytningsperson i den som är med hen mest men livet är ju längre än första 1-2 åren.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp