För ett par år sedan, innan jag fick barn själv, tyckte jag det lät rimligt med 50/50 delad föräldraförsäkring. Nu med ett barn som nyss fyllt 1 har jag faktiskt ändrat åsikt. Jag tycker det ska vara upp till varje familj att göra som de tycker passar de bäst. Människor som tycker det är viktigt med jämställdhet när det kommer till föräldraskapet (ex jag och min man) kan dela lika eller hyfsat lika så som det passar bäst. Men de som inte har den möjligheten, eller helt enkelt inte vill, de gör på det sätt de tycker är mest lämpligt.
På ett personligt plan hade jag en tanke om att börja jobba lite smått redan när min bebis var 6 månader och sen heltid vid 9 månader. Men jag kände mig ärligt talat inte alls redo att lämna min bebis långa dagar när den tiden väl började närma sig. Amningen har varit något jag känt väldigt starkt för och jag fick precis som
@Linn-Nora en bebis där amningen fungerat klockrent men som istället varit helt ointresserad av mat ganska länge. Flaska fungerade i enstaka fall men sällan utan gråt och ledsen bebis. Runt 11 månader började maten lossna mer och jag började jobba vid 12 mån, hade ärligt talat kunnat tänka mig att vara hemma ett par månader till men det har fungerat ok. Jag jobbar inte heltid i dagsläget och kommer inte göra förrän i vår. Nu har vi den lyxen att vi kommer vara hemma med vår son tills han är nästan 2 år så min man har gott om tid kvar att vara föräldraledig men så är det ju verkligen inte för alla och JAG tycker verkligen det skulle känts helt orimligt att börja jobba igen vid 6 månader ex (som blir fallet om man måste ta ut max dagar och dela lika och inte kan dela upp det redan från start vilket jag ärligt talat har väldigt svårt att få att gå ihop med amning).
På ett större plan så tror jag inte nödvändigtvis en 50/50-uppdelning hade lett till något annat än att kvinnor hade tagit ännu mer obetald ledighet för att åtminstone kunna vara hemma så länge de önskar. Det verkar ändå vara så att de allra flesta mammor vill vara hemma 1-1,5 år om jag kollar på min omgivning och det tycker jag man får respektera. Det jag tycker mig se i länder där man inte har en så generös f-penning som i Sverige är ju ett större antal hemma-mammor, då många som har ekonomisk möjlighet helt lämnar arbetsmarknaden x antal år istället.
I den perfekta världen tycker jag att man har en man som gärna tar halva föräldraledigheten och ser föräldraskapet som något viktigt och värdefullt men som låter kvinnan bestämma i första hand hur hon känner med uppdelning av "ledighet". Det är ändå kvinnan som burit barnet i 9 månader och genomgått en förlossning och i många fall ammar och jag tycker det ger en lite veto att avgöra när man är redo att gå tillbaka och jobba. I den perfekta världen är alla lyhörda för varandra och har barnet i centrum såklart
