Om föräldraförsäkring (utbruten från Söndagsintervju idag - Linnea Claeson)

Fast alla jobbar inte måndag till fredag kl 8-17. Det är där det blir problem. Jag jobbar tex ständig natt, vilket innebär att jag jobbar färre, men längre pass. Jag har 30 dagar semester, men en semesterdag för mig är 1,44 dagar. Så i realiteten kan jag bara vara ledig drygt 20 nätter. Det blir samma med fp, tiderna ställer till det om jag skulle dela upp och inte vara föräldraledig på heltid.

Min sambo jobbar dygn. Vissa veckor jobbar han ingenting alls, andra veckor jobbar han kanske 3 dygn. Han jobbar i snitt 7 pass i månaden på sin heltid. För oss skulle en tvingad föräldrapenning vara ett otyg, eftersom han ändå är hemma så mycket. Det är ju bättre att jag som jobbar många fler pass i månaden än vad han gör är föräldraledig, så vi båda kan vara lediga ihop så pass mycket.

När man tar oss som inte jobbar 5 dagar i veckan blir systemet väldigt märkligt.

Nej, precis som vi som jobbar mån-fre får ta ut lör sön fåt han ta ut fp på dgr han är ledig.
 
Men hur ska man göra då? Ska den andra föräldern komma med bebisen till jobbet varje gång den behöver äta?
Även om matintroduktion är från 6 månader är det ju långt ifrån alla barn som äter stora portioner direkt då.. Och som sagt, många vägrar flaska. Hur är tanken att göra då?

Jobba natt? Jobba 4h/dag? 6h/dag med en amningspaus? Finns många lösningar och de flesta ungar verkar äta välling så tydligen funkar flaska senare.
 
Såklart, en fd kollega var utbränd och försökte komma tillbaka till jobbet men trivdes inte och det var rent allmänt en arbetsplats där många mådde dåligt. I v 8 sjukskrev hon sig fram till förlossning (huruvida fk godkände det vet jag inte men hon var iaf borta) följt av flera års föräldraledighet och kom aldrig tillbaka.

Det tråkiga är att anledningen till utmattning ofta är ett för stort ansvar hemma som är skurken. Och tar man FL, vabb hem och hushåll OCH ska jobba så blir det tufft.

Forskning visar att kvinnor mår bättre i jämställda förhållanden (duh!).
 
Det tråkiga är att anledningen till utmattning ofta är ett för stort ansvar hemma som är skurken. Och tar man FL, vabb hem och hushåll OCH ska jobba så blir det tufft.

Forskning visar att kvinnor mår bättre i jämställda förhållanden (duh!).
Just den här kollegan hade inga barn sen innan och sa själv att utbrändheten berodde på jobbet. Och jag tror henne för det var en galet osund arbetsplats, usch vad de körde med oss. Kunde jobba 11 dagar på raken för att sen ha en ledig dag..
 
Nej, precis som vi som jobbar mån-fre får ta ut lör sön fåt han ta ut fp på dgr han är ledig.
Men precis, det folk ofta missar i den här typen av diskussion är ”att det här passar oss”. Och så är det ju ibland, min sambo är tex ledig med lön halva året, det gör troligen att jag kommer ta ut fler dagar med nuvarande system (eftersom jag kommer vara ledig från jobbet mest efter ett år och tex ta en månad ledigt lite här och där) även om han kommer vara hemma mer och är hemma nu första halvåret helt medan jag jobbar nästan heltid.
Men att det här systemet gör att vi tjänar pengar och mycket ledig tid är det ju definitivt inte något som kvinnor överlag tjänar på, och jag hade gärna sett en 50/50 delning av dagarna för samhällets skull.
 
Jobba natt? Jobba 4h/dag? 6h/dag med en amningspaus? Finns många lösningar och de flesta ungar verkar äta välling så tydligen funkar flaska senare.

Det funkar säkert för vissa.
Jag har gjort så. Minus välling vilket ungen vägrar och ärligt talat tycker jag personligen inte att det är ett vidare alternativ. Men det är en smaksak. Dessutom så kan ju kvinnor ta ansvar för barn även om de förvärvsarbetar. Det borde ju männen också klara.
 
Men exakt! Vad hjälper det att kvinnorna jobbar och gör karriär om de ändå har huvudansvaret för barnen, ser till att gympapåsar är packade och att det finns rena kläder och mat på bordet? Det visar bara att kvinnor kan göra karriär och sköta familjeföretaget samtidigt, medan männen är fortsatt lika hjälplösa på barnfronten. Egentligen skulle kvinnor nog inte ens behöva anstränga sig för att kunna jobba mer och göra karriär; om männen bara tog sin del av föräldraansvaret skulle det lösa sig av sig självt.
Hur en tvingande 50/50 fördelning av föräldraledigheten skulle lösa den saken förstår jag inte. Kanske skulle man ta ett steg tillbaka och se var detta beteende börjar, vem som gör det möjligt för vissa män att inte ta föräldraansvar? Handlar det om uppfostran från barnsben, eller om möjliggörande för dessa män av sin omgivning att inte ta ansvar? Jag tycker absolut att jag ser det där möjliggörandet dagligen och hela tiden.
 
Du skriver ju att du skriver utifrån tvingande lagar? Staten tvingar ju ingen? Det har aldrig varit tal om det, kommer inte bli. Men vill du att staten ska subvetionera din föräldraledighet får du helt enkelt dela.

Jag har redan förklarat att jag med tvingande lagstiftning avsåg en lagstiftning som tvingar fram det vi diskuterar, d.v.s ett jämnare uttag av föräldraledigheten. Det är ungefär som att säga att en tiodubbling av bolåneräntan hade tvingat ner huspriserna. Och du tolkar mig som att jag menar att det skulle innebära att det då blir olagligt att sälja sitt hus för dagens priser.
 
Jag har redan förklarat att jag med tvingande lagstiftning avsåg en lagstiftning som tvingar fram det vi diskuterar, d.v.s ett jämnare uttag av föräldraledigheten. Det är ungefär som att säga att en tiodubbling av bolåneräntan hade tvingat ner huspriserna. Och du tolkar mig som att jag menar att det skulle innebära att det då blir olagligt att sälja sitt hus för dagens priser.
Den är inte tvingande. Det är helt upp till den enskilda individen om den vill vara föräldraledig eller inte.
 
Den är inte tvingande. Det är helt upp till den enskilda individen om den vill vara föräldraledig eller inte.

Men säg att man måste ta ut samtliga dagar i veckan för att det ska gå runt ekonomiskt. Då räcker föräldrapenningen i drygt ett år. Om den andra föräldern inte vill eller av någon annan anledning inte tänker vara föräldraledig. Vart gör man av barnet då? Vid 50/50 lär barnet då inte vara ett år än och alltså inte få börja förskola.
Visst, dålig planering i exemplet ovan. Dumt att skaffa barn med en sån partner. Men det finns gott om rövhattar som blir föräldrar.
 
Men säg att man måste ta ut samtliga dagar i veckan för att det ska gå runt ekonomiskt. Då räcker föräldrapenningen i drygt ett år. Om den andra föräldern inte vill eller av någon annan anledning inte tänker vara föräldraledig. Vart gör man av barnet då? Vid 50/50 lär barnet då inte vara ett år än och alltså inte få börja förskola.
Visst, dålig planering i exemplet ovan. Dumt att skaffa barn med en sån partner. Men det finns gott om rövhattar som blir föräldrar.
Tycker det diskuterats tidigare i tråden med vettigt förslag. Min man var sådan. Hans barn vägrar idag umgås med honom. Säkert till stor del att han aldrig haft anknytning till dem. Men framförallt är det en kvinnofälla anser jag. Jag ångrar inte all vabb och föräldraledighet. Men jag kanske kommer att göra det när jag går i pension?
 
Tycker det diskuterats tidigare i tråden med vettigt förslag. Min man var sådan. Hans barn vägrar idag umgås med honom. Säkert till stor del att han aldrig haft anknytning till dem. Men framförallt är det en kvinnofälla anser jag. Jag ångrar inte all vabb och föräldraledighet. Men jag kanske kommer att göra det när jag går i pension?

Vad var lösningen i det inlägget? Hittar inte :)
Och ja, det är ganska stor risk att följden för en sån förälder blir som ovan.
Men problemet är först vem som skulle ta hand om barnet efter ett drygt halvår.
 
När amning är uppe på tapeten så vill jag också påpeka att krav på likadelad föräldraledighet kommer gå ut över mammans möjlighet att följa rekommendationer kring amning samt introduktion av fast föda.

Om man är i den situationen att man behöver ta ut 7 dagar i veckan räcker föräldraledigheten drygt ett år. Om man då delar den lika innebär det att mamman börjar jobba när bebis är sex månader.

Rekommendationen är att fast föda ska börja introduceras vid sex månaders ålder och att amning ska utgöra en stor del av födan under introduktionen. Och att amningen ska vara en del av födointaget i minst ett år (minst två internationellt).

Svårigheten blir att gå från helamning till fast föda. Väldigt många kvinnor släpper inte alls lika bra till pump som när bebis äter, och flaskanvändning kan skada amningen genom att bebis utvecklar flaskpreferens. Så att ge bröstmjölk på flaska fungerar bara för ett fåtal.

Ja detta är helt klart lite knepigt. Jag tillhör den halvan som har ett barn som ammas efter 6 månader, i princip helammas + små matportioner. (socialstyrelsen statistik, endast 13 % av barnen helammas vid 6 månader) . Utgår jag från vad jag tror min dotter har mest nytta av i framtiden, att fortsätta ammas dagtid eller att få en nära relation till sin pappa redan nu så är jag rätt övertygad om att det senare är viktigast för henne i längden. Förhoppningsvis kan vi fortsätta delamma och kanske följa WHO:s rekommendationer med amning till 1 år men gör vi inte det så är det så hon kommer inte få men av det i framtiden det är jag övertygad om.

Att barnet inte kan amma om det fått flaska är mest skrämselpropaganda verkar det som. Väldigt få råkar ut för det. Vanligare är nog att barnen helt enkelt inte tar flaska om det är vana vid att amma. Men för många går det utmärkt att kombinera ersättning på flaska/utpumpad mjölk med amning.

Att skylla på amningen är lätt, den är "helig" men ytterst få har nog det som huvudskäl till att inte dela föräldraledigheten relativt lika.
 
Hur en tvingande 50/50 fördelning av föräldraledigheten skulle lösa den saken förstår jag inte. Kanske skulle man ta ett steg tillbaka och se var detta beteende börjar, vem som gör det möjligt för vissa män att inte ta föräldraansvar? Handlar det om uppfostran från barnsben, eller om möjliggörande för dessa män av sin omgivning att inte ta ansvar? Jag tycker absolut att jag ser det där möjliggörandet dagligen och hela tiden.
För att pappan är där och kan ta ansvar för barnet redan från början, han får hela dagar med barnet där det är han som har hela ansvaret. Alltså lär han sig i samma takt som mamman. Om mamman är hemma ligger ju han 1-2 år efter.
 
Vad var lösningen i det inlägget? Hittar inte :)
Och ja, det är ganska stor risk att följden för en sån förälder blir som ovan.
Men problemet är först vem som skulle ta hand om barnet efter ett drygt halvår.

Enskild vårdnad. Vill pappa inte vara hemma med barnet kan mamman få enskild vårdnad och då får hon alla dagar. Ett annat alternativ är att det erbjuds förskola till barn från 8 månaders ålder.
 
För att pappan är där och kan ta ansvar för barnet redan från början, han får hela dagar med barnet där det är han som har hela ansvaret. Alltså lär han sig i samma takt som mamman. Om mamman är hemma ligger ju han 1-2 år efter.
Jag tror inte du läste/förstod mitt inlägg.
 
Enskild vårdnad. Vill pappa inte vara hemma med barnet kan mamman få enskild vårdnad och då får hon alla dagar. Ett annat alternativ är att det erbjuds förskola till barn från 8 månaders ålder.
Tja en lösning är ju att den förälder som inte vill ta nåt ansvar för barnet faktiskt blir av med vårdnaden också.

Men är det så lätt att få igenom? Är man gift när barnet föds får man gemensam vårdnad automatiskt.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp