Sv: Om att "lyda".
Okej, lite klargörande:
Nej, mina föräldrar blir inte väckta, jag har ju inte direkt rejv hela nätterna.
Jag kräver inte att de ska laga mat åt mig på mina tider, jag anpassar mig och/eller lagar själv.
De behöver inte tassa på tå när jag sover till tre, jag sover som en sten.
Och det är inte så fruktansvärt som det verkar, mygod. Jag har kontakt med mina föräldrar, jag hjälper till hemma (nogorlunda, men som vilken unge som helst), MEN jag tycker om att vara uppe på nätterna.
Och vad gör jag? I natt såg jag Gladiator igen, broderade, läste och käkade mandariner. Visst, saker man kan göra på dagen, men jag tycker om nätter. Stillheten kanske.
Också back to topic:
Jag håller med Chrysler, det är maktmissbruk vi pratar om, inte uppfostran. Kanske valde ett dåligt exempel, eftersom det poppade upp två sidor om när man ska sova och inte, men det är inte riktigt det jag tycker är fel. (Och om det nu var så att han faktiskt hade en åsikt, och inte bara ville trampa lite, varför sa han inte det då? Skulle jag ha gjort.)
Tar ett annat bättre exempel..
Jag ber ombedd att ta med mig mina systrar ner till middagen. Jag säger "det är mat om tio minuter", "Marie, kom nu, det är mat", "jag går ner nu, kom snart!". När jag kommer ner igen ber pappa mig att hämta syrrorna.
Jag: Men jag har gjort det.
Pappa: Hämta dom igen.
Jag: Men jag sa till dom tre gånger?
Pappa: Men dom är ju inte här?!
Jag: Nej, men det är väl inte mitt fel. Ska jag gå upp och SLÄPA ner dom?
Pappa: Nej.
Jag: Dåså.
Pappa: Du och din jävla attityd. BER JAG DIG ATT HÄMTA DINA SYSTRAR SKA DU GÖRA DET, DET SPELAR INGEN ROLL VARFÖR. Du kan gå härifrån, du får ingen mat.
Jag fortsätter att säga att jag inte förstår varför jag ska säga till dom igen, han säger att han har gett mig ett skäl (som han vägrar att upprepa "frågar man ska man lyssna på svaret" :smirk: ) och ändrar sig sen till att han inte BEHÖVER ge mig ett skäl, för han är min pappa och jag ska lyda blint.
Förstår ni situationen NU? :smirk: Och ja, jag är precis så neutral, medgörlig och resonabel som jag framställer mig. Och det var inget missförstånd heller. Så varför i helvete skulle jag göra som han säger där? Det finns inga två sidor att se ifrån här, hur gärna ni än vill att föräldern alltid ska ha rätt, så är det faktiskt inte så.