Olycklig katt

[siesta13]

Hej, jag har adopterat två killar för ca ett år sedan från ett katthem. Dessa killar är bröder och levde i en kattkoloni ute i ca två år innan de fångades in.
På katthemmet hade de trygghet av varandra och därför tyckte personalen där att de skulle få komma till samma hem.
När jag adopterade och tog hem de till mig har de till en början sovit och lekt tillsammans, men den ena kissen upplevs osäker och rädd för mig.
För ca ett halvår sedan har jag observerat att den rädda kissen drar sig mer undan. Leker med den andra kissen ibland, men de sover på olika ställen. Jag valde en taktik att låta honom vara ifred och komma till mig när han själv skulle bli trygg, vilket har varit svårt. Jag kan inte klappa honom, men däremot den andra är mer framåt och gosar och spinner.
Jag har nu sett att problemet bara blir större och kissen mår sämre. Han har börjat kissa lite här och där och jag misstänkte UVI och tog honom till veterinär som gjorde en undersökning som visade sig att han är frisk, men superstressad.
Jag har googlat om detta problem och kommit fram till att sära på kissarna, att låta den rädda killen få flytta till ett hem där han får vara ensamkisse. Jag har tidigare haft två honkatter som har funkat utmärkt tillsammans. Vad tror ni med erfarenhet? Gör jag rätt som särar på de?

 

[Dopy]

Visar katten tecken på att inte trivas med den andra katten? för om katterna inte verkar ogilla varandra skulle jag mer tro att stressen ligger emot människor.
Är katten uppvuxen som "vildkatt" utan människor, och sedan flyttar in och tvingas bo med människor, och blir inte tam, så finns ju risken att katten fortfarande upplever en inre stress av att bo med människor, och då hjälper det ju inte att flytta.
Antingen försöka jobba med att få den stressade katten tam och känna trygghet med människor, eller kolla med katthemmet om man kan få hjälp att omplacera katten som stallkatt/ladugårdskatt där den inte tvingas vara nära människor.

 

[monster1]

Hej, jag har adopterat två killar för ca ett år sedan från ett katthem. Dessa killar är bröder och levde i en kattkoloni ute i ca två år innan de fångades in.
På katthemmet hade de trygghet av varandra och därför tyckte personalen där att de skulle få komma till samma hem.
När jag adopterade och tog hem de till mig har de till en början sovit och lekt tillsammans, men den ena kissen upplevs osäker och rädd för mig.
För ca ett halvår sedan har jag observerat att den rädda kissen drar sig mer undan. Leker med den andra kissen ibland, men de sover på olika ställen. Jag valde en taktik att låta honom vara ifred och komma till mig när han själv skulle bli trygg, vilket har varit svårt. Jag kan inte klappa honom, men däremot den andra är mer framåt och gosar och spinner.
Jag har nu sett att problemet bara blir större och kissen mår sämre. Han har börjat kissa lite här och där och jag misstänkte UVI och tog honom till veterinär som gjorde en undersökning som visade sig att han är frisk, men superstressad.
Jag har googlat om detta problem och kommit fram till att sära på kissarna, att låta den rädda killen få flytta till ett hem där han får vara ensamkisse. Jag har tidigare haft två honkatter som har funkat utmärkt tillsammans. Vad tror ni med erfarenhet? Gör jag rätt som särar på de?

Har du provat med olika former av lugnande det finns ju både receptfritt, tuggbitar när den är extra stressad och dofter man kan ha i hemmet som är lugnande för katten. Dessutom finns det receptbelagd medicin, den kan krossas och blandas i maten om katten inte är allt för petig.

 

[Ridinglady]

Vissa katter trivs ihop - andra inte. Jag hade försökt hitt ett nytt hem åt en av katterna.

 

[Liten]

Om katterna tidigare bott ihop och inte visar tecken på att inte fungera ihop, så hade jag i första hand utgått från att det är något annat som är problemet. Jag hade börjat med att försöka utreda andra källor till stress för katten. Sett till att det finns gott om ställen där den kan känna sig trygg och alltid får vara ifred från människor, etc. Sett över miljön både högt och lågt (både bildligt och bokstavligt talat). Är det inte den andra katten som är problemet, ser jag inte hur det per automatik skulle bli bättre för katten att flytta.

Men alla katter fungerar inte ihop med alla, och stress kan orsaka problem även mellan katter som känt varandra och fungerat perfekt ihop i ett helt liv.

 

[Skjøldur]

Jag vet inte om det hjälper, men har du gett dom testat att ge dom en ny toa på ett nytt ställe?

 

[tott]

Låter nästan som att den har ont någonstans.

 

[Lingon]

Låter nästan som att den har ont någonstans.

Antingen det eller att den verkligen inte trivs med att bo med människor.

 

[Skjøldur]

Jag tror den blir trygg om dem får gå ut och in som den har lust. Du får be katthemmet om att få byta katt.

 

[Dopy]

Jag tror den blir trygg om dem får gå ut och in som den har lust. Du får be katthemmet om att få byta katt.

Du kan ju inte släppa ut en katt som är osäker och rädd för sin egen ägare, den katten kommer ju aldrig komma hem igen :O

 

[athena_arabians]

Du kan ju inte släppa ut en katt som är osäker och rädd för sin egen ägare, den katten kommer ju aldrig komma hem igen :O

Nej, det vore ju totalt oansvarigt!

 

[Skjøldur]

Det finns många som har katter som dom inte kan klappa. Råttjägare i stallet och liknande. De stannar om gårdsfolket matar dom.

 

[athena_arabians]

Det finns många som har katter som dom inte kan klappa. Råttjägare i stallet och liknande. De stannar om gårdsfolket matar dom.

Det lär inte gälla en skyggis från ett katthem som visar att den inte trivs...

 

[Mabuse]

Det finns många som har katter som dom inte kan klappa. Råttjägare i stallet och liknande. De stannar om gårdsfolket matar dom.

Hur gör man med en sån när den ska avmaskas eller behöver veterinärvård?

 

[Lingon]

Hur gör man med en sån när den ska avmaskas eller behöver veterinärvård?

Då rycker "ägaren" på axlarna och säger att så är det med katter. De kommer och går som de vill. Och att det är så man gjort på landet i alla tider. "Man kan inte hålla på och gå till veterinären med varenda stallkatt för de är ju inte tama".

 

[lilstar]

Får man vara lite drastisk? Detta låter som att katten aldrig har blivit socialiserad och det är för sent nu. Inte så konstigt om den har växt upp utan mänsklig kontakt. Med vetskapen om hur det blivit kan jag tycka att den aldrig borde ha omplacerats och jag tycker att du ska ta dig en allvarlig funderare på om den ens kan få ett bra liv inom en överskådlig framtid. Att vara konstant stressad är ett lidande som den borde få slippa, samtidigt måste man ju kunna hantera katten så att man kan upptäcka i tid när den behöver vård. Är det ens möjligt att lösa?
Kanske kan du hitta ett omplaceringshem till den och ge ett försök till men bered dig på att det kanske inte går. Blir det inte inte en klar förbättring inom några månader så tycker jag inte att katten ska behöva gå runt och må dåligt längre.

Jag menar inte att vara elak, men vi människor tenderar att ta alldeles för lätt på psykiskt lidande hos djur och låta dem plågas alldeles för länge för att vi så gärna vill rädda dem

 

[Filiofokus]

Vi hade två honkatter och jag vet att det är en helt annan sak. Men de verkade trivas med varandra även om den ena som inte var dominant var lite skygg och stissig. När den äldre katten gick bort blev faktiskt den kvarvarande betydligt lugnare och vågade socialisera mer med människor. Så det är inte alltid det märks när katter blir påverkade av varandra. Hoppas att det löser sig!