Oj, är jag en hemsk dotter?

[Lilla]

känner alltid att det är liiite konstigt med vuxna som har för nära relation till sina föräldrar?

jag har bra relation till mina föräldrar, vi träffas rätt regelbundet och har trevligt ihop. men det kan också gå 3-4 månader utan att vi ses, och lätt 2-3 veckor utan att vi rings heller. ibland kan de vara bortresta i veckor utan att jag ens vet om det. samma med mina syskon, den jag är närmast med bor utomlands och vi ses bara några gånger om året.

alla i min släkt är dock friska osv, äldre släktingar som är svårt sjuka eller behövande tycker jag är en annan sak. oerhört dåligt samvete för att jag inte hälsar på min sjuka farmor oftare t ex

Då är både jag, min syster och många vänner konstiga.

 

[tanten]

Då är både jag, min syster och många vänner konstiga.

Det beror väl helt på familj, på hur mycket man tycker om varann, hur mycket behov man har av kontakt osv osv.?

jag skulle nog bli knäpp om avkomman hörde av sig varje dag.
Bästa vännen bodde i tregenerationsboende på samma gård och träffade föräldrarna varje dag. De gick in och ut i varandras hus. Det hade gjort mig galen.

Exet flyttade hem till pojkrummet hos sin far när vi skilt oss. Nu bor han och brodern med sina respektive ett par meter från varann. de fikar och äter tillsammans ofta ofta.

Jag skulle inte klara det. Andra kan inte tänka sig en bättre lösning.

Vi är ju olika allihop!

 

[Lumos_Nox]

Tack alla för bra feedback och för att ni delat med er!

Nu känns det lite bättre, blev som jag skrev i första inlägget bara så paff över kommentarer likt den.

 

[escodobe]

Isf är jag både en hemsk dotter och en hemsk förälder. Blir dottern krasslig under sina "pappaveckor" så har jag ingen koll på det. (Skulle det handla om allvarlig sjukdom blir jag säkert uppdaterad men sådant som nämndes här, typ influensa alltså, är ju trots allt ganska ointressant.)
Om mina föräldrar är sjuka lär jag inte veta något om det så länge de inte själva uppdaterar om det på Facebook. Men å andra sidan så är vi inte så tjatiga om sådana där vardagliga saker. Det är inte mina föräldrar sinsemellan heller utan det händer tämligen ofta att pappa är utomlands i jobbet och mamma har ungefär ingen koll alls på var han befinner sig

Ja sådär är det i min familj på ett ungefär. Vi har en bra relation men inte ringer vi varandra stup i kvarten. Tanken att någon av oss skulle ringa för att berätta att den är vardagssjuk har nog aldrig hänt. Det skulle väl vara om det ändå råkar nämnas i samtal om annat. Min mamma skaffade mobil först för två år sedan och den är nästan aldrig på så hon kan vara rätt svår att nå även om hon är i landet. Speciellt om hemtelefonen laddar ur.
Min syster ringde mig förra helgen och ingen av oss hade någon koll på när mamma tänkte komma från semestern, vi kom fram till att hon nog skulle komma innan barnbarnet födelsedag i alla fall. Det har hänt att jag sökt henne på hennes jobb och fått ett förvånat svar om att "hon är väl på semester?".
Inträffar det terrordåd eller naturkatastrofer där hon är så brukar hon höra av sig.

När jag flyttade hemifrån på riktigt på nittiotalet var det innan jag hade någon mobiltelefon och jag hade verkligen inte råd med en fast telefon. Ville jag ringa fick jag gå till macken eller så fick man kolla sin email, som jag hade på skolan...

 

[Lilla]

Det beror väl helt på familj, på hur mycket man tycker om varann, hur mycket behov man har av kontakt osv osv.?

jag skulle nog bli knäpp om avkomman hörde av sig varje dag.
Bästa vännen bodde i tregenerationsboende på samma gård och träffade föräldrarna varje dag. De gick in och ut i varandras hus. Det hade gjort mig galen.

Exet flyttade hem till pojkrummet hos sin far när vi skilt oss. Nu bor han och brodern med sina respektive ett par meter från varann. de fikar och äter tillsammans ofta ofta.

Jag skulle inte klara det. Andra kan inte tänka sig en bättre lösning.

Vi är ju olika allihop!

Vår familj består av mamma, pappa, mig och syrran. (Syrrans dotter också)
Vi har alltid varit nära. Ofta. Och som jag uppfattar är alla glada för det. Vi klarar oss själva men trivs bra i varandras sällskap. Jag skulle göra vad som helst för dom och dom skulle göra vad som helst för oss.

 

[Lumos_Nox]

Vår familj består av mamma, pappa, mig och syrran. (Syrrans dotter också)
Vi har alltid varit nära. Ofta. Och som jag uppfattar är alla glada för det. Vi klarar oss själva men trivs bra i varandras sällskap. Jag skulle göra vad som helst för dom och dom skulle göra vad som helst för oss.

Men bara för att man inte umgås jämt betyder det inte att man inte skulle göra allt för varandra?

 

[Lilla]

Men bara för att man inte umgås jämt betyder det inte att man inte skulle göra allt för varandra?

Var skriver jag det? Jag skriver hur det är i vår familj. Inget om hur andra gör eller har det.

 

[Lumos_Nox]

Var skriver jag det? Jag skriver hur det är i vår familj. Inget om hur andra gör eller har det.

Ber om ursäkt, tolkade din sista bit fel.

 

[LadyCovergirl]

Ja sådär är det i min familj på ett ungefär. Vi har en bra relation men inte ringer vi varandra stup i kvarten. Tanken att någon av oss skulle ringa för att berätta att den är vardagssjuk har nog aldrig hänt. Det skulle väl vara om det ändå råkar nämnas i samtal om annat. Min mamma skaffade mobil först för två år sedan och den är nästan aldrig på så hon kan vara rätt svår att nå även om hon är i landet. Speciellt om hemtelefonen laddar ur.
Min syster ringde mig förra helgen och ingen av oss hade någon koll på när mamma tänkte komma från semestern, vi kom fram till att hon nog skulle komma innan barnbarnet födelsedag i alla fall. Det har hänt att jag sökt henne på hennes jobb och fått ett förvånat svar om att "hon är väl på semester?".
Inträffar det terrordåd eller naturkatastrofer där hon är så brukar hon höra av sig.

När jag flyttade hemifrån på riktigt på nittiotalet var det innan jag hade någon mobiltelefon och jag hade verkligen inte råd med en fast telefon. Ville jag ringa fick jag gå till macken eller så fick man kolla sin email, som jag hade på skolan...

Skulle jag ringa mina föräldrar för att berätta att jag fått influensa skulle de iofs bli väldigt förvånade att jag för första gången i mitt liv fått influensa men sen skulle de garanterat fråga varför jag berättar det.
Gällande mobil så har mamma en av mina gamla mobiler, en sån där med knappar. Den använder hon vid resor och endast då Däremot skriver vi ibland något meddelande på FB eller ett mejl eller så.

 

[pimy]

"Man väljer inte sina barn men måste förtjäna sina barn"

Ni Borensberg mil ifrån varandra, men dina föräldrar hälsar inte på spontant hos dig heller, eller hör av sig oftare? En relation är inte en envägskommunikation! Det är minst lika mycket deras ansvar att ni ses/hörs som ditt, om man ska se det så, enligt mitt sätt att se det och citatet jag inledde med - ännu mera deras ansvar.

Känn inget dåligt samvete pga bekantingens åsikt, de har inte med detta att göra!

 

[Boj]

Hur man har sin relation till sina föräldrar är ju olika, inget är mer rätt eller fel. Jag ringde min mamma 1 gång i veckan, var det något hon ville berätta eller ha hjälp med så hörde hon av sig där mellan. Men jag förordar att man har en kontakt med nära och kära som känns bekväm, för skulle det hända dom något så kommer man att fundera på om man hade haft tillräcklig kontakt.

Vad som är bekvämt, är ju helt och hållet upp till var och en.

 

[Lumos_Nox]

"Man väljer inte sina barn men måste förtjäna sina barn"

Ni Borensberg mil ifrån varandra, men dina föräldrar hälsar inte på spontant hos dig heller, eller hör av sig oftare? En relation är inte en envägskommunikation! Det är minst lika mycket deras ansvar att ni ses/hörs som ditt, om man ska se det så, enligt mitt sätt att se det och citatet jag inledde med - ännu mera deras ansvar.

Känn inget dåligt samvete pga bekantingens åsikt, de har inte med detta att göra!

Fast Nä. Nu m

"Man väljer inte sina barn men måste förtjäna sina barn"

Ni Borensberg mil ifrån varandra, men dina föräldrar hälsar inte på spontant hos dig heller, eller hör av sig oftare? En relation är inte en envägskommunikation! Det är minst lika mycket deras ansvar att ni ses/hörs som ditt, om man ska se det så, enligt mitt sätt att se det och citatet jag inledde med - ännu mera deras ansvar.

Känn inget dåligt samvete pga bekantingens åsikt, de har inte med detta att göra!

Fast på det du skriver nu får du det att låta som om mina föräldrar är hemska och inte bryr sig. Har jag aldrig skrivit utan du tolkar in det i min texy, kanske har jag formulerat mig fel.
De vet att jag har mycket att göra och sällan är hemma, därför vet de att spontanbesök inte fungerar. De ringer och smsar ibland men låter mig ha mitt space, vilket jag uppskattar. Hade ogillat att de hörde av sig var och varannan vecka och de respekterar det .

 

[Mammadutt]

Vi har la olika relationer, man behöver inte ha en relation alls om man inte vill så är väl lika normalt att inte veta hälsostatus som att ha stenkoll...

 

[Raderad medlem 6459]

Ni Borensberg mil ifrån varandra, men dina föräldrar hälsar inte på spontant hos dig heller, eller hör av sig oftare? En relation är inte en envägskommunikation! Det är minst lika mycket deras ansvar att ni ses/hörs som ditt, om man ska se det så, enligt mitt sätt att se det och citatet jag inledde med - ännu mera deras ansvar.

Men va? Alla inblandade är ju nöjda. Varför får du till det att TS föräldrar borde göra annorlunda?

 

[Mirre]

Behöver hjälp av Det stora Bukeoraklet att bena lite i en situation som hänt och mitt sätt att se på det.

En bekant till mina föräldrar var inne i butiken igår där jag jobbar och vi småpratade lite som man gör (även om jag är urusel på småprat) och han frågade om pappa var frisk från influensan nu.

Svarade att jag inte visste att han varit sjuk och då inte heller om han var frisk än.

Fick en så konstig och nedvärderande blick av hen och en kommentar om att jag inte hade koll på mina föräldrar. Blev lite paff och snopen men började efter det fundera lite och kom på att situationer likt denna har jag upplevt förut. Folk frågat om föräldrar eller ett av mina syskon och jag inte vet svaret. Många har på ett skämtsamt sätt sagt liknande saker men jag har inte tagit allvarligt på det förrens nu.

Är jag en hemsk dotter/syster som inte har koll? Har ni koll på era nära ang vardagliga saker?

Bor inte långt ifrån mina föräldrar, en mil ca, men det är åt fel håll. Har aldrig vägarna förbi så att säga. Skickar lite SMS med de ibland, ett par gånger i månaden kanske och pappa är den som hjälper mig med lagning av bilar och transport osv. Åker och hälsar på om det är något speciellt eller om de ber mig komma men oftast är jag upptagen med jobb, stall eller mitt liv.

Hör av andra att de ringer sina föräldrar ofta bara för att prata men det skulle inte falla mig in. I skrivande stund så verkar jag vara en egocentrisk snorvalp som inte uppskattar mina föräldrar men det gör jag! Väldigt mycket!

Kan väl lägga till att jag är snart 30år och var längesen jag flyttade.

Jag har en rätt nära relation till mina föräldrar och syskon (alla fall min ena bror, den andra undviker jag helst eftersom han är så sabla otrevlig. Vi har inte någon kontakt alls just nu) Mamma är väl den jag ringer mest till, vi bor nära varandra och umgås en del. Men inte har jag koll på allt de gör osv för det. Alla lever ju sina liv på sitt håll. Broder och jag hittar ibland på saker tillsammans, vi har barnen hemma samma helger så oftast blir det att vi träffas då så kusinerna får umgås.

 

[pimy]

Fast Nä. Nu m


Fast på det du skriver nu får du det att låta som om mina föräldrar är hemska och inte bryr sig. Har jag aldrig skrivit utan du tolkar in det i min texy, kanske har jag formulerat mig fel.
De vet att jag har mycket att göra och sällan är hemma, därför vet de att spontanbesök inte fungerar. De ringer och smsar ibland men låter mig ha mitt space, vilket jag uppskattar. Hade ogillat att de hörde av sig var och varannan vecka och de respekterar det .

Ber om ursäkt om jag övertolkade nåt, men det jag skrev som är baserat på min åsikt om relationen mellan föräldrar och barn, och absolut färgad av min egen relation till mina egna föräldrar.
Nja, jag menade mer att båda parter i detta fall verkar vara "lika dåliga " på att hålla kontakten, men vidhåller ändå att en förälder måste förtjäna sina barn och inte kan förvänta sig mer tillbaka än den ger. Men är ni alla nöjda med hur läget är förstår jag inte heller riktigt varför du tog illa upp av den uppkomna situationen.

 

[pimy]

Men va? Alla inblandade är ju nöjda. Varför får du till det att TS föräldrar borde göra annorlunda?

För att trådens fråga består i att TS undrar om hon är ett dåligt barn som inte hälsar på eller hör av sig mer. Då menar jag att det är lika mkt föräldrarna som kan vara dåliga, att det är en relation som alla andra och ingen envägskommunikation. Om det finns en anledning att ens fundera på om man ska känna sig som dåligt barn , kanske det bottnar i att föräldrarna är "de dåliga" de kan vara ointresserade, för upptagna, finnas nåt gammalt outrett groll eller nåt.
TS skriver att hon åker dit när dom ber henne eller när hon behöver hjälp med bilen, det lät bara inte som en relation där man ses utan att ha ett ärende, och det kanske beror på nåt, resonerade jag. Förutsättningarna för att ses lät som det bara var under premissen att TS åkte till föräldrarna och inte tvärt om.
Men om jag trampade på ömma tår så ber jag om ursäkt, det var inte min mening, jag ville bara belysa ämnet från en annan vinkel.

 

[Sar]

Olika familjer har väl olika behov av hur ofta man träffas, uppdaterar varandra etc. Är alla inblandade nöjda kan väl ingen värdera vad som eventuellt skulle räknas som "bättre" än något annat (även om jag kan få för mig att det snarare är så att föräldrar lätt får "pluspoäng" för tät kontakt med utflugna barn medan lätt barn får "minuspoäng" för tät kontakt med förälder).¨
Själv har jag tät kontakt med mina föräldrar (främst per telefon) och trivs med det.

 

[Raderad medlem 6459]

@pimy Inga ömma tår här inte! Däremot förstod jag inte riktigt sammanhanget eftersom det lät lite som att du tyckte att TS föräldrar borde höra av sig mer. Men var det inte så du menade så är jag med!