Oj, är jag en hemsk dotter?

[Hermelin]

Jag tror att det är helt fel att försöka väga sin relationer i jämförelse med andra. Dvs hur andras relationer ser ut eller hur andra ser på dina relationer. Jag tänker mig att din relation till dina föräldrar ser ut precis som du vill ha den och att det gör dig till precis den dotter dina föräldrar älskar.

 

[Ramona]

Jag har nog en ganska bra relation med mina föräldrar, även om vi bor långt ifrån och faktiskt inte träffas så ofta. Men det blir nog ett samtal i veckan, antingen ringer jag eller så ringer dem, och så uppdaterar vi vad som händer. Men visst, det finns grejer jag missar, men jag har koll på om de varit sjuka längre än ett par dagar.

Sen kan jag tycka att jag inte bara ska be om hjälp. Med min farbror blir det lite så, att jag bara ringer honom när jag behöver hjälp, och det känns inte så kul. Så jag försöker att vara bra på att bjuda in han och hans fru på grejer, skicka ett sms ibland etc, så jag med gott samvete inte bara ringer när jag behöver hjälp.

 

[iNHALE]

Behöver hjälp av Det stora Bukeoraklet att bena lite i en situation som hänt och mitt sätt att se på det.

En bekant till mina föräldrar var inne i butiken igår där jag jobbar och vi småpratade lite som man gör (även om jag är urusel på småprat) och han frågade om pappa var frisk från influensan nu.

Svarade att jag inte visste att han varit sjuk och då inte heller om han var frisk än.

Fick en så konstig och nedvärderande blick av hen och en kommentar om att jag inte hade koll på mina föräldrar. Blev lite paff och snopen men började efter det fundera lite och kom på att situationer likt denna har jag upplevt förut. Folk frågat om föräldrar eller ett av mina syskon och jag inte vet svaret. Många har på ett skämtsamt sätt sagt liknande saker men jag har inte tagit allvarligt på det förrens nu.

Är jag en hemsk dotter/syster som inte har koll? Har ni koll på era nära ang vardagliga saker?

Bor inte långt ifrån mina föräldrar, en mil ca, men det är åt fel håll. Har aldrig vägarna förbi så att säga. Skickar lite SMS med de ibland, ett par gånger i månaden kanske och pappa är den som hjälper mig med lagning av bilar och transport osv. Åker och hälsar på om det är något speciellt eller om de ber mig komma men oftast är jag upptagen med jobb, stall eller mitt liv.

Hör av andra att de ringer sina föräldrar ofta bara för att prata men det skulle inte falla mig in. I skrivande stund så verkar jag vara en egocentrisk snorvalp som inte uppskattar mina föräldrar men det gör jag! Väldigt mycket!

Kan väl lägga till att jag är snart 30år och var längesen jag flyttade.

Mina föräldrar har jag koll på, och de har koll på mig. Är väldigt väldigt nära mina föräldrar relationsmässigt så det faller sig naturligt att vi har koll på läget. Pratar med mamma varje dag på skype och om ingen hör av sig på två dagar eller mer så blir man orolig att något hänt.

Min övriga släkt däremot är jag inte speciellt uppdaterad med, verken mostrar, kusiner eller ens halvsyskon utan det jag vet om deras nuvarande livssituation är sånt jag fått höra från mina föräldrar. Det är inget som bekommer mig. Man kan inte vara jättenära hela släkten och så länge ingen mår dåligt av det så får folk göra som de vill. Det finns inga regler kring sånt utan man får ha den relationen man känner passar helt enkelt. Tycker snarare det är skönt att inte ha massor med människor man måste prata med hela tiden.

 

[Lazy Lady]

Behöver hjälp av Det stora Bukeoraklet att bena lite i en situation som hänt och mitt sätt att se på det.

En bekant till mina föräldrar var inne i butiken igår där jag jobbar och vi småpratade lite som man gör (även om jag är urusel på småprat) och han frågade om pappa var frisk från influensan nu.

Svarade att jag inte visste att han varit sjuk och då inte heller om han var frisk än.

Fick en så konstig och nedvärderande blick av hen och en kommentar om att jag inte hade koll på mina föräldrar. Blev lite paff och snopen men började efter det fundera lite och kom på att situationer likt denna har jag upplevt förut. Folk frågat om föräldrar eller ett av mina syskon och jag inte vet svaret. Många har på ett skämtsamt sätt sagt liknande saker men jag har inte tagit allvarligt på det förrens nu.

Är jag en hemsk dotter/syster som inte har koll? Har ni koll på era nära ang vardagliga saker?

Bor inte långt ifrån mina föräldrar, en mil ca, men det är åt fel håll. Har aldrig vägarna förbi så att säga. Skickar lite SMS med de ibland, ett par gånger i månaden kanske och pappa är den som hjälper mig med lagning av bilar och transport osv. Åker och hälsar på om det är något speciellt eller om de ber mig komma men oftast är jag upptagen med jobb, stall eller mitt liv.

Hör av andra att de ringer sina föräldrar ofta bara för att prata men det skulle inte falla mig in. I skrivande stund så verkar jag vara en egocentrisk snorvalp som inte uppskattar mina föräldrar men det gör jag! Väldigt mycket!

Kan väl lägga till att jag är snart 30år och var längesen jag flyttade.

Jag pratar med mina föräldrar ca1 gång i veckan i nuläget (är höggravid och dom är nyfikna) vanligtvis pratar vi kanske varannan vecka. Jag träffar dem 3-4ggr/år. Bor 35 mil bort och har gjort det sedan jag va 16år (35år nu)
Min syster och bror pratar med dem flera ggr/dag och jag begriper inte för mitt liv varför?! Jag har inte det behovet.
Jag vet att stödet finns där om jag skulle behöva det och samma gäller för deras del.
Vi pratar oftare om det är nåt allvarligt på gång eller om nån blivit akut jättesjuk eller som nu när jag är gravid. Annars är jag fullständigt nöjd med varannan vecka. Det gäller även kontakten med mina syskon.

Är man nöjd med hur man har det så finns det väl ingen anledning att göra på annat vis? Framför allt inte för att nån utomstående blängt illa på en.

 

[Rialavargen]

Behöver hjälp av Det stora Bukeoraklet att bena lite i en situation som hänt och mitt sätt att se på det.

En bekant till mina föräldrar var inne i butiken igår där jag jobbar och vi småpratade lite som man gör (även om jag är urusel på småprat) och han frågade om pappa var frisk från influensan nu.

Svarade att jag inte visste att han varit sjuk och då inte heller om han var frisk än.

Fick en så konstig och nedvärderande blick av hen och en kommentar om att jag inte hade koll på mina föräldrar. Blev lite paff och snopen men började efter det fundera lite och kom på att situationer likt denna har jag upplevt förut. Folk frågat om föräldrar eller ett av mina syskon och jag inte vet svaret. Många har på ett skämtsamt sätt sagt liknande saker men jag har inte tagit allvarligt på det förrens nu.

Är jag en hemsk dotter/syster som inte har koll? Har ni koll på era nära ang vardagliga saker?

Bor inte långt ifrån mina föräldrar, en mil ca, men det är åt fel håll. Har aldrig vägarna förbi så att säga. Skickar lite SMS med de ibland, ett par gånger i månaden kanske och pappa är den som hjälper mig med lagning av bilar och transport osv. Åker och hälsar på om det är något speciellt eller om de ber mig komma men oftast är jag upptagen med jobb, stall eller mitt liv.

Hör av andra att de ringer sina föräldrar ofta bara för att prata men det skulle inte falla mig in. I skrivande stund så verkar jag vara en egocentrisk snorvalp som inte uppskattar mina föräldrar men det gör jag! Väldigt mycket!

Kan väl lägga till att jag är snart 30år och var längesen jag flyttade.

Jag tycker ni verkar ha en sund relation. Jag har mina föräldrar liiiiite för nära och det är påfrestande. Så njut av att ni har varandra på lite avstånd.

 

[stjarnhimmel]

Äh. alla relationer ser olika ut.. Bry dig inte om det.

Ett sidospår är att jag personligen kan tycka att typ en influensa eller förkyldning eller liknande oftast inte är en så himla stor grej heller. Vad gör det att man inte vet exakt när släkten varit lite sjuka?

 

[AVB]

känner alltid att det är liiite konstigt med vuxna som har för nära relation till sina föräldrar?

jag har bra relation till mina föräldrar, vi träffas rätt regelbundet och har trevligt ihop. men det kan också gå 3-4 månader utan att vi ses, och lätt 2-3 veckor utan att vi rings heller. ibland kan de vara bortresta i veckor utan att jag ens vet om det. samma med mina syskon, den jag är närmast med bor utomlands och vi ses bara några gånger om året.

alla i min släkt är dock friska osv, äldre släktingar som är svårt sjuka eller behövande tycker jag är en annan sak. oerhört dåligt samvete för att jag inte hälsar på min sjuka farmor oftare t ex

 

[tanten]

Jag har inga föräldrar i livet men är mamma.

Mina egna föräldrar avskydde jag och försökte ha så lite kontakt som det gick. Det gick sådär efersom min far hade verkstad på gården där vi bodde.

Nu har jag en vuxen avkomma. Vi hörs när vi har ärende till varandra. Det blir rätt naturligt eftersom vi har samma arbetsplats även om vi jobbar olika tider. Men jag tror vi har nån form av kontakt varje vecka. Jag försöker att itne vara påflugen. jag finns där när hon behöver mig eller vill ha kontakt och jag hör av mig när jag har något konkret att avhandla. Vi har ganska många gemensamma bekanta också.

För mig känns det naturligt att avkomman har sitt liv och jag mitt. Det är inte jag som styr frekvensen. Kanske beroende på att jag tyckte så illa när min mor tog kontakt.

För egen del skulle jag tycka det var förfärligt om min avkomma ansågs vara en dålig person bara för att hen inte var ständigt uppdaterad om mig och mitt leverne.

 

[trazel]

Jag har nog en onormalt nära relation till mina föräldrar, framförallt mamma. Vi pratar en gång om dagen. Jag passar ofta på att ringa när jag kör bil eller så vill något av barnen ringa och prata med mormor. Vi vet det mesta om varandra och idagsläget är nog faktiskt min mamma även min närmsta vän. Självvalt.

 

[athena_arabians]

Jag har nog en onormalt nära relation till mina föräldrar, framförallt mamma. Vi pratar en gång om dagen. Jag passar ofta på att ringa när jag kör bil eller så vill något av barnen ringa och prata med mormor. Vi vet det mesta om varandra och idagsläget är nog faktiskt min mamma även min närmsta vän. Självvalt.

Fast trivs ni med det är det ju inget fel eller onormalt. Ser man till svaren i tråden är det ju blandat, en del har en väldigt nära relation som du har och en del ingen relation alls.

 

[Lumos_Nox]

@Hermelin Nej man ska inte jämföra sig med andra, det är bara dumt.

@Ramona Nä bara ta och ta är illa. Visst känns det lite surt när man ringer pappa och hans kommentar är "vad har gått sönder nu?" Oops Men jag försöker ge tillbaka så gott jag kan och försöker lära mig det han gör så jag kan slippa be om hjälp

@iNHALE Har vänner som har ungefär samma kontakt som du. Är jag på besök under två dagar har de ringt båda dagarna för att kolla läget och bara prata och jag sitter och
. Det är så långt ifrån min situation att jag har svårt att ta in det. Men visst verkar det härligt men inget jag vill ha.

Släktingar är spännande. Anser att mina syskon och föräldrar är närmare de än jag. Vi hälsar och så men jag har sällan tid eller lust att åka på kalas osv, vilket vissa ser som otrevligt.

@Lazy Lady Samma som för mig då, att syskonen umgås och pratar med föräldrarna väldigt ofta.
Kan förstå att det ändras vid graviditet och så, då blir det ju spännande.

 

[Lumos_Nox]

Jag har nog en onormalt nära relation till mina föräldrar, framförallt mamma. Vi pratar en gång om dagen. Jag passar ofta på att ringa när jag kör bil eller så vill något av barnen ringa och prata med mormor. Vi vet det mesta om varandra och idagsläget är nog faktiskt min mamma även min närmsta vän. Självvalt.

Så länge du trivs och är glad så är allt bra!

 

[Michellan95]

Jag har nog en onormalt nära relation till mina föräldrar, framförallt mamma. Vi pratar en gång om dagen. Jag passar ofta på att ringa när jag kör bil eller så vill något av barnen ringa och prata med mormor. Vi vet det mesta om varandra och idagsläget är nog faktiskt min mamma även min närmsta vän. Självvalt.

Jag pratar med min mamma nästan varje dag och känner nog att jag har ungefär samma relation med min mamma som du har. Pratar med pappa någon gång i veckan också.
Vi åker på semester ihop (ja pappa och mina barn är oftast också med) och träffas minst en gång i veckan.

Resten av släkten inkl min bror har jag ganska taskig relation till istället. Fast brorsan har lite taskig relation till de flesta för han jobbar mycket och lever sitt liv men vill gärna ses när han är i hemtrakterna.

 

[Katti]

Jag bor 60 mil från min släkt/familj, men har bra kontakt med mina föräldrar och många av mina andra släktingar. Jag har haft möjlighet att hälsa på mina föräldrar rätt mycket genom åren tack vare att jag har haft regelbundna tjänsteresor till deras bostadsort och då har kunnat passa på att hälsa på och rent av sova över i deras gästrum (istället för att ta in på hotell). Jag försöker också att hålla rätt tät kontakt via sociala medier, sms och sådant och så fort jag har långhelg eller semester så prioriterar jag att resa till dem och vara där något lite längre tag. De betyder massor för mig att kunna träffas och jag mår ofta dåligt över att jag bor så långt bort. Jag har inga barn, men det finns väl en viss barnlängtan nu. Det känns så märkligt, så märkligt att eventuella framtida barn ska behöva växa upp så långt från sin mormor och morfar. När jag växte upp var det en självklarhet att leka med kusinerna och jag träffade mina mor- och farföräldrar i princip varje vecka. På somrarna var jag där var och varannan dag (hos någon av dem).

Så ser det alltså ut för mig och jag har mer och mer börjat inse att jag är rätt annorlunda. De flesta verkar prioritera sina "egna liv" så att säga och tar det för självklart att semestrar och högtider till 100% ska vara vigda åt sig själva och sin partner t.ex. Jag tar det för självklart att prioritera att träffa mina föräldrar. De bor ju så långt bort att man får passa på, brukar jag tänka. Och de blir inte yngre.

Men jag vet inte om det finns något som är bättre än det andra. Huvudsaken är att det funkar för en själv och ens släktingar.

Kan förresten tillägga att jag inte alls är säker på att jag hade haft en sådan här bra relation med mina föräldrar om det inte vore för att jag hade flyttat så långt bort. Jag tror att det hade varit tärande, på ett sätt, att bo i samma stad t.ex. Men vad vet jag. Jag flyttade hemifrån när jag var 18 och då var jag enormt less på att bo hemma. Det är med åren jag har kunnat skaffa en bra relation med mina föräldrar. Jag är 28 nu.

 

[Thrillie]

Jag har nog en onormalt nära relation till mina föräldrar, framförallt mamma. Vi pratar en gång om dagen. Jag passar ofta på att ringa när jag kör bil eller så vill något av barnen ringa och prata med mormor. Vi vet det mesta om varandra och idagsläget är nog faktiskt min mamma även min närmsta vän. Självvalt.

Samma här! Har en väldigt nära relation till båda föräldrarna, (samåker med pappa till/från jobbet och pratar med mamma i telefon varje dag i stort sett).


Men jag ser inget konstigt med att ha en annan relation, man väljer ju det man trivs bäst med Jag är en "ensamvarg" för övrigt, umgås mest med sambon och familjen.

 

[LadyCovergirl]

Isf är jag både en hemsk dotter och en hemsk förälder. Blir dottern krasslig under sina "pappaveckor" så har jag ingen koll på det. (Skulle det handla om allvarlig sjukdom blir jag säkert uppdaterad men sådant som nämndes här, typ influensa alltså, är ju trots allt ganska ointressant.)
Om mina föräldrar är sjuka lär jag inte veta något om det så länge de inte själva uppdaterar om det på Facebook. Men å andra sidan så är vi inte så tjatiga om sådana där vardagliga saker. Det är inte mina föräldrar sinsemellan heller utan det händer tämligen ofta att pappa är utomlands i jobbet och mamma har ungefär ingen koll alls på var han befinner sig

 

[ainasoja]

Isf är jag både en hemsk dotter och en hemsk förälder. Blir dottern krasslig under sina "pappaveckor" så har jag ingen koll på det. (Skulle det handla om allvarlig sjukdom blir jag säkert uppdaterad men sådant som nämndes här, typ influensa alltså, är ju trots allt ganska ointressant.)
Om mina föräldrar är sjuka lär jag inte veta något om det så länge de inte själva uppdaterar om det på Facebook. Men å andra sidan så är vi inte så tjatiga om sådana där vardagliga saker. Det är inte mina föräldrar sinsemellan heller utan det händer tämligen ofta att pappa är utomlands i jobbet och mamma har ungefär ingen koll alls på var han befinner sig

Sonens far jobbade som resande montör dom sista åren vi bodde ihop och när våra arbetskompisar frågade var han var så drog jag tillslut bara till med typ Göteborg även om han kanske befann sig i Kalmar för jag höll aldrig reda på var han befann sig bara för att dom flesta reagerade när jag svarade att jag inte hade en aninig om var han var.

Jag frågade var han var dom gångerna vi pratade med varandra men jag tror att det bara var av ren artighet för jag höll det aldrig i minnet ändå. Det enda jag kom ihåg var om han kom hem på torsdag som han brukade eller inte.... Bara för att jag skulle kunna planera allt kring barnet.

 

[athena_arabians]

@LadyCovergirl: Jag tar för givet att mina närstående tar kontakt med mig om de blir allvarligt sjuka eller om det händer något större. I övrigt är jag ganska ointresserad av vad de håller på med. Jag behöver verkligen ingen daglig uppdatering.

 

[LadyCovergirl]

@LadyCovergirl: Jag tar för givet att mina närstående tar kontakt med mig om de blir allvarligt sjuka eller om det händer något större. I övrigt är jag ganska ointresserad av vad de håller på med. Jag behöver verkligen ingen daglig uppdatering.

Precis så är det! Mamma brukar skicka ett mejl när hon har varit på datortomografi. En liten uppdatering om resultatet är ju trevligt att få. Dock är det inget specifikt mejl till mig utan samma mejl skickar hon till sin bror, sin man och sina närmaste vänner

 

[LadyCovergirl]

Sonens far jobbade som resande montör dom sista åren vi bodde ihop och när våra arbetskompisar frågade var han var så drog jag tillslut bara till med typ Göteborg även om han kanske befann sig i Kalmar för jag höll aldrig reda på var han befann sig bara för att dom flesta reagerade när jag svarade att jag inte hade en aninig om var han var.

Jag frågade var han var dom gångerna vi pratade med varandra men jag tror att det bara var av ren artighet för jag höll det aldrig i minnet ändå. Det enda jag kom ihåg var om han kom hem på torsdag som han brukade eller inte.... Bara för att jag skulle kunna planera allt kring barnet.

Jag är uppvuxen med det där att inte riktigt veta var den bortresta personen finns. Det är ju trots allt rätt ointressant var den befinner sig. Är personen bortrest så är den ju och det spelar knappast någon större roll om det är Uppsala, Kuala Lumpur eller Brno.
Men visst, vissa klasskompisar reagerade nog men samtidigt var det inte helt ovanligt med föräldrar som reste i sitt jobb.