Ohållbart vänförhållande

[Korven]

Skit i allt som har med honom att göra, skit i att tala om för honom hur du mår. Han skiter fullkomligt i om du får säga allt du vill, det rinner av honom som vatten på en gås. Varför i fridens namn ska ha få din energi ?

 

[LovingLife]

Sant, den dagen han erkänner sig själv ha gjort ett misstag så skulle han inte ha något som håller han uppe längre, till ytan har han världens största självförtroende och ego, men i själva verket är hans självkänsla i botten. Ja, jag tror att det som hjälper mig bäst är att hålla tankarna på annat så gott det går och som sagt skippa honom helt och hållet istället.

 

[stjarnhimmel]

Jag tror du måste kapa kontakten helt! Det kanske låter hårt men jag tycker det låter som du faller tillbaka. Och det är inte sunt för dig om det tar massa energi.

 

[Askur]

Du bör sätta dig ner och fråga dig själv "Är detta bra för mig? Mår jag bra utav detta?".
Troligtvis är svaret nej. Därför tycker jag att du ska förklara för honom hur läget ligger till och därmed bryta kontakten.
Jag sitter i en liknande situation och trots att jag mår skit över beslutet så har det blivit så himla mycket enklare nu i och med att tiden har tickat på. När jag valde att gå ifrån min sambo satte jag mig ner och gjorde upp en sk strategi för mig själv som jag skulle hålla mig till i efterhand och det har fungerat suveränt. Naturligtvis är det jobbigt många nätter, mornar och så vidare men man lär sig leva smärtan.

 

[LovingLife]

...Har sagt upp kontakten nu, har ju som sagt haft det i tankarna ett bra tag. Känns inte helt bra för tillfället, men han är den sista som förtjänar min energi, tid och tankar. Hoppas bara detta går över fort..

 

[Lovisaleonora]

När jag valde att gå ifrån min sambo satte jag mig ner och gjorde upp en sk strategi för mig själv som jag skulle hålla mig till i efterhand och det har fungerat suveränt.

Detta tror jag är nyckeln till framgång, eller rättare sagt ett lättare liv. Att ha dragit upp riktlinjerna, en överlevnadsstrategi. Hur göra när det blir överdjävligt.

Det är ju lättare att se klart när man inte är mitt uppe i soppan, och alla känner sig själv bäst - vad funkar för just MIG. Och sedan hålla sig till den linjen.

 

[yllva]

Wow, jag känner igen mig så sjukt mycket i detta... Men jag känner att jag omöjligt kan bryta kontakten med killen som också är en av mina bästa vänner...

Vi träffades ute i april förra året och har umgåtts och även haft sex kanske i snitt två gånger i månaden eller mer sedan dess, alltså över ett år sedan. Efter detta har även min kompis blivit tillsammans med hans bror vilket gör att vi nu umgås mycket tillsammans med dom och även med andra gemensamma vänner. Vi har hela tiden varit öppna med allt och han förklarade redan efter någon månad att han inte hade några känslor för mig mer än vänskapliga. Precis som du beskriver har jag hela tiden känt mig svartsjuk när han har träffat andra tjejer, han har dessutom varit mer eller mindre kär i en annan tjej under större delen av tiden som inte vill ha honom. Och jag har varit hans bollplank i detta... Jag har också träffat andra killar under den här tiden men inget som lett till något mer så att säga. Vet inte riktigt vart jag vill komma mer än att jag också känner att detta tär på mig så himla mycket och jag går och intalar mig själv att allt kommer att lösa sig så fort jag bara hittar någon annan men samtidigt har jag ju så svårt att göra det när situationen är som den är. Ville mest skriva av mig lite men också tacksam för input!

 

[LovingLife]

Wow, jag känner igen mig så sjukt mycket i detta... Men jag känner att jag omöjligt kan bryta kontakten med killen som också är en av mina bästa vänner...

Vi träffades ute i april förra året och har umgåtts och även haft sex kanske i snitt två gånger i månaden eller mer sedan dess, alltså över ett år sedan. Efter detta har även min kompis blivit tillsammans med hans bror vilket gör att vi nu umgås mycket tillsammans med dom och även med andra gemensamma vänner. Vi har hela tiden varit öppna med allt och han förklarade redan efter någon månad att han inte hade några känslor för mig mer än vänskapliga. Precis som du beskriver har jag hela tiden känt mig svartsjuk när han har träffat andra tjejer, han har dessutom varit mer eller mindre kär i en annan tjej under större delen av tiden som inte vill ha honom. Och jag har varit hans bollplank i detta... Jag har också träffat andra killar under den här tiden men inget som lett till något mer så att säga. Vet inte riktigt vart jag vill komma mer än att jag också känner att detta tär på mig så himla mycket och jag går och intalar mig själv att allt kommer att lösa sig så fort jag bara hittar någon annan men samtidigt har jag ju så svårt att göra det när situationen är som den är. Ville mest skriva av mig lite men också tacksam för input!

Vet inte om jag kan ge så mycket mer input än det jag själv har fått, att försöka ta total distans. Eftersom den killen jag har pratat om också har varit en av mina bästa vänner så har ju det också gjort saken 10 gånger värre, men något lättare blir det dock med insikten att det är ett narcissistiskt arsle som jag har att göra med...:P Bokstavligen... Jag försökte ta total distans från honom i höstas när jag insåg hur fruktansvärt mkt den "relationen" vi hade med varandra tärde på mig, (och då han som jag fick reda på långt senare faktiskt låg med flera andra samtidigt) men då blev han förbannad istället, tyckte att det var egoistiskt av mig och fick mig att fortsätta umgås med honom ändå. Det är en av hans finaste narcisistiska sidor- att vända på saker till den andras fel och rädslan av att tappa makten och kontrollen över någon.

Jag vet känslan av att ständigt hoppas på att det finns något mer, att inte veta vad som är rätt eftersom man slåss mot känslorna hela tiden som ständigt förvirrar, men i mitt fall hade det rätta varit att tagit totalt avstånd i höstas istället. Jag hade aldrig trott i min vildaste fantasi att det skulle leda till den fruktansvärda pärsen som jag fått gå igenom det senaste halvåret... Jag skulle råda dig att nu ta tag i det och bryta kontakten helt, åtminstone för ett tag för att du ska komma på andra tankar och släppa fokuset på honom. Jag vet hur sjukt svårt det är, men ibland får man bara bita ihop och göra det som i längden är bäst för en själv..

 

[yllva]

Vet inte om jag kan ge så mycket mer input än det jag själv har fått, att försöka ta total distans. Eftersom den killen jag har pratat om också har varit en av mina bästa vänner så har ju det också gjort saken 10 gånger värre, men något lättare blir det dock med insikten att det är ett narcissistiskt arsle som jag har att göra med...:P Bokstavligen... Jag försökte ta total distans från honom i höstas när jag insåg hur fruktansvärt mkt den "relationen" vi hade med varandra tärde på mig, (och då han som jag fick reda på långt senare faktiskt låg med flera andra samtidigt) men då blev han förbannad istället, tyckte att det var egoistiskt av mig och fick mig att fortsätta umgås med honom ändå. Det är en av hans finaste narcisistiska sidor- att vända på saker till den andras fel och rädslan av att tappa makten och kontrollen över någon.

Jag vet känslan av att ständigt hoppas på att det finns något mer, att inte veta vad som är rätt eftersom man slåss mot känslorna hela tiden som ständigt förvirrar, men i mitt fall hade det rätta varit att tagit totalt avstånd i höstas istället. Jag hade aldrig trott i min vildaste fantasi att det skulle leda till den fruktansvärda pärsen som jag fått gå igenom det senaste halvåret... Jag skulle råda dig att nu ta tag i det och bryta kontakten helt, åtminstone för ett tag för att du ska komma på andra tankar och släppa fokuset på honom. Jag vet hur sjukt svårt det är, men ibland får man bara bita ihop och göra det som i längden är bäst för en själv..

För mig handlar det nog mer om att försöka släppa på kontrollbehovet... Att inte alltid fråga vad han ska göra/har gjort osv för då får jag reda på saker jag helst inte vill veta. Så det är vad jag jobbar på just nu.

Han är tvärtemot det du beskriver. Han ber om ursäkt och tar mycket skuld i att det blivit som det blivit, han har aldrig någonsin varit arg på mig. Vilket också gör mig irriterad ibland. Jag är ju så svartsjuk så han borde bli irriterad men istället säger han alltid att det är okej att han förstår osv. Jag är absolut inte beredd att bryta kontakten än men jag ska verkligen försöka jobba på de sakerna som gör att det är jobbigare än det behöver vara.