Precis, det är attityden ”Men hur kan ni ha en så dum regel, den borde ni ju försöka ändra!” eller ”Men så kan det ju inte vara, den regeln kan man inte behöva följa” (när det är typ offentlighetsprincipen eller liknande lagstiftning som är helt orimligt för en enskild tjänsteman att vare sig strunta i eller ändra).
Exakt sånt har jag också sett många gånger. Antingen att man inte kan förhålla sig till vad tjänstemannarollen medför i form övergripande struktur, eller att man har svårt att jobba med lagar och förordningar som uppdrag.
"Mitt" uppdrag är tekniskt och har en viss frågeställning som är hyfsat lätt för andra med liknande kunskaper att ta in, men det är också att både tolka och ta fram ett sätt att uppfylla ett par specifika förordningar och förhålla sig till att ett par andra kan "ställa till det" i vårt utförande.
Det är genomgående på ett helt annat sätt än när jag jobbade i industrin, trots att det jag jobbade med då också var strikt reglerat tex genom reach.
Av någon anledning verkar det för många vara störande att lagen faktiskt inte bara sätter gränserna för vad som är tillåtet, utan faktiskt är en stor del av målbeskrivningen?
Det blir också med jämna mellanrum irritation över den demokratiska processen, eller förståelsen för hur internationella processer och förhandlingar tar tid. Om man vill ha snabbt synliga resultat kanske tex inte internationella förhandlingar om gemensamma regelverk är rätt jobb.
Senast ändrad: