Offentliga verksamheter

[Sassy]

Projektledning och/eller kommunikation. Jag förstår absolut att det är önskvärt, jag ställer mig mest frågande till att erfarenheten verkar viktigare än andra erfarenheter kopplade till arbetsuppgifterna. Kommunikation är ju exempelvis ett sånt område som är rätt definierat. Är du en duktig kommunikatör så är du en duktig kommunikatör. Arbetsuppgifterna är väldigt snarlika när man tittar jobbannonser emellan, både privat och offentligt, särskilt eftersom rollen just nu är så bred. Så här verkar det mest vara att man vill försäkra sig om att den sökande har koll på och trivs med offentligheten som arbetsgivare, tolkar jag det som. Kanske att man har koll på tonalitet? Jag vet inte.

Ja, det är nog ofta så att man tyvärr redan har en rätt fast policy kring vilken erfarenhet "alla" som anställs ska ha och det kan göra det knepigt när det behövs bredare yrkesroller som man kanske inte tänkte på när man formulerade sina generella krav från början.

Det finns ju också en hel del människor som på riktigt inte klarar av att inordna sig i myndighetsrollens regelverk. Vi har jätteflexibla möjligheter på många plan, men samtidigt gäller det att förhålla sig till förvaltningslagen, enklare saker som krav på korrekt diarieföring är det tex påfallande många som tror sig stå över, acceptera att politiska beslut styr och att det innebär att både projekt och roller kan ändras tvärt, osv. Är man ideologiskt driven (vilket ju brukar vara en rätt stor anledning till att man vill jobba i offentlig sektor) kan det bli extra jobbigt att behöva tvärvända i en fråga man brinner för.

Det andra är väl just det att de flesta får gå ner rätt ordentligt i lön när man byter till offentlig sektor, och det gäller nog att tydligt motivera vad det är som faktiskt lockar. Det är mer än en person som sagt att de jättegärna vill ha just det här jobbet, och sen dragit igen så fort något mer välbetalt dyker upp.

Jag har ju tidigare jobbat med rekrytering ett par år (som representant för ett av arbetsområdena, mestadels i en annan organisation än där jag jobbar nu) och är generellt inte så positiv till det där kravet, men det har funnits policybeslut som måste följas. När vi velat få in någon som vi inte kan hitta i utbudet av "redan inne i offentlig sektor" har vi tagit in någon junior via konsultbolag ett tag, och om den personen passat bra har de i regel också haft bra förutsättningar för att kunna få jobbet när en fast tjänst blir utlyst.

På det stora hela taget gillar jag inte att sätta för höga skallkrav när man utlyser offentliga tjänster, eftersom de måste följas till punkt och pricka även om det dyker upp en person som verkligen är vad man behöver men som kanske hade en lite annan bakgrund eller vad som helst. Våra tjänster ser därför ofta ut att vara lite mer juniora än de egentligen är, och så får man hoppas att det inte verkar avskräckande för den som har allt vi letar efter.

Rekrytering tycker jag faktiskt är det svåraste att få rätt på det sättet, upphandling eller utlysning av medel och sånt har många fler verktyg att jobba med (om man har duktiga jurister som orkar göra jobbet ordentligt).

 

[Midsommarblomster]

Ja, det är nog ofta så att man tyvärr redan har en rätt fast policy kring vilken erfarenhet "alla" som anställs ska ha och det kan göra det knepigt när det behövs bredare yrkesroller som man kanske inte tänkte på när man formulerade sina generella krav från början.

Det finns ju också en hel del människor som på riktigt inte klarar av att inordna sig i myndighetsrollens regelverk. Vi har jätteflexibla möjligheter på många plan, men samtidigt gäller det att förhålla sig till förvaltningslagen, enklare saker som krav på korrekt diarieföring är det tex påfallande många som tror sig stå över, acceptera att politiska beslut styr och att det innebär att både projekt och roller kan ändras tvärt, osv. Är man ideologiskt driven (vilket ju brukar vara en rätt stor anledning till att man vill jobba i offentlig sektor) kan det bli extra jobbigt att behöva tvärvända i en fråga man brinner för.

Det andra är väl just det att de flesta får gå ner rätt ordentligt i lön när man byter till offentlig sektor, och det gäller nog att tydligt motivera vad det är som faktiskt lockar. Det är mer än en person som sagt att de jättegärna vill ha just det här jobbet, och sen dragit igen så fort något mer välbetalt dyker upp.

Jag har ju tidigare jobbat med rekrytering ett par år (som representant för ett av arbetsområdena, mestadels i en annan organisation än där jag jobbar nu) och är generellt inte så positiv till det där kravet, men det har funnits policybeslut som måste följas. När vi velat få in någon som vi inte kan hitta i utbudet av "redan inne i offentlig sektor" har vi tagit in någon junior via konsultbolag ett tag, och om den personen passat bra har de i regel också haft bra förutsättningar för att kunna få jobbet när en fast tjänst blir utlyst.

På det stora hela taget gillar jag inte att sätta för höga skallkrav när man utlyser offentliga tjänster, eftersom de måste följas till punkt och pricka även om det dyker upp en person som verkligen är vad man behöver men som kanske hade en lite annan bakgrund eller vad som helst. Våra tjänster ser därför ofta ut att vara lite mer juniora än de egentligen är, och så får man hoppas att det inte verkar avskräckande för den som har allt vi letar efter.

Rekrytering tycker jag faktiskt är det svåraste att få rätt på det sättet, upphandling eller utlysning av medel och sånt har många fler verktyg att jobba med (om man har duktiga jurister som orkar göra jobbet ordentligt).

Tack för bra inlägg, många bra perspektiv. Jag tror det här med lön absolut är en bidragande orsak. Det man glömmer bort är ju att det som smakar ofta kostar. Men det kanske man glömmer bort själv också efter ett tag och börjar blicka tillbaks efter mer högavlönade tjänster.

Nej det är verkligen inte enkelt. En felrekrytering ger ju sådana konsekvenser också, så jag kan förstå att det blir hängslen och livrem.

 

[Sassy]

Tack för bra inlägg, många bra perspektiv. Jag tror det här med lön absolut är en bidragande orsak. Det man glömmer bort är ju att det som smakar ofta kostar. Men det kanske man glömmer bort själv också efter ett tag och börjar blicka tillbaks efter mer högavlönade tjänster.

Nej det är verkligen inte enkelt. En felrekrytering ger ju sådana konsekvenser också, så jag kan förstå att det blir hängslen och livrem.

Jag hade kunnat få ungefär 50% mer i privat sektor, så det hade nog krävts rätt mycket för att göra det bytet. Nu finns det ju massa saker som jag gillar med mitt nuvarande jobb i synnerhet och offentlig sektor i allmänhet, men det ÄR väldigt mycket pengar alltså... (Jag har i gengäld fantastiska kollegor, otroligt spännande arbetsuppgifter med möjligheter som är väldigt svårt att få i privat sektor, och de där 35 semesterdagarna kan jag inte tänka mig att vara utan.)

De jag känner som gjort ett byte i den "prisklassen" har kunnat motivera det väldigt tydligt, tex att det höga löneläget kom med krav som inte funkade ihop med familjesituationen. Vet ett par jurister som gjort just det bytet av just den anledningen (tydliga arbetstider, möjlighet att vabba, jobba mer hemifrån, och faktiskt vara ledig på helgen). Men det gäller nog att vara tydlig med att man vet varför man gör det valet att byta och att det är ett genomtänkt val.

 

[grodan21]

Jag hade kunnat få ungefär 50% mer i privat sektor, så det hade nog krävts rätt mycket för att göra det bytet. Nu finns det ju massa saker som jag gillar med mitt nuvarande jobb i synnerhet och offentlig sektor i allmänhet, men det ÄR väldigt mycket pengar alltså... (Jag har i gengäld fantastiska kollegor, otroligt spännande arbetsuppgifter med möjligheter som är väldigt svårt att få i privat sektor, och de där 35 semesterdagarna kan jag inte tänka mig att vara utan.)

De jag känner som gjort ett byte i den "prisklassen" har kunnat motivera det väldigt tydligt, tex att det höga löneläget kom med krav som inte funkade ihop med familjesituationen. Vet ett par jurister som gjort just det bytet av just den anledningen (tydliga arbetstider, möjlighet att vabba, jobba mer hemifrån, och faktiskt vara ledig på helgen). Men det gäller nog att vara tydlig med att man vet varför man gör det valet att byta och att det är ett genomtänkt val.

Jag hade kunnat ge mycket för 35 semester dagar, har 25.

Hade en anhörig som jobbade statligt, de hade både mindre veckoarbetstid och halvdag före röd dag. Plus 35 semesterdagar per år. Det blir ganska mycket mindre arbetad tid på ett år.

 

[Manji]

Projektledning och/eller kommunikation. Jag förstår absolut att det är önskvärt, jag ställer mig mest frågande till att erfarenheten verkar viktigare än andra erfarenheter kopplade till arbetsuppgifterna. Kommunikation är ju exempelvis ett sånt område som är rätt definierat. Är du en duktig kommunikatör så är du en duktig kommunikatör. Arbetsuppgifterna är väldigt snarlika när man tittar jobbannonser emellan, både privat och offentligt, särskilt eftersom rollen just nu är så bred. Så här verkar det mest vara att man vill försäkra sig om att den sökande har koll på och trivs med offentligheten som arbetsgivare, tolkar jag det som. Kanske att man har koll på tonalitet? Jag vet inte.

Projektledare är ju lite känsligt, så det kan jag förstå. Men inom kommunikation är det ju nästan en fördel att ha varit i den privata sektorn. Tycker det låter delvis som en "önskelista". Men är det statliga tjänster så kommer alla som uppfyller önskelistan att gå före dig som inte gör det.

 

[Mabuse]

Jag utbildade mig till statsvetare en gång i tiden och började arbeta inom kommunal näringslivsutveckling, på ett privat bolag som kommunen upphandlat. Sedan dess har det rullat på snart 15 år i privata bolag. Det har ju sina för och nackdelar, beslutsvägarna är mindre komplicerade och lönen högre. Samtidigt blev jag ju statsvetare en gång i tiden för att jag ville arbeta med samhällsförändring, och många utav de tjänsterna finns inom det offentliga.

Men, det tycks omöjligt att komma över? I nästan alla jobbannonser efterfrågar man erfarenhet från att ha arbetat i offentlig verksamhet, ibland även specificerat med antalet år. Genom åren när jag sökt arbeten så har responsen från offentlig verksamhet varit stendöd, medan jag faktiskt varit rätt eftertraktad inom privat.

Jag har väl ett tillräckligt långt arbetsliv bakom mig för att förstå att de olika formerna kommer med olika utmaningar. Storlek på organisation, politiskt styrd eller inte, LoU, offentlighetsprincipen, byråkrati osv. Men, är det verkligen ingenting som en vuxen kompetent person kan förstå och lära sig? Eller är det så komplext att man sätter det så högt upp i önskelistan, att andra erfarenheter och egenskaper är lägre prioriterade?

Nu har jag sett en del annonser där man i förväg fyller i ett frågeformulär och svarar ja eller nej på frågor, och denna frågan dyker upp. Har man inte erfarenheten så checkar man inte alla bockar, och jag förstår att de såklart tittar först på de ansökningar som har alla rätta svar.

Jag är öppen för att jag har missat något här, men jag ställer mig lite frågande. Jag är också lite uppgiven då det känns som att ju längre jag arbetar inom privat sektor, ju mer målar jag in mig i det här hörnet eftersom det verkar vara en mur här emellan.

Det är rätt vanligt. Just statliga jobb kräver ofta tidigare statlig erfarenhet. Har hört samma från folk som försöker gå från region till stat eller från privat till statlig.

Jag har själv gått från stiftelse till myndighet, och det är faktiskt rätt annorlunda. Inte bara regelverket, hela verksamhetslogiken är i grunden annorlunda. Så jag kan förstå det lite grann att man vill veta att de man anställer fattar hur en myndighet fungerar.

 

[Islandshästryttare]

Jobbat i ett antal offentliga verksamheter både statligt och kommunalt. I princip samtliga ställen jag varit på har gången varit att man gått från ett vikariat till fast tjänst. Även mer kvalificerade tjänster. Så oftast finns någon redan påtänkt för jobbet men de måste annonsera ut tjänsten enligt lag.

Upplever också att det är tvärstopp att gå till privata sektorn efter ganska många år inom offentlig verksamhet. Kommer i princip alltid på intervju på offentliga tjänster jag sökt men aldrig på tjänster i den privata sektorn. Så det är cementerat mellan offentlig och privat sektor. Då har jag ändå cirka,15 års erfarenhet av privat sektor innan jag började jobba offentligt efter en utbildning.. Man den erfarenheten är inte värd något alls tydligen.

 

[Palermo]

Jag utbildade mig till statsvetare en gång i tiden och började arbeta inom kommunal näringslivsutveckling, på ett privat bolag som kommunen upphandlat. Sedan dess har det rullat på snart 15 år i privata bolag. Det har ju sina för och nackdelar, beslutsvägarna är mindre komplicerade och lönen högre. Samtidigt blev jag ju statsvetare en gång i tiden för att jag ville arbeta med samhällsförändring, och många utav de tjänsterna finns inom det offentliga.

Men, det tycks omöjligt att komma över? I nästan alla jobbannonser efterfrågar man erfarenhet från att ha arbetat i offentlig verksamhet, ibland även specificerat med antalet år. Genom åren när jag sökt arbeten så har responsen från offentlig verksamhet varit stendöd, medan jag faktiskt varit rätt eftertraktad inom privat.

Jag har väl ett tillräckligt långt arbetsliv bakom mig för att förstå att de olika formerna kommer med olika utmaningar. Storlek på organisation, politiskt styrd eller inte, LoU, offentlighetsprincipen, byråkrati osv. Men, är det verkligen ingenting som en vuxen kompetent person kan förstå och lära sig? Eller är det så komplext att man sätter det så högt upp i önskelistan, att andra erfarenheter och egenskaper är lägre prioriterade?

Nu har jag sett en del annonser där man i förväg fyller i ett frågeformulär och svarar ja eller nej på frågor, och denna frågan dykerupp. Har man inte erfarenheten så checkar man inte alla bockar, och jag förstår att de såklart tittar först på de ansökningar som har alla rätta svar.

Jag är öppen för att jag har missat något här, men jag ställer mig lite frågande. Jag är också lite uppgiven då det känns som att ju längre jag arbetar inom privat sektor, ju mer målar jag in mig i det här hörnet eftersom det verkar vara en mur här emellan.

Jag vet inte hur svårt det skulle vara att "lära om, jag har alltid jobbat i offentlig sektor. Mest i statlig. När vänner som jobbar privat på någorlunda jämförbar nivå (expertroll), ser det för mig ut som att de är nästan livegna. Om än med högre lön. Massor av konstiga begränsningar och lojalitetskrav.

Just kommunikatör från den privata sektorn, har vi haft ett tag. Det fungerade verkligen inte, därav bara ett tag. Min tolkning var att den dåliga matchningen åtminstone delvis hade med hans näringslivsaktiga attityd att göra. Kommunikationen med kommunikatören fungerade uruselt för flertalet av oss.

 

[Praeterea]

Jag har några kollegor som gått från privat sektor till offentlig sektor. Det är absolut en omställning för dem vad gäller vilka regelverk som styr verksamheten. Samtidigt är mycket av det vi gör avtalsreglerat, så där har de å andra sidan stor och relevant erfarenhet.

Själv har jag bara erfarenhet från offentlig sektor på olika sätt och tycker det är toppen att min arbetsplats/enhet har lyckats hitta en bra blandning - vi lär oss massor av varandra!

Jag tänker att det är viktigt att visa förståelse för att privat sektor och offentlig sektor fungerar på olika sätt och har olika syfte med sin verksamhet. Som inbiten byråkrat skaver det i mig när någon (gärna ledningen eller en extern konsult) använder en terminologi som kommer från privat sektor utan att försöka anpassa den till det offentliga uppdraget.

 

[NilHe]

Jag utbildade mig till statsvetare en gång i tiden och började arbeta inom kommunal näringslivsutveckling, på ett privat bolag som kommunen upphandlat. Sedan dess har det rullat på snart 15 år i privata bolag. Det har ju sina för och nackdelar, beslutsvägarna är mindre komplicerade och lönen högre. Samtidigt blev jag ju statsvetare en gång i tiden för att jag ville arbeta med samhällsförändring, och många utav de tjänsterna finns inom det offentliga.

Men, det tycks omöjligt att komma över? I nästan alla jobbannonser efterfrågar man erfarenhet från att ha arbetat i offentlig verksamhet, ibland även specificerat med antalet år. Genom åren när jag sökt arbeten så har responsen från offentlig verksamhet varit stendöd, medan jag faktiskt varit rätt eftertraktad inom privat.

Jag har väl ett tillräckligt långt arbetsliv bakom mig för att förstå att de olika formerna kommer med olika utmaningar. Storlek på organisation, politiskt styrd eller inte, LoU, offentlighetsprincipen, byråkrati osv. Men, är det verkligen ingenting som en vuxen kompetent person kan förstå och lära sig? Eller är det så komplext att man sätter det så högt upp i önskelistan, att andra erfarenheter och egenskaper är lägre prioriterade?

Nu har jag sett en del annonser där man i förväg fyller i ett frågeformulär och svarar ja eller nej på frågor, och denna frågan dyker upp. Har man inte erfarenheten så checkar man inte alla bockar, och jag förstår att de såklart tittar först på de ansökningar som har alla rätta svar.

Jag är öppen för att jag har missat något här, men jag ställer mig lite frågande. Jag är också lite uppgiven då det känns som att ju längre jag arbetar inom privat sektor, ju mer målar jag in mig i det här hörnet eftersom det verkar vara en mur här emellan.

Hej! Inom min myndighet (och flera andra) tillämpas kompetensbaserade rekryteringar. Det innebär att vi inte får kalla folk som inte uppfyller grundkraven hur spännande deras cv än låter.

Det är en längre transportsträcka/startsträcka för någon som inte kan offentlig verksamhet, och det har vi rent krasst oftast inte tid med. Vi har också märkt att när vi inte haft kravet utan tagit in folk utan den erfarenheten blir de superfrustrerade att t ex allt måste upphandlas, de kan inte ringa företaget z som de alltid gjort. De stannar heller inte länge. Sedan har vi lönen. Vi kan inte matcha lönekraven utan får sträcka oss så högt att vi kanske inte kan rekrytera ytterligare en medarbetare.

Men den främsta orsaken är att vi behöver få någon i produktion snabbt eller vad man ska kalla det, och då finns kravet på offentlig verksamhet och det får vi inte runda.

 

[Philosophia]

Jag har några kollegor som gått från privat sektor till offentlig sektor. Det är absolut en omställning för dem vad gäller vilka regelverk som styr verksamheten. Samtidigt är mycket av det vi gör avtalsreglerat, så där har de å andra sidan stor och relevant erfarenhet.

Själv har jag bara erfarenhet från offentlig sektor på olika sätt och tycker det är toppen att min arbetsplats/enhet har lyckats hitta en bra blandning - vi lär oss massor av varandra!

Jag tänker att det är viktigt att visa förståelse för att privat sektor och offentlig sektor fungerar på olika sätt och har olika syfte med sin verksamhet. Som inbiten byråkrat skaver det i mig när någon (gärna ledningen eller en extern konsult) använder en terminologi som kommer från privat sektor utan att försöka anpassa den till det offentliga uppdraget.

@Midsommarblomster Det sista tror jag är superviktigt. Har man inte jobbat i offentlig förvaltning tidigare så är det jätteviktigt att man i sin ansökan tydligt visar att man är införstådd i vad det offentliga uppdraget innebär (t.ex. tjänstepersonsrollen).

 

[Palermo]

@Midsommarblomster Det sista tror jag är superviktigt. Har man inte jobbat i offentlig förvaltning tidigare så är det jätteviktigt att man i sin ansökan tydligt visar att man är införstådd i vad det offentliga uppdraget innebär (t.ex. tjänstepersonsrollen).

Det håller jag verkligen med om! Och jag tror att det är en sådan sak som inte går att visa, om det inte också faktiskt är så att man kan det.

Sen vet jag inte hur svårt det där är att lära sig, om man inte har det med sig redan. Min erfarenhet tyder snarare på att folk från privat sektor inte vill lära sig det. Och då blir det väldigt mycket som inte funkar.

 

[Midsommarblomster]

Läser allt ni skriver och har förståelse för mycket. En sak jag reflekterar kring är att det är en risk att enbart rekrytera personer som ”kan rollen”, eller verksamheten. På så vis får man ju heller aldrig in nya perspektiv. Det kanske inte är prioriterat heller, men för att en verksamhet ska utvecklas krävs det ju ofta.

Jag kan jämföra med en byrå vi nyligen anlitat. Det kan skapa en hel del frustration att de inte fullt ut förstår vår verksamhet och att mycket blir fel (den är ordentligt komplex). Samtidigt kommer de in med en expertis som vi inte har och har nu hjälpt oss att få struktur och komma vidare i ett arbete som är helt nödvändigt. Så någonstans är det ju också så att det ibland behöver skava lite när något ska växa.

Men som många av er har skrivit så handlar väl mycket om att visa förståelse för uppdragens olikheter. Just nu arbetar jag med ett ben i en medlemsstyrd organisation och det andra i kommersiell verksamhet. Jag byter perspektiv flera gånger om dagen eftersom jag sitter med båda, men har jag nämnt att vi har en del konflikter på arbetet just nu? Vi har personer på båda sidor som kanske inte förstår varandras utmaningar. Utöver det är någon organisation stor och en annan pytteliten och bara där skär det sig om mandat och beslutsvägar. Så ja, nu när jag tänker på det så kanske folk är hemskt dåliga just på att byta perspektiv. Och förstå vad andra har för uppdrag.

 

[Palermo]

Läser allt ni skriver och har förståelse för mycket. En sak jag reflekterar kring är att det är en risk att enbart rekrytera personer som ”kan rollen”, eller verksamheten. På så vis får man ju heller aldrig in nya perspektiv. Det kanske inte är prioriterat heller, men för att en verksamhet ska utvecklas krävs det ju ofta.

Jag kan jämföra med en byrå vi nyligen anlitat. Det kan skapa en hel del frustration att de inte fullt ut förstår vår verksamhet och att mycket blir fel (den är ordentligt komplex). Samtidigt kommer de in med en expertis som vi inte har och har nu hjälpt oss att få struktur och komma vidare i ett arbete som är helt nödvändigt. Så någonstans är det ju också så att det ibland behöver skava lite när något ska växa.

Men som många av er har skrivit så handlar väl mycket om att visa förståelse för uppdragens olikheter. Just nu arbetar jag med ett ben i en medlemsstyrd organisation och det andra i kommersiell verksamhet. Jag byter perspektiv flera gånger om dagen eftersom jag sitter med båda, men har jag nämnt att vi har en del konflikter på arbetet just nu? Vi har personer på båda sidor som kanske inte förstår varandras utmaningar. Utöver det är någon organisation stor och en annan pytteliten och bara där skär det sig om mandat och beslutsvägar. Så ja, nu när jag tänker på det så kanske folk är hemskt dåliga just på att byta perspektiv. Och förstå vad andra har för uppdrag.

Där det har krockat med folk från privat sektor, eller kanske med folk som har privat sektor som någon sorts ideal, skulle jag i princip kunna sammanfatta med just det du skriver om "nya perspektiv". Där personen själv då ser sitt eget perspektiv som så nytt och berikande.

Jag har aldrig upplevt något behov av "nya perspektiv" på förvaltningslagen. Och sånt. Men om tex någon, som du i något av inläggen, sökte en kommunikatörstjänst och mer eller mindre satte likhetstecken mellan kommunikation och marknadsföring, skulle jag inte vara särskilt optimistisk om att det kommer att funka med den personen.

Nya perspektiv inom själva verksamheten, om man har en expertroll, kommer ju däremot hela tiden, och har i åtminstone vårt fall med helt andra saker att göra (såsom kunskapsutveckling, omvärldsbevakning och forskning från olika håll).

Sen har jag inget direkt rekryteringsansvar och begränsad påverkan på såna frågor.

 

[Midsommarblomster]

Där det har krockat med folk från privat sektor, eller kanske med folk som har privat sektor som någon sorts ideal, skulle jag i princip kunna sammanfatta med just det du skriver om "nya perspektiv". Där personen själv då ser sitt eget perspektiv som så nytt och berikande.

Jag har aldrig upplevt något behov av "nya perspektiv" på förvaltningslagen. Och sånt. Men om tex någon, som du i något av inläggen, sökte en kommunikatörstjänst och mer eller mindre satte likhetstecken mellan kommunikation och marknadsföring, skulle jag inte vara särskilt optimistisk om att det kommer att funka med den personen.

Nya perspektiv inom själva verksamheten, om man har en expertroll, kommer ju däremot hela tiden, och har i åtminstone vårt fall med helt andra saker att göra (såsom kunskapsutveckling, omvärldsbevakning och forskning från olika håll).

Sen har jag inget direkt rekryteringsansvar och begränsad påverkan på såna frågor.

Jag skulle tro att en person som har privat sektor som ideal inte skulle anstränga sig för att komma över till offentlig.

Gällande kommunikation och marknadsföring så är det ju många kommuner som sysslar med platsmarknadsföring idag. Hett debatterat på Almedalen i år. Men visst ligger det i det offentliga uppdraget att syssla med sådant och det kan man, bevisligen, tycka väldigt olika om. Sen finns det ju kommunikationsroller som inte ens har beröringspunkter med marknadsföring. Så det hänger väl på rollen. Åter igen handlar det väl om att förstå sitt uppdrag.

 

[Philosophia]

Jag skulle tro att en person som har privat sektor som ideal inte skulle anstränga sig för att komma över till offentlig.

Gällande kommunikation och marknadsföring så är det ju många kommuner som sysslar med platsmarknadsföring idag. Hett debatterat på Almedalen i år. Men visst ligger det i det offentliga uppdraget att syssla med sådant och det kan man, bevisligen, tycka väldigt olika om. Sen finns det ju kommunikationsroller som inte ens har beröringspunkter med marknadsföring. Så det hänger väl på rollen. Åter igen handlar det väl om att förstå sitt uppdrag.

Kärnuppdraget skulle jag säga handlar om att arbeta på medborgarens uppdrag och genom rollen som kommunikatör ansvara för att genom olika kanaler och på ett tillgängligt (inkluderande sätt) upprätthålla transparens och möjliggöra ansvarsutkrävande i relation till exempelvis beslutsfattande.

 

[Midsommarblomster]

Kärnuppdraget skulle jag säga handlar om att arbeta på medborgarens uppdrag och genom rollen som kommunikatör ansvara för att genom olika kanaler och på ett tillgängligt (inkluderande sätt) upprätthålla transparens och möjliggöra ansvarsutkrävande i relation till exempelvis beslutsfattande.

Vissa uppdrag ja, andra... nja. Debatten från Almedalen finns att lyssna på på Kommunikationspoddens Almedalsspecial. Om någon nu skulle vara intresserad av just diskussionen om platsmarknadsföring. Men sammanfattningsvis handlar det väl om att kommunikatören arbetar på uppdrag av politiken (och i förlängningen medborgaren), och att denne i detta fall har gett detta uppdrag. Vilken en del anser helt rimligt, andra helt orimligt.

 

[EZMK]

Jag jobbar ju som projektledare i offentlig verksamhet och jag har gått en väldigt annorlunda väg än vad du har Tog min examen, kom in på traineeutbildning riktat mot offentlig verksamhet där jag vidareutbildades i allt möjligt (Projektledning, samtalsteknik, regionens utmaningar etc). När jag sedan fick mitt nuvarande jobb så var det faktiskt en annan tjänst än den jag sökte då jag tyckte deras kriterier var skyhöga jämfört med vad jag kände mig trygg i att kunna. Men väl på plats kunde de förklara kraven på ett mer normalt sätt än HR-språk och då var det inte lika mycket rocket science på Nobel-nivå. Det sade jag också till om efteråt, att deras annonser inte speglar arbetet och säkert avskräcker många.

Det som jag märkt är viktig när det gäller offentliga anställningar:

• Referenser inom verksamheterna är skitbra, jag hade en chefskonsult i en annan kommun som trodde på mig och nog är stor anledning till varför de ville satsa på en yngre tjej
• Vissa kommuner är mer flexibla och nytänkande än andra. Jag jobbar i en större stad med uttalat innovationstänk så de vågar "chansa" mer med sina tjänster i utformningar
• Jag har som yngre bakgrund i själva kärnverksamheten (i detta fall vård- och omsorg med inriktning äldre och funktionsstöd) och det hjälper väldigt mycket

Jag kan dessutom inte allt (eller ens jättemycket) om upphandlingar, juridik, sjukvård men jag lyfter alltid att jag vill bli utbildad inom detta av verksamheten. Speciellt i "min" kommun där de erbjuder mycket egen utbildning i detta.

 

[Philosophia]

Vissa uppdrag ja, andra... nja. Debatten från Almedalen finns att lyssna på på Kommunikationspoddens Almedalsspecial. Om någon nu skulle vara intresserad av just diskussionen om platsmarknadsföring. Men sammanfattningsvis handlar det väl om att kommunikatören arbetar på uppdrag av politiken (och i förlängningen medborgaren), och att denne i detta fall har gett detta uppdrag. Vilken en del anser helt rimligt, andra helt orimligt.

Jag ska lyssna men gissar att jag nog skulle vilja skicka kommunikationspodden på kurs!

 

[Midsommarblomster]

Jag ska lyssna men gissar att jag nog skulle vilja skicka kommunikationspodden på kurs!

Ja, alltså, kommunikationspodden drivs av generalsekreteraren för Sveriges Kommunikatörer. Men just det här avsnittet var en live-inspelad debatt från Almedalen där bland annat Umeå kommuns kommunikationsdirektör medverkade. Tillsammans med en chefsekonom på Skattebetalarna och en kommunikationsstrateg från Lunds universitet. Kommundirektören medverkar även i ett senare avsnitt om just platsmarknadsföring.

Men, din hållning är ju inte ovanlig och det är väl just därför det är en debatt om det. Andra menar att kommuner, framför allt mindre kommuner med mindre dragningskraft måste ha rätten att marknadsföra sig för att ens ha en chans att kunna tillsätta samhällsviktiga tjänster inom vård, omsorg och skola. Eller ha ett fungerande näringsliv för den delen.

Själv lägger jag mig i frågan. Jag lyfte det bara för att frågan om marknadsföring inom offentlig verksamhet kom upp.