Det som är avgörande är väl framförallt vad som händer efter avlämnandet. Blir vistelsen trygg, glad och rolig tror jag att separationsångesten vid lämningsögonblicket är övergående och inget som behöver ge problem eller men. Om det däremot är otrygga, skrämmande och allt annat än trevliga vistelser, är läget ett annat.
Själv tycker jag mest att det är de långa och upprepade bilresorna som känns jobbigast, både för Mini och för TS. Speciellt om Mini verkligen inte tycker om att åka bil. Risken finns väl att hon förknippar de eländiga bilresorna med sin pappa och det är ju inte så jättebra. Men - just nu finns väl ingen annan lösning.