Oense om boendet aka fortsättning på oense om vårdnaden

[TinyWiny]

Man får väl hålla tummarna för att han försäger sig om det är så att intresset för umgänge inte är särskilt stort. Har han såna svårigheter som det verkar med att ha mini själv kanske intresset minskar snart eller ännu hellre att han förstår att han måste förändra något för att göra det bättre med umgänget. Börja på ny kula och ta det ett steg i taget. Önsketänkande...

Det spelar ingen roll om han försäger sig. Det är Mini som har rättigheter och hon har rätt att lära känna och få en relation med sin pappa. Men det kräver att han skapar en relation med Mini för det kan ett barn inte göra.

Jag hoppas för Mini, som jag hoppas för alla barn, att deras föräldrar ska bli de föräldrar de alla så innerligt förtjänar. Det är Mini som förlorar om han inte blir det. Det är så lätt att "bara" se vad detta gör mot @krambanan men det handlar i det här fallet om Mini. Förhoppningsvis kan @krambanan få hjälp av samhället på ett sätt så att hon slipper träffa eller ens prata med Minis pappa för @krambanan skulle må så mycket bättre av det. Om hon dessutom visste att Mini och hennes pappa har en fin relation utan alla infekterade bråk skulle det om jag förstår @krambanan rätt vara det ultimata.

Det borde vara självklart för alla barn att föräldern alltid finns för dem, lika självklart som att solen går upp på morgonen. Det är tragiskt när det inte är så och jag önskar inget barn det. Att bli bortvald lämnar spår i själen oavsett om vi visar det eller inte.

 

[giovanna]

Ja kanske det. Ingen hade varit gladare än jag i såfall. Men jag kan inte tillåta mig att vara optimistisk om hans förmåga tyvärr. Jag (och Mini) brukade råka illa ut när jag gjort det. Så nu håller jag mig till hur det faktiskt är. Nu. Och hur det faktiskt varit.

Ja jag försöker göra det bästa av alltihop. Men det gör ont i mammahjärtat. Idag när vi kom fram såg han själv att Mini gråtit i bilen på vägen dit. Han envisas med att han ska ta henne ur min bil så lät honom göra det. Då blir hon så klart hysterisk. Då går han bara iväg med henne. Hon tittar efter mig och skrikgråter. Och jag kan bara åka därifrån. Det går inte distansera sig från det. Jag sviker ju henne totalt i det läget.

Fy fan. VAR nånstans är barnets rätt i det här? Att det bara får gå till så
All styrka till dig @krambanan som måste gå igenom detta, kan inte tänka mig något svårare.

 

[Lobelia]

Fy fan. VAR nånstans är barnets rätt i det här? Att det bara får gå till så
All styrka till dig @krambanan som måste gå igenom detta, kan inte tänka mig något svårare.

Tänk dig ett scenario exet skriver om krambanan här på buke och om sin hopplösa situation där krambanan motarbetar honom och diktar upp historier om sönderslagan rutor och fysiskt våld. Exet skulle troligen fått samma medhåll och sympati om denne beskrev krambanan utifrån sin synvinkel och flera här skulle oja sig över det stackars exet som knappt får se sin dotter, där exet motarbetar, tjatar om en barstol som vist är säker men som hon menar är farlig, som baktalar honom, påstår han är trafikfarlig etc och slutligen flyttar. Vi ser det när det gäller grannarna som håller på exet. Hade han varit en uppenbart vidrig person så hade grannarna sett igenom honom. Jag gissar att du kunde skrivit

Fy fan. VAR nånstans är barnets rätt i det här? Att det bara får gå till så

om du bara hört exets version. Och då sympatiserat med exets version.

Det här är myndigheternas verklighet. de har två parter som bråkar och de kan inte veta vem som faktiskt har rätt. De kan ana och tro men de måste veta för att ge en parten rätt. Det är rättssamhället av idag på gott och ont. Man måste ha bevis (domar, läkarutlåtanden etc) att exet är farlig för mini för att de ska ta krambanans parti i domar.

Skulle du vilja ha det annorlunda, att man ensidigt gick på en parts version där det saknades reella bevis? Jag menar nu generellt och inte i krambanans fall. Jag lider med @krambanan, det är en fruktansvärt jobbig situation.

Barnets rätt är att ha tillgång till båda föräldrarna, så länge ena parten inte är bevisat skadligt mot mini tills den dag mini är så pass stor att hon kan bestämma själv.

 

[Lobelia]

@krambanan

Vissa här verkar ha glömt att den här pappan slog @krambanan när hon ammade Mini alldeles i början. Samma person har också slagit in rutor i Ts bostad. Han har hotat Ts och han har olovligen sprungit runt på gården där Ts bott i tid och otid.
Han har dessutom allierat sig med sina fd grannar mot Ts så det har blivit omöjligt och otryggt för Ts att bo kvar.
Han kör bil vårdslöst, har varit med om flera bilolyckor och vållat andra människor skada. Han kör runt med Mini i bilen med bristande säkerhetsanordningar.

Och vissa kan inte inse att man faktiskt kan komma ihåg det hemska och samtidigt vara realistisk om hur myndigheterna bedömer situationen.

 

[Magiana]

Tänk dig ett scenario exet skriver om krambanan här på buke och om sin hopplösa situation där krambanan motarbetar honom och diktar upp historier om sönderslagan rutor och fysiskt våld. Exet skulle troligen fått samma medhåll och sympati om denne beskrev krambanan utifrån sin synvinkel och flera här skulle oja sig över det stackars exet som knappt får se sin dotter, där exet motarbetar, tjatar om en barstol som vist är säker men som hon menar är farlig, som baktalar honom, påstår han är trafikfarlig etc och slutligen flyttar. Vi ser det när det gäller grannarna som håller på exet. Hade han varit en uppenbart vidrig person så hade grannarna sett igenom honom. Jag gissar att du kunde skrivit om du bara hört exets version. Och då sympatiserat med exets version.

Det här är myndigheternas verklighet. de har två parter som bråkar och de kan inte veta vem som faktiskt har rätt. De kan ana och tro men de måste veta för att ge en parten rätt. Det är rättssamhället av idag på gott och ont. Man måste ha bevis (domar, läkarutlåtanden etc) att exet är farlig för mini för att de ska ta krambanans parti i domar.

Skulle du vilja ha det annorlunda, att man ensidigt gick på en parts version där det saknades reella bevis? Jag menar nu generellt och inte i krambanans fall. Jag lider med @krambanan, det är en fruktansvärt jobbig situation.

Barnets rätt är att ha tillgång till båda föräldrarna, så länge ena parten inte är bevisat skadligt mot mini tills den dag mini är så pass stor att hon kan bestämma själv.

Ett problem här är att det finns bevisning och vittnen på de hot och våld som @krambanan och mini har utsatts för, men av någon fullständigt obegriplig anledning har det inte tagits på allvar. Vad jag förstått är det heller inget ovanligt att sådant negligeras. Det är illa.

 

[Lobelia]

Ett problem här är att det finns bevisning och vittnen på de hot och våld som @krambanan och mini har utsatts för, men av någon fullständigt obegriplig anledning har det inte tagits på allvar. Vad jag förstått är det heller inget ovanligt att sådant negligeras. Det är illa.

Eller så har det inte ansetts tillräckligt för en fällande dom och därför lagts ner.
Ja det är ett problem om rättsväsendet inte tar upp ett ärende eller lägger ner på felaktiga grunder. Vi har ingen koll på vad som är orsaken. Det jag anser är fullgod bevisning kanske domstolen har en annan mening om, i synnerhet om motparten också har bevis och vittnen som säger något annat.

Det är också tveksamt att även om det funnits en dom att den räckt för att stoppa umgänget eller få det permanent övervakat.

 

[giovanna]

Skulle du vilja ha det annorlunda, att man ensidigt gick på en parts version där det saknades reella bevis? Jag menar nu generellt och inte i krambanans fall.

Barnets rätt är att ha tillgång till båda föräldrarna, så länge ena parten inte är bevisat skadligt mot mini tills den dag mini är så pass stor att hon kan bestämma själv.

Nej jag tycker givetvis att det ska göras en ordentlig utredning. Men precis som i fallen med alla män som blir friade för våldtäkt för att de typ "inte förstod bättre" så tycker jag inte att dagens system är det som sätter barnets behov främst.

Tillgång till båda föräldrarna är inte nödvändigtvis av godo.

En person som inte kan hantera konflikter utan att ta till våld är ingen bra förälder och jag tycker därför att en person som hotar och misshandlar sin partner inte ska få vara ensam med barnen om barnen inte är tillräckligt stora att själva få bestämma. Barnets röst ska alltid väga tyngst.

Att tvinga ett storgråtande barn att ensam träffa någon de inte är trygga med är ren misshandel anser jag och har inte minsta lilla med "rätten till båda föräldrarna"

Idag så är det som någon var inne på tidigare den rövhattiga föräldern som sitter med trumf på hand. Hen har nämligen ingenting att förlora på att djävlas medan den föräldern som bryr sig om barnet och sätter barnets behov främst får slå knut på sig själva för att inte riskera att verka "besvärliga" och därmed bli av med vårdnaden.

 

[mandalaki]

Ett problem här är att det finns bevisning och vittnen på de hot och våld som @krambanan och mini har utsatts för, men av någon fullständigt obegriplig anledning har det inte tagits på allvar. Vad jag förstått är det heller inget ovanligt att sådant negligeras. Det är illa.

Men det kan ju inte vi avgöra - alltså om det finns tillräcklig bevisning. Finns tillräcklig bevisning SKA en åklagare väcka åtal. Men hen FÅR INTE göra det om hen anser att hen inte har underlag för fällande dom.

På ett tidigt stadium frågade jag ts om hon verkligen var säker ensam hemma med Mini. Jag har ett rätt bestämt minne av att hon svarade att hon visste att han aldrig skulle göra något.

 

[Lobelia]

Nej jag tycker givetvis att det ska göras en ordentlig utredning. Men precis som i fallen med alla män som blir friade för våldtäkt för att de typ "inte förstod bättre" så tycker jag inte att dagens system är det som sätter barnets behov främst.

Tillgång till båda föräldrarna är inte nödvändigtvis av godo.

En person som inte kan hantera konflikter utan att ta till våld är ingen bra förälder och jag tycker därför att en person som hotar och misshandlar sin partner inte ska få vara ensam med barnen om barnen inte är tillräckligt stora att själva få bestämma. Barnets röst ska alltid väga tyngst.

Att tvinga ett storgråtande barn att ensam träffa någon de inte är trygga med är ren misshandel anser jag och har inte minsta lilla med "rätten till båda föräldrarna"

Idag så är det som någon var inne på tidigare den rövhattiga föräldern som sitter med trumf på hand. Hen har nämligen ingenting att förlora på att djävlas medan den föräldern som bryr sig om barnet och sätter barnets behov främst får slå knut på sig själva för att inte riskera att verka "besvärliga" och därmed bli av med vårdnaden.

Nu är det väl det man gör i samband med en vårdnadstvist, en utredning. Men syftet är inte att utreda om en förälder är bäst eller ens bra utan "good enough". Det finns inget körkort i Sverige för att få tillstånd att ha barn, man får faktiskt bli förälder och fortsätta vara det tills man diskvalificerat sig (barnet blir omhändertaget).

Och tillgång till båda föräldrarna är inte alltid av godo men för det mesta är det så.

Och jo det kan ha med rätten till båda föräldrarna att det lilla barnet tillfälligt kan bli förtvivlat, ska man alltid ta hänsyn till barnets vilja så kommer det i vissa åldrar och vissa barn bli svårt för mamman att ens gå på toaletten själv. Det är inte misshandel att inte alltid låta barnet skrika sig till vad det vill. Om det inte får mer erfarenheter kommer det alltid att vara en person som är bäst, den barnet är van vid

Och nej det är inte den rövhattiga (vilket ord att beskriva en människa ) som sitter med trumf. Vanligen är det mamman som har trumfkortet, den som har vård av barnet just i stunden. Om du nu inte syftar på att kvinnor är de mest rövhattiga så är det inte rövhattarna som vanligen har överhand.

 

[giovanna]

Nu är det väl det man gör i samband med en vårdnadstvist, en utredning. Men syftet är inte att utreda om en förälder är bäst eller ens bra utan "good enough". Det finns inget körkort i Sverige för att få tillstånd att ha barn, man får faktiskt bli förälder och fortsätta vara det tills man diskvalificerat sig (barnet blir omhändertaget).

Och tillgång till båda föräldrarna är inte alltid av godo men för det mesta är det så.

Och jo det kan ha med rätten till båda föräldrarna att det lilla barnet tillfälligt kan bli förtvivlat, ska man alltid ta hänsyn till barnets vilja så kommer det i vissa åldrar och vissa barn bli svårt för mamman att ens gå på toaletten själv. Det är inte misshandel att inte alltid låta barnet skrika sig till vad det vill. Om det inte får mer erfarenheter kommer det alltid att vara en person som är bäst, den barnet är van vid

Och nej det är inte den rövhattiga (vilket ord att beskriva en människa ) som sitter med trumf. Vanligen är det mamman som har trumfkortet och den som har vård av barnet just i stunden. Om du nu inte syftar på att kvinnor är de mest rövhattiga så är det inte rövhattarna som vanligen har överhand.

Vi pratar om olika saker. Det är jättestor skillnad på att låta barn alltid få sin vilja fram genom att skrika och att lämna ett gallskrikande barn till någon hen inte känner sig trygg med och gå därifrån.

Du beskriver hur läget är idag "syftet är inte att utreda om en förälder är bäst eller ens bra utan "good enough". Det finns inget körkort i Sverige för att få tillstånd att ha barn, man får faktiskt bli förälder och fortsätta vara det tills man diskvalificerat sig (barnet blir omhändertaget)."

Jag argumenterar för hur jag tycker att det borde vara. Och jag tycker att en våldsam förälder inte borde få vara ensam med ett litet barn.

Och jag står helt och fullt för att jag tycker att vissa personer är rövhattar.

 

[Petruska]

Eventuellt är den mer generella diskussionen om hur samhället borde fungera vid sådana här situationer lite överkurs?

Jag misstror inte TS, men vi hara bara hennes bild. Det är rimligt att rätten inte sväljer den bilden med hull och hår.

Även hopplösa personer är föräldrar till sina barn. Det är inte heller så enkelt som att en är ond och en är god, varken i största allmänhet eller i det här fallet.

 

[Lobelia]

Vi pratar om olika saker. Det är jättestor skillnad på att låta barn alltid få sin vilja fram genom att skrika och att lämna ett gallskrikande barn till någon hen inte känner sig trygg med och gå därifrån.

Du beskriver hur läget är idag "syftet är inte att utreda om en förälder är bäst eller ens bra utan "good enough". Det finns inget körkort i Sverige för att få tillstånd att ha barn, man får faktiskt bli förälder och fortsätta vara det tills man diskvalificerat sig (barnet blir omhändertaget)."

Jag argumenterar för hur jag tycker att det borde vara. Och jag tycker att en våldsam förälder inte borde få vara ensam med ett litet barn.

Och jag står helt och fullt för att jag tycker att vissa personer är rövhattar.

Det är kanske fel tråd att diskutera hur man anser att vårdnadsutredningar ska gå till, det är en helt annan fråga.

Nu har TS aldrig beskrivit sitt ex som våldsamt mot barnet eller befarat att han skulle bli det så det är en ickefråga i tråden.

Och om barnet gallskriker när någon annan än mamman tar hand om det för den bara känner sig trygg med mamman? Frågan är inte om barnet blir ledset vid överlämningen och gallskriker utan hur man hanterar det. Förövrigt så verkar det gått ganska bra. Mini har kinkat (enligt kontaktpersonen) men inte gallskrikit.

 

[Petruska]

Man får väl hålla tummarna för att han försäger sig om det är så att intresset för umgänge inte är särskilt stort. Har han såna svårigheter som det verkar med att ha mini själv kanske intresset minskar snart eller ännu hellre att han förstår att han måste förändra något för att göra det bättre med umgänget. Börja på ny kula och ta det ett steg i taget. Önsketänkande...

Pappans - enligt mamman - uttalade motiv för umgänget är inte en avgörande fråga. Han är Minis pappa, Mini har rätt till honom.

Ny kula har han kanske redan börjat på. Det vet ju inte vi.

Alltså, jag är inte särskilt optimistisk när det gäller hans föräldraskap i längden. Men det är helt klart en risk att ingen pappa alls är betydligt sämre för Mini än en pappa som TS och buke är missnöjda med. Det är inget vidare att bli övergiven av sin pappa.

För TS vore väl antagligen det bästa som kunde hända att pappan bara gav upp och försvann. Men Minis och TS bästa är inte nödvändigtvis samma sak.

 

[Hyacinth]

Pappans - enligt mamman - uttalade motiv för umgänget är inte en avgörande fråga. Han är Minis pappa, Mini har rätt till honom.

Ny kula har han kanske redan börjat på. Det vet ju inte vi.

Alltså, jag är inte särskilt optimistisk när det gäller hans föräldraskap i längden. Men det är helt klart en risk att ingen pappa alls är betydligt sämre för Mini än en pappa som TS och buke är missnöjda med. Det är inget vidare att bli övergiven av sin pappa.

För TS vore väl antagligen det bästa som kunde hända att pappan bara gav upp och försvann. Men Minis och TS bästa är inte nödvändigtvis samma sak.

Just frånvarande fader är väl en av de större riskfaktorerna vad gäller barn och deras välmående?
OBS då att jag inte menar just @krambanans ex, utan generellt.

 

[Petruska]

Just frånvarande fader är väl en av de större riskfaktorerna vad gäller barn och deras välmående?
OBS då att jag inte menar just @krambanans ex, utan generellt.

Jo, det tycker jag mig ha hört många gånger.

Frånvarande mödrar är säkert lika illa, minst, men väldigt mycket mer ovanligt.

 

[Amha]

Pappans - enligt mamman - uttalade motiv för umgänget är inte en avgörande fråga. Han är Minis pappa, Mini har rätt till honom.

Ny kula har han kanske redan börjat på. Det vet ju inte vi.

Alltså, jag är inte särskilt optimistisk när det gäller hans föräldraskap i längden. Men det är helt klart en risk att ingen pappa alls är betydligt sämre för Mini än en pappa som TS och buke är missnöjda med. Det är inget vidare att bli övergiven av sin pappa.

För TS vore väl antagligen det bästa som kunde hända att pappan bara gav upp och försvann. Men Minis och TS bästa är inte nödvändigtvis samma sak.

M.fl

Det jag menade var väl mer om han skulle försäga sig är väl mer om han sa något i stil med att umgänget inte är så viktigt utan att han mest vill ställa till det för ts på de sätt han kan men det vet vi ju inte om han tycker/inte tycker. Hade det varit så kanske det hade varit skäl nog att fundera på hur mycket man skulle tillmötesgå honom osv. Kanske delvis också lämplighet som förälder i vissa fall. Frånta umgänget helt vore ju dumt om han faktiskt någonstans vill ha lite kontakt med barnet.

Och nej, jag vet inte om han börjat på ny kula, självklart inte. Jag vet heller inte om han lever idag. Måste man hela tiden backa upp med "ifall att"?

Det bästa för ts och mini vore om de var sams och kunde komma på en vettig lösning tillsammans men det verkar ligga långt bort.

 

[Lobelia]

M.fl

Det jag menade var väl mer om han skulle försäga sig är väl mer om han sa något i stil med att umgänget inte är så viktigt utan att han mest vill ställa till det för ts på de sätt han kan men det vet vi ju inte om han tycker/inte tycker. Hade det varit så kanske det hade varit skäl nog att fundera på hur mycket man skulle tillmötesgå honom osv. Kanske delvis också lämplighet som förälder i vissa fall. Frånta umgänget helt vore ju dumt om han faktiskt någonstans vill ha lite kontakt med barnet.

Och nej, jag vet inte om han börjat på ny kula, självklart inte. Jag vet heller inte om han lever idag. Måste man hela tiden backa upp med "ifall att"?

Det bästa för ts och mini vore om de var sams och kunde komma på en vettig lösning tillsammans men det verkar ligga långt bort.

Så what om han råkar säga det, det ändrar inte minis behov av pappa eller hindrar honom från att vara en bra pappa. Det är minis behov som är det primära inte föräldrarnas konflikt.

 

[Vallmo]

Nej jag tycker givetvis att det ska göras en ordentlig utredning. Men precis som i fallen med alla män som blir friade för våldtäkt för att de typ "inte förstod bättre" så tycker jag inte att dagens system är det som sätter barnets behov främst.

Tillgång till båda föräldrarna är inte nödvändigtvis av godo.

En person som inte kan hantera konflikter utan att ta till våld är ingen bra förälder och jag tycker därför att en person som hotar och misshandlar sin partner inte ska få vara ensam med barnen om barnen inte är tillräckligt stora att själva få bestämma. Barnets röst ska alltid väga tyngst.

Att tvinga ett storgråtande barn att ensam träffa någon de inte är trygga med är ren misshandel anser jag och har inte minsta lilla med "rätten till båda föräldrarna"

Idag så är det som någon var inne på tidigare den rövhattiga föräldern som sitter med trumf på hand. Hen har nämligen ingenting att förlora på att djävlas medan den föräldern som bryr sig om barnet och sätter barnets behov främst får slå knut på sig själva för att inte riskera att verka "besvärliga" och därmed bli av med vårdnaden.

 

[Björk]

Har läst en hel del i tråden, men inte skrivit förut.

Jag tänker bara på det här med när Mini blir ledsen när pappa tar henne och går iväg från mamma. Jag FÖRSTÅR verkligen att det känns hemskt för TS, speciellt med hänsyn till hennes erfarenhet av sitt ex. MEN; vad jag förstår är Mini under året och när våra var så små så nog kunde det hända att de grät när jag sa hejdå även om de blev lämnade i famnen på fadern som jag lever ihop med och som de träffat varje dag sen de föddes. Även samma har skett hos mor- och farföräldrar och på förskolan när vår minsta var liten.
Det är helt enkelt kämpigt med avsked för små barn.
Om ett barn ska få bli tryggt hos t ex sin pappa så måste också pappan få vara själv med barnet och lära sig trösta det. Nu är det ju stor skillnad på TS situation och min, men det vred sig i hjärtat även på mig när vi bytte hemmaförälder med äldsta när han var 6 månader och pappan ringde mig på jobbet och hade det jobbigt med att kunna trösta (och jag hör barnet gråta i bakgrunden). Än värre då om det hade varit så att jag INTE hade förtroendet för pappan att faktiskt klara av det. Så, jag förstår att TS själv mår jättedåligt i sådana lägen.

Många är de gånger då jag glatt vinkat i hallen på förskolan åt en förtvivlad, gråtande unge och sen gått ut i bilen - glatt vinkande till ledset barn i fönstret för att sen själv brista i tårar ute i bilen. Min tanke var att göra barnet tryggt genom att själv agera förtroendefullt. I regel grät hon en kort stund i frökens famn och sen gick det ju över.

Det jag menar är att gråt när man skils åt inte behöver betyda att barnet blir för alltid traumatiserad.

 

[Lena Furberg]

Det jag menar är att gråt när man skils åt inte behöver betyda att barnet blir för alltid traumatiserad.

Det som är avgörande är väl framförallt vad som händer efter avlämnandet. Blir vistelsen trygg, glad och rolig tror jag att separationsångesten vid lämningsögonblicket är övergående och inget som behöver ge problem eller men. Om det däremot är otrygga, skrämmande och allt annat än trevliga vistelser, är läget ett annat.

Själv tycker jag mest att det är de långa och upprepade bilresorna som känns jobbigast, både för Mini och för TS. Speciellt om Mini verkligen inte tycker om att åka bil. Risken finns väl att hon förknippar de eländiga bilresorna med sin pappa och det är ju inte så jättebra. Men - just nu finns väl ingen annan lösning.