Oengagerad karl=jag häxa

Blir ständigt så besviken på min karl. Det ser ofta ut som följande; Vi ska bygga nytt räcke till verandan. 2 alternativ har diskuterats ; kryss eller horisontella ribbor. Jag har under minst 2 veckors tid visat bilder på båda alternativen ( senast igår), pekat på andra räcken vi åkt förbi som haft något av alternativen och pekat och förklarat. Idag står vi och mäter inför materialinköp imorgon. Vi har bestämt oss för horisontella ribbor. Efter en stund när karln frågar hur ribborna ska fästas inser jag att han pratar om vertikala ribbor!! Blir skogstokig och besviken för det visar hur ointresserad han har varit. Ännu en gång!! Han blir såklart sur när jag skäller och nu är jag den elaka häxan som inte kan bete mig som folk.

Han tar aldrig initiativ till saker som måste byggas/fixas med hemma. Även fast han pratar om att det borde göras. När projekten ändå ska påbörjas då jag planerat, mätt och skrivit inköpslista och kollat bästa utförande så har han nooooll koll. Han blir sen sur på mig när jag måste berätta hur han ska göra när han inte vet i vilken ände han ska börja. Jag blir irriterad för att jag måste förklara saker han hade vetat om han varit med och planerat. Han blir sur, skiter i allt och jag får göra allt själv.

Vill mest ventilera! Har testat det mesta för bättre resultat men nä...
Han verkar inte så intresserad. Bygg själv tycker jag!
 
På jobbet kan det ju hetta till.
Vi jobbar med lågaffektivt beteende men ibland så behövs det också gränssättning.
Att då sänka röstläget, "bredda sig" och säga att"-Nu är det bra, det räcker så", är effektivt.

Jag har gjort så några gånger under mitt år på detta jobb och jag tar upp det ibland när kollegor blir frustrerade över att alltid behöva vara lågaffektiva.
Att vara lågaffektiv fungerar 95% av tiden men när det gäller tryggheten på avdelningen så finns det fler nivåer.
Jag har en kollega som då säger att "-När du blir arg så lyssnar xx ju."
Jag blir då lika konfunderad varje gång och vill försvara mig. Jag har inte varit arg alls.
Att vara auktoritär i situationer är alltså samma som att vara arg?

Att vara auktoritär är inte samma som arg.
Är det hyfsat ofta på jobbet utan att vara det minsta arg eller höja rösten.
 
Att vara auktoritär är inte samma som arg.
Är det hyfsat ofta på jobbet utan att vara det minsta arg eller höja rösten.
Nej jag vet det. Men kollegor uppfattar det som att jag är arg för att jag säger ifrån. Har hänt på tidigare jobb också.
 
Nej jag vet det. Men kollegor uppfattar det som att jag är arg för att jag säger ifrån. Har hänt på tidigare jobb också.

Beror kanske på tonläget?
Jag vet inte, jag får ibland frågan om jag är arg utan att ens ha öppnat munnen 😅
Råkar bara ha ett tjurigt uttryck när jag är neutral.
 
Nej jag vet det. Men kollegor uppfattar det som att jag är arg för att jag säger ifrån. Har hänt på tidigare jobb också.
Uppfattar folk generellt det som du är arg i en viss situation så kanske du behöver ändra på hur du säger det, det kan tänkas att du använder något som många uppfattar som aggressiv ton. Själva meningen " "-Nu är det bra, det räcker så" uppfattar jag som åt det aggressiva hållet lite beroende på tonläget givetvis.
 
Innehåller ju lika många fördomar som att folk som inte blir arga och höjer rösten har massa med instängd ilska som när som helst kan explodera.
Vilka fördomar om de som inte visar känslor innehåller inlägget? Jag citerar det igen. Det låter konstigt att du kan hitta någon fördom om de som inte visar känslor i och med att jag överhuvudtaget inte nämner något alls om dessa. Citerade du rätt inlägg?

Jag lägger till mitt inlägg också som du kommenterar.

Ja det är väl helt omöjligt att bli arg i Sverige och man är väl ett konstigt UFO om man blir arg om någon kraschar ens bil eller bränner upp ens stall eller gör något annat "sätt in valfri situation" mot en.
 
Vilka fördomar om de som inte visar känslor innehåller inlägget? Jag citerar det igen. Det låter konstigt att du kan hitta någon fördom om de som inte visar känslor i och med att jag överhuvudtaget inte nämner något alls om dessa. Citerade du rätt inlägg?

Jag lägger till mitt inlägg också som du kommenterar.
Kanske den att inte skälla betyder att man inte visar känslor är den tydligaste fördomen.
 
Så vad ska de göra som inte är som du? Bita ihop eller uttrycka sina känslor på de vis de är kapabla att göra? Och är de värda mer som lärt sig trycka undan känslorna? Och vad då hjärnan helt inriktad på problemlösning? Det finns väl andra gånger folk höjer rösten än i samband med problem. Har någon råkat tappa en värdefull vas så är det inte mycket till problemlösning att sopa upp den.

Nej jag höjer sällan rösten, men jag är inte främmande för att göra det enstaka gånger och dömer inte de som gör det heller, vi är alla olika. Däremot har jag sett många som tror de kan hantera känslorna som inte lyckas med annat än att hålla rösten i schack och de kan vara riktigt otrevliga med låg ljudvolym.

LOL, nej, jag ar inte otrevlig ... annat an om man har problem med att nagon ar rak och sager som det ar. :p

Vad det galler om nagon tappat en vardefull vas eller crashat min bil sa antar jag att det inte ar med flit och darfor ingen vits att bli arg. Atminstone nar min kompis kraschade min bil gjorde jag verkligen ingen affar av det. Hon var tillrackligt ledsen som det var.
 
LOL, nej, jag ar inte otrevlig ... annat an om man har problem med att nagon ar rak och sager som det ar. :p

Vad det galler om nagon tappat en vardefull vas eller crashat min bil sa antar jag att det inte ar med flit och darfor ingen vits att bli arg. Atminstone nar min kompis kraschade min bil gjorde jag verkligen ingen affar av det. Hon var tillrackligt ledsen som det var.
Nu blir man ju nyfiken. Händer det någonsin att du tycker människor gör fel? Om någon stjäl något för dig, t ex, tänker du att det säkert inte var med flit?

Du framstår lite som Tjuren Ferdinand här - vad än människor gör mot dig, så tänker du bara ”ja, ja, det var inte med flit, det är ok.”. Alternativt förklarar att du inte vill att de gör så, men om de struntar i det och gör det igen så gör det inget det heller. Som en boxboll ungefär.
 
Om stallet skulle brinna så hade jag gråtit och sedan förtvivlad och om det varit vinter även stress och glädje om ingen kommit till skada.
Men arg vid stallbrand, nä.
Tänk dig t ex att ditt stall brinner ner för att någon stått och rökt i höförrådet, och kastat fimpen i höet. Trots att där fanns en stor skylt där det stod ”Rökning förbjuden”, men det tänkte inte den personen på. Skulle du inte bli det minsta arg på den personen?

Jag är lite fascinerad över detta att det finns människor som liksom saknar förmågan att känna en känsla!
 
LOL, nej, jag ar inte otrevlig ... annat an om man har problem med att nagon ar rak och sager som det ar. :p

Vad det galler om nagon tappat en vardefull vas eller crashat min bil sa antar jag att det inte ar med flit och darfor ingen vits att bli arg. Atminstone nar min kompis kraschade min bil gjorde jag verkligen ingen affar av det. Hon var tillrackligt ledsen som det var.
Det är väl upp till de som hör dig att bedöma hur de uppfattar dig. Det kan varken du eller jag bestämma eller avgöra här.
 
Är det ett svar på mitt inlägg? Inte heller detta har jag diskuterat i inlägget. Om du citerar mig är det inte bättre du kommenterar det jag skrivit.
Men du svarar ju @nullo-modos inlägg "Innehåller ju lika många fördomar som att folk som inte blir arga och höjer rösten har massa med instängd ilska som när som helst kan explodera." med "Vilka fördomar om de som inte visar känslor innehåller inlägget?" Du är ju den som översätter "folk som inte blir arga och höjer rösten" med "de som inte visar känslor". Du är den som tar upp att folk som inte blir arga och höjer rösten inte visar känslor.
 
Men du svarar ju @nullo-modos inlägg "Innehåller ju lika många fördomar som att folk som inte blir arga och höjer rösten har massa med instängd ilska som när som helst kan explodera." med "Vilka fördomar om de som inte visar känslor innehåller inlägget?" Du är ju den som översätter "folk som inte blir arga och höjer rösten" med "de som inte visar känslor". Du är den som tar upp att folk som inte blir arga och höjer rösten inte visar känslor.
Och jag frågade då var det kom ifrån och bifogade mitt inlägg som citerats och undrade var det kom ifrån då mitt inlägg inte berör detta alls

Här är mitt inlägg igen, det @nullo-modo citerar


Ja det är väl helt omöjligt att bli arg i Sverige och man är väl ett konstigt UFO om man blir arg om någon kraschar ens bil eller bränner upp ens stall eller gör något annat "sätt in valfri situation" mot en.
Var i detta inlägg översätter jag höjer rösten till inte visar känslor, jag skriver varken om att höja rösten eller att visa känslor överhuvudtaget. Jag skriver ironiskt om att bli arg, ironin kanske missas men det gör inte att jag skriver det du påstår. Hur får du till det, kan du förklara hur du tänker? Ta gärna med vad i mitt inlägg du läser in vad i. Jag är helt förundrad över hu mycket du få in i inlägget jag definitivt inte ens berört.
 
Uppfattar folk generellt det som du är arg i en viss situation så kanske du behöver ändra på hur du säger det, det kan tänkas att du använder något som många uppfattar som aggressiv ton. Själva meningen " "-Nu är det bra, det räcker så" uppfattar jag som åt det aggressiva hållet lite beroende på tonläget givetvis.
Eftersom jag genom mitt agerande hindrar en situation som kan bli våldsam så är det inget jag tänker bry mig om att ändra.
Dom jag säger till - som har en stoor dos av våldskapital i bakfickan - reagerar inte alls som att jag är arg, dom lyssnar och lugnar sig oftast.
Men jag är fascinerad av att kollegor tror att jag är arg.

Ingen tror väl att en officer som tjoar kommandon är "arg", eller en fotbollstränare?
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp