Oengagerad karl=jag häxa

[sjoberga]

Nu fattar jag inte alls, varför ska du anstränga dig för att bli arg? Det handlar om att hantera befintlig ilska inte att försöka bli arg. Men du kanske tror att alla är som du?

En vas var bara ett exempel, någon kan ha kraschat din bil eller eldat upp stallet.

Nej, jag har hela tiden försökt framhålla att vi alla är väldigt olika och att det är fantastiskt bra om vi ser till att befinna oss i en miljö som trivs på samma sätt som vi själva. Själva undantryckandet av känslor verkar lite destruktivt emedan jag ställer mig mer neutral till hur många känslor som uppstår efter en specifik händelseutveckling och hur de kopplar till ljudvolym och härskartekniker.

Jag kan inte riktigt se hur ett högtjutt tjoande av ilska hade hjälpt om bilen stått kraschad i lagårdsväggen, lagården börjat brinna och vasen ramlat ned från spisen samtidigt. Det blir mer verkstad om man ser till att brandkåren kommer, och dagen efter får man det trista uppdraget att kontakta minst två försäkringsbolag och lösa skiten, och kanske till och med åbäket att vittna i rätten så småningom.

 

[Lobelia]

Nej, jag har hela tiden försökt framhålla att vi alla är väldigt olika och att det är fantastiskt bra om vi ser till att befinna oss i en miljö som trivs på samma sätt som vi själva. Själva undantryckandet av känslor verkar lite destruktivt emedan jag ställer mig mer neutral till hur många känslor som uppstår som efter en specifik händelseutveckling och hur de kopplar till ljudvolym och härskartekniker.

Jag kan inte riktigt se hur ett högtjutt tjoande av ilska hade hjälpt om bilen stått kraschad i lagårdsväggen, lagården börjat brinna och vasen ramlat ned från spisen samtidigt. Det blir mer verkstad om man ser till att brandkåren kommer, och dagen efter får man det trista uppdraget att kontakta minst två försäkringsbolag och lösa skiten, och kanske till och med åbäket att vittna i rätten så småningom.

Vem har sagt att höja rösten per automatik innebär ett högljutt tjoande? Även om det kanske gör det så associerar jag tjoande mer med glädje.

Jag har svårt att se hur någon inte kan ens tänka sig in i att man blir arg och kan höja rösten om någon kraschat ens bil, det låter som du har haft mycket liten erfarenhet av folk i så fall. Jag har sett en hel del personer arga av diverse skäl. I så fall är det inte meningsfullt att fortsätta diskussionen med dig. Har du inte erfarenhet av höjda röster så är det klart svårt att se att någon kan höja rösten i något sammanhang.

 

[sjoberga]

Vem har sagt att höja rösten per automatik innebär ett högljutt tjoande? Även om det kanske gör det så associerar jag tjoande mer med glädje.

Jag har svårt att se hur någon inte kan ens tänka sig in i att man blir arg och kan höja rösten om någon kraschat ens bil, det låter som du har haft mycket liten erfarenhet av folk i så fall. Jag har sett en hel del personer arga av diverse skäl.

Jag kan tänka mig in i det. Men inte att göra det personligen.

Men du har säkert rätt; jag har sett ganska få personer bli skogstokiga och tydligt uttryckt arga överhuvudtaget. Jag söker mig gärna till miljöer där ilska inte är förstahandsreaktionen på ett problem eller en händelse. Aktivt.

 

[sjoberga]

Jag har svårt att se hur någon inte kan ens tänka sig in i att man blir arg och kan höja rösten om någon kraschat ens bil, det låter som du har haft mycket liten erfarenhet av folk i så fall. Jag har sett en hel del personer arga av diverse skäl. I så fall är det inte meningsfullt att fortsätta diskussionen med dig. Har du inte erfarenhet av höjda röster så är det klart svårt att se att någon kan höja rösten i något sammanhang.

Nej, det kan såklart inte vara meningsfullt att diskutera med människor med andra erfarenheter.

(Fotnot: Jag har erfarenhet av höjda röster och har en tydlig åsikt om att jag inte föredrar att befinna mig i en miljö där det sättet att hantera motgångar eller oenigheter är dominerande.)

 

[Lobelia]

Nej, det kan såklart inte vara meningsfullt att diskutera med människor med andra erfarenheter.

(Fotnot: Jag har erfarenhet av höjda röster och har en tydlig åsikt om att jag inte föredrar att befinna mig i en miljö där det sättet att hantera motgångar eller oenigheter är dominerande.)

Nu gällde det att diskutera något du inte kan föreställa dig inte olika erfarenheter, du saknar ju uppenbarligen erfarenhet här enligt vad du själv skriver. Du kan tydligen inte ens föreställa dig annat än att folk tjoar vilket knappast är ett vanligt uttryck på ilska/frustration. Det handlar alltså inte om att diskutera med någon med andra erfarenheter utan brist på erfarenhet

Jag kan inte riktigt se hur ett högtjutt tjoande av ilska hade hjälpt om bilen stått kraschad i lagårdsväggen, lagården börjat brinna och vasen ramlat ned från spisen samtidigt.

 

[sjoberga]

Nu gällde det att diskutera något du inte kan föreställa dig inte olika erfarenheter, du saknar ju uppenbarligen erfarenhet här enligt vad du själv skriver. Du kan tydligen inte ens föreställa dig annat än att folk tjoar vilket knappast är ett vanligt uttryck på ilska/frustration. Det handlar alltså inte om att diskutera med någon med andra erfarenheter utan brist på erfarenhet

Fast jag har också förklarat att jag inte saknar erfarenhet och att jag kan föreställa mig det. Med undantaget att jag inte kan föreställa mig vägen till att jag själv skulle känna det motiverat att göra det. Tjoar var ett samlingsuttryck för att högljutt uttrycka något. Byt ut mot "högljutt ljudmakande medelst stämband".

Men utan sakinnehåll för vi ändå inte diskussionen vidare.

 

[nullo-modo]

Nu fattar jag inte alls, varför ska du anstränga dig för att bli arg? Det handlar om att hantera befintlig ilska inte att försöka bli arg. Men du kanske tror att alla är som du?

En vas var bara ett exempel, någon kan ha kraschat din bil eller eldat upp stallet.

Om stallet skulle brinna så hade jag gråtit och sedan förtvivlad och om det varit vinter även stress och glädje om ingen kommit till skada.
Men arg vid stallbrand, nä.

 

[Lobelia]

Om stallet skulle brinna så hade jag gråtit och sedan förtvivlad och om det varit vinter även stress och glädje om ingen kommit till skada.
Men arg vid stallbrand, nä.

Ja det är väl helt omöjligt att bli arg i Sverige och man är väl ett konstigt UFO om man blir arg om någon kraschar ens bil eller bränner upp ens stall eller gör något annat "sätt in valfri situation" mot en.

 

[sjoberga]

nullo-modo skrev:
Om stallet skulle brinna så hade jag gråtit och sedan förtvivlad och om det varit vinter även stress och glädje om ingen kommit till skada.

Ja det är väl helt omöjligt att bli arg i Sverige och man är väl ett konstigt UFO om man blir arg om någon kraschar ens bil eller bränner upp ens stall.

Om någon uttalar sig om exakt hur hen skulle reagera förstår jag inte varför du extrapolerar det till "omöjligt att bli arg i Sverige och konstigt UFO". Man kan nästan tro att du inte kan tänka dig in i att människor kan reagera olika.

 

[nullo-modo]

Ja det är väl helt omöjligt att bli arg i Sverige och man är väl ett konstigt UFO om man blir arg om någon kraschar ens bil eller bränner upp ens stall eller gör något annat "sätt in valfri situation" mot en.

Innehåller ju lika många fördomar som att folk som inte blir arga och höjer rösten har massa med instängd ilska som när som helst kan explodera.

 

[Lobelia]

nullo-modo skrev:
Om stallet skulle brinna så hade jag gråtit och sedan förtvivlad och om det varit vinter även stress och glädje om ingen kommit till skada.




Om någon uttalar sig om exakt hur hen skulle reagera förstår jag inte varför du extrapolerar det till "omöjligt att bli arg i Sverige och konstigt UFO". Man kan nästan tro att du inte kan tänka dig in i att människor kan reagera olika.

Ja jag skulle egentligen citerat dig och 5-10 till här som påtalar att de inte kan bli arga och/eller ställer sig frågande till att höja rösten. Alla är så himla duktiga och kan aldrig bli arga och samtidigt är samhället fullt av folk som höjer rösterna i diverse sammanhang. Det är givetvis ironiskt menat, och det är jag säker på att du förstod.

Det är ganska meningslöst att diskutera företeelsen med folk som inte kan förstå sig på situationen eller inte blir arga själv och det är det enda de har att säga om det som det verkar.

 

[Mabuse]

Jag kan tänka mig in i det. Men inte att göra det personligen.

Men du har säkert rätt; jag har sett ganska få personer bli skogstokiga och tydligt uttryckt arga överhuvudtaget. Jag söker mig gärna till miljöer där ilska inte är förstahandsreaktionen på ett problem eller en händelse. Aktivt.

Men varför tror du att bli arg betyder att bli skogstokig? Det är som att tro att bli glad betyder att skratta så man får ont i magen och kissar på sig.

Jag tänker att om du hela ditt liv aktivt undvikit människor och situationer där det finns risk för att du kan få bevittna ilska, så kanske du helt enkelt vet väldigt lite om den känslan? Varför människor blir arga, hur ilska kan yttra sig, osv.

 

[sjoberga]

Men varför tror du att bli arg betyder att bli skogstokig? Det är som att tro att bli glad betyder att skratta så man får ont i magen och kissar på sig.

Jag tänker att om du hela ditt liv aktivt undvikit människor och situationer där det finns risk för att du kan få bevittna ilska, så kanske du helt enkelt vet väldigt lite om den känslan? Varför människor blir arga, hur ilska kan yttra sig, osv.

Jag vet väldigt lite om hur andra människor exakt känner sig. Det ingår i konceptet att vara människa.

Arg behöver inte betyda skogstokig. Jag skrev bara att jag sett väldigt få bli skogstokiga eller uttrycka ilska med höjda röster överhuvudtaget, det är inte ett frekvent inslag i min vardag. Men jag har "bevittnat" många nivåer av uttryckt ilska, från låg nivå till skogstokig.

Förtydligande: Jag försöker, som många andra, att befinna mig i miljöer där jag mår bra och kan verka. Jag undviker sammanhang där högljudd ilska är ett frekvent inslag, eller ilska överhuvudtaget - eftersom jag ogillar det av flera skäl. Det betyder inte att jag aldrig bevittnat uttryckt ilska eller är rädd för att göra det - det är bara onödigt påfrestande. Eller att uttryckt ilska är destruktivt i alla sammanhang.

Du har säkert en poäng i att min exakta förståelse för att bli högljudd vid ilska över vardagliga saker är väldigt liten - eftersom jag inte alls känner den kopplingen själv. Förståelsen är dock stor för att andra fungerar annorlunda, och något objektivt rätt eller fel tycker jag inte finns, även om det för mig är solklart vad som känns rätt för mig.

 

[Lobelia]

Men du har säkert rätt; jag har sett ganska få personer bli skogstokiga och tydligt uttryckt arga överhuvudtaget. Jag söker mig gärna till miljöer där ilska inte är förstahandsreaktionen på ett problem eller en händelse. Aktivt.

Vem har talat om skogstokig förresten förutom du? Jag ser folk tala om höjda röster, förknippar du inget annat än tydligt arga och skogstokiga med höjda röster? Och måste ilska vara förstahandsreaktionen för att man som folk försöker diskutera här att man enstaka gånger eller då och då höjer rösten?

Diskuterar vi ens samma sak? Du tycks tro att jag menar att det inte finns något läge mellan att inte visa känslor allas och att skrika rakt ut i frustration och ilska så fort något händer. Jag trivs inte i miljöer där folk har ilska som förstahandsreaktion och har aldrig stött på någon sådan miljö, det låter som den alla gånger är dysfunktionell. Jag har heller aldrig stött på en miljö där ingen någonsin höjer rösten (nu talar jag om mer permanenta grupperingar och inte om kurs några dagar/en vecka), den är troligen lika dysfunktionell, om nu inte alla jobbat som sjutton med sig själv och verkligen inte blir arga någon gång vilket knappast är vanligt.

Jag trivs bäst där det är tillåtet att visa ilska men att folk är såpass funktionella att det är något man gör sällan och när det är något särskilt och att det är extremt sällsynt att någon blir skogstokig även om det kan hända någon enstaka gång.

 

[sjoberga]

Vem har talat om skogstokig förresten förutom du? Jag ser folk tala om höjda röster, förknippar du inget annat än tydligt arga och skogstokiga med höjda röster? Och måste ilska vara förstahandsreaktionen för att man som folk försöker diskutera här att man enstaka gånger eller då och då höjer rösten?

Diskuterar vi ens samma sak? Du tycks tro att jag menar att det inte finns något läge mellan att inte visa känslor allas och att skrika rakt ut i frustration och ilska så fort något händer. Jag trivs inte i miljöer där folk har ilska som förstahandsreaktion och har aldrig stött på någon sådan miljö, det låter som den alla gånger är dysfunktionell. Jag har heller aldrig stött på en miljö där ingen någonsin höjer rösten (nu talar jag om mer permanenta grupperingar och inte om kurs några dagar/en vecka), den är troligen lika dysfunktionell, om nu inte alla jobbat som sjutton med sig själv och verkligen inte blir arga någon gång vilket knappast är vanligt.

Jag trivs bäst där det är tillåtet att visa ilska men att folk är såpass funktionella att det är något man gör sällan och när det är något särskilt och att det är extremt sällsynt att någon blir skogstokig även om det kan hända någon enstaka gång.

Nej, ni överdriver och fastnar i irrelevanta enstaka ord istället för att läsa meningar i sin helhet. Jag skrev för ett par inlägg sedan att vi nog inte har mycket sakligt att tillägga med att fortsätta diskussionen och den spådomen verkar infriad. (tydligt uttryckt arga till skogstokig, beskriver en omfattande skala)

 

[Lobelia]

Jag vet väldigt lite om hur andra människor exakt känner sig. Det ingår i konceptet att vara människa.

Det ingår i konceptet att ha empati att ha hyfsad koll på hur människor känner det. Man kan givetvis inte veta exakt hur någon känner sig någon gång men med lite EQ kan man föreställa sig det och sätta sig in i hur personen troligen känner sig. Inte för att man ska tala om för folk hur de känner sig eller ens tala om att man vet hur de känner sig men ofta kan man ha god koll med lite EQ och fantasi.

 

[Lobelia]

Nej, ni överdriver och fastnar i irrelevanta enstaka ord istället för att läsa meningar i sin helhet. Jag skrev för ett par inlägg sedan att vi nog inte har mycket sakligt att tillägga med att fortsätta diskussionen och den spådomen verkar infriad. (tydligt uttryckt arga till skogstokig, beskriver en omfattande skala)

Jag läser inte alla inlägg i tråden innan jag svarar utan svara på det du skrivit fram till inlägget på ett ungefär (men läser oftast fram till aktuella inlägg och låter bli att svar på sidan 3 om det finns 15 sidor utan väntar till sidan 13/14).

Läs igenom dina inlägg igen och se om du verkligen tycker vi överdrivet. Du svara på inlägg om folk som ibland höjer rösten med att enbart ta upp om att skrika och tjoa, visa stark ilska eller bli skogstokig men inget alls om mer rimliga reaktioner. Du kanske ska svara såsom du vill bli uppfattad och inte själv överdriva?

 

[Snurrfian]

Herregud jag höjer rösten både lite nu och då, både på barnen, hunden, maken, mina elever, folk i föreningslivet osv. Men det betyder inte att jag blir skogstokig och har svårt att behärska mig.
Om det är stökigt i ett klassrum så räcker det många gånger att höja rösten och säga "Hallå" och därefter i lugn ton påpeka att det är stökigt och man måste tänka på arbetsron. Fungerar utmärkt och mina elever brukar säga att det är så skönt när jag har lektion för det är så lugnt i klassrummet.

Jag höjer rösten om jag ser att hunden är på väg att göra någon dumhet, senast i morse när jag på avstånd ser honom börja ladda för att springa efter tranorna. Alltså höjer jag rösten så jag bryter hans fokus och sen kallar in honom med vanlig röst.

Lämnar barnen sina väskor trots att jag uttryckligen bett dem flytta dem så höjer jag rösten och kan skälla, vilket har gett barn som faktiskt tar undan sina grejer för det mesta och jag behöver bara påminna ibland.

Maken och jag kan skrika på varandra ibland, sen blir vi sams och allt är bra igen.

Andra har andra sätt att vara, jag mår utmärkt och känner inga behov av förändra mitt sätt att vara, ungar med kompisar hänger helst hemma hos oss, elever tycker om mig som lärare just för att jag håller ordning, kollegor gillar mig för att jag är tydlig och rak och i föreningslivet är jag uppskattad. Jag har svårt att se att något skulle bli bättre av att jag förändrade min personlighet och mitt sätt att vara. Jag har många goda vänner som gärna umgås och det vanligaste sättet när någon ska beskriva mig är "Hon som är glad och hjälper till med allt hon kan" så att jag höjer rösten ibland är inget som folk verkar uppmärksamma.

Ibland känns det som om det blir någon tävling i vem som är den mest perfekta människan, jag har mängder med fel och brister, slarvar ibland, blir arg ibland när det inte behövs, kan tjura ibland osv. Men jag säger förlåt när det blir tokigt och det kanske är det allra viktigaste istället för att aldrig göra något fel överhuvudtaget.

 

[Luff]

På jobbet kan det ju hetta till.
Vi jobbar med lågaffektivt beteende men ibland så behövs det också gränssättning.
Att då sänka röstläget, "bredda sig" och säga att"-Nu är det bra, det räcker så", är effektivt.

Jag har gjort så några gånger under mitt år på detta jobb och jag tar upp det ibland när kollegor blir frustrerade över att alltid behöva vara lågaffektiva.
Att vara lågaffektiv fungerar 95% av tiden men när det gäller tryggheten på avdelningen så finns det fler nivåer.
Jag har en kollega som då säger att "-När du blir arg så lyssnar xx ju."
Jag blir då lika konfunderad varje gång och vill försvara mig. Jag har inte varit arg alls.
Att vara auktoritär i situationer är alltså samma som att vara arg?

 

[Lobelia]

Herregud jag höjer rösten både lite nu och då, både på barnen, hunden, maken, mina elever, folk i föreningslivet osv. Men det betyder inte att jag blir skogstokig och har svårt att behärska mig.
Om det är stökigt i ett klassrum så räcker det många gånger att höja rösten och säga "Hallå" och därefter i lugn ton påpeka att det är stökigt och man måste tänka på arbetsron. Fungerar utmärkt och mina elever brukar säga att det är så skönt när jag har lektion för det är så lugnt i klassrummet.

Jag höjer rösten om jag ser att hunden är på väg att göra någon dumhet, senast i morse när jag på avstånd ser honom börja ladda för att springa efter tranorna. Alltså höjer jag rösten så jag bryter hans fokus och sen kallar in honom med vanlig röst.

Lämnar barnen sina väskor trots att jag uttryckligen bett dem flytta dem så höjer jag rösten och kan skälla, vilket har gett barn som faktiskt tar undan sina grejer för det mesta och jag behöver bara påminna ibland.

Maken och jag kan skrika på varandra ibland, sen blir vi sams och allt är bra igen.

Andra har andra sätt att vara, jag mår utmärkt och känner inga behov av förändra mitt sätt att vara, ungar med kompisar hänger helst hemma hos oss, elever tycker om mig som lärare just för att jag håller ordning, kollegor gillar mig för att jag är tydlig och rak och i föreningslivet är jag uppskattad. Jag har svårt att se att något skulle bli bättre av att jag förändrade min personlighet och mitt sätt att vara. Jag har många goda vänner som gärna umgås och det vanligaste sättet när någon ska beskriva mig är "Hon som är glad och hjälper till med allt hon kan" så att jag höjer rösten ibland är inget som folk verkar uppmärksamma.

Ibland känns det som om det blir någon tävling i vem som är den mest perfekta människan, jag har mängder med fel och brister, slarvar ibland, blir arg ibland när det inte behövs, kan tjura ibland osv. Men jag säger förlåt när det blir tokigt och det kanske är det allra viktigaste istället för att aldrig göra något fel överhuvudtaget.

Du låter helt normal i mina ögon . Så fungera många människor. Är lugna och glada för det mesta, höjer rösten då och då. Blir i bland arga och skäller men blir extremt sällan, om någon gång, skogstokiga.