Poängen är ju just att om man blir kontrollerat arg, så kan man förstås också kontrollera hur man uttrycker ilska, och göra det på olika sätt anpassat till situation. Jag blir för det första aldrig arg på hästar på samma sätt som på människor, men det vet väl alla som håller på med hästar att man inte ska skrika eller bli arg på en häst?
Jag tycker det är lite märkligt hur många i tråden liksom slår sig för bröstet och säger att de minsann aldrig blir arga eller höjer rösten, som att det skulle vara bättre?