Ja, där har du nog en bra poäng. Pratade senast igår med en vän om det där med att lägga energi på att bli sur för småsaker. Igår hade en kollega missat att hen skulle jobba. Det resulterade i att jag spenderade ungefär 15 timmar på jobb och resor. Kollegan hade förväntat sig att jag skulle vara grinig deluxe, vilket även förväntades på annat håll av kollegor. Jag ryckte på axlarna och tänkte att vi är inte mer än människor. Ilska över sånt är inget sätt jag "har råd" att lägga min energi på

ska jag ändå bli sur kan jag ju bli det på "större" saker. Det är inte mitt problem så att säga att lösa så jag kommer hem, därmed ingen vinst i att jag lackar

det är chefer eller liknande som får ordna till en lösning.
Ibland, om något som är av stort värde för mig (visst arvegods t.ex) pajar kan jag dock bli lite ledsen. Ibland även besviken om det varit uppenbart att prylen kommer paja när någon gör x eller y. För mina barn är det jobbigare att hantera om jag blir ledsen än om jag blir arg, sen blir jag sällan arg av vardagliga missar så det kanske har med det att göra. Jag tror att maken är likadan och även jag. Dvs vi vinner inte mycket på ilskan heller.