A
alittelate
Känner mig som en så sjukt dålig person nu då jag nämnt för en del människor i min närhet att jag funderar på att försöka hitta ett nytt hem till min hund. Alla kommentarer om att det är ansvarslöst och att man ska tänka igenom innan man skaffar djur osv gör ju bara att jag blir mer ledsen och att det känns änu svårare. Jag har haft min hund i 1,5 år och visst kan man tycka att det var ogenomtänkt att skaffa henne när jag redan funderar på en annan lösning. Jag tycker verkligen så himla mycket om henne, men samtidigt skulle hon säkert inte få det sämre i ett nytt hem.
Det stora problemet är att jag inte trivs så bra på mitt jobb längre och funderar på att byta. Nu kan jag ha hunden med på jobbet, men det är inte troligt att jag hittar ett nytt jobb där det går. När jag skaffade hund så hade jag väl litegrann räknat med att jobba kvar, om inte för all framtid så i vart fall längre än vad jag känner nu. Delproblemet är att hon inte tycker om att vara ensam eller ens utan mig, så det vore absolut inte möjligt att ha henne hemma på dagarna. Ett nytt jobb skulle förmodligen innebära att jag behöver vara borta mer än jag är nu också, så det känns inte som att en dagmatte/hunddagis skulle lösa ens det här problemet och jag tror att det vore nästan lika jobbigt för henne om jag lämnade av henne hos någon annan varje morgon som att hon är själv, då jag har provat lämna henne till olika hundvakter. Om jag är borta ett par dagar så "glömmer" hon mig o det går bra, men hämtar jag henne och sedan lämnar henne igen en annan gång så är hon lika olycklig. Mao hon skulle vara väldigt ledsen varenda morgon hos dagmatten, om hon däremot stannade permanent på ett nytt ställe så anpassar hon sig nog ganska snart.
Även om hon inte stressar upp sig när hon är ensam så för hon rätt mycket liv och jag bor i en trappuppgång. Jag känner att det är svårt att göra något på min fritid utan att hon är med. Småsaker som att åka o handla mat blir ett litet projekt och jag drar mig såklart för att lämna henne då jag vet att hon låter. Jag har provat olika saker, bur, citronhalsband, tränat med att var bort jättekorta stunder, bett vår kurstränare om hjälp/råd osv. Om hon har en annan hund med så går det bättre, men det är liksom ingen lösning för mig att skaffa ytterligare en. Hade jag haft hus och inte lägenhet hade ju saken varit en helt annan, då det inte skulle göra så mycket om hon för lite liv (det är inte ihållande hela tiden jag är borta).
Hon skulle förmodligen kunna ha det bättre om han bodde i en famlj där det var flera personer, så att det inte blir en enda person som hon blir så fäst vid. Är man flera som kommer o går blir det lite skillnad, likadant om hon skulle bo någonstans där hon har en hundkompis eller hos något äldre par som är hemma mer än vad jag vill vara, för mig begränsar det mtt liv att vara så mycket hemma med hunden. Som det är nu låter jag ju ofta bli att träffa folk och följa med på grejer bara för att vara hemma med hunden.
Vill gärna ha åsikter, skulle jag ha tänkt längre innan och stå mitt kast att jag skaffat en hund eller försöka hitta en lösning som blir br aför både mig och hunden med ett nytt hem?
Det stora problemet är att jag inte trivs så bra på mitt jobb längre och funderar på att byta. Nu kan jag ha hunden med på jobbet, men det är inte troligt att jag hittar ett nytt jobb där det går. När jag skaffade hund så hade jag väl litegrann räknat med att jobba kvar, om inte för all framtid så i vart fall längre än vad jag känner nu. Delproblemet är att hon inte tycker om att vara ensam eller ens utan mig, så det vore absolut inte möjligt att ha henne hemma på dagarna. Ett nytt jobb skulle förmodligen innebära att jag behöver vara borta mer än jag är nu också, så det känns inte som att en dagmatte/hunddagis skulle lösa ens det här problemet och jag tror att det vore nästan lika jobbigt för henne om jag lämnade av henne hos någon annan varje morgon som att hon är själv, då jag har provat lämna henne till olika hundvakter. Om jag är borta ett par dagar så "glömmer" hon mig o det går bra, men hämtar jag henne och sedan lämnar henne igen en annan gång så är hon lika olycklig. Mao hon skulle vara väldigt ledsen varenda morgon hos dagmatten, om hon däremot stannade permanent på ett nytt ställe så anpassar hon sig nog ganska snart.
Även om hon inte stressar upp sig när hon är ensam så för hon rätt mycket liv och jag bor i en trappuppgång. Jag känner att det är svårt att göra något på min fritid utan att hon är med. Småsaker som att åka o handla mat blir ett litet projekt och jag drar mig såklart för att lämna henne då jag vet att hon låter. Jag har provat olika saker, bur, citronhalsband, tränat med att var bort jättekorta stunder, bett vår kurstränare om hjälp/råd osv. Om hon har en annan hund med så går det bättre, men det är liksom ingen lösning för mig att skaffa ytterligare en. Hade jag haft hus och inte lägenhet hade ju saken varit en helt annan, då det inte skulle göra så mycket om hon för lite liv (det är inte ihållande hela tiden jag är borta).
Hon skulle förmodligen kunna ha det bättre om han bodde i en famlj där det var flera personer, så att det inte blir en enda person som hon blir så fäst vid. Är man flera som kommer o går blir det lite skillnad, likadant om hon skulle bo någonstans där hon har en hundkompis eller hos något äldre par som är hemma mer än vad jag vill vara, för mig begränsar det mtt liv att vara så mycket hemma med hunden. Som det är nu låter jag ju ofta bli att träffa folk och följa med på grejer bara för att vara hemma med hunden.
Vill gärna ha åsikter, skulle jag ha tänkt längre innan och stå mitt kast att jag skaffat en hund eller försöka hitta en lösning som blir br aför både mig och hunden med ett nytt hem?
