NY Times om läkemedelsbolagens uppblåsning av ADHD

Sv: NY Times om läkemedelsbolagens uppblåsning av ADHD

Det stämmer dåligt med min bild. Jag tycker att det verkar finnas koncensus och studier som går att upprepa, även om man förmodligen är i framkant, får en del spretiga resultat och inte har en komplett bild än.

Det beror väl på vad man menar med konsensus. Och konsensus kring vad?
Man har upprepade gånger sätt förändrad aktivitet i hjärnan vid ADHD. Så långt kan man väl vara överens. Men man har inte lyckats komma fram till några specifika områden utan man hittar hela tiden förändring här och var.

Och även om man hittar förändring i aktivitet så betyder inte det att förändringen är orsak till problemen. Eller att förändringen fanns från födseln.
Jag har hittills inte sett någon longitudinell studie som regelbundet kollar på barn från födseln och framåt för att sedan försöka reda ut om de barn som visar sig få ADHD sticker ut på något sätt.
Men om du vet att en sådan studie har gjorts får du gärna länka eller skriva källa, vore intressant :)

Vad man däremot också är ganska överens kring är att hjärnan förändras beroende på vilken miljö barnet lever i. Hjärnan påverkas av barnets stressnivå, av osäker anknytning mm.

Och i mina ögon är det STOR skillnad på att ADHD beror på "fel i hjärnan" som beror på ärftliga faktorer än fel i hjärnan som beror på bristande anknytning.
Det ger stor skillnad kring hur vi ska tackla problemen. Även om medicinerna kan lindra för de enskilda individerna oavsett. Men vi vill ju mer än så eller hur? Vi vill ju att människor ska slippa bli sjuka överhuvudtaget.

Så kan det förstås vara, men även kring ärftlighet verkar det finnas koncensus, och jag aktar mig för att bli övertygad av en bok (som jag inte ens läst ;)).
Det är ganska lätt att presentera olika ståndpunkter och framhålla dem som likvärdiga. Det är för svårt för mig att säkert avgöra om boken verkar ha rätt, eller inte, men jag hoppas att "vetenskapscommunityn" fungerar som den ska, och där verkar ärvtlighet ha fotfäste, för att använda en vetenskaplig term.

Fast att anta att bara för att en teori har fotfäste inom en viss grupp så är den sann - det vore ju väldigt naivt.
Speciellt när sagda grupp inte tycks vara intresserade av att överväga alternativa hypoteser, som att ärftlighet kan vara social likaväl som biologisk. Åter igen - anknytning?

Du behöver inte tro på något men om du är intresserad av ämnet så kan jag rekommendera boken, för den är väldigt intressant.

Det verkar mer komplext än så, vid en anblick: http://en.wikipedia.org/wiki/Christopher_Gillberg#Controversy
Däremot ska man förstås inte förlita sig på hans resultat, eftersom de inte går att verifiera.

Jag tog upp Gillberg mest som ett sidospår men som återigen visar på att det här forskningsfältet kanske inte är precis som det verkar.
 
Sv: NY Times om läkemedelsbolagens uppblåsning av ADHD

Finns det någon studie som visar att anknytning skulle vara minst lika trolig som genetiska orsaker? Allt jag läst visar snarare på att att man är säkra på att ADHD har en stark ärftlig komponent men att miljöfaktorer också kan spela roll. Min farfar, som föddes på 1800-talet, hade väldigt många typiska tecken på ADHD. Det känns inte direkt som att det är anknytningsproblem som han lämnat vidare som gjort att flera av hans ättlingar har diagnosticerad ADHD/ADD.

Jag har inga källor i minnet nu men vet att jag har läst studier som framhäver anknytning som ett trovärdigt alternativ.

Och åter igen - anknytning är socialt ärftligt. Vi för våra anknytningsmönster vidare.

Sen säger inte jag att anknytning behöver vara det enda alternativet. Jag skulle tex kunna tänka mig en kombinerad modell, precis så som vi ser på den mesta psykiska ohälsan.

Det är ju det som är lite intressant. Jag kan förstå att man skiljer ut tex autism för där har vi helt enkelt andra belägg för biologi.
Men ADHD? Varför skulle det egentligen skilja sig från någon annan form av psykisk ohälsa?
För att man hittar förändringar i hjärnan när man forskar kring det? Det gör man när man studerar tex depression också.

Kring det mesta har vi blivit bra på att tänka utifrån en stress-sårbarhetmodell. Men inte ADHD. Väldigt konstigt.
 
Sv: NY Times om läkemedelsbolagens uppblåsning av ADHD

Det är alltid svårt att veta när det gäller kritik mot ADHD medicin. Scientologerna kör stenhårda kampanjer på många fronter mot medicinering och de är väldigt mäktiga.

Själv tycker jag ADHD-medicin är helt fantastisk. Om än kanske inte någonting man ska ge i onödan till små barn (biverkningar med tillväxt har jag för mig), utan snarare någonting jag skulle försöka undvika tills det var nödvändigt för att klara skolan.

Tycker snarare det krånglas en del i Sverige om det där folk utsätts för att inte kunna sova i åratal och tvingas ta antidepp istället, vilket såklart inte fungerar (det kan vara deprimerande att ha ADHD). Så helt ärligt tycker jag nog Sverige snarare öser ut för mycket antidepressiva som universallösning. Som om det ena vore en drog och inte det andra.

Tro mig, jag sympatiserar inte med scientologerna ;)
Men jag förstår din poäng. Självklart ska man vara kritisk även mot kritiken.

Håller med dig om antidepp! Samma problematik där.
Skillnaden är väl dock att tex SSRI och centralstimulerande mediciner inte direkt är jämförbara. Finns ju en anledning till att man måste gå på regelbundna kontroller om man tar centalstimulerande, precis som när man tar tex litium.
 
Sv: NY Times om läkemedelsbolagens uppblåsning av ADHD

KL
Jag misstänker att det finns viss över överdiagnostisering av ADHD, men inte att det är båg för det. Jag misstänker det eftersom jag själv är diagnostiserad med det. Jag kan ha fel, men jag tror ändå att jag borde falla inom normalspekrat.

Orsaken till diagnosen (har ytterligare en som jag köper rakt av om medicinerar mot med stor framgång) är att jag är otålig, mycket kreativ, stökig och tar in så mycket i många sammanhang att jag blir helt slut. Kan tappa koncentrationen om något är tråkig+ att jag reagerar på amfetamin som man förväntar sig av en med ADHD. Men, jag är fullt fungerande, jobbar, har ett socialt liv osv. Sen kan jag bli helt slut av stora fester m.m. Medcinering har diskuteras men först när jag anses välinstäld på övrig medicin. Jag upplever dock inte att jag har ett behov av det.

Det borde finnas fler som jag med diagnosen och i min värld borde jag gå inom normalspekrat. Vet inte om jag tillför ngt i debatten, men lite funderingar fr min horisont :)

Tycker absolut du tillför massor till debatten!
Just det här att det faktiskt finns människor med ADHD som det faktiskt inte är något fel på. De fungerar bara lite annorlunda.

Och de flesta svarar på centralstimulerande. Inte bara de med ADHD :)
Det är ju trots allt prestationshöjande.
 
Sv: NY Times om läkemedelsbolagens uppblåsning av AD

"har du inga signifikanta problem
så behövs ingen diagnos" - jag tror väldigt starkt på det.

Men ni som överkompenserat då: vad har ni gjort? Näsvis frågs kanskr men jaf är nyfiken...

Motsäger mig absolut inte att man inte ska diagnostiseras med något om det inte innebär ett problem för en (varför skulle någon säga emot det påståendet?). Det jag reagerar på är att en person som utåt sett är välfungerande misstros. Ingen av oss har den minsta idé om hur hennes inre liv ser ut eller vilka problem hon lever med liksom.

Jag kan lova att det inte finns en människa som känner mig som skulle tro att jag lever i det inre kaos jag gör, den enda det "går ut över" är min sambo. Jag är välfungerande, socialt kompetent (på normalnivå ;)) och har mycket snart genomfört en lång och svår utbildning på universitetsnivå.

Jag har kompenserat med ett stabilt familjeliv, med fasta ramar, under uppväxten och en hög intelligens. Det ena försvann när jag flyttade hemifrån och då kom problemen riktigt till uttryck, men de har självklart alltid funnits där. ¨

Jag trodde det var meningen att allt skulle vara så svårt, att alla levde sådan. Fatta chocken när jag insåg att det faktiskt var svårare för mig och inte att alla andra var bättre på att dölja sin olycka ;).
 
Sv: NY Times om läkemedelsbolagens uppblåsning av ADHD

Poängen med att jag tog upp Gillberg var ju att han faktiskt gjorde något ganska oetiskt när man gjorde sig av med materialet. Vem som helst hade varit körd som forskare efter det. Men inte Gillberg..
 
Sv: NY Times om läkemedelsbolagens uppblåsning av ADHD

Är det inte så med de flesta åkommor att den som har råd forskar i ämnet?

Jo delvis. Men det är fortfarande problematiskt och bör lyftas.
Speciellt inom psykisk ohälsa där vi faktiskt enbart ställer symptomdiagnoser och inte har något biologiskt "test" för att säga om en person är sjuk eller inte.

Sen har tidsskrifterna tagit ansvar genom att de nuförtiden kräver redovisning kring sponsring för att man ska få bli publicerad :up:
 
Sv: NY Times om läkemedelsbolagens uppblåsning av ADHD

Inte vet jag om det är så konstigt? Autism spectrum disorder delas ju också in i tre (?) grader och för både ADHD och ASD krävs ju att man har funktionsnedsättning för att få diagnos.

Men visst, det är inte bra om läkemedelsindustrin försöker påverka diagnostiseringen.

Jag tycker inte det går att jämföra med autism. Helt annan typ av funktionsnedsättning.

Och det är ju just kravet på nedsättning som förändras när man kan få diagnosen på "minor" eller hur det nu var formulerat.
Vem som helst kan uppfylla kriterierna om man bara behöver vara "lite" påverkad i sitt liv. Då har jag också ADHD.

Kan du citera lite mer ur DSM-V? Ett referat jag hittade nämnde till exempel striktare kriterier i något fall, lösare i något annat. Inget ögonbrynshöjande. Det är svårt att se från det du skrev hur det är meningen att mild ska betraktas eller användas. Det ser ut som ett rimligt steg i skalan, och kräver som de andra att ett flertal diagnosgrundande symptom förekommer, men lägger bara till "få eller inga" därutöver.

Och en impairment är ju alltid en impairment. ;)


Diagnostic Criteria
A persistent pattern of inattention and/or hyperactivity-impulsivity that interferes with functioning or development, as characterized by (1) and/or (2):

Inattention: Six (or more) of the following symptoms have persisted for at least 6 months to a degree that is inconsistent with developmental level and that negatively impacts directly on social and academic/occupational activities:
Note: The symptoms are not solely a manifestation of oppositional behavior, defiance, hostility, or failure to understand tasks or instructions. For older adolescents and adults (age 17 and older), at least five symptoms are required.

-Often fails to give close attention to details or makes careless mistakes in schoolwork, at work, or during other activities (e.g., overlooks or misses details, work is inaccurate).
-Often has difficulty sustaining attention in tasks or play activities (e.g., has difficulty remaining focused during lectures, conversations, or lengthy reading).
-Often does not seem to listen when spoken to directly (e.g., mind seems elsewhere, even in the absence of any obvious distraction).
-Often does not follow through on instructions and fails to finish schoolwork, chores, or duties in the workplace (e.g., starts tasks but quickly loses focus and is easily sidetracked).
-Often has difficulty organizing tasks and activities (e.g., difficulty managing sequential tasks; difficulty keeping materials and belongings in order; messy, disorganized work; has poor time management; fails to meet deadlines).
-Often avoids, dislikes, or is reluctant to engage in tasks that require sustained mental effort (e.g., schoolwork or homework; for older adolescents and adults, preparing reports, completing forms, reviewing lengthy papers).
-Often loses things necessary for tasks or activities (e.g., school materials, pencils, books, tools, wallets, keys, paperwork, eyeglasses, mobile telephones).
-Is often easily distracted by extraneous stimuli (for older adolescents and adults, may include unrelated thoughts).
-Is often forgetful in daily activities (e.g., doing chores, running errands; for older adolescents and adults, returning calls, paying bills, keeping appointments).

Hyperactivity and impulsivity: Six (or more) of the following symptoms have persisted for at least 6 months to a degree that is inconsistent with developmental level and that negatively impacts directly on social and academic/occupational activities:
Note: The symptoms are not solely a manifestation of oppositional behavior, defiance, hostility, or a failure to understand tasks or instructions. For older adolescents and adults (age 17 and older), at least five symptoms are required.

-Often fidgets with or taps hands or feet or squirms in seat.
-Often leaves seat in situations when remaining seated is expected (e.g., leaves his or her place in the classroom, in the office or other workplace, or in other situations that require remaining in place).
-Often runs about or climbs in situations where it is inappropriate. (Note: In adolescents or adults, may be limited to feeling restless.)
-Often unable to play or engage in leisure activities quietly.
-Is often “on the go,” acting as if “driven by a motor” (e.g., is unable to be or uncomfortable being still for extended time, as in restaurants, meetings; may be experienced by others as being restless or difficult to keep up with).
-Often talks excessively.
-Often blurts out an answer before a question has been completed (e.g., completes people’s sentences; cannot wait for turn in conversation).
-Often has difficulty waiting his or her turn (e.g., while waiting in line).
-Often interrupts or intrudes on others (e.g., butts into conversations, games, or activities; may start using other people’s things without asking or receiving permission; for adolescents and adults, may intrude into or take over what others are doing).

-Several inattentive or hyperactive-impulsive symptoms were present prior to age 12 years.
-Several inattentive or hyperactive-impulsive symptoms are present in two or more settings (e.g., at home, school, or work; with friends or relatives; in other activities).
-There is clear evidence that the symptoms interfere with, or reduce the quality of, social, academic, or occupational functioning.
-The symptoms do not occur exclusively during the course of schizophrenia or another psychotic disorder and are not better explained by another mental disorder (e.g., mood disorder, anxiety disorder, dissociative disorder, personality disorder, substance intoxication or withdrawal).

Specify whether:
314.01 (F90.2) Combined presentation: If both Criterion A1 (inattention) and Criterion A2 (hyperactivity-impulsivity) are met for the past 6 months.
314.00 (F90.0) Predominantly inattentive presentation: If Criterion A1 (inattention) is met but Criterion A2 (hyperactivity-impulsivity) is not met for the past 6 months.
314.01 (F90.1) Predominantly hyperactive/impulsive presentation: If Criterion A2 (hyperactivity-impulsivity) is met and Criterion A1 (inattention) is not met for the past 6 months.

Specify if:
In partial remission: When full criteria were previously met, fewer than the full criteria have been met for the past 6 months, and the symptoms still result in impairment in social, academic, or occupational functioning.

Specify current severity:
Mild: Few, if any, symptoms in excess of those required to make the diagnosis are present, and symptoms result in no more than minor impairments in social or occupational functioning.
Moderate: Symptoms or functional impairment between “mild” and “severe” are present.
Severe: Many symptoms in excess of those required to make the diagnosis, or several symptoms that are particularly severe, are present, or the symptoms result in marked impairment in social or occupational functioning.

Om man läser kriterierna så ser man genast att "vem som helst" kan uppfylla ganska många av dem. Det räcker med att man är lite disträ, har mycket energi osv.

Och ja, det står att det ska finnas bevis på att livet påverkas. Men när man sen lägger till att det räcker med att livet påverkas "minor" så fångar vi in VÄLDIGT många ur befolkningen.

Nu kommer jag inte åt DSM-IV-TR för den verkar vara borttagen men tidigare så krävdes det "siginifikant påverkan", vilket i mina ögon är något helt annat än "minor".
 
Senast ändrad:
Sv: NY Times om läkemedelsbolagens uppblåsning av ADHD

Mycket av det som är funktiomsnedsättningar indet moderna samhället brhövs för överlevnaf i ett primitivt samhälle.
Att skapa om hela samhället går inte.

Lättnad? ja
men skönt att få veta att man inte är allmänt dum i huvudet och att det finns hjälp att få.
Inte baraa i medeciner utan även med hjälp av andra saker som tex.
struktur och schema ...

ursäkta felstav, skriver (ivrigt i mobilen)
 
Senast ändrad av en moderator:
Sv: NY Times om läkemedelsbolagens uppblåsning av ADHD

Åh du tänker på de sk. kylskåpsmammorna som man tidigare förklarade autism
med.
det tror jag sedan länge är kulmkastst och bortstuvat i arkivet ...
 
Sv: NY Times om läkemedelsbolagens uppblåsning av ADHD

.






Om man läser kriterierna så ser man genast att "vem som helst" kan uppfylla ganska många av dem. Det räcker med att man är lite disträ, har mycket energi osv.

Och ja, det står att det ska finnas bevis på att livet påverkas. Men när man sen lägger till att det räcker med att livet påverkas "minor" så fångar vi in VÄLDIGT många ur befolkningen.
".

Amen till det.
Barndomsanamnes ska ju vara oerhört viktig vid diagnostisering av vuxna, dock.
Men man kan ju stöta på minor även som barn. Det finns mycket som kan stressa och skada barn även i en välfungerande familj, och skapa otrygghetsnskänslor som skapar ....

Adhd finns. Det finns människor som inte klarar utbildning, jobb, familjeliv och vardag. har man väl mött en sån människa så är det rimligt att tvivla pä att blondinbella har signifikanta problem.

Tex.

Signifikanta problem: folk vill inte umgås med dig för du glömmer bort att duscha, du får gå i skitiga kläder för du glömmer att tvätta. du klarar inte utbildning och får inget jobb. Du får skadedjur i lägenhetem pch du blir vräkt för du kan inte betala hyran för du har handlat annat.
du går för att köpa mjölk och kommer hem tre dygn senare med en dunjacka- mitt i sommaren. Du är oberäknelig och svår. Socialen omhändertar dina barn, missbruk och kriminalitet .....

OCH dessa problem är konstanta. Är det cykliskt är det något annat dom
spökar...

Det är min uppfattning och erfarnget.
 
Senast ändrad av en moderator:
Sv: NY Times om läkemedelsbolagens uppblåsning av ADHD

KL

En väldigt intressant tråd som jag följer med stort intresse.
Jag har 3 barn varav 2 är diagnosticerade med AD/HD, en av dem medicineras, en av dem inte.

I grunden vill jag inte ge mig in i debatten, jag upplever att toleransen/förståelsen är milsvid mellan de som har diagnosen/alt har familjemedlem med diagnos jämfört med de som inte har någon som helst erfarenhet av diagnosen utan grundar sina åsikter på det de läser i media samt sina egna principer om hur livet/samhället etc BORDE vara.

Det är dock intressant (och ibland fruktansvärt roligt) att läsa allas åsikter om huruvida man kämpar och kompenserar för sin diagnos alternativt "skaffar" sig en diagnos bara för att. Tycker det visar på en rejäl brist i vårt samhälle av idag; att känna empati och förståelse för det vi inte kan se, förklara eller förstå.
 
Sv: NY Times om läkemedelsbolagens uppblåsning av ADHD

Jag tycker att det är milsvidd skillnad på barn som får diagnos som barn - och vuxna som får det.

Jag kan bli lite störd på vuxna människor som blir remitterade alternativt som begär remittering. De "förutsätter" att det ska sluta med att de får en diagnos.

Jag har personlig erfarenhet av ADHD (och andra neuropsykiatriska besvär) både från jobb och utbildning och privat ...
Om du nu tycker att jag har konstiga åsikter utifrån att jag saknar erfarenhet. :p
 
Sv: NY Times om läkemedelsbolagens uppblåsning av ADHD

Och ett tillägg:

I min värld är det som jag skrev ovan milsvidd skillnad att diagnostiseras som barn och som vuxen.
Att som barn få diagnosen innebär inte per automatik att man kommer få de problem som många som får diagnosen som vuxen - drabbas av.
 
Sv: NY Times om läkemedelsbolagens uppblåsning av ADHD

Nädå, då har du ju erfarenhet ;) Klumpigt av mig att skriva så att det lät som om familje erfarenhet endast räknades...

Jag kan inte uttala mig om vuxna som diagnosticeras men tycker det är intressant att så många av de svenskar som representeras i fängelserna hittas i detta spektra? Funderingar på det?
 
Sv: NY Times om läkemedelsbolagens uppblåsning av ADHD

Och ett tillägg:


Att som barn få diagnosen innebär inte per automatik att man kommer få de problem som många som får diagnosen som vuxen - drabbas av.

Men handlar inte det om att får du diagnos tidigt får du en helt annan hjälp, tidigt??
 
Sv: NY Times om läkemedelsbolagens uppblåsning av ADHD

jo precis :)
och kunskap och förståelse... så man inte hamnar i tex. kriminalitet....
 
Sv: NY Times om läkemedelsbolagens uppblåsning av ADHD

Tycker absolut du tillför massor till debatten!
Just det här att det faktiskt finns människor med ADHD som det faktiskt inte är något fel på. De fungerar bara lite annorlunda.

Och de flesta svarar på centralstimulerande. Inte bara de med ADHD :)
Det är ju trots allt prestationshöjande.

Jag upplever ju att jag blir lugn och koncentrerad av lagom mängd amfetamin och det är ju klassiskt, och visst var det skönt, men jag älskar ju mitt kreativa kaos i huvudet. Klart det hade varit praktiskt ibland att inte ha en cirkus med tillhörande galen orkester och autobahn i huvudet, men oftast så uppskattar jag det.

Visst, jag totalkraschar ibland av för många intryck, tex semester, fester, konferenser, hur bra det än kan vara, men för min del; JA, det är värt att ha pingpongbollar i huvudet.

Jag upplever också att jag är en tillgång i grupper på tex jobbet när man ska vara kreativa eftersom hjärnan har full speed. Jag vill INTE vara utan det. Visst, ibland rör det ihop sig med tider, ordning hemma osv men jag har strategier och vänner som ställer upp i de situationerna.

Vill dock poängtera att jag har full förståelse för att medicinering kan krävas. Medicinerar själv mot en livslång och ärftligt sjukdom och utan de medicinerna skulle jag inte ha ett värdigt liv.
 
Sv: NY Times om läkemedelsbolagens uppblåsning av ADHD

Åh du tänker på de sk. kylskåpsmammorna som man tidigare förklarade autism
med.
det tror jag sedan länge är kulmkastst och bortstuvat i arkivet ...

Nej jag tänker absolut inte på kylskåpsmammor.

Men vi måste kunna tillåta oss att hantera föräldrars beteende som en påverkansfaktor utan att för den skullen hamna i skuldbelägganden.
 
Sv: NY Times om läkemedelsbolagens uppblåsning av ADHD

Amen till det.
Barndomsanamnes ska ju vara oerhört viktig vid diagnostisering av vuxna, dock.
Men man kan ju stöta på minor även som barn. Det finns mycket som kan stressa och skada barn även i en välfungerande familj, och skapa otrygghetsnskänslor som skapar ....

Adhd finns. Det finns människor som inte klarar utbildning, jobb, familjeliv och vardag. har man väl mött en sån människa så är det rimligt att tvivla pä att blondinbella har signifikanta problem.

Tex.

Signifikanta problem: folk vill inte umgås med dig för du glömmer bort att duscha, du får gå i skitiga kläder för du glömmer att tvätta. du klarar inte utbildning och får inget jobb. Du får skadedjur i lägenhetem pch du blir vräkt för du kan inte betala hyran för du har handlat annat.
du går för att köpa mjölk och kommer hem tre dygn senare med en dunjacka- mitt i sommaren. Du är oberäknelig och svår. Socialen omhändertar dina barn, missbruk och kriminalitet .....

OCH dessa problem är konstanta. Är det cykliskt är det något annat dom
spökar...

Det är min uppfattning och erfarnget.

Jättebra att du tar upp exempel. Här är vi helt överens (utan att jag påstår mig veta någonting om Blondinbella)
:)
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Tångbett dåligt?
  • Målbilder för trubbnosar.
  • Uppdateringstråd 30

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp