Ny häst och psykisk ohälsa

[Problematisk]

Jag vet inte riktigt hur jag ska börja det här. Någon av er kanske minns min tråd "jag tycker inte om min häst" om att jag inte alls trivdes med min nya storhäst. Nu är den såld och jag har varit hästlös några veckor. Under den tiden har jag inte mått så bra psykiskt utan har bland annat varit inlagd en period av flera orsaker. Nu har jag en ny häst på gång som jag ska hämta den här veckan om allt går bra.
Men nu till problemet - jag är rädd för att inte klara av det. Ni som kanske varit i liknande situation, hur fort går det att "komma tillbaka"? Min hästglädje försvann med förra hästen, men jag vill EGENTLIGEN ha häst. Bara att jag nu efter att inte ha haft det ansvaret på några veckor, börjar fundera på och bli osäker på om jag kan komma tillbaka till det och orka igen.

Vet att det är omöjligt för andra att säga egentligen men ni kanske har egna erfarenheter. Är det relativt lätt att komma igång igen med något man i grunden tycker om? Eller är risken stor att det blir för mycket och jag bara mår sämre igen?

 

[Grazing]

Jag vet inte riktigt hur jag ska börja det här. Någon av er kanske minns min tråd "jag tycker inte om min häst" om att jag inte alls trivdes med min nya storhäst. Nu är den såld och jag har varit hästlös några veckor. Under den tiden har jag inte mått så bra psykiskt utan har bland annat varit inlagd en period av flera orsaker. Nu har jag en ny häst på gång som jag ska hämta den här veckan om allt går bra.
Men nu till problemet - jag är rädd för att inte klara av det. Ni som kanske varit i liknande situation, hur fort går det att "komma tillbaka"? Min hästglädje försvann med förra hästen, men jag vill EGENTLIGEN ha häst. Bara att jag nu efter att inte ha haft det ansvaret på några veckor, börjar fundera på och bli osäker på om jag kan komma tillbaka till det och orka igen.

Vet att det är omöjligt för andra att säga egentligen men ni kanske har egna erfarenheter. Är det relativt lätt att komma igång igen med något man i grunden tycker om? Eller är risken stor att det blir för mycket och jag bara mår sämre igen?

Precis likadant för mig, kunde vart jag som skrivit det där. Jag har insett att jag alltid kommer att ha mitt mående och vill jag göra annat än att må dåligt så måste jag lite kasta mig in i saker och ting, jag kan inte vänta på att jag ska må helt bra. Jag gorde så när jag köpte hunden och hämtade hunden samma dag jag skrevs ut efter en längre inläggning.

När det gäller häst så har jag inte köpt en ny efter min förra mycket för att jag faktiskt inte vet om jag vill ha en egen häst igen. Jag umgås med hästar på andra sätt, inte för att jag inte skulle klarar av hästägandet men för att kärleken till hästägandet dog med hästen och jag har inte känt särskilt starkt för någon annan häst.

Att gå och vänta på att man ska bli "frisk" eller liknande fungerar inte alltid. Jag iallafall anpassar mitt liv och anstränger mig så mycket jag behöver göra för att det ska fungera. Har jag inga djur så går det åt skogen med mig, med djur så "skärper" jag mig lite mer och mår därmed bättre, även om det ibland är jobbigt. Ibland är det så jobbigt att det blir väldigt jobbigt, men hästen gick på lösdrift det sista och det gjorde mycket för min ork. Då gjorde det inget ifall jag inte orkade ut på morgonen tex, eller om jag till och med blev inlagd några få dagar så kunde någon se till så han mådde bra under tiden. Hände dock väldigt sällan under hästägandetiden.

För mig är det för övrigt lätt att komma igång igen med rutinerna när det gäller egen häst. Har tagit hand om andras hästar under sommaren nu och rutinerna kommer tillbaka fortare än man tror.

 

[xDollyx]

Hej!

Jag har brottats med samma tankar som dig, och mitt enda tips är att ge det tid. Du kan alltid köpa en häst i framtiden osv. Och det är HELT OK att känna sig trött och omotiverad.

Men håller med ovanstående att ibland måste en våga släppa sargen och utsätta sig för det som känns jobbigt. Men kanske behöver du lite tid ifrån hästarna? Vara medryttare ett tag? Prova en annan sport eller hobby ett tag?

Jag har precis lagt handpenning på min nya ponny. Känns äntligen kul, och såklart nervöst. Hur ska allt funka, ska jag orka med, tänk om jag tröttnar OSV. Men jag är också sådan att jag behöver saker som låter mig komma utanför mig själv, som en häst eller en hund, och lägga fokuset där istället för på mig själv och mitt eget dåliga mående.

Men det är ju också så att när en har en problematik, kan en ju behöva lite hjälp. Vet inte om du redan har det du behöver gällande stöd eller ev medicinering? Jag gick i två år nu och undrade varför jag ALDRIG mådde bättre. Började på en riktigt bra ridskola en dag i veckan som skulle bli min lediga mysdag. Sedan uppgraderade jag till en medryttarponny en till dag i veckan. Och nu då en egen ponny.

Jag tänker såhär. Jag KOMMER antagligen tycka att det är skitdrygt emellanåt. Ponnyn är inte inriden än, och jag vet ju egentligen inte om hon kommer gilla mig. Men försöker då minnas alla andra gånger jag tyckt något varit drygt, där jag klarat mig igenom till andra sidan. För allt blir ju lite tråkigt ibland. jobb, kompisar, festa, träna osv.

Men känn inte att du behöver ta detta beslutet nu. Var lite hästledig ett tag! Fokusera på din hälsa, vad du har för andra alternativ som kan vara bra. Och kom ihåg att den där känslan i magen som säger att ingenting går, som en har när en är kass, den är INTE SANN, och den kommer gå över!

 

[xDollyx]

och förresten. Det värsta som kan hända är väl att vi måste sälja hästarna? Och det är ju EGENTLIGEN ingen världskris. Mer än för våra sårade och sargade själar. =)

 

[EmmaBovary]

Jag vet inte riktigt hur jag ska börja det här. Någon av er kanske minns min tråd "jag tycker inte om min häst" om att jag inte alls trivdes med min nya storhäst. Nu är den såld och jag har varit hästlös några veckor. Under den tiden har jag inte mått så bra psykiskt utan har bland annat varit inlagd en period av flera orsaker. Nu har jag en ny häst på gång som jag ska hämta den här veckan om allt går bra.
Men nu till problemet - jag är rädd för att inte klara av det. Ni som kanske varit i liknande situation, hur fort går det att "komma tillbaka"? Min hästglädje försvann med förra hästen, men jag vill EGENTLIGEN ha häst. Bara att jag nu efter att inte ha haft det ansvaret på några veckor, börjar fundera på och bli osäker på om jag kan komma tillbaka till det och orka igen.

Vet att det är omöjligt för andra att säga egentligen men ni kanske har egna erfarenheter. Är det relativt lätt att komma igång igen med något man i grunden tycker om? Eller är risken stor att det blir för mycket och jag bara mår sämre igen?

Skynda långsamt är min spontana tanke. Du har varit utan häst i några veckor, du hade inte din förra speciellt lång tid. Där verkade du dessutom ha lite för höga förväntningar på hur det skulle fungera med en ny häst. Om du har liknande förväntningar den här gången skulle jag säga att det kan bli pannkaka, att kraven du sätter på dig själv och hästen kommer överskugga glädjen. Och då kan ju allt bli ganska tungt.

 

[Problematisk]

Svarar alla

Jag har en häst på gång nu som jag ska köpa om den går igenom veterinärbesiktningen, så egentligen är det inte ett alternativ att ta en paus. Och egentligen vill jag inte det heller, är väl mer att jag är orolig för om jag kommer orka eller inte. Men som du säger @Grazing så kommer det kanske snabbt tillbaka igen och att det inte blir så jobbigt när man "måste" göra det. Jag hoppas det iallafall.

@EmmaBovary Jag har inga höga förväntingar nu, men med den här hästen klickade det bättre redan på provirdningen och i stallet. Så jag tror verkligen det kommer bli bättre nu, förra hästen var tyvärr ett misstag som jag lärde mig av vad för typ av häst jag inte ska ha.

 

[MagicaDeHex]

och förresten. Det värsta som kan hända är väl att vi måste sälja hästarna? Och det är ju EGENTLIGEN ingen världskris. Mer än för våra såradoch sargade själar. =)

Visst är det en lösning att sälja men jag anser att djur är inga leksaker och kan tycka den inställningen "att det går ju alltid sälja" är inte rätt. Då kanske man ska tänka igenom att vara hästägare lite till. Jag säger inte att det behöver vara fel att sälja men att gå in i det med den inställningen känns för mig knepigt.

 

[TinyWiny]

För mig beror det på vilken back up man har omkring sig. Finns det någon som är villig att ta hand om hästen ett tag eller står allt och faller med att man själv fixar allt? Har man någon som kan fixa allt runt hästen lika bra som en själv så visst, då kan man hoppa men inte om hästen blir lidande om det inte fungerar varje dag. Har man sjukdomar, fysiska eller psykiska så måste man ändå se till att hästen får det hen behöver de dagar man omöjligt kan.

 

[xDollyx]

Nej att sälja är inte min grundinställning heller. Men en måste också vara realistisk, om allt går åt helvete, vad har en för alternativ? När en inte har oändligt med medhjälpare eller kanske pengar för att lämna iväg hästen för att en behöver läggas in, eller helt enkelt inte kommer ur sängen. (för oss flesta är ju hästen eller djuren det som får oss ur sängen så det är ju inte SÅ hög risk för det, men ändå känner iaf jag att jag vill ha en plan ifall shit goes down, gäller ju även om jag bryter båda benen eller blir kroniskt sjuk osv) För mig är det bara en tanke jag behöver ha med mig, så att jag inte står och lider med en häst som kanske inte får all den uppmärksamhet jag hade kunnat ge den om jag mådde bra. Jag anser att en häst, eller ett djur, har det mycket bättre hos någon som kan/orkar 100 procent, än hos mig om jag bara orkar 50 procent.

Att vara mentalt förberedd är för mig lika viktigt som att vara ekonomiskt förberedd. Att orka ta beslut om försäljning blir lättare för en sådan som mig, om jag redan innan förberett mig för det. Även om det såklart är det sista jag önskar göra, efter att behöva avliva såklart.

Sen är det iaf för mig, skönt att veta att det alltid finns en väg ut, när jag får panikångest över alla hundra tusen eventuella skräckscenarion. Det betyder dock inte att jag har som grundinställning att VILJA sälja.

 

[xDollyx]

Gud vad härligt!! Jag känner precis samma med min framtida vän. Allt känns annorlunda till det bättre denna gången och jag kan KNAPPT VÄNTA tills hon är här! =D

 

[xDollyx]

Och du, det kommer gå skitbra! När det känns drygt, släng iväg ett PM ok!

 

[Anna-KarinO]

Svarar alla

Jag har en häst på gång nu som jag ska köpa om den går igenom veterinärbesiktningen, så egentligen är det inte ett alternativ att ta en paus. Och egentligen vill jag inte det heller, är väl mer att jag är orolig för om jag kommer orka eller inte. Men som du säger @Grazing så kommer det kanske snabbt tillbaka igen och att det inte blir så jobbigt när man "måste" göra det. Jag hoppas det iallafall.

@EmmaBovary Jag har inga höga förväntingar nu, men med den här hästen klickade det bättre redan på provirdningen och i stallet. Så jag tror verkligen det kommer bli bättre nu, förra hästen var tyvärr ett misstag som jag lärde mig av vad för typ av häst jag inte ska ha.

Åh va roligt att du hittat en ny häst! Håller tummarna att den ska gå igenom besiktningen!
Låt dig inte bli "bränd" bara för att det inte funkade med förra hästen, du går in i detta köpet med en helt ny erfarenhet och inställning. Men det kommer bli problem, så se till att boka upp massa lektioner med peppande tränare i början och se till att ha positivt folk runt dig. Ge inte upp i förväg utan ta problemen som de kommer.

 

[Lavinia]

Hej!

Inte riktigt samma sak för mig, jag har levt i evigheter med en odiagnosticerad generell ångest som till slut placerade mig i en rätt rejäl depression (eller alltså, jag tyckte mest att jag var trött och inte hade nånting kul i livet, inte ens hästen). Eftersom min häst har vissa skador går hon inte att sälja och jag kunde inte leva med att ta bort henne så jag fick kämpa på, trots att jag inte hade ork eller lust. Tur nog hade jag en medryttare som tog pållan ibland upp till 4 dagar/vecka och efter några såna veckor (och en bunt medicin) började jag känna sug efter hästar igen.

Jag tror det var en gradvis förändring, plötsligt en dag insåg jag att jag ville ha mer av min häst, jag ville ha alla dagar. Jag hade kul med henne och hon fick mig att må bra. Visst har vi fortfarande dippar, men nu är det på det stora hela roligt med häst.

Försök om du kan att inte vara orolig - det kommer säkert gå jättebra! Att man misslyckas med hästköp är inget ovanligt - att man vågar erkänna det och göra nåt åt det - det är riktigt modigt och stort! Mina två första hästar var definitivt felköp, men man lär sig av misstag också.

Ge det några veckor och känn efter efter det. Låt det ta tid och lär känna din nya vän. Är det rätt häst kommer du snabbt komma tillbaka till ork och lust.

Lycka till med nya pållen!

/L

 

[mackan]

@Problematisk faktiskt hade jag mer tyckt att djurens förhållanden /potentiella förhållanden varit det primära i läget du befinner dig.

inte din egen undran om DU orkar ...
skaffa inte nya djur just nu i syfte att du ev KANSKE mår bättre men kanske inte om du inte riktigt vet med dig att du riktigt orkar ?

Det är min tanke utifrån din fråga /reflektion.