Nu uppdaterar vi med en ny tråd 10

Status
Stängd för vidare inlägg.
Hur bör man känna när man haft sin vuxna omplacering i en vecka?

Jag tycker så mycket om henne samtidigt som jag undrar om det verkligen är rätt. Hon följer efter mig var jag än går. Hon äter bra och avföringen är relativt bra den med. Inga konstigheter där. Hon är så lättsam att ha och göra med. Lämna själv är inga problem, hon gnyr lite men blir snabbt tyst och går och lägger sig. Hon är underbar på promenader. Så lättsam då hon inte bryr sig över hundmöten alls. Hon blir tokig så fort man tar fram mat eller godis, och då går det att träna lite enkla kontaktövningar med henne (mer avancerad träning vill jag inte börja i så tidigt skede. Vi tar ett steg i taget).

I övrigt är hon så låg känns det som. Hon är svår att motivera till lek, några få gånger har hon tagit intiativet själv. Är det för att vi inte känner varandra tillräckligt bra ännu? Är så van att man pratar lite upphetsande och med spänning i rösten så taggar hundarna till och vet att det är lek eller något annat kul på gång. Men hon taggar sällan till? Som mest viftar hon lite på svansen. Jag gillar att se en hund skina upp när de vet att något är på gång. Att man busar, lekar spejar etc tillsammans.

Har hela tiden tänkt att det varit för att vi inte känner varandra så bra ännu. Men det har varit exakt likadant sedan hon kom. Hon verkar ju ändå tycka om mig lite eftersom hon gärna vill vara nära hela tiden. Vad tror ni?

När Aysu hade flyttat till mig så var det verkligen inte mycket krut i henne. Det här med att leka förstod hon sig inte alls på. Med andra hundar, visst, men inte med mig.
Här var hon åtminstone så mycket "igång" att vi kunde träna lite, det var nog det första träningspasset vi hade:

Ganska exakt 6 månader senare såg det ut såhär istället:

Nu, med rätt leksaker, då flyger hon runt, har gärna ordentlig dragkamp, leker med alla möjliga typer av leksaker, leker med mig utan leksaker och när hon vet att det är träning på gång ser hon verkligen jätteglad ut! Jag tror att det var där, efter ca ett halvår, som jag kände att det verkligen började lossna i träningen, att hon började bli lättbelönad osv. Jag la enormt mycket krut på att försöka hitta bra belöningsformer, köpte hem alla möjliga leksaker, kastade pinnar och kottar ute i hopp om att få igång henne lite osv.

Med en hund som inte är av varianten "älskar allt och alla" så tar det ju tid att få till en så bra relation att det går att leka ihop. Är hunden då inte van vid att leka sedan innan, då får människan se till att "lära" hunden det. Aysu har nu bott hos mig i 3½ år och för någon månad sedan (tror jag det var) så såg jag henne för första gången bli jättebusig tillsammans med en annan person. Nu har hon inte fått möjligheten att leka med så många andra än mig, men jag blev ändå mycket förvånad när hon träffade @Tonto s sambo och blev heltokig i en leksak som han hade med sig :p

Jag håller dock fortfarande på och letar efter bättre belöningsformer, bättre leksaker och roligare lekar. Att hunden du har hemma inte reagerar så mycket när du pratar med "lekröst" är ju inte så konstigt egentligen. Har hon inte fått lära sig att den rösten betyder lek, då har hon ju inte heller någon anledning att tagga igång av att du pratar med den. Och som sagt var, en vecka är ju inte alls mycket tid!

Vill du ha någon hund som är lättare att leka med osv så lär det ju annars finnas en mängd lämpliga omplaceringar. Svårare såklart om du har krav på ras eller utseende och en viss mentalitet, det kan ju bli svårt att kombinera ibland. Men har du bara krav på en passande mentalitet och ungefärlig ålder på hunden så borde det finnas en hel del att välja på. Självklart ska man ha en hund som är rolig att leva med och det är inte alltid saker och ting blir som man tänkt sig.
 
När Aysu hade flyttat till mig så var det verkligen inte mycket krut i henne. Det här med att leka förstod hon sig inte alls på. Med andra hundar, visst, men inte med mig.
Här var hon åtminstone så mycket "igång" att vi kunde träna lite, det var nog det första träningspasset vi hade:

Ganska exakt 6 månader senare såg det ut såhär istället:

Nu, med rätt leksaker, då flyger hon runt, har gärna ordentlig dragkamp, leker med alla möjliga typer av leksaker, leker med mig utan leksaker och när hon vet att det är träning på gång ser hon verkligen jätteglad ut! Jag tror att det var där, efter ca ett halvår, som jag kände att det verkligen började lossna i träningen, att hon började bli lättbelönad osv. Jag la enormt mycket krut på att försöka hitta bra belöningsformer, köpte hem alla möjliga leksaker, kastade pinnar och kottar ute i hopp om att få igång henne lite osv.

Med en hund som inte är av varianten "älskar allt och alla" så tar det ju tid att få till en så bra relation att det går att leka ihop. Är hunden då inte van vid att leka sedan innan, då får människan se till att "lära" hunden det. Aysu har nu bott hos mig i 3½ år och för någon månad sedan (tror jag det var) så såg jag henne för första gången bli jättebusig tillsammans med en annan person. Nu har hon inte fått möjligheten att leka med så många andra än mig, men jag blev ändå mycket förvånad när hon träffade @Tonto s sambo och blev heltokig i en leksak som han hade med sig :p

Jag håller dock fortfarande på och letar efter bättre belöningsformer, bättre leksaker och roligare lekar. Att hunden du har hemma inte reagerar så mycket när du pratar med "lekröst" är ju inte så konstigt egentligen. Har hon inte fått lära sig att den rösten betyder lek, då har hon ju inte heller någon anledning att tagga igång av att du pratar med den. Och som sagt var, en vecka är ju inte alls mycket tid!

Vill du ha någon hund som är lättare att leka med osv så lär det ju annars finnas en mängd lämpliga omplaceringar. Svårare såklart om du har krav på ras eller utseende och en viss mentalitet, det kan ju bli svårt att kombinera ibland. Men har du bara krav på en passande mentalitet och ungefärlig ålder på hunden så borde det finnas en hel del att välja på. Självklart ska man ha en hund som är rolig att leva med och det är inte alltid saker och ting blir som man tänkt sig.

Åh, tack för ditt svar!
Vi vill ju så gärna behålla henne. Tanken på att lämna tillbaka henne gör oss väldigt sårade (vi är ju inte säkra ännu på om det är pollen eller hunden som gör att sambon får allergisk reaktion). Så förhoppningsvis hittar vi leksidan i henne så småning om. Att träna henne ska inte vara något större problem, godis och kel fungerar helt underbart som belöningar för henne. Min kravlista är ju rätt hård på vår hund och jag har svårt att se vilken den perfekta hunden/rasen skulle vara precis som jag skrivit ovan. Nu har jag fått hem en hund med väldigt fina kvalitéer och jag tror verkligen att tid är det vi behöver så kommer allt falla på plats sedan. Som sagt, beroende på hur allergin går för sambon måste hon kanske tillbaka ändå och jag gråter bara av tanken. :cry:

I första filmen tycker jag att Aysu påminner om vår Brihanna. Så jag tror och hoppas att hon med tiden kan komma igång sådär fint. Om inte annat får jag skaffa mig en till hund, det har vi ju redan konstaterat här inne tidigare att jag ska ändå. :angel:
 
Min lilla fosterhund undrar nog vad sjutton som har hänt med hennes liv.

Jag fick ju veta att hon var en väldigt stressad individ som har svårt att koppla av. Bur rekommenderades inne för att hon skulle kunna somna. På ca två dygn hos uppfödaren (innan jag hämtade) så gick hon inte frivilligt och la sig en enda gång, bara vankade och vankade.

Hon fyller ett år idag och har INGEN kondition över huvudtaget. Hon har sedan jag hämtade henne i torsdags kväll fått hänga med på allt som händer i vår familj, dvs jobb, stall, lite småspår osv och hon är HELT slut. Hon har alltså gjort precis samma saker som 15 veckorsvalpen, varken mer eller mindre.
Inte konstigt att hon haft myror i brallan, koppelpromenader runt kvarteret och sedan inburad inomhus.

Kan säga att nu dimper hon i backen så fort jag är stilla mer än 20sekunder. Jag tycker väldigt mycket om henne, hon är så behaglig, lyhörd och väldigt snäll.
Just nu ligger hon med huvudet i mitt knä och snarkar.
 
Min lilla fosterhund undrar nog vad sjutton som har hänt med hennes liv.

Jag fick ju veta att hon var en väldigt stressad individ som har svårt att koppla av. Bur rekommenderades inne för att hon skulle kunna somna. På ca två dygn hos uppfödaren (innan jag hämtade) så gick hon inte frivilligt och la sig en enda gång, bara vankade och vankade.

Hon fyller ett år idag och har INGEN kondition över huvudtaget. Hon har sedan jag hämtade henne i torsdags kväll fått hänga med på allt som händer i vår familj, dvs jobb, stall, lite småspår osv och hon är HELT slut. Hon har alltså gjort precis samma saker som 15 veckorsvalpen, varken mer eller mindre.
Inte konstigt att hon haft myror i brallan, koppelpromenader runt kvarteret och sedan inburad inomhus.

Kan säga att nu dimper hon i backen så fort jag är stilla mer än 20sekunder. Jag tycker väldigt mycket om henne, hon är så behaglig, lyhörd och väldigt snäll.
Just nu ligger hon med huvudet i mitt knä och snarkar.
Men jösses :( Är det tänkt att hon ska stanna hos dig? Eller är hon hos dig i väntan på nytt hem? Det låter ju i alla fall som att hon inte bör hamna tillbaka i det "riktiga" hemmet...
 
Så fina!! :heart
På vilket sätt är de lättlärda? Hur fungerar de med främmande människor? Typ kollektivtrafik etc? Märker du nån skillnad på den äldre när hon inte får jaga? Hur kommer detsig att du tog den yngre utan att jaga? Hur är de att han lösa? Friska?

Många frågor, sorry :o

Har man sett dessa hundar i utställningsringarna så ser man deras inställning till livet, de ligger ofta och sover utsträckt på sidan trots fullt med liv och rörelser runtomkring och när jag var hos uppfödaren för att hämta Driva när hon var 5 månader så talade hon om att det är en hundras som faktiskt hellre tyr sig till sina människor än andra hundar och därför påverkas de sällan av andra hundars sinnesstatus, om de t.ex är upphetsade, stressade m.m. Just därför är så många imponerade av dom när de tar allt med sånt lugn, Driva kan man nästan se hur puckade hon tycker andra stressade hundar är, herregud chilla nån gång liksom :D

Lättlärda när åtminstone mina står och verkligen tänker på vad jag försöker lära dom, förhastar sig inte och gör dom fel provar de inte samma igen. Vet inte om det är unikt för mina, tyvärr har jag inte träffat allt för många av rasen eftersom de är väldigt tunt här uppe i norr. Fungerar hur fint som helst med främmande människor. Driva kan vara lite reserverad mot främmande män ibland medan Gullviva går raka vägen fram när hon har tillåtelse och kryper upp i knäna folk, sätter sig så nära hon kan och vill ha klappar. Sociala och älskar närhet, de vill alltid kramas och vara sociala, riktiga knähundar trots att de väger sina 35 kilo :o. Eftersom de är så jädrans orädda har jag aldrig haft problem med varken folkmängder, fordon eller liknande. Driva har bara åkt tåg till Stockholm en gång och då var det bara att knata in och så sov hon hela vägen.

Märks ingenting på Driva att hon inte får jaga. Hon uppskattar när jag ger kommando och hon får söka ut skogsområden när tillfälle ges men annars är hon lika nöjd att bara hänga med hästarna vid deras motionsturer. Jag har aldrig koppel på mina :o de går alltid lösa och har lärt sig många kommandon som är nödvändiga vid kör- och ridturer.

Jag och min sambo jobbar båda skift och flyttade ut ganska långt ut i skogen och hade inte möjlighet att låta Driva vara hos någon när vi blev borta under längre skift. Då tog vi Gullviva som skulle omplaceras p.g.a. uppfödarens hälsoskäl. Så de har sällskap av varandra, därav anledningen till att hon kom in i familjen och eftersom det var ex'et som ville jaga så blev det aldrig något vi lade ner vikt på när hon kom hit :)

De kostar lite och ingenting i försäkring då de inte finns några rasbundna sjukdomar mer än en ögonsjukdom i utlandet. Linjerna har inte släppts in i Sverige vad jag har förstått. Inga höftproblem eller annat heller. Driva är 8 år och var inne för första gången hos veterinären för att operera bort en förstorad körtel i ögonvrån nu i vinter. Gullviva fick operera bort livmodern i vinter också.
 
Men jösses :( Är det tänkt att hon ska stanna hos dig? Eller är hon hos dig i väntan på nytt hem? Det låter ju i alla fall som att hon inte bör hamna tillbaka i det "riktiga" hemmet...

Hon ska placeras i ett nytt hem men det är ingen brådska. Uppfödaren har köpt tillbaka henne för att familjen ska flytta utomlands och då fanns visst inte plats för hunden :down:. Fast med facit in hand så är var det nog bra för henne trots allt. Hon är inte på något sätt någon problemhund utan tvärt om väldigt behaglig (efter lite motion :D ) .
Hon ska röntgas på måndag och om det ser bra ut kanske hon blir kvar fram till MHt i mitten av maj. Och skulle hon göra ett riktigt bra MH kanske vi gör ett l-test också. Men skulle ett perfekt hem dyka upp så kan hon mycket väl säljas redan nästa vecka.
 
Hon ska placeras i ett nytt hem men det är ingen brådska. Uppfödaren har köpt tillbaka henne för att familjen ska flytta utomlands och då fanns visst inte plats för hunden :down:. Fast med facit in hand så är var det nog bra för henne trots allt. Hon är inte på något sätt någon problemhund utan tvärt om väldigt behaglig (efter lite motion :D ) .
Hon ska röntgas på måndag och om det ser bra ut kanske hon blir kvar fram till MHt i mitten av maj. Och skulle hon göra ett riktigt bra MH kanske vi gör ett l-test också. Men skulle ett perfekt hem dyka upp så kan hon mycket väl säljas redan nästa vecka.
Bra att uppfödaren gjort det! Hoppas på ett fint mh och bra framtid för hunden då :) Ni kan inte behålla henne? :p
 
Bra att uppfödaren gjort det! Hoppas på ett fint mh och bra framtid för hunden då :) Ni kan inte behålla henne? :p
Kan och kan, det skulle jag säker kunna :p. Men även om jag gillar henne så tror jag inte att hon är rätt hund för mig i längden.
Jag tror det kommer passa mig bra att vara "fosterhem" till lite olika hundar under en tid. Och framförallt är det bra för Vampyrdivan med lite vuxet sällskap och hälsosam konkurrens.
När jag kom hem med den nya i torsdags tog Valkyria vattenskålen i besittning och Nicki vågade inte gå fram. 15 veckor gammal och en riktig räpa :D. Hon var nio veckor när hon började sprätta över skithögarna :o
 
Åh, tack för ditt svar!
Vi vill ju så gärna behålla henne. Tanken på att lämna tillbaka henne gör oss väldigt sårade (vi är ju inte säkra ännu på om det är pollen eller hunden som gör att sambon får allergisk reaktion). Så förhoppningsvis hittar vi leksidan i henne så småning om. Att träna henne ska inte vara något större problem, godis och kel fungerar helt underbart som belöningar för henne. Min kravlista är ju rätt hård på vår hund och jag har svårt att se vilken den perfekta hunden/rasen skulle vara precis som jag skrivit ovan. Nu har jag fått hem en hund med väldigt fina kvalitéer och jag tror verkligen att tid är det vi behöver så kommer allt falla på plats sedan. Som sagt, beroende på hur allergin går för sambon måste hon kanske tillbaka ändå och jag gråter bara av tanken. :cry:

I första filmen tycker jag att Aysu påminner om vår Brihanna. Så jag tror och hoppas att hon med tiden kan komma igång sådär fint. Om inte annat får jag skaffa mig en till hund, det har vi ju redan konstaterat här inne tidigare att jag ska ändå. :angel:

Hon har väl bara varit hos dig typ två veckor?
Hon måste ju få tid att landa!
Min DS som kom till mig som 4 månaders från Ryssland tog det minst 6 månader innan hon liksom började visa sitt rätta jag. I början var hon väldigt lugn, ville vara nära, vågade inte gå ut i kopplet längd och släppte leksaken direkt om det blev lite motstånd. Och då var hon ändå valp! Hon lärde sig till slut att kampa under vår valpkurs och nu är hon en helt galen kampschnauzer som aldrig släpper och har mycket bättre bett än min andra DS (som ändå är korad!).

För övrigt så lät det lite tidigare i tråden från flera användare att sällskapshundar ofta är tråkiga och inte taggar till. Jag håller faktiskt inte med! Jag tror att det i erat fall handlar om att hon inte landat hos er ännu och sen kanske hon faktiskt aldrig lärt sig att leka med människor.
Har ni någon kurs inplanerad? Det brukar stärka förhållandet mellan ägare-hund betydligt. Dessutom finns det också lek- och belöningsutvecklings kurser som kanske kan vara något för er. Men ge det tid först och främst och sluta inte uppmana henne till lek!
 
Hon har väl bara varit hos dig typ två veckor?
Hon måste ju få tid att landa!
Min DS som kom till mig som 4 månaders från Ryssland tog det minst 6 månader innan hon liksom började visa sitt rätta jag. I början var hon väldigt lugn, ville vara nära, vågade inte gå ut i kopplet längd och släppte leksaken direkt om det blev lite motstånd. Och då var hon ändå valp! Hon lärde sig till slut att kampa under vår valpkurs och nu är hon en helt galen kampschnauzer som aldrig släpper och har mycket bättre bett än min andra DS (som ändå är korad!).

För övrigt så lät det lite tidigare i tråden från flera användare att sällskapshundar ofta är tråkiga och inte taggar till. Jag håller faktiskt inte med! Jag tror att det i erat fall handlar om att hon inte landat hos er ännu och sen kanske hon faktiskt aldrig lärt sig att leka med människor.
Har ni någon kurs inplanerad? Det brukar stärka förhållandet mellan ägare-hund betydligt. Dessutom finns det också lek- och belöningsutvecklings kurser som kanske kan vara något för er. Men ge det tid först och främst och sluta inte uppmana henne till lek!

Bara en vecka har hon varit här! Men som jag skrev i originalinlägget så tror jag precis som du, hon behöver mer tid!

Jag har kollat upp lek- och belöningskurser och hoppas hitta något snart som passar oss. Tack för peppen, känns så mycket bättre nu. Vi behöver bara bo in oss tillsammans :heart
 
Bara en vecka har hon varit här! Men som jag skrev i originalinlägget så tror jag precis som du, hon behöver mer tid!

Jag har kollat upp lek- och belöningskurser och hoppas hitta något snart som passar oss. Tack för peppen, känns så mycket bättre nu. Vi behöver bara bo in oss tillsammans :heart

Sedan, eftersom hon verkar vara väldigt pepp på godis, så kan du säkerligen höja värdet på leken genom godis :) I många fall kan man ju leka med godis också! En godisdummy kanske hon skulle tycka är kul i början?
Sedan, som flera har sagt och som du också är medveten om - hon har bara varit hos er en kort kort tid :)
 
Åh, idag har vi haft familjeråd och det bestämdes att vi ska säga upp hyresgästen i huset som ligger på gården (typ 150m från där vi bor nu) och flytta dit :D Vi bor ju i en lägenhet i ett av uthusen idag, så det ska bli skönt med något större! Huset är på typ 140kvm, så det blir perfekt för oss och hundarna.
Sambon börjar direkt att spåna på hur vi ska renovera huset i stort, jag siktar in mig på groventrén och hundhus + hundgårdar :angel:
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

R
Övr. Hund Istället för och fortsätta i en tråd som handlar om att vara publik på utställning så tänkte jag att det kanske kunde vara bra med en...
Svar
16
· Visningar
1 017
Senast: Myrten
·
Övr. Hund Jag är ganska ny på det här med aktiveringsleksaker, men funderar på att införskaffa några stycken lite "bättre". Hur vet jag vilka som...
Svar
9
· Visningar
720
Senast: MML
·
Övr. Hund Jag är på jakt efter en ny soffa och funderar på vad som håller sig snyggt bäst när man har hund. Vi har en Malinois och en pudel. Jag...
Svar
2
· Visningar
322
Senast: alex.ha
·
Övr. Hund Jag har idag fått ett mail från värden att de fått in klagomål på mina hundar, att de skäller när de är hemma själva. Jag vet inte vad...
4 5 6
Svar
107
· Visningar
7 048
Senast: Milosari
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

  • Födda-24
  • Skadade hästar och konvalescenter
  • Födda 2024

Omröstningar

Tillbaka
Upp