Ingen liten knähund där inte.
Jag minns när jag var på utställning och stod och tittade och hörde ett dovt VOFF bakom mig, och vände mig om för att liksom få syn på schäfern. Nädå, det var en corgihane som låg där.
Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Ingen liten knähund där inte.
Hur bör man känna när man haft sin vuxna omplacering i en vecka?
Jag tycker så mycket om henne samtidigt som jag undrar om det verkligen är rätt. Hon följer efter mig var jag än går. Hon äter bra och avföringen är relativt bra den med. Inga konstigheter där. Hon är så lättsam att ha och göra med. Lämna själv är inga problem, hon gnyr lite men blir snabbt tyst och går och lägger sig. Hon är underbar på promenader. Så lättsam då hon inte bryr sig över hundmöten alls. Hon blir tokig så fort man tar fram mat eller godis, och då går det att träna lite enkla kontaktövningar med henne (mer avancerad träning vill jag inte börja i så tidigt skede. Vi tar ett steg i taget).
I övrigt är hon så låg känns det som. Hon är svår att motivera till lek, några få gånger har hon tagit intiativet själv. Är det för att vi inte känner varandra tillräckligt bra ännu? Är så van att man pratar lite upphetsande och med spänning i rösten så taggar hundarna till och vet att det är lek eller något annat kul på gång. Men hon taggar sällan till? Som mest viftar hon lite på svansen. Jag gillar att se en hund skina upp när de vet att något är på gång. Att man busar, lekar spejar etc tillsammans.
Har hela tiden tänkt att det varit för att vi inte känner varandra så bra ännu. Men det har varit exakt likadant sedan hon kom. Hon verkar ju ändå tycka om mig lite eftersom hon gärna vill vara nära hela tiden. Vad tror ni?
Missförstå mig rätt men det där kan vara lite typiskt för en sällskapsras, det händer inte alltid så mycket. Jag tex blev faktiskt rätt besviken på Skägget i det avseendet. Jag var van vid brukshundar och trodde faktiskt inte att skillnaden var sååå stor mellan dem. Jag trodde nog att lite mer skulle jag kunna jobba fram i honom i vissa avseenden. Jag kan ärligt säga att Skägget var tråkigare än vad jag hade trott.
Sen måste hon få mer tid. De är ju en reserverad ras så att börja leka med främlingar kan nog ta lite längre tid, om hon ens är leken. Alla hundar är inte socialt lekfulla eller lekfulla öht.
Därför jag sa Corgis/Shiba. För höjdmässigt är de relativt lika. Ville bara påpeka att jag är väl medveten om att de är olika stora hundar dock
Jag minns när jag var på utställning och stod och tittade och hörde ett dovt VOFF bakom mig, och vände mig om för att liksom få syn på schäfern. Nädå, det var en corgihane som låg där.
Missförstå mig rätt men det där kan vara lite typiskt för en sällskapsras, det händer inte alltid så mycket. Jag tex blev faktiskt rätt besviken på Skägget i det avseendet. Jag var van vid brukshundar och trodde faktiskt inte att skillnaden var sååå stor mellan dem. Jag trodde nog att lite mer skulle jag kunna jobba fram i honom i vissa avseenden. Jag kan ärligt säga att Skägget var tråkigare än vad jag hade trott.
Sen måste hon få mer tid. De är ju en reserverad ras så att börja leka med främlingar kan nog ta lite längre tid, om hon ens är leken. Alla hundar är inte socialt lekfulla eller lekfulla öht.
Ja, jag tror absolut att ni har rätt. Räser är det inte, det får jag förstå! Men ska definitivt ge henne mycket mer tid och se vad som händer. Är trots allt väldigt glad i henne, så kelig och lättsam hund trodde jag inte att det fanns.
Fast jag ville ju påpeka att skillnaden inte handlar om mer än ett par centimeter. Lägg där till flera kilo tyngre. Jag räknar corgin som en mellanstor hund.
Enligt rasstandarden ska väl Corgin vara ca 30cm? Shiban är snarare mellan 35-43 cm (ish). Det tycker jag ändå är en liten skillnad.
Vi får ta den där promenaden någon dag, med någon av mina "räsers"...så kommer du uppskatta din hund väldigt mycket sen
Varsågod!!!!!!Eller så kommer jag sno hem en av dina räsers
Så fina!!Stämmer, jag har två Spinonetöser som är systrar via sin mamma. Fantastiska gårdshundar som lika gärna är aktiva och tränar med mina travhästar men som mer än gärna ligger inne och sover en hel dag. Den äldre har vi jagat med och det är en behändig av- och på-knapp när det gäller jakten (dock var det ex'et som jagade). Får påminna henne ibland när vi är ute på tur att fågeljaktsdagarna är över men hon ställer gärna småfåglar och liknande för skojs skull lillasyster som vi tog över när hon nästan var 2,5 år är inte alls intresserad men har lärt sig sekundering trots allt av sig själv genom att kolla på storasyster. Hur coola som helst, dom är med överallt, finner sig i allt, fantastiska psyken, lättlärda. Alla som träffar mina hundar blir alltid lika fascinerade och kära, så milda och fyllda med kärlek
Min äldsta tik, Driva
lillasyster Gullviva
Ska fråga närmare vad för lek och liknande tidigare ägraren gjort med henne!
Visst, det stämmer att det inte är den mest livfulla- eller föremålsintresserade rasen. Men de exemplar jag träffat innan (vilket är väldigt många ändå) har absolut gått att få igång och tagga till lite!
Den här damen är väääldigt lugn. Men kanske är pga. den korta tiden som sagt. Jag ska höra mig för lite! Gör lite ont i mig om hon är så svårmotiverad till lek eftersom jag gärna vill ha med lek i min belöningskorg. Men får kanske med godis uppmuntra till lek så kanske hon därefter uppskattar det mer
Blir att läsa lite böcker och kanske tjata på @Monstermom
Dåliga samvetet kommer över mig titt som tätt. Läst att tumörer på skelettet är oerhört smärtsamt Borde ju märkt tidigare att han hade ont, även om det inte hade gått långt så borde jag ju märkt, han borde inte behövt få en fraktur för att vi skulle haft åkt in