Nu uppdaterar vi med en ny tråd 10

[vallhund]

Jag är en såndär som har svamphjärna och äckligt bra minne. Är jag intresserad av något så suuuuger jag åt mig bara. Och då minns jag ofta saker ordagrant

Jag kan trösta dig med att det går över med åldern.

 

[Monstermom]

Som tur är så är jag även hyfsat intelligent och kan ta ut det viktigaste så jag slipper komma ihåg allt runt omkring. Jag är ingen bandspelare, jag lovar Så det du sa runt omkring "fokus är en muskel man kan träna upp" minns jag inte så mycket av (även om jag förmodligen minns mer än gemene man)

Så jag sa bara en sak att lägga på minnet då i alla fall, puh!

 

[Migo]

Japp, det är ju vad man ser hos folk som tränar traditionellt och är nöjda med det - de är ute efter just att ta glädjen ur hunden.

(Höll på att skriva "ursäkta till alla som tränar så", men i helvete heller. Ovan är definitivt hur jag ser på det, så lev med det.)

Fast är glädje och upphetsning nödvändigtvis samma sak? Jag ser jättemånga- och då menar jag jättemånga- hundar som konstant tillåts befinna sig i ett mentalt stadie som närmast är att likna med totalt utlevd mani på speed, där de är i det närmsta okontaktbara, skriker om de hindras från att vara högt och lågt samtidigt och som verkligen vibrerar i hela kroppen. Av att hoppa ur bilen. Hundar som i min värld verkligen inte mår bra och som är helt omöjliga att göra nått trevligt med alls utom möjligen träna fort-och-fel-agility.

Ägarna pratar om att hundarna är så glada och arbetsmotiverade. Jag ser en urstressad galning som blir sjukt tacksam när man hjälper dem ner i varv och upp i tankeverksamhet. Samtidigt försvinner utfallen mot omgivningen, de slutar släpa sig fram i kopplet och de slutar jaga får. Och de går att ha inomhus utan att de river huset.

 

[GardenAngel]

Så jag sa bara en sak att lägga på minnet då i alla fall, puh!

Japp! Neej, men det var essensen av den delen uppfattade jag det som. Jag skulle nog även kunna plocka fram ordagranna citat om varför alla fyra övningar i lördags var viktiga. Jag har ju liksom bildminne OCKSÅ, så jag kan nog spela upp en liten film i huvudet som sammanfattar det som fortskred inne i stugan i lördags Typ när du visade med Nalle Phu hur motståndsleken skulle gå till..

 

[GardenAngel]

Jag kan trösta dig med att det går över med åldern.

Ja, dom säger ju det.. Jag tror dock detta kommer vara kvar, eftersom jag är så sjukt vimsig i vanliga fall. Minns aldrig var jag lagt saker eller när jag bestämt möten och sånt (förutsatt att det inte intresserar mig). Är allmänt fumlig och ostrukturerad. Men när det kommer till specialintressen så är jag skarp som tusan!

 

[Monstermom]

Fast är glädje och upphetsning nödvändigtvis samma sak? Jag ser jättemånga- och då menar jag jättemånga- hundar som konstant tillåts befinna sig i ett mentalt stadie som närmast är att likna med totalt utlevd mani på speed, där de är i det närmsta okontaktbara, skriker om de hindras från att vara högt och lågt samtidigt och som verkligen vibrerar i hela kroppen. Av att hoppa ur bilen. Hundar som i min värld verkligen inte mår bra och som är helt omöjliga att göra nått trevligt med alls utom möjligen träna fort-och-fel-agility.

Ägarna pratar om att hundarna är så glada och arbetsmotiverade. Jag ser en urstressad galning som blir sjukt tacksam när man hjälper dem ner i varv och upp i tankeverksamhet. Samtidigt försvinner utfallen mot omgivningen, de slutar släpa sig fram i kopplet och de slutar jaga får. Och de går att ha inomhus utan att de river huset.

Nej, definitivt inte samma sak. Men ändå är målet med traditionell träning ur min synvinkel att ta glädjen ur hunden. Inte enbart, men ett delmål.

Vi har ju diskuterat upphetsning/stress tidigare, och jag tror vi har ett - i alla fall tills vidare - agree to disagree-läge här, som jag ser det är inte korrigeringar enda (eller bästa) sättet att stoppa en spinnande hund.

 

[AraSlei]

Japp, det är ju vad man ser hos folk som tränar traditionellt och är nöjda med det - de är ute efter just att ta glädjen ur hunden.

(Höll på att skriva "ursäkta till alla som tränar så", men i helvete heller. Ovan är definitivt hur jag ser på det, så lev med det.)

Ja, lite så.

Halvt kl,
Jag tränar mycket fotgående med Floyd nu, och jag ska säga att det är djävulskt svårt att inte bygga förväntan i träningen när jag använder belöningar När en bit torrfoder får honom att göra volter blir det liksom klurigt. I dagsläget mumlar jag bara "braaa" när han gör rätt och stannar och stryker honom längs med sidan typ.
Jag vill inte ha någon förväntan alls i jaktfoten, han ska kunna gå där i 3 timmar liksom (så småningom) och för att inte klappa ihop i skallen så kan han inte gå på spänn då.

Han gick fot typ 1,5km när vi var ute och gick i lördags (när vi kom ut på en lite trafikerad grusväg), och då hade han ett perfekt mood Lugnt och sansat, på sin plats, med slakt koppel och bara chillade. Kollade in läget men var helt avslappnad liksom, trots att alla andra hundar gick framför.
Han går bäst fot när jag "glömmer bort" honom och bara mumlar lite glatt åt honom emellanåt

När vi tränar och blandar in sök eller apportering beter han sig helt annorlunda, vilket är intressant. Då varvar han inte upp på alls samma sätt utan tar glatt belöningen, flamsar någon sekund för att sedan sjunka ner i fokus och vara beredd på nästa uppgift.
Är så fascinerad av den här lille hunden.

 

[Monstermom]

Japp! Neej, men det var essensen av den delen uppfattade jag det som. Jag skulle nog även kunna plocka fram ordagranna citat om varför alla fyra övningar i lördags var viktiga. Jag har ju liksom bildminne OCKSÅ, så jag kan nog spela upp en liten film i huvudet som sammanfattar det som fortskred inne i stugan i lördags Typ när du visade med Nalle Phu hur motståndsleken skulle gå till..

Sluta skrämmas nu!

 

[AraSlei]

Ja, lite så.

Halvt kl,
Jag tränar mycket fotgående med Floyd nu, och jag ska säga att det är djävulskt svårt att inte bygga förväntan i träningen när jag använder belöningar När en bit torrfoder får honom att göra volter blir det liksom klurigt. I dagsläget mumlar jag bara "braaa" när han gör rätt och stannar och stryker honom längs med sidan typ.
Jag vill inte ha någon förväntan alls i jaktfoten, han ska kunna gå där i 3 timmar liksom (så småningom) och för att inte klappa ihop i skallen så kan han inte gå på spänn då.

Han gick fot typ 1,5km när vi var ute och gick i lördags (när vi kom ut på en lite trafikerad grusväg), och då hade han ett perfekt mood Lugnt och sansat, på sin plats, med slakt koppel och bara chillade. Kollade in läget men var helt avslappnad liksom, trots att alla andra hundar gick framför.
Han går bäst fot när jag "glömmer bort" honom och bara mumlar lite glatt åt honom emellanåt

När vi tränar och blandar in sök eller apportering beter han sig helt annorlunda, vilket är intressant. Då varvar han inte upp på alls samma sätt utan tar glatt belöningen, flamsar någon sekund för att sedan sjunka ner i fokus och vara beredd på nästa uppgift.
Är så fascinerad av den här lille hunden.

Kan även tillägga att den här fotträningen är så jävla tråkig Gå runt i snigelfart och bara inte göra något typ.
Men det är ju motiverande när det uppenbarligen ger resultat

 

[Raderad medlem 94602]

Schäfern är för spretig som ras numera för att säga att de är si eller så. Skilnaderna mella E & B är ju kända, men det finns också ganska stora skillnader inom brukstypen. Skillnaden ligger i om de avlas för enbart sport/bruks eller om man vill att sin typ även ska passa för tjänst.

Den typen @Monstermom nämner är typisk "sportschäfer".
De har ofta väldigt hög energi, är ganska osjälvständiga, otåliga och kan bli rätt pipiga. De passar inom sport/bruks där man vill jobba nära hunden. De är ofta väldigt glada hundar med lågt allvarspaket som inte tänker speciellt mycket utan gör som föraren säger utan att ifrågasätta. Precis som @Monstermom var inne på så är de väldigt måna om att vara till lags vilket tyvärr lätt kan tendera till att de går upp i stress eller går ner sig om de inte förstår.

De som avlas mot tjänst ska också ha energin och drivet men de är mer samlade. De använder energin klokare. De bör jobba tyst, fokuserat och ska analysera situationer. De behöver kunna jobba självständigt en bit ifrån sin förare. Även om de kan ha hög energi och vara explosiva i sitt arbete så är den stora skillnaden att de tar bara fram den sidan vid behov...när tempot ska växlas upp. De kan själva gasa och bromsa sig. Annars är de slut innan halva arbetsdagen är gjord.
I tjänst funkar det uselt med en hund som ljudar i arbetet, inte kan jobba självständigt eller jobbar så nära föraren att busen kan strypa husse/matte innan hunden går fram och gör sitt jobb. Hunden har som regel en arbetszon som ligger ett par tre meter från föraren i nära jobb. Ännu längre i andra lägen.

Att Schäfern över lag är miljöstarka är en nödvändighet för att de ska fungera i sitt jobb. Tyvärr ser man allt fler som har problem med underlag och har sociala reservationer. Inte bra alls. Ett resultat i avel på lite nervigare sporthundar.

 

[Monstermom]

Schäfern är för spretig som ras numera för att säga att de är si eller så. Skilnaderna mella E & B är ju kända, men det finns också ganska stora skillnader inom brukstypen. Skillnaden ligger i om de avlas för enbart sport/bruks eller om man vill att sin typ även ska passa för tjänst.

Den typen @Monstermom nämner är typisk "sportschäfer".
De har ofta väldigt hög energi, är ganska osjälvständiga, otåliga och kan bli rätt pipiga. De passar inom sport/bruks där man vill jobba nära hunden. De är ofta väldigt glada hundar med lågt allvarspaket som inte tänker speciellt mycket utan gör som föraren säger utan att ifrågasätta. Precis som @Monstermom var inne på så är de väldigt måna om att vara till lags vilket tyvärr lätt kan tendera till att de går upp i stress eller går ner sig om de inte förstår.

De som avlas mot tjänst ska också ha energin och drivet men de är mer samlade. De använder energin klokare. De bör jobba tyst, fokuserat och ska analysera situationer. De behöver kunna jobba självständigt en bit ifrån sin förare. Även om de kan ha hög energi och vara explosiva i sitt arbete så är den stora skillnaden att de tar bara fram den sidan vid behov...när tempot ska växlas upp. De kan själva gasa och bromsa sig. Annars är de slut innan halva arbetsdagen är gjord.
I tjänst funkar det uselt med en hund som ljudar i arbetet, inte kan jobba självständigt eller jobbar så nära föraren att busen kan strypa husse/matte innan hunden går fram och gör sitt jobb. Hunden har som regel en arbetszon som ligger ett par tre meter från föraren i nära jobb. Ännu längre i andra lägen.

Att Schäfern över lag är miljöstarka är en nödvändighet för att de ska fungera i sitt jobb. Tyvärr ser man allt fler som har problem med underlag och har sociala reservationer. Inte bra alls. Ett resultat i avel på lite nervigare sporthundar.

Jag håller inte riktigt med om det (föga överraskande ), många av hundarna jag tänker på har gott om syskon och andra nära släktingar som är i tjänst. Som jag ser det handlar det snarare om hur de tränats, bortsortering av hundar som inte funkar i den träningen, och mål.

Sen, visst finns det skillnad i typer av schäfer! Men jag ser verkligen de här delarna som en grundläggande del av schäfermentaliteten - det finns där, men kan ta sig olika uttryck. Men jag kan gott tänka mig att vi helt enkelt inte tycker ens i närheten av lika där, och det är nog som det ska vara. Saker ser olika ut från olika vinklar.

(Jag ser dock sällan - eller snarare aldrig - schäfrar med problem med underlag! Har det blivit vanligt?)

 

[Raderad medlem 94602]

Jag håller inte riktigt med om det (föga överraskande ), många av hundarna jag tänker på har gott om syskon och andra nära släktingar som är i tjänst. Som jag ser det handlar det snarare om hur de tränats, bortsortering av hundar som inte funkar i den träningen, och mål.

Sen, visst finns det skillnad i typer av schäfer! Men jag ser verkligen de här delarna som en grundläggande del av schäfermentaliteten - det finns där, men kan ta sig olika uttryck. Men jag kan gott tänka mig att vi helt enkelt inte tycker ens i närheten av lika där, och det är nog som det ska vara. Saker ser olika ut från olika vinklar.

(Jag ser dock sällan - eller snarare aldrig - schäfrar med problem med underlag! Har det blivit vanligt?)

Nej, det är fortfarande inte vanligt med underlagsproblem men det förekommer mer nu. De hundar som faller på L-testet gör det nästan alltid pga underlaget. Eller det sociala. Helt klart en brist. Har en bekant som vi tränar lite med som är testare för L-test samt jobbar som inköpskonsult för privata tjänstehundar som berättat att från att knappt ha sett dessa brister innan så dyker de upp mer och mer. Hen tror många uppfödare tagit för givet att det ska finnas i hundarna, för så har det varit. Tyvärr visar varken MH eller MT hur hundarna arbetar på gallertrappor och höga höjder. Det hade varit ett uppskattat tillägg för brukshundar.

Kan tillägga att hen tyckte detta gällde testhundar över lag. Inte bara Schäfer.

 

[Monstermom]

Nej, det är fortfarande inte vanligt med underlagaproblem men det förekommer mer nu. De hundar som faller på L-testet gör det nästan alltid pga underlaget. Eller det sociala. Helt klart en brist. Har en bekant som vi tränar lite med som är testare för L-test samt jobbar som inköpskonsult för privata tjänstehundar som berättat att från att knappt ha sett dessa brister innan så dyker de upp mer och mer. Hen tror många uppfödare tagit för givet att det ska finnas i hundarna, för så har det varit. Tyvärr visar varken MH eller MT hur hundarna arbetar på gallertrappor och höga höjder. Det hade varit ett uppskattat tillägg för brukshundar.

Aha, jo det sociala ser jag helt klart! (Men det är ju lite av vad jag sysslar med också.) Men underlaget var helt nytt för mig. Intressant! (Men såklart väldigt tråkigt.) Särskilt mtp pansartypen, som knappt verkar registrera världen alls...

 

[Wingates]

Nej, definitivt inte samma sak. Men ändå är målet med traditionell träning ur min synvinkel att ta glädjen ur hunden. Inte enbart, men ett delmål.

Vi har ju diskuterat upphetsning/stress tidigare, och jag tror vi har ett - i alla fall tills vidare - agree to disagree-läge här, som jag ser det är inte korrigeringar enda (eller bästa) sättet att stoppa en spinnande hund.

Vad räknas som traditionell träning?

 

[Monstermom]

Vad räknas som traditionell träning?

P+ på oönskade beteenden.

 

[Fisherling]

Var så osäker på om Tinja passade eller skrittade, så då filmade jag i slowmotion..
Och jag är ändå osäker Min hjärna är helt död efter jobbet.

https://www.facebook.com/video.php?v=10207814375985406

(Och ja, hon ligger på rätt bra i kopplet, vi var snart hemma, det vankas mat och jag tvingade henne att gå långsamt )

 

[Theodor]

Var så osäker på om Tinja passade eller skrittade, så då filmade jag i slowmotion..
Och jag är ändå osäker Min hjärna är helt död efter jobbet.

https://www.facebook.com/video.php?v=10207814375985406

(Och ja, hon ligger på rätt bra i kopplet, vi var snart hemma, det vankas mat och jag tvingade henne att gå långsamt )

Fyrtaktig rörelse = skritt

 

[Fisherling]

Fyrtaktig rörelse = skritt

Såååå.. Hon skrittar? /noll taktsyn

 

[Theodor]

Såååå.. Hon skrittar? /noll taktsyn

Ja precis, tassarna sätts ner en i taget, 1-2-3-4. Vid pass kommer ena sidans fram- och baktass samtidigt ner i marken, sen andra sidans tassar så det blir 1-2-1-2 osv

 

[Fisherling]

Ja precis, tassarna sätts ner en i taget, 1-2-3-4. Vid pass kommer ena sidans fram- och baktass samtidigt ner i marken, sen andra sidans tassar så det blir 1-2-1-2 osv

Skönt att veta! Tror nog jag visste det, men min hjärna är halvt avstängd just nu

Benji passar, 100%. Vaggar fram, har alltid gjort. Ibland kan han växla över i trav, och då rör han sig så fint