GotAsecret
Trådstartare
Sv: nu slutar jag rida!! *långt*
- Träning
- Trådstartare GotAsecret
- Startdatum
GotAsecret
Trådstartare
Sv: nu slutar jag rida!! *långt*
såhär då:
jag har en instruktör som ääälskar att gnälla o klaga på mig
först tvingade han mig till för korta läder ("det ska vaara såå") sen fick jag länga ett hål...(snällt va?) men då var skadan skedd o foten värkte som jag vet inte vad...
vi började skritta o trava över bommar o det gick ju bra, sen la han upp 1 kryss (kanske 30 cm) o en bom på 30cm...travhopp o landa i galopp o så uthopp i galopp. även det överlevde jag...
sen samma sak fast vi skulle lägga en volt mellan hindrena (??)...
o så höjde han...bommen hamnade på 40 cm o sen en "kryssoxer" på ca 50...bara rakt över. jag hoppade bommen men bangade oxern, 1:a gången, sen bestämde jag mig för att jag skulle över och ja...över kom vi men nu började hon bli laddad.
efter det skulle vi hoppa "planka" ca 40 cm o sen bommen på 40 i båge...här gick det undan
efter det skulle vi först hoppa bom o kryssoxern. rida kortsida o sen snettigenom över plankan o så båge ut på bommen...
hon hade buskul så det gick fort som faan...bara hålla i sig o styra...
över kom vi, inte stilfullt men vi kom över, tillsammans.
jag höll på att ramla av typ 5 ggr men satt kvar, trots ond fot.
jag var helt skakis innan vi skulle hoppa bana o trodde jag skulle svimma...
men jag överlevde och har kommit fram till att jag tycker väldigt mkt om corteza
såhär då:
jag har en instruktör som ääälskar att gnälla o klaga på mig
först tvingade han mig till för korta läder ("det ska vaara såå") sen fick jag länga ett hål...(snällt va?
) men då var skadan skedd o foten värkte som jag vet inte vad... vi började skritta o trava över bommar o det gick ju bra, sen la han upp 1 kryss (kanske 30 cm) o en bom på 30cm...travhopp o landa i galopp o så uthopp i galopp. även det överlevde jag...
sen samma sak fast vi skulle lägga en volt mellan hindrena (??)...
o så höjde han...bommen hamnade på 40 cm o sen en "kryssoxer" på ca 50...bara rakt över. jag hoppade bommen men bangade oxern, 1:a gången, sen bestämde jag mig för att jag skulle över och ja...över kom vi men nu började hon bli laddad.
efter det skulle vi hoppa "planka" ca 40 cm o sen bommen på 40 i båge...här gick det undan
efter det skulle vi först hoppa bom o kryssoxern. rida kortsida o sen snettigenom över plankan o så båge ut på bommen...
hon hade buskul så det gick fort som faan...bara hålla i sig o styra...
över kom vi, inte stilfullt men vi kom över, tillsammans.
jag höll på att ramla av typ 5 ggr men satt kvar, trots ond fot.
jag var helt skakis innan vi skulle hoppa bana o trodde jag skulle svimma...
men jag överlevde och har kommit fram till att jag tycker väldigt mkt om corteza
GotAsecret
Trådstartare
Sv: nu slutar jag rida!! *långt*
Sv: nu slutar jag rida!! *långt*
Vet hur det är o va hopprädd.
Behöver kanske inte dra hela historien såvida du inte vill höra.
Men idag, på lektionen bestämde jag mig för att, hey, vad är det som är farligt egentligen? Hästen kan gå över dom här, tillochmed jag kan hoppa dem.
Och de gick kanon, jag låg rätt på varje hinder och jag hoppade tillochmed 85cm på slutet, ett enkelhinder, och jag låg helt rätt.
Vet hur det är o va hopprädd.
Behöver kanske inte dra hela historien såvida du inte vill höra.
Men idag, på lektionen bestämde jag mig för att, hey, vad är det som är farligt egentligen? Hästen kan gå över dom här, tillochmed jag kan hoppa dem.
Och de gick kanon, jag låg rätt på varje hinder och jag hoppade tillochmed 85cm på slutet, ett enkelhinder, och jag låg helt rätt.
GotAsecret
Trådstartare
Sv: nu slutar jag rida!! *långt*
weeeii vad modig du är!
och jo, du får väldigt gärna skriva hela om du vill
weeeii
vad modig du är! och jo, du får väldigt gärna skriva hela om du vill
Sv: nu slutar jag rida!! *långt*
Wiiieee! Du är så duktig Liten! Heppapeppa!
Wiiieee! Du är så duktig Liten! Heppapeppa!
Sv: nu slutar jag rida!! *långt*
Jag har ridit i 12 år nu.
Jag har haft både egen häst och ett antal sköthästar.
Först hade jag Madicken, vit liten skimmelponny, stensäker att hoppa. Gick 1,30 enstaka hinder med den andra skötaren.
Lekte bara runt på småhöjder och var nöjd med det.
Sedan fick jag egen häst. En nordsvensk vid namn Friggo, fick då börja om från början och lära honom hoppa och bli riden.
Hade honom ett år, också helt okej, men nu var jag sugen att tävla.
Sålde friggo, blev skötare på Slotshuspierrot, en palomino som var underbar vacker! Till en början höll vi oss på små höjder och tävlade clear rounder. Jag kom 3:a i den första tävlingen jag var med i. Gissa om jag fick blodad tand.
Vi började tävla och det gick bra. Vi for på vår första utetävling till Timrå. Skulle starta 90cm clear round och 1m.
90cm så gick det i slow motion runt, jag var tvungen och rida som en dåre för o få honom gå fram. Han var så spänd!
1m utgick jag på egen begäran efter 3:e hindret då vi höll på att krascha, hästen var helt slut.
Här någonstans började jag även rida en häst som heter Bellman, en nordsvensk/arab. Världens sötaste men jag tyckte att jag var för lång.
Det gick hyffsat, vi höll oss hemma och på Holafors (grannklubben) samtidigt som Pirro skaffade jag en till häst.
Pari girl, och gud så den hästen kunde hoppa. Jag kunde plötsligt rida 1,10banor utan problem. Men hon var speciell, hon hoppade ALLT, från ALLA vinklar oavsett det var farligt eller ej.
Tävlade dem båda hemma och kom 2:a med pirre i båda klasserna och 3:a med pari i båda klasserna så jag vann meetingpriset med pirro. GIssa om jag var stolt över min snutt?
Sommarbetet kom. En dag kom jag till betet och såg att Pari hade fått en stor knöl på nosryggen. Efter många funderingar trodde vi på en spark och benpålagringar.
Det blev october, Pari's ögon började rinna, knölen var större osv.
Den 9:e november ringer pappa till mig och sa att Pari hade cancer och skulle tas bort.
Min värld rasade.
Den 11:e november såg jag min vän för sista gången.
Det tog lång tid innan jag kom tillbaka till ridningen och både jag och pirre var ringrostiga. Så när vi skulle hoppa slutade det med en total krash i hindret där jag drog axeln ur led.
Sen var det kört, pirre började sticka mot hindren för att sedan tvärstanna. Axeln gick ur led fler gånger och jag började bli osäker.
Det gick så långt att jag ville sluta rida.
Då frågade min ridlärare om jag inte kunde rida Andean istället. En gammal ridskolevallack som tävlat 1,10 bla. med sveriges bästa ridskoleryttare 04.
Långsamt vann han mitt förtroende och jag började hoppa så smått igen, dock med den där klumpen i magen.
Under våren började jag även hoppa Bellman, också stensäker, bjuder själv och klipper hindren som ingenting. Men väldigt het, och speciell att ha att göra med.
Sommaren -07 kom.
Jag fick hem Andean, Bellman och en ny förmåga Lexington. Jag blev kär direkt. Brun, utan tecken, gått 1,20. Han var fantastisk, mjuk och fin att rida. Alex blev min dröm.
Jag red även Andean och Bellman sporadiskt även om Andean nu började bli både gammal och stel och jag kände mig för stor för bellman. (Jag är 171, bellman 154)
När hösten kom velade jag. Jag ville inte ha Bellman, men samtidigt visste jag inte om jag kunde ta Alex (Han hade en gammal senskada som spökade) för han kanske inte skulle hålla för hoppning.
Tillslut var jag för sen. Någon annan tog både Bellman och Alex. Jag gick utan häst den terminen.
Den 1:a Januari blev Alex min.
Då började helvettet.
Snart började han visa tendenser till att vilja få av mig.
Vid galoppfattningar kunde han stryka öronen bakåt och bocka till. Snart blev det riktigt allvarligt.
Om man stod och väntade på sin tur så flippade han. Bockade, kickade, snurrade, hoppade, sparkade. Jag flög som en tumvante, landade på foten, snett. 1 ledband som drogs sönder.
6veckors vila. Trodde läkaren jag.
Veckan därpå var jag upp i sadeln igen och red.
Så här fortsatte det, hoppning blev förknippat med ångest, för det var då han ballade ur.
Rätt var det va tjöt han till och for iväg. Jag åkte av igen. Landade bra men då ryckte han till i tyglarna så jag trampade snett med andra foten. och axeln gick ur led.
Ännu ett trasigt ledband i foten. Andra foten.
Ångest. Ångest. Illamående.
Jag slutade rida honom efter 3 månader.
Då gick jag tillbaka till Belle. Mitt bus.
Han har fått mig dit jag är idag. Underbara älskade häst. Han är 17år, men ställer fortfarande upp på mig till 100%, han älskar att hoppa. Och vi tycker om varandra. Han snörvlar alltid när jag kommer och jag älskar honom över allt annat.
Han skulle ALDRIG vägra. Han har vägrat max 3 gånger i hela sitt liv. Och då har han hoppat mycket.
Han kan avstånden själv, han löser problemen själv.
Han är perfekt för mig.
Så igår bestämde jag mig. Bellman kan det här. Lita på honom. Det gjorde jag, och det gick kalas. Så det går att komma över.
MEN fortfarande ibland.
Jag kom en dag och såg att jag var uppskriven på Alex jag såg ut såhär
Händerna började skaka, illamåendet gick i vågor i magen. Jag kunde knappt borsta honom, händerna skakade så jag kunde inte hålla borsten. Höll på att sätta sadeln bak och fram och när jag kravlade mig upp höll jag på att kräkas.
Men.. de gick bra. Jag fick självklart hoppa mycket lägre än alla andra. Men jag klarade det och han gick ganska bra för mig.
Så ge inte upp! *peppa*
Jag har ridit i 12 år nu.
Jag har haft både egen häst och ett antal sköthästar.
Först hade jag Madicken, vit liten skimmelponny, stensäker att hoppa. Gick 1,30 enstaka hinder med den andra skötaren.
Lekte bara runt på småhöjder och var nöjd med det.
Sedan fick jag egen häst. En nordsvensk vid namn Friggo, fick då börja om från början och lära honom hoppa och bli riden.
Hade honom ett år, också helt okej, men nu var jag sugen att tävla.
Sålde friggo, blev skötare på Slotshuspierrot, en palomino som var underbar vacker! Till en början höll vi oss på små höjder och tävlade clear rounder. Jag kom 3:a i den första tävlingen jag var med i. Gissa om jag fick blodad tand.
Vi började tävla och det gick bra. Vi for på vår första utetävling till Timrå. Skulle starta 90cm clear round och 1m.
90cm så gick det i slow motion runt, jag var tvungen och rida som en dåre för o få honom gå fram. Han var så spänd!
1m utgick jag på egen begäran efter 3:e hindret då vi höll på att krascha, hästen var helt slut.
Här någonstans började jag även rida en häst som heter Bellman, en nordsvensk/arab. Världens sötaste men jag tyckte att jag var för lång.
Det gick hyffsat, vi höll oss hemma och på Holafors (grannklubben) samtidigt som Pirro skaffade jag en till häst.
Pari girl, och gud så den hästen kunde hoppa. Jag kunde plötsligt rida 1,10banor utan problem. Men hon var speciell, hon hoppade ALLT, från ALLA vinklar oavsett det var farligt eller ej.
Tävlade dem båda hemma och kom 2:a med pirre i båda klasserna och 3:a med pari i båda klasserna så jag vann meetingpriset med pirro. GIssa om jag var stolt över min snutt?
Sommarbetet kom. En dag kom jag till betet och såg att Pari hade fått en stor knöl på nosryggen. Efter många funderingar trodde vi på en spark och benpålagringar.
Det blev october, Pari's ögon började rinna, knölen var större osv.
Den 9:e november ringer pappa till mig och sa att Pari hade cancer och skulle tas bort.
Min värld rasade.
Den 11:e november såg jag min vän för sista gången.
Det tog lång tid innan jag kom tillbaka till ridningen och både jag och pirre var ringrostiga. Så när vi skulle hoppa slutade det med en total krash i hindret där jag drog axeln ur led.
Sen var det kört, pirre började sticka mot hindren för att sedan tvärstanna. Axeln gick ur led fler gånger och jag började bli osäker.
Det gick så långt att jag ville sluta rida.
Då frågade min ridlärare om jag inte kunde rida Andean istället. En gammal ridskolevallack som tävlat 1,10 bla. med sveriges bästa ridskoleryttare 04.
Långsamt vann han mitt förtroende och jag började hoppa så smått igen, dock med den där klumpen i magen.
Under våren började jag även hoppa Bellman, också stensäker, bjuder själv och klipper hindren som ingenting. Men väldigt het, och speciell att ha att göra med.
Sommaren -07 kom.
Jag fick hem Andean, Bellman och en ny förmåga Lexington. Jag blev kär direkt. Brun, utan tecken, gått 1,20. Han var fantastisk, mjuk och fin att rida. Alex blev min dröm.
Jag red även Andean och Bellman sporadiskt även om Andean nu började bli både gammal och stel och jag kände mig för stor för bellman. (Jag är 171, bellman 154)
När hösten kom velade jag. Jag ville inte ha Bellman, men samtidigt visste jag inte om jag kunde ta Alex (Han hade en gammal senskada som spökade) för han kanske inte skulle hålla för hoppning.
Tillslut var jag för sen. Någon annan tog både Bellman och Alex. Jag gick utan häst den terminen.
Den 1:a Januari blev Alex min.
Då började helvettet.
Snart började han visa tendenser till att vilja få av mig.
Vid galoppfattningar kunde han stryka öronen bakåt och bocka till. Snart blev det riktigt allvarligt.
Om man stod och väntade på sin tur så flippade han. Bockade, kickade, snurrade, hoppade, sparkade. Jag flög som en tumvante, landade på foten, snett. 1 ledband som drogs sönder.
6veckors vila. Trodde läkaren jag.
Veckan därpå var jag upp i sadeln igen och red.
Så här fortsatte det, hoppning blev förknippat med ångest, för det var då han ballade ur.
Rätt var det va tjöt han till och for iväg. Jag åkte av igen. Landade bra men då ryckte han till i tyglarna så jag trampade snett med andra foten. och axeln gick ur led.
Ännu ett trasigt ledband i foten. Andra foten.
Ångest. Ångest. Illamående.
Jag slutade rida honom efter 3 månader.
Då gick jag tillbaka till Belle. Mitt bus.
Han har fått mig dit jag är idag. Underbara älskade häst. Han är 17år, men ställer fortfarande upp på mig till 100%, han älskar att hoppa. Och vi tycker om varandra. Han snörvlar alltid när jag kommer och jag älskar honom över allt annat.
Han skulle ALDRIG vägra. Han har vägrat max 3 gånger i hela sitt liv. Och då har han hoppat mycket.
Han kan avstånden själv, han löser problemen själv.
Han är perfekt för mig.
Så igår bestämde jag mig. Bellman kan det här. Lita på honom. Det gjorde jag, och det gick kalas. Så det går att komma över.
MEN fortfarande ibland.
Jag kom en dag och såg att jag var uppskriven på Alex jag såg ut såhär
Händerna började skaka, illamåendet gick i vågor i magen. Jag kunde knappt borsta honom, händerna skakade så jag kunde inte hålla borsten. Höll på att sätta sadeln bak och fram och när jag kravlade mig upp höll jag på att kräkas.
Men.. de gick bra. Jag fick självklart hoppa mycket lägre än alla andra. Men jag klarade det och han gick ganska bra för mig.
Så ge inte upp! *peppa*
GotAsecret
Trådstartare
Sv: nu slutar jag rida!! *långt*
hejja dig!
du har varit med om en hel del, men jag måste erkänna att jag känner igen all ångest,illamåendet, att magen knyter sig o hela kroppen darrar, tårarna bränner bakom ögonlocken. jag har innan många hopplektioner önskat att jag skulle bryta benet eller nåt innan så jag slapp vara med...annars har jag ställt mig på mitten o stått där hela lektionen...
jag kräver alltid de absolut snällaste hästarna när jag ska rida, annars vågar jag inte. vad vi än ska göra...
corteza är väldans snäll och jag litar på henne, litade såpass på henne att jag vågade hoppa, och märkte att vi kom över, även om det gick fort som faaaen
inte ens då var jag speciellt rädd...men att hoppa ngn annan vet jag inte om jag kommer våga
men du, vad duktiga vi är!
hejja dig!
du har varit med om en hel del, men jag måste erkänna att jag känner igen all ångest,illamåendet, att magen knyter sig o hela kroppen darrar, tårarna bränner bakom ögonlocken. jag har innan många hopplektioner önskat att jag skulle bryta benet eller nåt innan så jag slapp vara med...annars har jag ställt mig på mitten o stått där hela lektionen...
jag kräver alltid de absolut snällaste hästarna när jag ska rida, annars vågar jag inte. vad vi än ska göra...
corteza är väldans snäll och jag litar på henne, litade såpass på henne att jag vågade hoppa, och märkte att vi kom över, även om det gick fort som faaaen
inte ens då var jag speciellt rädd...men att hoppa ngn annan vet jag inte om jag kommer våga
men du, vad duktiga vi är!
GotAsecret
Trådstartare
Sv: nu slutar jag rida!! *långt*
jag hade nog aldrig klarat det utan allt stöd o pepp från er!
jag hade nog aldrig klarat det utan allt stöd o pepp från er!
GotAsecret
Trådstartare
Sv: nu slutar jag rida!! *långt*
visst är hon
längtar redanOch så snart du kommit till rätta i u-sala så får du komma och följa med mig och rida på mina älskade skruttar!!
Vacker häst
visst är hon
GotAsecret
Trådstartare
Sv: nu slutar jag rida!! *långt*
många gånger har jag undrat vad min kära instruktör tänker med...OM han tänker?
igår när jag kom till stallet hade han skrivit upp mig på en häst som var minst 180 hög o grov som tusan...hans ANSIKTE var lika stort som jag
jag tänkte att det här går ju aldrig...det gjorde det inte heller.
jag frågade honom gång på gång vad han tänkte med "jamen han ääääääääär ju såå snäll"
visst, jättesnäll var han, inget snack om den saken men när jag väl kom upp fick jag inte ordning på stiglädrena för han kunde inte stå still när de andra hade börjat skritta...o sen blev de för långa så fick jag korta dem efter mkt om o men och många djupa suckar från min kära instruktör som tyckte att jag kunde ju fixa det själv (i vanliga fall ja.)...
när vi väl kom igång o började trava tog det 2 minuter innan min fot gjorde ont igen (som förra lektionen) jippie tänkte jag men fortsatte ändå fast jag for runt som en vante på honom, gick inte att hålla balansen alls i hans bautakliv samtidigt som jag skulle försöka rida, svänga o göra mina "bågar" (ond fot som sagt)
happ, sen galopp på volterna - det var nog det läskigaste jag vart med om på länge! jag hade INGEN koll! han galopperade på lugnt o fint men jag hade inte en chans att kunna göra annat än försöka hålla mig kvar (givetvis börjar gubben tjata om "luta dig baaaakååååt" "stääääll" osv) jag försöökte men det GICK bara inte!
så med hjärtat i halsgropen och bultande värk i foten ställde jag mig nånstans där jag tyckte vi stod minst i vägen...o bröt ihop, igen. (har grinat som en tok 3 dar i streck nu)
min otroligt pedagogiska instruktör är på mig DIREKT:
- varför sitter du där o tjuter?! han är ju SNÄLL!
-ja snäll ja, men vad hjälper det mig när jag inte ens kan hålla balansen och nästan ramlar av i varje galoppsprång?
-larva dig inte!
-det gör jag inte, jag fixar det inte! jag har försökt men det går inte, det ser du ju själv!
-nej det ser jag inte, du försöker inte tillräckligt!
osv
precis vad jag behövde just nu
många gånger har jag undrat vad min kära instruktör tänker med...OM han tänker?
igår när jag kom till stallet hade han skrivit upp mig på en häst som var minst 180 hög o grov som tusan...hans ANSIKTE var lika stort som jag
jag tänkte att det här går ju aldrig...det gjorde det inte heller.
jag frågade honom gång på gång vad han tänkte med "jamen han ääääääääär ju såå snäll"
visst, jättesnäll var han, inget snack om den saken men när jag väl kom upp fick jag inte ordning på stiglädrena för han kunde inte stå still när de andra hade börjat skritta...o sen blev de för långa så fick jag korta dem efter mkt om o men och många djupa suckar från min kära instruktör som tyckte att jag kunde ju fixa det själv (i vanliga fall ja.)...
när vi väl kom igång o började trava tog det 2 minuter innan min fot gjorde ont igen (som förra lektionen) jippie tänkte jag men fortsatte ändå fast jag for runt som en vante på honom, gick inte att hålla balansen alls i hans bautakliv samtidigt som jag skulle försöka rida, svänga o göra mina "bågar" (ond fot som sagt)
happ, sen galopp på volterna - det var nog det läskigaste jag vart med om på länge! jag hade INGEN koll! han galopperade på lugnt o fint men jag hade inte en chans att kunna göra annat än försöka hålla mig kvar (givetvis börjar gubben tjata om "luta dig baaaakååååt" "stääääll" osv) jag försöökte men det GICK bara inte!
så med hjärtat i halsgropen och bultande värk i foten ställde jag mig nånstans där jag tyckte vi stod minst i vägen...o bröt ihop, igen. (har grinat som en tok 3 dar i streck nu)
min otroligt pedagogiska instruktör är på mig DIREKT:
- varför sitter du där o tjuter?! han är ju SNÄLL!
-ja snäll ja, men vad hjälper det mig när jag inte ens kan hålla balansen och nästan ramlar av i varje galoppsprång?
-larva dig inte!
-det gör jag inte, jag fixar det inte! jag har försökt men det går inte, det ser du ju själv!
-nej det ser jag inte, du försöker inte tillräckligt!
osv
precis vad jag behövde just nu
GotAsecret
Trådstartare
Sv: nu slutar jag rida!! *långt*
konstaterade just att jag hade det trevligare hos tandläkarn i morse än på ridlektionen igår...
konstaterade just att jag hade det trevligare hos tandläkarn i morse än på ridlektionen igår...
Liknande trådar
Hästmänniskan
Jag har brutit armen på två ställen de gick av uppe vid armbågen lite längre ner. Det som hände Va jag skulle vara hos en kompis o rida...
Senast: Alexandra_W
·
Hästmänniskan
Hejsan,
Jag letade efter min första egna häst för 1 år sedan och jag var och provred ett 8 årigt fullblod när jag råkade hitta hästen...
Senast: mackan
·
Välj ämne nedan
Ekonomi & Juridik
Anläggning
Hästmänniskan
Gnägg
Utrustning
Hästvård
Foder & Strö
Hästhantering
Träning
Ridning
Avel
Tävling
Distans
Dressyr
Fälttävlan
Hoppning
Islandshäst
Körning
Trav
Western
Övr. Grenar
Hundhälsa
Hundträning
Hundavel & Ras
Övr. Hund
Katthälsa
Övr. Katt
Lantbruksdjur
Däggdjur
Övr. Djur
Samhälle
Juridik & Ekonomi
Skola & Jobb
Relationer
Kropp & Själ
Hemmet
Trädgård & Växter
Mat
Kläder & Bli fin
Fordon
IT & Mobiler
Kultur
Fritid
Tjatter
Äldre
Gravid - 1år
Småbarn
Övr. Barn
Dagbok
Hästnyheter
Radannons
Företag
Bukefalos
Bukefalosnyheter
Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser
-
Ponny dödad av varg
- Hästnyheter Finns ju massor av andra djur som är beroende av vargens fällda bytesdjurs kadaver för att överleva vintern, men det verkar du skita i ...
- ginnies
- Svar: 45
- Visningar: 2 283
- Hästnyheter
-
Två små ändringar i menyn- Bukefalosnyheter Jag tyckte väl att det var något annorlunda under Nytt häromdagen? Trodde bara jag hittat nåt jag inte noterat förut. Har det funnits...
- Cattis_E
- Svar: 3
- Visningar: 255
- Bukefalos
Allmänt, Barn, Dagbok
-
Borstning av tänder- Kropp & Själ Jaha vilka då? Har faktiskt aldrig sett det så det lät ju lite ”spännande” och kanske inte heller hör till vanligheterna?
- Michellan95
- Svar: 42
- Visningar: 1 566
- Allmänt
Hund, Katt, Andra Djur
-
Stillsam sysselsättning?- Hundträning Jag skulle också lära den att söka en måldoft. Min jaktlabbe går att trötta ut på kanske 20 min bara genom att låta honom söka små...
- Krumben
- Svar: 10
- Visningar: 561
- Hund
Hästrelaterat
-
Bildtråd- Svar: 29
- Visningar: 1 645
- Hästmänniska
-
Thermobar
- Utrustning Då behöver du förlängningssladd oavsett, jag hade nog valt 2 m då och sen skaffat annan sladd. Men har som @Kristall10 hemma med el...
- Blyger
- Svar: 4
- Visningar: 57
- Utrustning
-
Spolplats utomhus - vad ska man tänka på?
- Anläggning Låter väl som ni tänkt på det mesta? Stallet jag var i som hade spolplats utomhus hade just gjuten platta som jag tror var lite kvastad...
- Cattis_E
- Svar: 1
- Visningar: 123
- Hästmänniska
