Nu ska min bäste vän somna in

[Suuz]

Sv: Nu ska min bäste vän somna in

Vi människor funderar aldrig på avlivning om det inte är berättigat, något inom oss signalerar att det är "fel". Det svåra är att agera på våra instinkter, strongt gjort! Stor kram till dig!

 

[LillOhlsson]

Sv: Nu ska min bäste vän somna in

han skulle ha fyllt 2 år den 4 april..
Köpte honom när han var 8 månader å antagligen måste något hänt innan för hos mig har det aldrig hänt något otäckt för honom..

Jag vet inte hur jag ska hantera detta. När jag kom hem var allt som vanligt, förutom att det största å betydelsefullaste saknades.. Tomt i huset, tomt på favoritplatsen och Tomt I Mitt Hjärta

 

[Casper]

Sv: Nu ska min bäste vän somna in

ja men just nu känner jag mig allt utom stark. Men det är de ansvaret man tar när man skaffar djur och det sista jag vill är att han ska må dåligt. Min vackra vän. uch va jag känner mig tom, känns som den bästa delen av mig försvunnit... han var ju med mig överallt, tittade med sina nyfikna ögon, öronen frammåt och vill alltid upp i knät för att gosa lite.. Nu, ingenting. Bara tomt. Minnen.
I never wanted memories, I only wanted you!
Den meningen har fått en ny innebörd för mig idag....

MKT starkt gjort av dig! och det va kanske det bästa du kunde gjort om han nu va utredd. Du tänkte och tog steget längre än vad MÅNGA andra gör även "om det tog tid" att ta beslutet (tolka mig rätt)
Man vill ju alltid hoppas på att det är en engångsförteélse även om inte det heller är att acceptera.

Men du tog det i rättan tid, nästa gång hade det kanske blivit ett bett i ansiktet eller liknande.

Någon tidigare skrev att hon träffat på flera jr som är lite "sådär". Ja det har väl jag oxå gjort och jag har väl inte direkt mkt till övers för dom, i detta fallet tog ts över hunden vid 8 månader så man vet ju inte vad som hänt innan.

Jag vill ge massor med styrkekramar till ts, hoppas du i framtiden kanske släpper in yttligare en sådan här liten till hjärtat =)

 

[LillOhlsson]

Sv: Nu ska min bäste vän somna in

Du har nog rätt.. Jätte tack för kramen!
Han har det bra nu, vi kommer ses igen. Först i mina drömmar sen på andra sidan.. kommer sakna honom varje minut tills vi ses igen.

 

[tessiem]

Sv: Nu ska min bäste vän somna in

Tycker du tog rätt beslut, inte kul för vare sig dig eller hunden när han beter sig s¨å...

Förstår hur jobbigt det känns nu!
*Jättekram*

 

[LillOhlsson]

Sv: Nu ska min bäste vän somna in

ang. att jr är lite sådär har ja åxå tyckt men Turbo har visat motsattsen till alla mina fördommar. Jag tror det helt och hållet beror på uppfostran och tyvärr tror jag något hände under de första 8 månaderna i hans liv.. tyvärr för han var en sån underbar liten kille...

tack så mycket för alla styrkekramar, det värmer här i ensamheten.

 

[Tviggy1081]

Sv: Nu ska min bäste vän somna in

*tröstkramar*

 

[MissMolly]

Sv: Nu ska min bäste vän somna in

Mkt starkt av dig att ta det rätta beslutet...
Lider med dig i denna svåra stund!

TRÖSTKRAMAR i massor

 

[Lenis]

Sv: Nu ska min bäste vän somna in

Vi har blivit tvungna att göra samma sak. Det gör in i helvetes ont, nästan värre än att avliva en gammal hund för den är ju "ung & frisk".. fast den ju uppenbarligen inte är hundra psykiskt. Det är helt rätt beslut i det läget & ingen kan klandra dig. Nästa person kanske får ett riktigt bett å får ärr (som vår hund han åstadkomma med sitt sista hugg). Ta bort innan det går så illa.

Massa peppkramar till dig!!

 

[LillOhlsson]

Sv: Nu ska min bäste vän somna in

ja ja kan inte förklara smärtan och tomheten.
Detta var min första hund, han var ju som ett barn till mig.
ucha ja vill inte sitta här hemma utan honom.
Hur tar man sig igenom? jag hade planer på att så småningom skaffa en lillebror åt honom, en gd.. nu känns de som att ja Aldrig mer vill att någon ska komma mig så nära inpå igen.

Jag trodde jag hade nått smärtgränsen och att jag inte kunde känna mer sorg än jag gjorde när morfar dog och när vi tog bort min pålle för mindre än ett halv år sedan. Men detta är outhärdligt! Vill inte gå upp till sängen utan honom, vill inte försöka sova utan att få hålla i hans svans som jag gjort senaste året. Vill inte vakna imorgon utan en knäpp hund som rullar runt, sprätter med benen, fnyser, ställer sig på huvudet, springer med bakbenen för att sen titta upp på mig och se ut att säga "mamma är du vaken? Jag är redoo nuuuuu" för att sen ge mig massor med pussar... åh hur ska ja orka?

Förlåt för att jag skriver så mycket, men vet inte var ja ska göra av mig och alla tankar och all sorg?!

Lenis, förstår att det känns jobbigt
Tack till er alla för att ni är så underbar, era kramar känns!

 

[Toviie]

Sv: Nu ska min bäste vän somna in

stackars dej han var verkligen fin!

en liten film..: http://www.indigo.org/rainbowbridge_ver2.html

 

[liljekonvall]

Sv: Nu ska min bäste vän somna in

usch din stackare.Du har ändå tagit det rätta beslutet hur svårt det än är.Väldigt starkt av dig att komma fram till detta när man älskar sin vän så högt.Skickar fler styrkekramar

 

[Linas_]

Sv: Nu ska min bäste vän somna in

ja ja kan inte förklara smärtan och tomheten.
Detta var min första hund, han var ju som ett barn till mig.
ucha ja vill inte sitta här hemma utan honom.
Hur tar man sig igenom? jag hade planer på att så småningom skaffa en lillebror åt honom, en gd.. nu känns de som att ja Aldrig mer vill att någon ska komma mig så nära inpå igen.

Jag trodde jag hade nått smärtgränsen och att jag inte kunde känna mer sorg än jag gjorde när morfar dog och när vi tog bort min pålle för mindre än ett halv år sedan. Men detta är outhärdligt! Vill inte gå upp till sängen utan honom, vill inte försöka sova utan att få hålla i hans svans som jag gjort senaste året. Vill inte vakna imorgon utan en knäpp hund som rullar runt, sprätter med benen, fnyser, ställer sig på huvudet, springer med bakbenen för att sen titta upp på mig och se ut att säga "mamma är du vaken? Jag är redoo nuuuuu" för att sen ge mig massor med pussar... åh hur ska ja orka?

Förlåt för att jag skriver så mycket, men vet inte var ja ska göra av mig och alla tankar och all sorg?!

Lenis, förstår att det känns jobbigt
Tack till er alla för att ni är så underbar, era kramar känns!

Tycker också du gjorde rätt! All heder åt dig. Tänk på vad du hade för alternativ, att behålla honom och alltid vara rädd. Att låsa in honom i bilen eller ett rum så snart det kommer folk?

När du har fått lite tid och perspektiv på det som hänt tycker jag du ska köpa en ny hund. Nu vill jag absolut inte vara elak och det är troligen helt fel tid att komma med detta råd. Men läs och lägg det bak i huvudet om du vill.

Jag tror inte du ska fokusera på att det troligen hänt ngt de tidigare 8 månaderna i hans liv. Det kan vara så, men jag tror det, i vart fall delvis, är ngt annat fel. Jag har tagit hand om massor av så kallade aggressiva hundar och alla (utom en) har kunnat få ordning på sitt beteende. Jag älskar verkligen hundar, men är mkt noga med att ha tydliga regler för dem. De får i princip inte göra ngt utan att först "be om lov". Allt för att markera att "du är hund och även om jag älskar dig över allt annat så är jag människa och du hund". Sen kan de mkt väl få gosa i sängen, ligga i knät osv. Hundar blir lätt frustrerade och osäkra om de behandlas som barn. Nu menar jag inte att det är ditt fel att det blivit som det blivit, men ibland måste man i vart fall tänka tanken på hur det kunde blivit annorlunda.

Jag tror att den här historien har lärt dig massor. Jag tycker helt klart att du gjort helt rätt! Kom ihåg att JR är rätt tuffa hundar avlade för jakt. Det är jättesvårt när det börjat bli tokigt, alla blir rädda och man agerar ofta lite fel.

Kramar

 

[LillOhlsson]

Sv: Nu ska min bäste vän somna in

Till alla, tack för kramarna!

Jag mailade nyss till dom vi köpte honom av och hon skrev då att
"Han var som sin far, fast pappan 10x värre. Han är aggresiv och så fort man säger åt honom eller tillrättavisar honom så morrar han och halvt attacerar"

Varför talar man inte om de innan? varför säger man att föräldrarna är jätte bra hundar? Varför sa hon inte de när vi ringde henne första gången utfallet kom och hon lät som ett ?. Hon kunde aldrig tro att Turbo skulle kunna göra något sådant
Sa hon då.

Linas: Jag vet att JR är en svår ras, men det är det som är lite konstigt, jag har gjort "allt rätt" han var väldigt lydig, kollade alltid en extra gång på mig för att se mitt OK innan han gjorde något och han lydde mig alltid vare sig han var lös, inne, ute eller satti koppel.. Men någonstans var de väl fel ändå, även fast han var mycke lydigare och tillgivnare än de flesta hundar vi träffat på..
Tack iaf för dina ord, dom värmer, du är klok du
"jag tror att den här historien lärt dig massor"
skrev du, i min almenacka står det alltid en mening för varje vec. denna vec står det "erfarenhet är inget annat än ett gott minne

KL
natten var svår, jag låg hela tiden och väntade på honom, varje gång jag vände på mig "förväntade" jag mig att jag skulle komma åt han, han ligger alltid som en liten boll ändra invid min svank eller bredvid mitt huvud. inatt, ingenting Dom ggr jag lyckades somna vaknade jag alltid av att jag tyckte jag hörde hans små klor mot golvet komma springade. Men så var ju inte fallet fast kanske han ändå är här? åh va ja önskar att han var det.. jag har en tuff tid framför mig och jag vet inte hur jag ska handskas med den?!?

 

[Linas_]

Sv: Nu ska min bäste vän somna in

Till alla, tack för kramarna!

Jag mailade nyss till dom vi köpte honom av och hon skrev då att
"Han var som sin far, fast pappan 10x värre. Han är aggresiv och så fort man säger åt honom eller tillrättavisar honom så morrar han och halvt attacerar"

Varför talar man inte om de innan? varför säger man att föräldrarna är jätte bra hundar? Varför sa hon inte de när vi ringde henne första gången utfallet kom och hon lät som ett ?. Hon kunde aldrig tro att Turbo skulle kunna göra något sådant
Sa hon då.

Linas: Jag vet att JR är en svår ras, men det är det som är lite konstigt, jag har gjort "allt rätt" han var väldigt lydig, kollade alltid en extra gång på mig för att se mitt OK innan han gjorde något och han lydde mig alltid vare sig han var lös, inne, ute eller satti koppel.. Men någonstans var de väl fel ändå, även fast han var mycke lydigare och tillgivnare än de flesta hundar vi träffat på..
Tack iaf för dina ord, dom värmer, du är klok du
"jag tror att den här historien lärt dig massor"
skrev du, i min almenacka står det alltid en mening för varje vec. denna vec står det "erfarenhet är inget annat än ett gott minne

KL
natten var svår, jag låg hela tiden och väntade på honom, varje gång jag vände på mig "förväntade" jag mig att jag skulle komma åt han, han ligger alltid som en liten boll ändra invid min svank eller bredvid mitt huvud. inatt, ingenting Dom ggr jag lyckades somna vaknade jag alltid av att jag tyckte jag hörde hans små klor mot golvet komma springade. Men så var ju inte fallet fast kanske han ändå är här? åh va ja önskar att han var det.. jag har en tuff tid framför mig och jag vet inte hur jag ska handskas med den?!?

Jo, det här med aggression är ärftligt - så varför avlar man på en sådan? Det är ju så att hundar kan vara aggressiva utan att vi gjort ngt fel och vi måste då kunna ta dessa svåra beslut.

Det som fick mig att skriva det jag gjorde ovan var att du sa att han var ditt barn. Förstår nu att du säkert inte hanterat honom som ett barn ändå.

Det är så jobbigt att behöva ta det beslut du gjort och du kommer säkert att sakna honom länge. Det är konstigt det här med hundar. Jag har själv haft en extremt aggressiv tax som attakerade både mig och andra i trängda situationer, ångestbitare. Trots detta kommer han alltid att ha en stor plats i mitt hjärta.

Du har lärt dig massor är jag övertygad om. Låt det ta tid, men sen ska du helt klart våga få en ny hundvän.

 

[Turali]

Sv: Nu ska min bäste vän somna in

Jag måste bara få säga att det var otroligt starkt av dig att ta bort hunden! Bamsekramar till dig!
Det är inget lätt beslut - utan någonting mycket svårt.

 

[Ainon]

Sv: Nu ska min bäste vän somna in

Du gjorde rätt!

En JÄTTE kram från oss.

 

[LillOhlsson]

Sv: Nu ska min bäste vän somna in

Tack så mycket för kramarna!
Ni alla betyder så mycket, ni förstår hur jag känner.

Idag har varit en väldigt svår dag, jag ser mig om efter honom hela tiden och det känns som att jag glömt något när jag är borta. Försöker vara borta så mycket som möjligt, vill inte vara hemma i ensamheten..
Känner mig inte alls lika trygg längre, Hur levde jag innan han kom in i mitt liv och gjorde mig lycklig?
ska gå upp till sängen ingen nu, bara vrider och vänder på mig..