Nu orkar jag inte mer!

[Enya]

Sv: Nu orkar jag inte mer!

Jag har tänkt i de banorna också. Men jag har kommit fram till att jag måste lösa detta. Jag har gjort fel, får ta konsekvenserna av det och givetvis göra det bra igen. Jag har aldrig tyckt att Enya har varit tuffare än andra hundar och inte är hon skarp som många också tycker. Antingen är jag hemskt dålig att förklara eller så har jag missat något viktigt, eller så förstår folk inte här vad jag menar. Jag har bara problem när hon går i koppel utomhus. När hon är lös och när vi sätter på ett koppel inomhus, då fungerar allt bra. När hon är lös testar hon ibland gränserna och man får ryta till tex när hon jagar katterna. För ett år sedan när vi flyttade hit så jagade hon katterna och struntade i oss, det har sedan mer och mer blivit så att hon lyssnar på oss, och nu räcker det att man säger till henne innan hon jagar dem. Om hon inte ser mig som ledare överhuvudtaget, varför fungerar vi i hop i alla andra situationer utom just i koppel? Varför lyder hon mig när jag säger sitt eller säger åt henne att gå och lägga sig?
Jag testade att gå fot med koppel inomhus och det är inte perfekt men bra. Alltså förstår hon, men vill eller kan inte ute. Varför inte?

Jag ska också vara ärlig och säga att jag tror att vi hade haft mindre problem nu om människor hade kunnat sköta sig själv. Hade min man inte kört sin metod, hur hade det sett ut nu? Om grannarna från åren vi bodde i lägenhet inte hade spanat bakom gardinerna och kommit utfarande för att jag har ryckt till i halsbandet, och låtit mig få göra som jag ville, hade hon varit lättare nu? För ett år sedan kallade en tjej mig för djurplågare för att jag ryckte till i halsbandet och hade en strypkedja. Hennes mamma var minsann veterinär och det var helt fel metod. Jag frågade henne hur jag skulle göra, men då upprepade hon bara att hennes mamma var veterinär. Jag gick hem och bytte halsband till en rem och hunden blev ännu värre. Visst tänkte jag, jag får inte rycka i halsbandet och inte ha stryphalsband på, så då får jag nog hålla henne i kort koppel. Jag förkastade hela ide´n med att ta till tjuvnyp, snärta till med kopplet eller andra sådana saker, för jag hade grannarna efter mig. Det blev en pina att gå ut i koppel och varken jag eller hunden tyckte att det var kul.
När vi flyttade hit fick hon gå och skrota i trädgården den första veckan, för att sedan följa med på långa promenader igen. Det bästa med landet var att här inte finns så mycket människor att hålla reda på och hon lugnade ner sig. Under hela detta året har hon blivit lugnare, men jag behöver hjälp med att få henne bra i koppel. Hon är hemsk att gå med och en som inte är van vid henne kan inte hålla henne alls.
Jag har alltid tyckt att jag är rätt person för en dobermann, men jag har börjat tveka lite. Ändå känns det helt fel att säga att jag är fel person för den rasen eftersom jag gillar att arbeta med hundar. Jag gillar sådana som inte accepterar allt bara för att jag säger det. Hade en golden, fast han var världens mest tråkiga hund. Enya är rolig att arbeta med i all annan hantering, hon är lättlärd och tycker om när jag ger henne huvudbry. Hon är en soffliggare på kvällen och sover gärna länge på dagen ( kan vara svår att få upp på morgonen, fast sedan är hon pigg och glad) , älskar att arbeta med något, men är minst lika glad när hon äntligen slipper.

Jag älskar hunden alldeles för mycket för att bara ge upp. Jag måste klurar ut detta, hur? Jag går med henne dagligen, kräver fot i slutet av promenaden och då bar några meter. Säger nej när hon börjar stirra iväg, rycker till lätt i kopplet när hon drar och säger nej. Det går lättare nu fast lättast är det på kvällen. Hon är en periodare, går bra en tid för att vara hemsk en annan tid. Svår på så saätt.

 

[Enya]

Sv: Nu orkar jag inte mer!

Jag har fått bra råd, men det är alla små bitska kommentarerna jag inte gillar. Och folket här inne gillar inte att jag redan har testat tipsen....Det är ju inte mitt fel då, fast det tycker tydligen en del. Jag har skrivit att jag tränar varje dag, alltså accepterar jag inte hennes beteende och försöker få bukt med det.

Blod svett och tårar? Hur tror du jag mår efter en promendad? Glad i hågen? Nej, svettig, mörbultad och alldeles gråtfärdig. Jag vill ha en hund som inte hänger i kopplet och har försökt ändra hennes beteende utan resultat.

Vad gör man på en brukshundsklubb som man inte kan göra hemma? Ta nu inte det negativt, jag undrar bara eftersom jag aldrig varit där själv.

Lyssna på folk som verkligen vet vad de pratar om är lite svårt, för jag vet inte hur jag ska sålla ut de som snackar gojja. Helt enkelt för att jag inte vet vad som är rätt och fel. Misshandel är fel och det gör jag inte, men hur pass mycket får man ta i?

 

[Enya]

Sv: Nu orkar jag inte mer!

Tack för bra och enkla tips! jag ska göra som jag gör med ALLA tips, ta dem till mig och försöka använda dem på rätt sätt.

Problemet är att många människor gullar med sina hundar och anser att det är djurplågeri att smälla till sin hund. Alltså är det svårt att tex snärta till hunden med kopplet på dagen när man är ute, och det märker hunden.

Jag tror på en kombination av förlegade metoder och gull. Mycket beröm och respekt, men viss klämmer jag till henne över nosen när hon försöker stjäla mat tex.

I Vilket fall så hjälpte det tydligen att jag trillade över henne igår, hon har lyssnat bättre sedan dess. Och det var ju precis det som behövdes, även om det var hennes fel att jag trampade fel, för då kunde jag beröma mycket när hon gjorde rätt och det verkar som hon har tagit det till sig. Inte vet jag hur länge det kommer att sitta i, men om jag nu har tur så var det det som behövdes för att vi skulle kunna bryta draghundsbeteendet.

 

[Grana]

Sv: Nu orkar jag inte mer!

Jag tycker ingen har varit otrevlig här. Men det beror på hur man läser och tar åt sig. Ska jag ta åt mig när du skriver tex *tror du jag är dum eller osv* Jag tycker inte det är så trevligt heller, men jag bryr mig inte. Men jag tycker du varit "vass" i vissa svar också.

Ang din man. Jag hade aldrig låtit honom gå ut med min hund om han skulle dressera på sitt sätt. Vet inte ens om jag skulle våga lämna hunden själv med honom eftersom han tydligen inte gillar hundar.

Blir mitt sista inlägg, eftersom vi inte verkar komma längre.

 

[Enya]

Sv: Nu orkar jag inte mer!

Han går inte ut med hunden mer av just den anöedningen. Det tog ett bra tag innan jag upptäckte att han inte gjorde som jag ville, men som det är nu så går han inte ut med henne, sköter inte om henne eller något sådant. Att lämna honom och unden i hop ensamma är väl egentligen inga problem för det mesta, fast ibland tycker jag att han är lite orättvis.

Det är synd att vi inte kommer överens, men när jag skrev om du trodde att jag var dum i huvudet så var det för att jag tagit väldigt illa vid mig av det du skrivit. Kommer inte i håg vad du skrev nu, men jag fick intrycket av att du inte trodde att jag försökt rätta till detta beteendet förut. Det upprepades flera gånger hur fel jag har gjort, men det visste jag ju redan ( se första inlägget ). Kanske är jag extra känslig just nu, det är möjligt, förlåt isådana fall. Men det kändes som om bl.a. du hängde upp dig på att jag hade gjort fel i stället för att hjälpa mig ur situationen, visst fick jag tips av dig, men det kändes inte bra. När jag skrev att jag höll henne i jort koppel, så skrev du " hur ska hon då lära sig att gå ordentligt?" Tja, det var väl det som var min fråga redan på sidan 1. Dessutom kändes det inte direkt trevligt när du misstrodde mig ang. att jag har testat tipsen redan förut i hundens liv.

Jag har kanske varit lite vass i en del svar, men det har endast varit för att någon inte läste det jag skrev OCH inte trodde på mig då jag skrev att jag kämpat med detta länge. Dessutom är det att strö salt i såret att berätta hur synd det är om hunden som tvingas vara ledare. Visst, så är det säkert, fast det hade kanske räckt att berätta det en gång?

Jag ber faktiskt om ursäkt om du inte uppfattar mig som trevlig, det är ibland lite svårt att vara det när man blir misstrodd osv. Detta är ju inte direkt min drömsituation.

 

[Snurrfian]

Sv: Nu orkar jag inte mer!

Jag har bara problem när hon går i koppel utomhus. När hon är lös och när vi sätter på ett koppel inomhus, då fungerar allt bra. När hon är lös testar hon ibland gränserna och man får ryta till tex när hon jagar katterna. För ett år sedan när vi flyttade hit så jagade hon katterna och struntade i oss, det har sedan mer och mer blivit så att hon lyssnar på oss, och nu räcker det att man säger till henne innan hon jagar dem. Om hon inte ser mig som ledare överhuvudtaget, varför fungerar vi i hop i alla andra situationer utom just i koppel? Varför lyder hon mig när jag säger sitt eller säger åt henne att gå och lägga sig?
Jag testade att gå fot med koppel inomhus och det är inte perfekt men bra. Alltså förstår hon, men vill eller kan inte ute. Varför inte?

Om hon lyssnar på att du ryar åt henne när hon jagar katter, ryar du på samma sätt när hon drar i kopplet? Att hon lyder ine är antaglien för att det inte är några störningar, hon behöver inte ha koll på "farliga" saker som kan skada henne eller dig. Eftersom hon är ledaren så måste hon hela tiden ha koll.
En annan fundering, är du ständigt konsekvent? Låter du henne dra "lite grann" ibland för att du inte orkar bråka? Det är så lätt hänt och jag gör det ofta med våran men då får man igen det genom att han drar mer och mer och man får gå tillbaka. Enya är säkert en smart hund och tillåter du ibland att hon drar, varför skulle hon inte göra det jämnt?

Jag ska också vara ärlig och säga att jag tror att vi hade haft mindre problem nu om människor hade kunnat sköta sig själv. Hade min man inte kört sin metod, hur hade det sett ut nu? Om grannarna från åren vi bodde i lägenhet inte hade spanat bakom gardinerna och kommit utfarande för att jag har ryckt till i halsbandet, och låtit mig få göra som jag ville, hade hon varit lättare nu? För ett år sedan kallade en tjej mig för djurplågare för att jag ryckte till i halsbandet och hade en strypkedja. Hennes mamma var minsann veterinär och det var helt fel metod. Jag frågade henne hur jag skulle göra, men då upprepade hon bara att hennes mamma var veterinär. Jag gick hem och bytte halsband till en rem och hunden blev ännu värre. Visst tänkte jag, jag får inte rycka i halsbandet och inte ha stryphalsband på, så då får jag nog hålla henne i kort koppel. Jag förkastade hela ide´n med att ta till tjuvnyp, snärta till med kopplet eller andra sådana saker, för jag hade grannarna efter mig. Det blev en pina att gå ut i koppel och varken jag eller hunden tyckte att det var kul.

Det där är antingen bortförklararingar eller oxå har du dåligt självförtroende, tror man på en sak själv så kör man på den oavsett var okända människor säger. Jag har fått höra att jag är elak som inte släpper fram min hund till andra hundar, men antingen har jag stänt öronen eller försökt förklara varför.
Eftersom tjejen inte kunde ge en vettig förslag hur du skulle göra så skulle du ha fortsatt som du gjorde. Vad kan grannarna göra? Anmäla dig till polisen? Jaha och då hade antagligen inte gjort ett dugg...

Jag har alltid tyckt att jag är rätt person för en dobermann, men jag har börjat tveka lite. Ändå känns det helt fel att säga att jag är fel person för den rasen eftersom jag gillar att arbeta med hundar. Jag gillar sådana som inte accepterar allt bara för att jag säger det. Hade en golden, fast han var världens mest tråkiga hund. Enya är rolig att arbeta med i all annan hantering, hon är lättlärd och tycker om när jag ger henne huvudbry. Hon är en soffliggare på kvällen och sover gärna länge på dagen ( kan vara svår att få upp på morgonen, fast sedan är hon pigg och glad) , älskar att arbeta med något, men är minst lika glad när hon äntligen slipper.

Det du beskriver kunde lika gärna vara våran Springer Spaniel... Och han ger en oxå motstånd... En doberman kräver otroligt mycket, de är framavlade för att jobba jämnt, att gå promenad är inte att jobba, det är att träna upp fysiken så den orkar jobba...

Jag älskar hunden alldeles för mycket för att bara ge upp. Jag måste klurar ut detta, hur? Jag går med henne dagligen, kräver fot i slutet av promenaden och då bar några meter. Säger nej när hon börjar stirra iväg, rycker till lätt i kopplet när hon drar och säger nej. Det går lättare nu fast lättast är det på kvällen. Hon är en periodare, går bra en tid för att vara hemsk en annan tid. Svår på så saätt.

Ja du måste klurar ut, gör som snart alla har sagt till dig, ta kontakt med brukshundsklubben, jaha du tycker att det är pinsamt, är det inte mer pinsamt att i slutändan behöva avliva en hund för att man inte vågade be om hjälp? Jag kanske låter elakt men man måste ta tag i saker och ting och inte bara tycka synd om sig själv och hunden för att det inte fungera.

 

[Calazirya]

Sv: Nu orkar jag inte mer!

Jag har fått bra råd, men det är alla små bitska kommentarerna jag inte gillar. Och folket här inne gillar inte att jag redan har testat tipsen....Det är ju inte mitt fel då, fast det tycker tydligen en del. Jag har skrivit att jag tränar varje dag, alltså accepterar jag inte hennes beteende och försöker få bukt med det.

Blod svett och tårar? Hur tror du jag mår efter en promendad? Glad i hågen? Nej, svettig, mörbultad och alldeles gråtfärdig. Jag vill ha en hund som inte hänger i kopplet och har försökt ändra hennes beteende utan resultat.

Vad gör man på en brukshundsklubb som man inte kan göra hemma? Ta nu inte det negativt, jag undrar bara eftersom jag aldrig varit där själv.

Lyssna på folk som verkligen vet vad de pratar om är lite svårt, för jag vet inte hur jag ska sålla ut de som snackar gojja. Helt enkelt för att jag inte vet vad som är rätt och fel. Misshandel är fel och det gör jag inte, men hur pass mycket får man ta i?

Det är jätte bra att du insett att ni behöver hjälp, och bitska kommentarer får man hela livet
( fast jag tycker inte du fått det här )
Det bästa mot sådana kommentarer är att bortse från dom = ignorera dom.

Och jag förstår att dina promenader måste vara jobbiga, men det var inte riktigt så jag menade med frasen.
När min hund var som vidrigast så fanns där bara en utväg, att sätta hårt mot hårt och det gjorde ONT fysiskt.

Då snackar vi inte att SLÅ hunden med knytnävar, utan att hitta ett sätt att knäcka hundens självförtroende och plocka ner den på jorden igen ..

Vitsen med brukshundklubben ( som jag tycker ) är just att hunden får träna i annan miljö med störande moment ( som andra hundar ) runt sig. Dessutom finns där utbildade och kompetenta människor som man kan rådfråga.

Ofta annordnar dom träningskvällar där man tränar själv men kan rådfråga instruktörer.

Du får gärna PM:a om du vill ha tips och stöttande ord...

Lycka till nu

 

[Trissa]

Sv: Nu orkar jag inte mer!

Vad gör man på en brukshundsklubb som man inte kan göra hemma? Ta nu inte det negativt, jag undrar bara eftersom jag aldrig varit där själv.

Hittar du en bra klubb kan man göra vad som helst; träna agility, allmänlydnad, tävlingslydnad, spår, sök, socialträning eller bara fika och prata hund. Du anar inte hur många som kommer dit med sina problemhundar, och då menar jag verkligen problemhundar! Din hund kommer att framstå som en väldresserad och lydig hund jämfört med många av dem, tro mig. Jag åker till klubben för att det är kul, helt enkelt, inte så mycket för själva tränandet numera...

 

[lady_vip]

Sv: Nu orkar jag inte mer!

De är jättetrevliga i Höör, så vänd dig, annars finns det hur många klubbar som helst i distriktet.

NR 1. Hunden behöver en uppgift. Hon kan ha tagit det som uppgift att gå runt och studsa mot allt, hon vill skydda dig. Här hemma är det jag som har den uppgiften, blir jag orolig så blir hundarna oroliga osv. Gör hon ingenting?? Promenader är INTE aktivering, hon behöver träna, massor. Det är ingen lätt ras, vilket du vet. Mina hundar har en livsuppgift, jaga, dessutom en massa andra uppgifter, de ska göra det jag ber dem om, utan tvång, stryk eller koppel. Detta blir aldrig perfekt, men jag vet ju var jag har dem, kan inte jämföra dem med en BC som tävlat elitlydnad. Spåra, träna sök, rapport, lydnad osv. Hon måste få något att göra för det första, en hund utan arbete är en olycklig hund.

NR 2. Bestäm en gång för alla vilken metod som gäller, slag på nosen eller godis??? Har man samma metod så klan ju båda träna hunden, men det blir för mycket när alla kräver olika osv.

När du ska träna henne att gå i kopplet så har du alltid fickorna fulla med godis. Varje gång hon tappar koncentrationen och vill hoppa och studsa så stannar du, när hon väner sig om och titta på dig så säger du "bra" (väldigt viktigt ord) och ger henne en godbit, eller kampar med henne eller bara leker, dock inga ägande lekar, så om ni kampar så måste du byta med henne så att det bara blti positivt och ingen ägandegrej. Gör detta VARJE gång hon tappar koncentrationen, när du har kontakt med henne och hon vänder sig om ständigt efter dig så lägger du till "gå fint" eller liknande och fortsätter berömma. Säg ingenting när hon gör fel, stå bara stilla. Det kommer ta tid, men du tjänar mycket, ni får kontakt och inga ryck osv.

Du får aldrig tilläta din hund att misslyckas, dvs du måste vara tydlig hela tiden och göra så att hon förstår, för som du förstår så är det som att se sig själv i spegeln. Du ser precis vad som gått bra och vad som glömdes bort. Dvs, det finns inget misslyckande, det som är fel "glömmer du bort" i inlärningsskedet, bara beröm när hon gör rätt. Sluta säga "nej", använd "kom" i stället och beröm i stället för att banna.

Sedan om du måste visa var skåpet ska stå i bland är en annan sak, så här kan du lära din hund att lyssna på dig.

MVH E

 

[Pangare]

Sv: Nu orkar jag inte mer!

Jag hade bestämt mig för att inte kommentera detta inlägg mera men måste i alla fall skicka ut en varning.

Din metod med nyckelknippa Jadzia, ska man vara mycket restriktiv med att rekommendera. Den metoden tar mycket hårt psykiskt på en hund och man måste vara duktig på att avläsa sin hund för att använda den. Det är mycket lätt att helt knäcka en hund med den, en van dressör kan använda metoden, men inte med nyckelknippa utan använd då en kedjestump (kastkedja). En nyckelknippa kan få till följd att varje gång man tar fram sin nyckelknippa bryter hundern ihop.

I detta fall för att få en hund att gå fot, dvs. man har hunden i koppel, då ska inte så kraftig psykisk, utan mera fysisk, påfrestning behövas, alltså mera som du rekommenderar himmel eller helvete. En snärt med kopplet och beröm när hunden går bra. Men ett givet kommando måste ju ALLTID åtlydas. Lyder hunden inte kommandot så ska det överhuvudtaget inte ges, då måste kommandot först inläras.

Godisautomatmetoden tycker jag man kan glömma helt. Det har mig vetande aldrig lett till lydnad. Godis skall användas för att lära in ett kommando och därefter kommer kravfasen och där är det helvetet om inte hunden lyder (verbalt eller annat obehag om inte hunden lyder), och om hunden lyder då kommer himlen, mattes/husses glädje och beröm som vida överstiger godisets verkan. Man kan aldrig få en hund att gå ut i vatten och dynga för att apportera en mås om man står på stranden och skakar en godispåse. Om den däremot vet att husse/matte tycker att den är världens duktigaste om den apporterar då lyder den med glädje.

I detta fallet påstås ju hunden kunna gå fot och då är helvetet det enda som står till buds för att hunden skall lyda. Snava på hunden var ju ett sätt att demonstrera helvetet som fungerade.
Fortsätt då med den metoden men var konsekvent.

 

[Tippan]

Sv: Nu orkar jag inte mer!

Godisautomatmetoden tycker jag man kan glömma helt. Det har mig vetande aldrig lett till lydnad. Godis skall användas för att lära in ett kommando och därefter kommer kravfasen

??? Först skriver du att man inte ska köra med godis, men sen att man kan använda det för att lära in ett komando. Jamen... Nångång måste man väl lära in ett nytt komando eller?? Eller hur menar du?

Man kan aldrig få en hund att gå ut i vatten och dynga för att apportera en mås om man står på stranden och skakar en godispåse. Om den däremot vet att husse/matte tycker att den är världens duktigaste om den apporterar då lyder den med glädje.

Det där har vi aldrig förstått i vår familj. Inte min hund heller. Hon visste inte det. Alltså att hon inte skulle göra nått för godis...

 

[Pangare]

Sv: Nu orkar jag inte mer!

Ja jag förstår av tidigare inlägg om godis att jag skulle trampa på en öm tå. Och helt klart blev det så. Jag skrev att man kan använda godis i samband med inlärning av ett kommando och därefter kommer kravfasen. Inlärning ska ske under sådana lugna former att hunden är med på noterna. Kravfasen innebär att hunden ska lyda när den får ett kommando, även om det är massor av störningar. Den skall direkt avbryta förföljande av ett djur eller vad som helst om den får ett kommando, samtidigt får inte avbryta om det gäller spårning eller apport av skadat vilt, eller eftersök av ett barn t.ex.

I den här tråden handlar det om en hund som enligt vad ENYA klart deklarerat KAN gå fot men inte vill. Där har man alltså passerat inlärningsfasen och kommit till kravfasen. Då tycker jag att det är helt fel att som vissa skriver att försöka locka med godis. Det kommer näppeligen att funka, är hunden så blockerad att den inte reagerar på inlärda kommandon då hjälper inte godis heller

 

[Enya]

Sv: Nu orkar jag inte mer!

Jag använder inte godis när hon ska gå ordentligt i koppel utan det äör vid allt annat. Det är så här att hon, som vanligtvis smaskar i sig allt utom salladsblad och phefferoni, faktiskt inte vill ha godis på promenaderna.
Jag vet att hon kan gå fot, då hon har gjort det både kopplad och lös innomhus. Ute fungerar det inte. Det säger mig då att hon VET vad jag begär, men inte VILL.
Att stå på näsan över henne var en bra metod- hon är lugnare i kopplet nu. Och det har jag tagit fasta på och berömmer när hon gör bra. Det har till och med gått så långt att hon har vänt på huvudet och givit mig en snabb blick och viftat på svansen när jag berömt. Det kändes jättebra!

Ska ta kontakt med brukshundsklubben i Höör och släpa dit mig själv, min hund OCH min man. Om inte annat för att han ska se hur bra(?) min hund är ( hoppas på att det finns någon med en vild hund så att folk inte märker oss...=) )!

 

[Jadzia]

Sv: Nu orkar jag inte mer!

Jag ser inte skillnaden mellan kedja och nyckelknippa. Hunden kan ju likväl få psykbryt då man tar fram halskedjan.

Jag anser inte heller att rätt använd knippa innebär en sådan stor psykisk påfrestning på hunden. En normalt konstruerad hund utan alltför veka tendenser borde inte klappa ihop totalt av ett par nycklar. Inte ens min mycket veka tik gjorde det. Hellre nyckel/kedja än att pressa hunden med paragrafer eller annat socialt. Dock är ju timingen enormt viktig så att knippan/kedjan kommer i rätt ögonblick.

 

[Tippan]

Sv: Nu orkar jag inte mer!

Men att lära in ett komando med hjälp av godis har aldrig lett till lydnad skriver du först. Det finns många hundar som aldrig lärt sig att lyda med bara klappar heller... Frågan är om de faktiskt inte är fler...

Min fråga är om hunden verkligen kan fot (??) Kan hon fot eller bara situationen fot?

Det är vansinnigt svårt att ställa krav innan hunden egentligen vet vad som krävs. Visst kan vi få våra veka hundar att hålla sig i skinnet nära matte bara man blir tillräckligt irriterad. Men fot skulle jag inte kalla det för ändå (fast de till synes går fot...)

 

[Pangare]

Sv: Nu orkar jag inte mer!

En kedja använder man bara i hunddressyren. En nyckelknippa kommer fram varje gång man ska låsa upp något. Hunden lär sig direkt av det ljud kedjan/nyckelknippan frambringar och reagerar på detta ljud. Den ska då inte få obehagliga associationer varje gång man ska använda nyckelknippan, då blir allt mycket fel. Går man ständigt och skramlar med nycklarna så är detta ett ljud som hunden är van vid och det kan förklara att din hund inte reagerar. Det var alltså en känd faktor.

Vitsen med kastkedja är ju att hunden inte ska veta varifrån kedjan kommer, den reagerar då mycket starkt. Ser hunden att det är husse/matte som kastar då spelar det ingen roll för då kopplas obehaget mot dem och då kan man säkert lika gärna använda nyckelknippa.
Det är ju samma sak som att använda katastrofpåse (påse med tomburkar), den har ju mycket liten effekt om hunden ser varifrån den kommer.

Jag vidhåller att kastkedja ska inte de som är ovana att läsa av hundar använda.

 

[Pangare]

Sv: Nu orkar jag inte mer!

Jag läste om ditt inlägg och såg att du skrivit halskedjan. Den ska absolut inte användas eftersom det är en grej som alltid skramlar kring hunden.

En kastkedja är en kedjestump av vilken kedja som helst bara den ger ett för hunden okänt ljud. Det är just det som är vitsen. Ett okänt ljud som kommer från ingenstans tar oerhört hårt på en hund. Men du får inte stå och skramla med den utan den ska smygas fram och kastas mot den oförberedda hunden. Ömka den sedan och låt den inte se att du plockar upp kedjan. Det tar så hårt att hunden kan vara knäckt efter bara några kast. Därav min varning.

 

[Enya]

Sv: Nu orkar jag inte mer!

Du får gärna utveckla det mer för jag förstår inte riktigt vad du menar...
Hon går fot med hängande koppel intill mitt ben, stannar när jag gör det osv. Och gör det när jag säger fot, gå fint betyder att hon ska gå mer fritt.

 

[Tippan]

Sv: Nu orkar jag inte mer!

Nyss kunde hon väl inte gå fot ute, eller

 

[Enya]

Sv: Nu orkar jag inte mer!

Ähum...menade att hon gör det INNE, därför VET jag att hon egentligen KAN......
Glömde bara att nämna just dt ordet.
Om hon klarar av att göra det jag ber henne om inne så innebär ju det att kunskapen sitter där den ska, men när vi är ute så vill eller kan hon inte-