Nu orkar jag inte mer!

[Enya]

Sv: Nu orkar jag inte mer!

Tack!

Jag tar illa upp, men inte så jättemycket, blev bara lite sårad. Jag måste nog ha uttryckt mig lite klumpigt. Jag har fått tips som att sätta på henne en sele, snärta till henne med kopplet på rumpan och på sidan och nu tycker du att jag borde rycka till i kopplet. Jag har ju testat allt detta! Det är ju därför jag kommer med bortförklaringar! Det hjälper ju inte på henne!
Jag vill ju korrigera hennes beteende på rätt sätt, men vilket är det när jag har trestat allt jag fått veta? För 17, min man har använt en del metoder som har gjort mig rädd. Som har gjort min hund rädd för honom, men inte har det blivit bättre att gå i koppel.
Inomhus och lös fungerar hon betydligt bättre. Hon lyder bra och respekterar oss.
Angående att vi inte har använt samma metoder kan inte jag hjälpa. Jag är djurvän och han gillar inte djur. Vi har varit överrens flera gånger men han gör som han vill bakom ryggen på mig. Vad ska jag göra åt det? Ibland blir han trött på att se mig kämpa med henne och klampar då fram och tar henne från mig och ska försöka han också. Resultatet? Oförändrat, fast med en rädd hund.
Det känns som om det hunden behöver är något som hon känner trots att hon är blockerad i skallen. Då räcker det inte att snärta till henne, hon bryr sig ju inte om det. Visst hoppar hon till, men det är allt.
Och det är klart att jag förstår att det ska följas upp och det jobbet tar jag gärna om det leder någon vart. Just nu gör det inte det.
Jag önskar att du kunde träffa henne och ta en promenad med henne. Så att du kan bilda dig en egen uppfattning om hur hon är och framför allt se att inget av det jag fått veta i denna tråden fungerar på henne. Fast jag kämper vidare med ögonkontaktsträning.

 

[Enya]

Sv: Nu orkar jag inte mer!

Ja så kan man också se på det! Det var faktiskt lite roligt, men ack så träffande! Trots att jag inte accepterar att min hund springer fram till folk, jagar vilt, skäller och dylikt!

Tack för tipset!

 

[Enya]

Sv: Nu orkar jag inte mer!

jag vill inte påstå att jag gullar med min hund! Och helt ärligt, ibland skulle jag vilja ta hela kopplet och helt enkelt ge henne en jävel, men vet du vad so m hindrar mig att göra det?? Grannarna. Är det någon som ser att jag klipper till hunden med eller utan koppel, så blir det ett jävla liv. Och det vet jag för att jag har testat. " Du ska inte rycka hunden i halsbandet, det är helt fel metod, tänk om någon gjorde så på dig". Jag blir så trött på detta.
Jag vet att vi har problem ute, men att säga att jag inte har ledarskapet som krävs för henne är väl att ta i då du aldrig har sett oss inomhus eller när hon är lös?
Det är just det som är problemet. Jag har testat alla tips jag fått. Jag vet inte vad mer jag ska göra. Slå henne? Kan du förklara för mig hur det kan komma sig att hon lyder mig i alla andra situationer förutom näör hon är i koppel? Det är det som är en gåta för mig. Oavsett om jag har gjort fel eller ej så vill jhaginte ha det så. Jag tror inte på mirakel eller några goda feer, däremot tror jag att om jag kommer på eller får ett bra tips om hur jag ska göra så har jag i alla fall en början, något att hålla fast vid hela tiden. Nu har jag inte det eftersom jag har testat allt utan resultat.

I dag fick jag ett tips. Att använda ett pigghalsband och rycka till. Eftersom hon inte bryr sig om andra obehag så kanske det ska göra rejält ont för att hon ska få en tankeställare. Fast om jag ska vara helt ärlig så är ju pigghalsbandet förbjudet av en anledning och jag tror att det var ganska vettigt!
Annars var det nog ett ganska bra tips för jag tror att det hade hjälpt henne att förstå att det straffar sig att hålla på så här.

Även om jag kommer med bortförklaringar så innebär inte det att jagi nte tar till mig det som skrivs och använder det igen. Någon gång ska jag väl lyckas!

 

[Trissa]

Sv: Nu orkar jag inte mer!

Det låter som om du har provat "allt", och fastnat, eller hur? Ring brukshundsklubben - idag! Be att få namnet på någon som kan hjälpa dig, ett par utomstående ögon kan göra underverk. Som någon sa, du kanske inte ens behöver ta dig igenom en kurs? Fast det kan det vara värt ändå, brukar vara rysligt trevligt! Jag har gått valpkurser och allmänlydnadskurser med hundar betydligt äldre än din. De flesta klubbar har dessutom öppen plan en kväll i veckan, då det är kursfritt och alla kan komma och träna, enskilt eller i grupp.

Titta inte på andra, oavsett hur unga och duktiga deras hundar är, de kanske har samma problem som du utanför planen.... Min stora går föredömligt fot inne på plan, vi har tävlat lydnad med bra poäng på fot och linförighet, men du skulle se oss på promenad... Fast jag förstår att det är ett problem för dig, det är det inte för mig. Lycka till, hur som helst!

 

[Tippan]

Sv: Nu orkar jag inte mer!

Varför blir hon så stressad ute? Hur ser hennes vardag ut i övrigt? Hur mycket är hon ute? Hur mycket aktivering får hon? Får hon göra något annat? Spåra? Söka?Tränad lydnadsmoment?

Om du inte håller på med något så finns det ju så klart ingen anledning att lyssna på dig eftersom att du är dödstråkig och det bara är omgivningen som ger stimulans.

Gör vad som helst som får henne att vända sig till dig. Lek godisautomat eller vad som helst. Men sen MÅSTE kravet komma och tyvärr så får ni ta konsekvenserna av det också. Ni kommer att få korrigera henne efter behov, men först ska hon verkligen veta vad t.ex fot betyder. Om du säer fot innomhus vad gör hon då? Om hon är 5 meter bort från dig och du säger fot vad gör hon då? Mina hundar kan vara lösa ute och hur lång bort som helst med säger jag bara ordet fot åt de så kommer de ändå kutande och tar position vid min sida.

Vi slarvar ofta och ofta så går hunden på situationen. Fast egentligen så förstår de inte våra ord... Det blir mer någon slags gissningslek efter våra kroppsrörelser. Så testa att hunden verkligen förstår vad du kräver av den...

 

[Grana]

Sv: Nu orkar jag inte mer!

Nu blir det bara ett snabbt inlägg. Jag hoppas du förstår att jag inte menar att du ska rycka i din hund och sen inte göra mer? Tänk så här...din hund är fyra år, och i fyra år har hon fått göra fel. Då kommer det ta tid att få det rätt igen.
Hur tränar du? Det måste få ta tid. Det räcker inte med att testa olika saker 20 ggr, du kanske måste hålla på i månader.


Min hund drar sällan. Men bara för hon är lärd att inte göra det, så gör hon ändå det ibland. Om hon tex är ivrig att komma iväg, eller vi är ute och går med andra hundar. Så även om hon snart är 8 år, så får jag fortfarande tala om för henne att man drar inte. Och jag lär nog få tala om det för henne hela livet. Vad jag menar är, att även om hon kan, så får man ändå hålla det hon kan vid liv, och inte släppa helt på reglerna.
Vad du gör, använd inte pigghalsband.

Lite synd tycker jag om hunden också. Att ni skaffat henne fast din man inte gillar hundar.

 

[Snurrfian]

Sv: Nu orkar jag inte mer!

Har du läst boken som jag har rekomenderat? för hon använder sig inte av våld alls.

Ett av hennes tips för att ta tillbaka ledarskapet är att se till att du går först ut genom dörren, när hunden börjar dra så stanna och stå still, gör inget säg inget utan vänta på att hunden ska börjar tänka. Ett tag kommer hon säkert att dra i kopplet men stå helt stilla. Tillslut kommer hon att komma tillbaka till dig och vänta på vad du tänker göra då börjar du gå igen, och så fort hon börjar dra så står du still. Det kommer att bli extremt korta (sträckan räknat) men då får förberada dig på mycket tid. Det fungera om man är konsekvent. Men då gäller det alla promendader, alla gånger ni går ur dörren i koppel så man får fundera över hur man ska lösa det.

 

[Pangare]

Sv: Nu orkar jag inte mer!

Jag har lite svårt att förstå ditt resonemang. Ena gången klagar du på ett hunden inte lyder och nästa gång påstår du att det är du som är ledaren. Det går inte ihop helt enkelt , är det du som är ledaren så lyder hunden.
Du pratar om god inomhuslydnad, tacka fasen för det, där finns ju inte de störningar som intresserar din hund.
Du är inte beredd att ens pröva de råd du har fått för de passar inte in i din syn på hunduppfostran, (med pröva menar jag verkliga prov under lång tid), du förkastar allt.
Om du har provat att damma mattor någon gång så måste du ju inse att den metod jag tipsade om (stulen från Anders Hallgrens information), inte är någon form av misshandel. Men som jag skrivit tidigare du måste bryta hundens blockering på något sätt. Det kommer att innebära att du måste hålla på resten av hundens liv, att vara benhårt konsekvent. Klarar du inte det så ge upp för hundens skull, den mår inte bra av att vara tvungen att ta allt ansvar.
Du bör också göra som Snurrfian rekommenderar att läsa Jan Fennel`s böcker. Där får du klart för dig hur ledarskapet fungerar för hunden och för dig.

 

[Enya]

Sv: Nu orkar jag inte mer!

Ehm..JAG skaffade henne innan vi blev ett par....Och visst gillar han henne, fast han vill inte göra något med henne alls och det ska bara var på hans villkor. Han tycker inte så pass illa om henne att han vill göra sig av med henne. Han är lite svår att förstå sig på.
Nej, var lugn, pigghalsband är inte min grej riktigt.

Jag är inte dum eller tanklös. När jag har försökt allt under en lång tid så försöker jag få hjälp här. Och givetvis vet jag att det tar lång tid att rätta till. Som sagt så är jag inte dum.

Jag trivs inte med att folk tycker så jättesynd om min hund och hatar mig trots att jag faktiskt försöker få hjälp av riktigt kunniga människor. Jag vill att min hund ska må bra, och jag tror faktiskt inte att jag har sumpat det. Faktiskt får jag intrycket av att min hund gillar mig trots att jag tydligen är en usel ägare.

 

[Enya]

Sv: Nu orkar jag inte mer!

Jag har hittat boken i bokhandlen, men vill låna den på bibblan. Givetvis hittade jag inte den nu i veckan på bibblan på skolan så jag får nog söka mig till typ ett stadsbibliotek. Jag lovar att jag ska läsa den, för om jag får henne att se mig som en fullstendig ledare så är det värt allt jobb. Och jag tror på lösningar utan "våld" eller vad jag ska förklara det.
För något år sedan införde jag att jag skulle gå först ut genom dörren, att hon ska sitta innan hon får sin mat och att hon ska göra så tills jag säger varsågod, hon ska gå ner från soffan eller sängen när jag ber om det och jag tränger mig förbi henne ibland av ren principsak när jag märker att hon vill vara först. Det fungerar bra. När hon får maten så sätter hon sig och väntar tills jag satt ner skålan och dessutom väntar hon tills jag fyllt på vattenskålen också. Sedan får hon höra varsågod. När hon någon gång vill gå före mig ut genom dörren sä "klämmer" jag henne mellan mitt ben och öppningen , alltså jag bara går så att hon får ta ett steg bak.

 

[Enya]

Sv: Nu orkar jag inte mer!

Det är trist att du ser mig som en som medvetet behandlar min hund illa genom att låta henne tan allt ansvar! Så är dt inte och jag skrev på många ställen att jag har testat den eller den metoden och att det inte fungerade,MEN att jag ska testa det igen. Läs det jag skriver.
Dessutom har jag skrivit att jag är ledare inomhus och när hon är lös, MEN inte utomhus i koppel. ELLER att det VERKAR som om jag är ledaren EFTERSOM hon ju lyder mig där. Läs det jag skriver.
Jag har också skrivit att jag är beredd på att kämpa med henne i resten av vårt liv för att det ska bli bättre, men att jag behöver en metod som bryter hennes beteende bara för en microsekund.
Du behöver inte alls ha den attityden mot mig, det gör ingen nytta att anklaga mig 300 gånger för saker som jag redan vet. Jag VET att JAG har gjort fel och jag VET att JAG måste rätta till det. Och jag försöker. Det är synd att du inte tror att jag har försökt rätta till mina misstag, eller att du inte tror att tipsen jag har fått nu har använts av mig under någon längre stund. Det är mycket tråkigt att du har en sån negativ inställning till mig. Det är säkert så att du har mångåriga erfarenheter av ett liv med hundar, själv har jag bara haft hund sedan jag föddes för 24 år sedan så jag är knappt torr bakom öronen.
Men jag vill min hund väl. Jag älskar denna varelse djupt och kan inte leva utan mina djur.
När jag var ute med henne förut så gick det oerhört mycket bättre än gången innan. Inte var det för något du eller någon annan här sa, utan det var nog mest pga att jag trampade fel med mina fötter ( nya skor ) och föll pladask över henne. Hon blev rejält rädd och gick jättefint sedan och fick väldigt mycket beröm.

Kanske var det det som behövdes? Det kändes verkligen att jag fick konstakt med henne och det var det jag ville.

 

[Grana]

Sv: Nu orkar jag inte mer!

Ehm..JAG skaffade henne innan vi blev ett par....Och visst gillar han henne, fast han vill inte göra något med henne alls och det ska bara var på hans villkor. Han tycker inte så pass illa om henne att han vill göra sig av med henne. Han är lite svår att förstå sig på.
Nej, var lugn, pigghalsband är inte min grej riktigt.

Jag är inte dum eller tanklös. När jag har försökt allt under en lång tid så försöker jag få hjälp här. Och givetvis vet jag att det tar lång tid att rätta till. Som sagt så är jag inte dum.

Jag trivs inte med att folk tycker så jättesynd om min hund och hatar mig trots att jag faktiskt försöker få hjälp av riktigt kunniga människor. Jag vill att min hund ska må bra, och jag tror faktiskt inte att jag har sumpat det. Faktiskt får jag intrycket av att min hund gillar mig trots att jag tydligen är en usel ägare.

Nu tycker jag du sitter och anklagar oss som försöker hjälpa dig. Vem har sagt att vi hatar dig? Och vem har sagt du är en ursel hundägare? Du ska inte lägga ord i mun på folk de inte sagt.
I ditt svar till Pangare så talar du också tydligt om att de råd vi gett dig, de fungerar minsann inte. Nä vad bra då, strunta i att försöka. Men tydligen har inte dina saker fungerat heller eftersom du har problem. Och varför fråga här, när du ändå inte vill ta till dig. Utan du har bara bortförklaringar att inget går.

Varför inte svara på frågan vad du gör med din hund? Jag tror hon är understimulerad. Doberman har också lätt för att bli lite stirriga när de inte förstår och när de gör för lite.
Vissa hundar klarar att ligga i soffan större av dygnet och en del klarar det inte. Din hund verkar vara en hund som måste få tänka och göra lite saker. tex spår.


Ja, jag tycker det är synd om djur eller barn när inte alla familjemedlemar tycker om dom. De känner av det.

 

[Enya]

Sv: Nu orkar jag inte mer!

Jag har förklarat flera gånger att de tips jag har fått har jag redan testat innan jag sökte hjälp här. Jag har också sagt att jag visst tänker försöka igen. Och det gör jag varje gång vi är ute.
Pangare tycker att jag ska ge upp för att jag kanske inte klarar det eftersom jag berättar att jag redan har testat de tips jag får. Vad ni nog har missat i min text eller om jag har varit otydlig, är att jag har testat tipsen tidigare under årens lopp, inte bara några gånger utan ett bra tag.
Jag blev bara så besviken när jag fick veta att jag utsätter min hund för något fruktansvärt ( att hon är ledaren ) när jag tycker att jag gör allt för att hon inte ska vara det. Jag gör ju inte henne illa medvetet och försöker givetvis vända på steken.

Att det är möjligt att hunden är understimulerad, det har jag också skrivit och jag har dessutom skrivit vad jag gör med henne.
Vi går med henne i skogen på promenader varje dag ( och där tränas inte fot alls ), hon letar godis, leker med sin tärning som innehåller godis, försöker få ut godis från en hård PEt-flaska, gnagar märgben ( köper de med minst hål så att hon får lite huvudbry med dem ), leker med andra hundar, tränar lydnaden när hon är lös ( hit, stanna, sitt och liggbl.a ) på avstånd, gömmer saker.
Dessutom tränar vi agility på hemmasnickrade hinder. Vi tränar inte på brukshundsklubb och vi spårar på ett amatörmässigtvis med egna dragna dofter.
Anledningen till att vi inte är på brukshundsklubb och tränar typ lydnad är för att jag inte vågar ta henne dit. Hon beteer sig som en draghund, skäller på folk och ibland på andra hundar. Hon är inte farlig, men det tror ju folk.
Hon är ute i trädgården väldigt mycket och bökar som hon vill.

Antagligen får jag göra mer med henne. Och jag SKA ta kontakt med brukshundsklubb.

MEN de tips jag har fått har jag testat tidigare. Och jag håller på att testa igen. Vem har sagt att jag strunatar i att testa?

Det här om att jag är en usel hundägare och hata mig, det är ju för 17 så det känns när jag får veta att jag inte är kapabel att vara ledare åt min hund, att jag usätter henne för lidande, att ni skriver att jag inte tar till mig ( hur vet du det?), osv. Attityden ni har visar vad ni tycker. Herregud, jag försöker få det till det bättre, och behöver hjälp eftersom det kvittar vad jag gör med min hund så har det inte hjälpt. Era tips är inte nya för mig ( jo tipset om ögonkontakt, vilket jag testade inte många minuter efter att jag läste det och också använder ofta nu ) och jag kan inte hjälpa att ni inte förstår att jag verkligen har försökt. Det är inte mitt fel att ni inte har fler tips att ge. Men jag använder ändå era tips återigen.

Det känns som om jag upprepade mig ca 100 gånger, men hoppas att ni förstår. Hunden är 4 år och under de åren har jag försökt rätta till det som gått fel, alltså har jag haft gott om tid att upptäcka att en sak inbte fungerar. Jag söker hjälp här då jag har förbrukat alla mina och andras ideér, och då måste ni förstå att era tips inte är nya.
Jag har sagt det förut och säger det igen. Jag kämpar på med era tips igen, varje dag, på varje promenad.

Jag kan inte hjälpa att min man inte tycker om djur. Han har en prydnadshund i fönstret som han gillar. Den lyder alltid och kräver inte mat, vatten eller rastning och aktivering. Han klappar min hund och gosar med henne ibland, fast jag sköter allt annat. Jag kan inte göra något åt det, kanske att sälja/ ge bort min hund, men då är inte jag lycklig. Jag tror att hon märker det, men att det nog känns ok för att hon ändå bara vill ha en person att ty sig till. Det är i alla fall det jag har fått lära mig om dobermann.

 

[prinsessfeminist]

Sv: Nu orkar jag inte mer!

Nu har jag läst tråden och begrundat. Jag har inga direkta tips att ge dig, men dina rader fångade mitt intresse eftersom jag verkligen älskar dobermannen för dess utseende.

Jag hyser en stor kärlek för denna ras, som jag anser vara den vackraste av alla hundraser.

Men så läser jag dina rader och det påminner mig om varför jag förmodligen aldrig kommer att äga en sådan hund. Att ha en dobermann är inte lätt. Det är (vad jag vet) en känslig hundras som ändå kräver konsekvens och en mycket fast hand. Hunden är livlig och behöver mycket stimulans och motion för att må riktigt bra.

Jag tror mig inte mäkta med de kraven som en sådan ras ställer på mig som hundägare. Därför har jag valt att INTE skaffa en dobermann (även om jag önskar mig en hett bara för att de är så otroligt vackra!).

Jag har sett dobermann som är "springiga" och som drar i kopplet. Hundar som kräver tålamod och fasthet hos ägare som inte alla gånger klarar upp situationen. Det gör mig så ledsen, för en fin dobermann, som mår bra är fantastiskt trevlig.

I dina kläder, om jag provat allt - då skulle jag överväga att söka rätt på en person som har förmåga att fungera med hunden.

Kanske inte rasen passar dig? Dobermann är ingen "var mans hund".

 

[Pangare]

Sv: Nu orkar jag inte mer!

Vi får säga som Piteåbon

"He lönsch int´, ve skull aller ha bört"

(Det löns inte (det är ingen ide), vi skulle aldrig ha börjat)

 

[Calazirya]

Sv: Nu orkar jag inte mer!

Nu ska jag försöka ge dig några tips och lite svar på det du skriver.

Jag blev bara så besviken när jag fick veta att jag utsätter min hund för något fruktansvärt ( att hon är ledaren ) när jag tycker att jag gör allt för att hon inte ska vara det. Jag gör ju inte henne illa medvetet och försöker givetvis vända på steken.
.

Att hunden tror att den är ledaren i detta samanhang är nästan självklart.
Men nu är inte frågan hur besviken eller arg du är över det påståendet utan mer vad du är villig att göra åt saken. Att ta över ledarskapet från en hund är inte det minsta lätt ( jag har gjort det själv med min hund) och det kräver ( vare sig du vill eller inte ) blod svett och mycket tårar.

Att det är möjligt att hunden är understimulerad, det har jag också skrivit och jag har dessutom skrivit vad jag gör med henne.
Vi går med henne i skogen på promenader varje dag ( och där tränas inte fot alls ), hon letar godis, leker med sin tärning som innehåller godis, försöker få ut godis från en hård PEt-flaska, gnagar märgben ( köper de med minst hål så att hon får lite huvudbry med dem ), leker med andra hundar, tränar lydnaden när hon är lös ( hit, stanna, sitt och liggbl.a ) på avstånd, gömmer saker.
Dessutom tränar vi agility på hemmasnickrade hinder. Vi tränar inte på brukshundsklubb och vi spårar på ett amatörmässigtvis med egna dragna dofter.
.

Det du angivit här är oftas inte tillräckligt nog för att tillgodose en doberman, utan mer en sällskapshund.
De aktiviteter som du angivit sysselsätter jag min äldre hund ( 8 år )
med .
Du måste helt enkelt ta mod till dig, ringa brkshundklubben, tala om ditt besvär och masa dig dit. Att träna på bruks minst 3 ggr/vecka är inte överdrift.

Anledningen till att vi inte är på brukshundsklubb och tränar typ lydnad är för att jag inte vågar ta henne dit. Hon beteer sig som en draghund, skäller på folk och ibland på andra hundar. Hon är inte farlig, men det tror ju folk.
Hon är ute i trädgården väldigt mycket och bökar som hon vill.
.

Här måste du bortse från att du tycker det är pinsamt och att du skulle skämmas.
Ska du få bukt med hunden så kan du glömma allt vad pinsamhet är.
Bry dig inte om någon annan än din intruktör eller folk som verkligen vet vad de talar om.

Jag kan inte hjälpa att min man inte tycker om djur. Han har en prydnadshund i fönstret som han gillar. Den lyder alltid och kräver inte mat, vatten eller rastning och aktivering. Han klappar min hund och gosar med henne ibland, fast jag sköter allt annat. Jag kan inte göra något åt det, kanske att sälja/ ge bort min hund, men då är inte jag lycklig.
.

Mycket svårt.. Du får helt enkelt tala om för din man att han inte ska lägga sig i hundens uppfostran.
Du får ta hunden helt i ditt ansvar.

kanske att sälja/ ge bort min hund, men då är inte jag lycklig.
.

Hundens lycka går före allt, du kan inte behålla en hund du inte bemästrar för din egen lyckas skull.


Nu har jag försökt ge kritik som en instruktör
( med lite eget tycke i )
Ingen här inne hatar dig, men bra råd är inte alltid vad "kunden" vill höra.

Nu är det upp till dig att ta tag i saker och ting

LYCKA TILL

 

[Jadzia]

Sv: Nu orkar jag inte mer!

Jag är numera lat och ger hunden en snärt med kopplet om hon skulle få för sig att dra. Min hund vet att dragande inte är önskvärt och blir hon riktigt dragig kan hon få sig en flygtur om hon inte lyssnar på snärten. Att gå in och korrigera socialt undviker jag så långt det går på denna hund.

Om man inte vill ge fysiskt obehag så finns de klassiska metoderna såsom att stanna så fort hunden drar, att byta riktning och att lära in kommando för hur hunden ska gå. Det tar dock lång tid om man arbetar enligt de här teorierna och jag har som sagt tröttnat på att gulla och greja.

Sluta dock upp med att muta med godis. Godis ska enbart användas som belöning och ska inte behövas för ett sådan simpel grej som att gå bra i koppel. Det ska hunden kunna utföra utan belöning. Att du säger det är gå fint som gäller ska räcka som motivering.

Hade det varit min hund hade jag nog helt enkelt morrat ett rejält nej och grabbat tag i nacke och bak och lyft henne till rätt position då jag känt ett begynnande dragande och smitning framåt. Koppelryck kan ge nackskador så det ska man med all rätt vara försiktig med.

Man kan också bryta dragande med att skicka iväg något på eller vid sidan av hunden. Ofta blir de då förvånade och slutar dra för ett ögonblick. Då är det läge att berömma.

 

[Jadzia]

Sv: Nu orkar jag inte mer!

Jag blev bara så besviken när jag fick veta att jag utsätter min hund för något fruktansvärt ( att hon är ledaren )

Det är bara hundarna som inte kan axla alfarollen som mår dåligt. Många hundar trivs skitbra med att ha ledarrollen, men vi människor brukar gilla det mindre.

 

[Jadzia]

Sv: Nu orkar jag inte mer!

Så för att jag inte vill använda mig att gamla, förlegade metoder som är direkt misshandel och egentligen helt fel, så fdinns det inget annat alternativ?

För jag tänker inte pryla henne till respekt för mig! Inte på något sätt, för en sådan respekt bygger inte på förtroende.

Att det skulle vara misshandel är bara dumheter någon mindre kunnig lurat i dig. Ofta är det mer skonsamt för hunden att få sig en rejäl avbasning en gång för alla än att gå och småmjäka. Är dessutom avbasningen utan socialt tryck så väljer jag nio gånger av tio den metoden.

En hund är inte en människa som ska resoneras med. En hund förstår himmel eller helvete och det är precis det man ska ge dem. Det innebär dock inte att man ska banka sin stackars veka pudel gul och blå, men lyssnar inte hunden på röst blir det bonk i skallen.
Våld har inte den negativa innebörd för hundar som det har för oss människor. Skicka en nyckleknippa på hunden och du har orsakat obehag, men du har inte skadat förtroendet på grund av att du inte blandat in det sociala trycket och er relation. Det fanns ingen kontakt med hunden vid tillfället för nyckelkastandet.

Så antingen kan du använda dig av "förlegade" metoder och lösa problemet relativt snabbt och skonsamt för både dig och hund eller så kan du sega runt med diverse pedagogiska teorier som förhoppningsvis gör att hunden slutar dra inom ett eller två år.

 

[Jadzia]

Sv: Nu orkar jag inte mer!

Stackel är förbjudet på grund av att det dök upp fler och fler amatörer som inte visste hur det skulle användas. Den pågående snuttifieringen av hundar har också den bidragit.