Nu orkar jag inte mer!

[Pangare]

Sv: Nu orkar jag inte mer!

Ska jag var riktigt ärlig så är tydligen hunden flockledare och så länge det är så då får du finna dig i att hunden drar.
Du vill inte ta i hunden ordentligt för att det kan göra ont, så kan du ju fundera på hur jobbigt det är för hunden att vara tvungen att vara flockledare.
Du säger att hunden kan gå fot inomhus?????
Bör det inta vara utomhus man tränar att gå i koppel. Där finns ju de störningar som hunden reagerar på.
Du säger att hunden egentligen kan gå fot men inte vill. Se då till att den vill.
Antingen det eller inse att spelet är förlorat.

Rolf Johansson den suveräne hundressören från Kolsva han förklarade problemen med hundressyr på följande sätt.

" För hunden är hundra gånger lika med en gång, och hunden behöver hundra gånger för att lära sig"

Alltså du måste träna hundra gånger hundra, alltså tiotusen gånger för att hunden ska ha lärt sig perfekt.
Hur många gånger har du verkligen tränat? Alltså inte släpat efter hunden i koppel utan verkligen tränat.

 

[Grana]

Sv: Nu orkar jag inte mer!

Min man är för lite hårdare metoder, som slag på nosen och liknande och resultatet har inte blkivit bättre än mitt. Men visst lyssnar hon LITE bättre på honom, men inte ens nära bra ändå.

Vi har i tre år av hennes liv ( hon är 4 ) bott i lägenhet och varit ute på promenader flera gånger dagligen. Hon borde vara van vid koppel, men det har aldrig fungerat. Vad har jag gjort för fel? För jag är helt på det klara att det är mitt fel att det är så här.

Ibland när hon går som bäst går hon ganska hårt mot kopplet, som vi håller kort, men hon går en bit framför våra ben. Det är precis som om hon inte tycker att vi ska gå först. Kanske hjälper det lite om vi tränar att hon ska gå bakom oss helt, som i följa John?

Nu ikväll fick hon följa med i bilen med min man och när han tog henne i kopplet var hon spänd, men inte stirrig, och gick hyfsat, fast inte fot. Idag har jag också tränat på en massa ögonkontakt och det fattade hon snabbt. Hon är kanske inte omöjlig, men det känns så när jag som i helgen såg en uppvisning av jakthundar och hur perfekt de löd tros att en del bara var runt 1 1/2 år. Jag blev imponerad och önskade att min annars så goa tik också kunde vara så duktig.

Något som jag också imponerades över var att Enya som hon heter, faktiskt avbröt jakten på en av våra katter när vi röt till. Det har hon aldrig gjort förut och det gjorde mig glad!

När ska hon gå fot? Låter som ni kräver det jämt.
Du skriver att ni gick till bilen, men hon gick inte fot. Varför ska hon gå fot jämt och ständigt?
Fot får min gå när vi tränar och om vi möter någon där det är trångt. Annars får hon gå fint, men inte fot.
Du skriver också att hon går hårt mot kopplet som ni håller kort. Varför håller ni det kort? Hur ska hon lära sig då?

Hur som helst är inte detta hundens fel. Ni kan inte ha tränat på rätt sätt, eller så har ni krävt att hon ska kunna efter ett fåtal träningar. En hund jävlas aldrig, den förstår inte om den inte gör som du vill. Eller så ser den inte er som den riktiga ledaren (gillar egentligen inte det ordet)
Och så som Pangare har tränat sin hund att inte gå in i ett rum, sånt förstår alla hundar. Gör man rätt så blir det rätt. Man kan inte räkna med att bara för den gjort rätt två ggr, så kan den. Man måste fortsätta att övervaka och kolla så den inte gör fel. Precis som Pangare gör, h*n håller efter och ser till så hunden inte ska göra fel. Ett fåtal fel och man får börja om igen.

Hur tränar ni fot? Gör ni det roligt? Eller gör ni som många tror, ryter fot och ett ryck i kopplet eller att man håller så kort så det ser ut som den går fot? Kräver ni fot en hel promenad?
När man går fot kan man inte kräva (tycker inte jag) att den ska gå fot hur länge som helst. Då tröttnar hunden. Man tränar små korta sträckor och det ska vara roligt. Inte ens när min hund kan fot så går jag långa stäckor, är inte ens det på tävling.
Fot använder man när man behöver det, inte när man går promenad.

Ser nu att jag blandat ihop två trådar. Det pangare skrev om att träna att inte gå in i ett rum skrev hon i en annan tråd. Men det tål att läsas ändå

 

[Springer]

Sv: Nu orkar jag inte mer!

En fråga jag ställer mig är: Vad gör ni med hunden? Spårar ni något eller får den någon gång bli mentalt trött.
En dobermann är en brukshund som (om det är en normalt funtad hund) måste få några uppgifter att lösa.
Jag tycker också att du skall uppsöka en brukshundklubb. Förklara för dem hur du känner dig. Kanske någon ta en titt på dig och hunden och se vad det är som brister.

 

[Enya]

Sv: Nu orkar jag inte mer!

Jag tränade mycket när hon var valp, både på kommandot fo och på att gå fint= gå fritt men inte dra. När hon var ca 5 månader flyttade jag och min nuvarande man ihop, och vi var nu två som hade hand om mina hundar. Han krävde perfekt fot, genom att slå kopplet på nosen när hon inte gick bra. Jag använde beröm och godis. Detta gällde BÅDA mina hundar. Eftersom den äldsta tiken ( en blandrashund) mer eller mindre avgudade mig och eftersom min man inte var särskilt förtjust i henne så blev hon mitt skötebarn, framför dobermannen, som tydde sig mest till min man. Problemen började när min man inte klarade av situationen och sa att jag själv skulle ta hand om mina hundar. Slå-på-nosen fungerade inte längre och dobbisen drog. Där tog jag vid och upptäckte att hon var stark och att jag överhuvudtaget inte fick kontakt med henne. Hur gör man när man " verkligen tränar" när hunden beter sig som en studsboll och springer runt runt runt tills armarna är av? Eftersom jag har försökt att få bukt med detta utan att lyckas så vänder jag mig hit. Jag är helt på det klara att man måste träna MYCKET men det jag vill veta är ju HUR jag ska träna henne. Jag måste vara dum i huvudet när jag inte kan få henne att begripa vad fot innebär.....
Jag vill inte ha dina pekpinnar utan tips på hur jag gör för att vända situationen så att jag kan lära henne att gå fot ute. Jag vet att man tränar ute, men efter att ha försökt i något som känts som en evighet så har jag testat innomhus. Om hon kan kommandot inomhus så borde hon ju veta vad det betyder eller hur? Det underlättar för mig att veta eftersom jag då kan lista ut att det inte är så att hon inte VET vad jag begär.

Jag har redan erkänt mig misslyckad, men kan göra det igen om du inte uppfattade.
Jag kan inte, jag har förökt, men vet inte hur jag ska göra. Jag ber om hjälp.

Och önskar få det istället dumma komentarer om att jag inte vill bruka våld mot hunden. Förr bad instruktörerna på brukshundsklubben ägaren att rycka i kopplet. Jag har hört det så fint sägas att det minsann räcker med ett ryck med ett stryphalsband sedan går hunden perfekt. Nuförtiden ska man helst inte ha ett stryphalsband på hunden utan det ska bara vara en rem, och rycka får man inte göra.

Så vad tycker du att jag ska göra??

 

[ChristinA]

Sv: Nu orkar jag inte mer!

Kontakt övningar.
Belöna när hunden tar ögonkontakt.
Visa att du har en godis, när hon tittar på dig ge henne den. Var snabb!
När hon fattat galoppen, dra ut på tiden innan hon får "gottan".

Se även det jag skrev ovan om att kraven höjs ute.
Begär mindre ute än det du begär inne.
Träna kontaktövningarna ute.
Överför sedan det på fotträningen/gå fint träningen.

Träna också avslappning och passivitet ute. Hon ligger ner och du kelar och myser. Du håller koll hon skall inte bry sig till slut.

Vad tror du om det?

 

[Enya]

Sv: Nu orkar jag inte mer!

Vi kräver inte fot ofta utan bara ibland och då inte några längre sträcker. Tycker att det är bättre med korta sträcker och mycket beröm, än med långa sträcker så att hon hinner tröttna och falla tillbaka i beteendet så att allt är ogjort.
Jag har alltid blivit hånad av familj och vänner för at jag har valt att träna mina hundar på ett vänligt sätt. Andra har tränat sina med att rycka och slita i kopplet, aldrig berömma och alltid skrika. Även jag har till slut tagit till metoden att rycka i kopplet och ryta till, men då har jag ofta försökt ett flertal gånger innan på det vänliga sättet.
När jag har frågat folk hur man lär en hund gå fot så har jag aldrig fått vettiga svar, ingen verkar veta. Eller så har jag fått höra hur man ska pryla hiunden. Visst, en bekant fick sin hund att gå perfekt fot, men det var också samma hund som kröp fram mot honom när han ropade på den.

Jag har redan erkänt att jag har gjort fel. Så jag tycker inte att man ska forska i det så mycket eftersom det inte hjälper min hund att ni berättar för mig 300 gånger om hur fel jag har gjort. Säg hur jag ska reda ut situationen i stället. Det är väl det som är viktigt. Jag kan inte göra saker ogjort, men jag kan lära mig nya saker så att jag kan träna min hund på rätt sätt så kanske det kan bli bra.

"Hur ska hon lära sig då?" Precis det jag undrar. Och som svar på din fråga. jag har testat att ha henne i längre koppel, men det blev inte så lyckat då hon inte alls gick fot. Har man kort koppel så får man henne att gå fot några sekunder ( precis så lång tid så at man hinner beröma). Hur ska jag göra då?
Hur lär man en hund gå fot?

 

[Enya]

Sv: Nu orkar jag inte mer!

Jag har fått det inpräntat i huvudet sedan barnsben at en hund som inte kan gå just fot är ett kräk, med andra ord ohanterad och borde skjutas. En hund som inte kan gå fot är olydig, och ska bestraffas. Den hund som inte kan gå fot är ouppfostrad- och herregud vad ägaren borde skämmas! Och min hund kan inte gå fot, inte ens ca 5 meter! Och jag skäms eftersom jag har svårt för att orka hålla henne och jag ser inte fram emot att få armarna halvt av slitna efter varje runda med henne. Det är dem oavsett längd på rundan. jag skämms eftersom jag har misslyckats med att lära hunden det som folk runt mig anser är ett bevis på att hunde är uppfostrad.

Jag håller på med ögonkontaktsträning och ska göra som du säger också.

 

[Enya]

Sv: Nu orkar jag inte mer!

Jag ska ta kontakt med bk, eftersom jag vet att jag har ett problem. Enya är ju en dobermann och bör uppföra sig som en sån, inte som en draghund från alaska!

Jag hoppas att det går bra. Hon gillar andra hundar, men är lite skällig, samma sak mot människor och om de tittar henne i ögonen och försöker pjoska så skäller hon ännu mer. Om folk låtsas som om hon inte finns så accepterar hon dem mycket snabbare.

Hon är go annars min flicka. Sover i min säg, ligger utsräckt på soffan och har sm å roliga saker för sig. Lydnaden som hon har annars är ok tycker jag. Hon stjäler visserligen så fort hon får en chans, men då får man se till att hon inte får en chans. Hon är glad för människor och vill gärna hälsa jättemycket, fast det gillar inte alla. Kommandon som sitt, ligg, gå ner, hit, fy och trixet "hej Enya" kan hon bra. Hon har huslydnad.

 

[ChristinA]

Sv: Nu orkar jag inte mer!

Jag förstår hur du känner. Det är ju inget konstigt i det eftersom du har den bakgrunden.
Jag skäms också när mina hundar är kräk, känner också att jag misslyckats osv. Men man får börja någonstans och det har du ju gjort.

Bk kan ju vara bra för att få lite perspektiv.
Kan tänka mig att det ibland är svårt för dig att vara rättvis och konsekvent när paniken p.g.a skam är nära. På Bk kan de hjälpa dig att vara rättvis!

Jag hoppas att du får en instruktör som du känner förtroende för och kan berätta lite om hur du känner inför träningen. Jag tycker att det spelar stor roll eftersom det förklarar varför du gör på ett visst sätt.

På 80-talet och tidigare var det mycket inom hund som man kan ifrågasätta. (Även senare så klart...)
Försök strunta i det och gå din väg. Det har du ju gjort innan och det fungerade.

Gör upp med dig själv vad som är ok och inte.
Är det ok att gå utan att dra en runda så är det ok.
Det blir bara jobbigt för både dig och hund att gå fot hela vägen.
Men kom fram till hur du vill att hunden skall fungera och jobba sedan mot det.

När du skall välja någon att lyssna på när det gäller träning, välj någon som du tycker behandlar djuren på ett bra sätt. Då kan du också ta till dig deras metoder.
Mitt motto; Träna med glädje men glöm inte kraven.

 

[Enya]

Sv: Nu orkar jag inte mer!

Vi har mest varit mycket i skog och mark, där hon har fått gå fritt i koppel, lukta på det hon vill hur länge hon vill och så. Det var tänkt att hon skulle gå några spårkurser på bk, men det blev inte så eftersom jag inte kunde hålla henne och min man ångrade sig och inte ville. Så det har blivit till att träna lite agility på både hemasnickrade hinder och på hinder i skogen. Det gillar hon! Inomhus har hon en tärning som man läger godis i, hon får leta upp godis, hon har leksaker, leker mned mina barn och med mig. Hon får vara lös mycket. När vi bodde ilägenhet var hon lös på ett strort område som var inhägnat med ett staket på minst 150 högt. Där kastade vi frisbee och tränade på kommandot hit. Hon älskade det också. Nu har är hon lös hemma på gården och hämtar pinnar ( och sten) och kan stå länge och fundera på vilken av pinnarna som husse kastade iväg. Hon får godis i en PET flaska, och svåra märgben ( hon vill ha ut märgen så jag letar ben med minst hål i ). Det känns som hon är rätt nöjd med sitt liv och trots att hon är dobbis så är hon inte svår. Förrutom att få att gå fot ute. Annars fungerar vi bra ihop, tycker jag. Fast det är kanske så att jag ser mig som ledare och att hon kanske också gör det? Jag vet att jag säkert skulle behöva aktivera henne med mer, men jag har inte kommit på mer att göra.

 

[Enya]

Sv: Nu orkar jag inte mer!

Tack! Det är svårt när man bara har i skallen hur svärfar hade gjort tex. Vi hade inget bra förhållande. Och anledningen till det hette Bus, min blandrashund. Hon var superstirrig ( en av anledningarna jag avlivade henne, de andra var sjukdom, problem med höfter, separationsångest osv) och när hon blev glad ville hon hålla i handen med tänderna. Det varinget jag direkt accepterade, men det försvann aldrig helt, och en dag gjorde hon så på min svärfar, som genast påstod för alla som ville höra, att min hund hade huggt honom. Sedan den dagen hatade han mig, också på grund av att vi hade helt olika syn på hunduppfostran. Jag anser att man kommer längst med beröm och ett lungt sätt utan våld ( att ta tag i hunden utan att slå, kallar inte jag våld, inte heller att knacka till den ), han ansåg att hundar skulle tuktas och det bästa sättet var att sätta sig i respekt genom att slå och svära. Alla säger att Enya är som hon är för att jag har för mesig syn på hur man uppfostrar hundar.
Jag tror att Enya är så för att min man använde sin metod och jag använder min + att hon har upptäckt att hon är stark.

Jag ska kontakta bk och hoppas på att jag träffar på någon vettig. Så att jag och min hund får hjälp. Annars får det vara så här tills hon dör, Vi blir bara mer och mer isolerade av dt här och kan snart inte göra något.

Jag vill att min hund ska kunna gå fot. Fast långt ifrån alltid. Men om jag begär det ska hon kunna det. Jag vill att hon all annan tid ska kunna gå fint så att jag slipper få ont i armarna. Jag vill kjunna ta henne i koppel och komma hem på gott humör. Som det är nu är dt en dragkamp mellan ioss. Hade hon fått bestämma så hade hon sprungit hela dagen, från det ena eller andra.

 

[Jangvik]

Sv: Nu orkar jag inte mer!

Du kan ju testa att ha en sele på henne om hon drar väldigt mycket? Självklart ingen lösning på problemet, men så att du slipper få armarna avslitna varje promenad innan hon lärt sig att gå som du vill! Kanske ska tillägga att jag själv inte testat detta men en bekant till mig tyckte att det fungerade bra.

Hoppas det löser sig! Och du har ingen anledning att känna dig så värdelös, det är svårt att uppfostra hundar!
Varma hälsningar!
/Angelica

 

[Pangare]

Sv: Nu orkar jag inte mer!

Vad har du för halsband och vad har du för koppel??
Har du ett riktigt strypkoppel och har du ett kraftigt läderkoppel som inte bränner i händerna?
Har du ett flexikoppel så släng det så långt du kan i någon sopkontainer. De kopplen skapar bara draghundar.

Du ska aldrig låta hunden segdra. Då spänner den bara musklerna i halsen och känner ingenting. Du ska ha kvar en bit av kopplet så du kan snärta till hunden efter sidan när den börjar dra. Alltså i princip samma snärt som när du dammar mattor.

Du får då ett rasslande ljud i halsbandet samtidigt som det kommer ett obehag efter sidan på hunden. Det obehaget kommer oförberett för hunden till skillnad från ett segdragande, där är alla muskler förberedda på vad som skall hända och påverkar inte hundet ett dugg. Men snärten med kopplet måst komma innan kopplet är helt sträckt annars kan du inte klara av det.

 

[Enya]

Sv: Nu orkar jag inte mer!

Jag har en kedja, alltså stryphalsand, och jag har ett grimskaft som koppel ( har också ett mycket kort koppel, och ett normalt koppel som inte är läder). Flexi kan jag inte hålla kvar i handen när hon rycker.

Jag vill inte påstå att det största problemet är att hon segdrar, utan det är att hon kan dra lite åt ena hållet för att sedan kuta åt andra hållet, så att det varje gång hon gör så, blir ett ordentligt ryck i armen. Det är nog det som jag är mest trött på.

Jag behöver inte en hund som alltid går fot, jag vill bara ha en hund som går lugnt och sansat bredvid mig.

Sedan är frågan: vad uppnår man med att göra som du säger? Biter det på min hund?Det är inte alls säkert att det gör det. Min man snärtade ju till henne på nosen med kopplet och det hjälpte inte.

 

[Enya]

Sv: Nu orkar jag inte mer!

Tack för tipset, men det hjälper inte. Hon har redan kommit på att det går att vara lika stirrig i en sele!

Visst är det svårt att uppfostra hundar, men hennes övriga uppfostran är ju ok. Varför vill hon inte gå ordentligt? Jag får ofta höra att dobermann är en svår hund, men jag ska vara helt ärlig och säga att hon annars inte är svår att lära saker och få henne till att lyda mig. Förutom det här med att gå ikoppel.

Suck. jag fortsätter med kontaktövningar ett tag till.

 

[Tippan]

Sv: Nu orkar jag inte mer!

Tyvärr är det ju så att det är hunden som får lida när man gjort fel... Har man gjort rätt från början så kan man kanske gulla sig igenom hundens liv. Men har man gjort fel så måste man i de allra flesta fall faktiskt korrigera mer eller mindre. Hur mycket man måste korrigera beror på hunden. Den måste ju ta åt sig...

Med min äldre tik gjorde jag så när hon skulle gå fot lös att jag kastade kopplet löst i rumpan på henne. Jag hade kopplet ihoprullat och bara föste det över henne och det räckte för hennes del. Sen fattade hon att man inte går före. Men med en tuffare hunde så hade det troligtvis krävts mycket mer än så...

En hund som fått ta några snedsteg ser du aldrig så lydig på en jaktträning/ett jaktprov. Har man inte den lydnande när de ÄR 1½ så kommer det aldrig mer tillbaka vad gäller den sortens jaktträning...

 

[Grana]

Sv: Nu orkar jag inte mer!

Sedan är frågan: vad uppnår man med att göra som du säger? Biter det på min hund?Det är inte alls säkert att det gör det. Min man snärtade ju till henne på nosen med kopplet och det hjälpte inte.

Nu menar inte jag att vara elak. Så ta inte illa upp
Men jag tycker du kommer med mkt bortförklaringar. Att det går inte göra si eller så. Och du har blivit inpräntat det ena och det andra. Men det hör ju inte hit vad folk har sagt, för nu är det nu. Och du tycker ju själv att det du har fått inpräntat i dig är fel, så varför hänga upp sig på det.

Ett stor fel ni har gjort är att ni inte varit överrens hur uppfostran ska gå till. Din man har gjort på ett sätt och du ett annat. Man måste vara överrens hur man ska ha det, det blir inte lätt för hunden annars.
Och att det inte hjälpte när din man slog till hunden på nosen är väl just för han gjorde fel, hunden förstod inte.

Mitt råd är att åk till en klubb och tala om dina problem, du får garanterat hjälp. Kanske de har någon som är duktig på "jobbiga" hundar som kan hjälpa dig själv utan att du måste gå en kurs.
För vad folk än säger så finns det skitfolk även på klubbar. De som tror att slag och dunk är det bästa. Men de har oftast problem med sina egna hundar och kommer ingen vart själva.

Synd du inte bor nära mig (eller där jag bodde förut). För i den klubben finns det en kille som är otroligt duktig på hundar och har hjälpt många med sånna problem som du har.

Men, allt går inte göra med gull och gull. Ibland måste man tala om på ett "hårdare" sätt. Tänk själv...hundar är inte alltid så snälla mot varandra, och de kan bita rejält i varandra. Så de tål att man ibland måste säga till på skarpen. Gör man det på rätt sätt så blir inget fel, och hunden fixar det.

Du kanske tycker att pangare låter hård. Och det kan låta så i skrift. Men jag tror hon (eller om det är en han) vet vad hon pratar om. Får känslan av att hon har lydiga och glada hundar. Och att hon säger ifrån direkt om det blir fel. Inget tjafs, utan en snäll matte/ledare.

Ag att rycka i sin hund. Det är inget jag gillar egentligen. Jag tror det blir mkt skador av det. Men ibland är det nödvändigt, och jag tror din hund behöver få en korrigering, men då på et ordentligt och rätt sätt. Sen räcker ju inte det, utan man måste jobba mer på det. Men ville bara säga att ibland tror jag man helt enkelt måste rycka till.
Kan säga att jag har aldrig accepterat att mina hundar håller på och går från ena sidan till den andra när vi går. De får nosa på den sidan som är närmast, men inte springa sicksack. Det tycker jag du ska börja med. Tillåt inte det, och hon ska heller inte nosa på allt hon vill. Man får nosa i början på promenaden och kissa mm, men sen får man allt börja gå Lite nosning blir det så klart, men får vara med måtta.

Lycka till med din hund.

 

[Dean]

Sv: Nu orkar jag inte mer!

Hej!

Jag har läst igenom tråden och har bara ett tips till dig. Gå in på den här sidan och läs. Klokare hundmänniska har jag aldrig stött på!

http://w1.839.telia.com/~u83907916/

Här är ett litet utdrag från sidan som jag tycker är lite kul.

Ja jag kan ju säga som så som arbetat med hundar i snart 10 år säga så här till er alla som köpt er familjemedlem som ni accepterar springer fram till andra hundar, jagar vilt (jagar viltet din hund??), skäller på grannar mm att tänk så här:

- vad kostade er hund 5-10tkr?

- Hur länge skall den leva 10, 13, 15 år?

Vi gör så här istället vi vänder på det

Köp mig för 8000kr (jag flyttar in som människa i er familj)

- Jag är söt av o till tro mig.

- Jag kräver att du går ut med mig 2h per dag och då skall jag dra dig i kopplet hårt.

- jag slår ner grannpojken om han ser för hotfull ut.

- jag drar över granntjejen utan att fråga om hon ser bra ut.

- jag skall ha 2 mål mat om dagen.

- du skall ha riktigt gott godis om vi skall träna annars gör jag något annat.

- jag kommer göra saker du inte räknar med och kanske utsätta någon för riktig fara.

- Du skall planera om ditt liv helt för min skull så det så.

- Du förresten jag kanske ser till att uppföra mig på sånt fult sätt så vi kanske får gå specialpromenader, men det får du märka själv.

- Jag vill ha många fina halsband.

- Jag vill ha fri läkar vård

- Jag vill att du ursäktar mig om jag gör något dumt och förklarar för folk att jag är ju så söt så det gör väl inget.

- Jag kommer stanna i ditt liv minst 10 år.

Köp mig för 8000kr…………..intresserad?

 

[Pangare]

Sv: Nu orkar jag inte mer!

Du funderar om det hjälper att lära hunden att det är obehagligt att dra???
Det är ju det hela tråden handlar om. Du måste själv ta tag i problemet ingen annan kan lösa det åt dig. Visserligen har jag läst sagor, för både mina barn och barnbarn, om goda feer som kan ordna allt till det bästa, men någon sådan god fe finns faktiskt inte.
Du har inte det ledarskap som krävs för en såpass stor hund som du har. Den skiter fullständigt i att du hänger efter i snöret och gullar. Därför måste du måste se till att bryta mönstret (hundens blockering), både på dina promenader med hunden och hur du hanterar hunden under prommenadera.
Du ska se till att hunden går som du vill att den ska gå, det ska vara 100% klart vad du vill att hunden ska göra. Hur du sedan ordnar det är din ensak, men du skall vara helt konsekvent, alltid när du går med hunden i koppel. Gör hunden fel så ska du korrigera blixtsnabbt och framförallt varenda gång.
Du ska inte tro att det går att lära en vuxen hund något på en gång , speciellt inte när den fått göra som den velat i så många år. Hunddressyr är daglig och stundlig träning, det är inte något som man bara kan göra när man har lust. Det krävs absolut konsekvens i alla de moment du ska lära en hund och den konsekvensen krävs under hela hundens liv, du ska korrigera/säga till varenda gång hunden gör fel.
Att gå i koppel skall alltså tränas varenda gång kopplet kommer på under hela hundens livstid, alltid en negativ upplevelse när kopplet sträcks och beröm när hunden går bra.

Genom att hela tiden korrigera/berömma hunden så blir det klart för hunden vem som bestämmer, alltså är ledaren och kom ihåg att först då betyder du något för din hund

 

[Enya]

Sv: Nu orkar jag inte mer!

Jag vet att det är mitt eget fel att det är så här. Det är bara så svårt att rätta till problemet nu och jag vet inte var jag ska börja. Jag har i alla fall börjat med att träna det här med kontakt, och jag kan ju påstå att hon är ganska lättlärd när hon har den sidan till. Problemet tror jag ligger i att hon blir så stressad av att vara ute att hon inte kan lyssna på mig. Och det räcker ju med att hon bryter det bara en liten microsekund,så att jag kan berömma och ge godis, så kanske beteendet går att bryta.