Sv: Nu orkar jag inte mer!
Jag tänker på det de andra skrev - om att begära fot under längre sträckor. Det fungerar inte så bra när hunden skall rastas, för hon måste få chans att nosa lite osv.
Det jag säger till min hund är "här" eller "närmare". Det betyder att han får nosa lite och kissa, men han får inte
dra i kopplet. Gör han det, så stannar jag. Då brukar han komma mot mig och bara kopplet är slakt, så kan vi fortsätta promenaden. I början tog det lång tid innan han fattade varför jag "väntade ut honom". Han kunde stå på sträckt koppel en stund och tyckte inte att det gjorde något att vi aldrig kom någonstans. Men en "stund" för min hund är inte detsamma som för din. Min gav sig till sist och det beror på att han är kontaktsökande och undrar vad som är på gång om inget händer.
Jag har följt din tråd och jag känner med dig, Enya, det är inte lätt att ha en hund som kräver så mycket som en dobermann. Ännu svårare är det givetvis om det blivit fel från början. Du får göra som jag - välja en lättare hundras nästa gång!
Så, nu tänker jag att det kanske kan vara en idé att du provar något som inte kräver så mycket lydnad. Fot är fot och inget annat. "Här" eller "närmare" är lite friare, men har en enkel gräns, inget dragande!
Fast det är lättare sagt än gjort.
Det kräver enormt tålamod, för du skall inte röra dig ur fläcken om hon drar. Vänta tills dess att du får önskat beteende. Det kan ta en timma att förflytta sig hundra meter. Varjke gång hon drar, stanna. VARJE gång. annars fungerar det inte. Konsekvensen måste var tydlig.
Annars är det bra att du kommit igång med aktiveringsövningar. Ge inte upp om du får bakslag, det får alla! Varmt lycka till!