Terrier betyder gryt på franska. De flesta små terrier har haft som uppgift att jaga mindre vilt, och ofta under jord.
När en liten hund kryper ner i rävens eller grävlingens gryt under marken behöver den mod, mental styrka, skärpa, dådkraft och pondus/auktoritet.
Om en hund som ligger i en smal gång mitt emot en grävling, först behöver fundera några minuter på hur den ska reagera, så klarar den sig inte.
En jagande terrier måste ligga steget före sitt bytesdjur och agera!
Vad resulterar detta i?
Jo en jaktterrier tänder på noll sekunder. Det normala förfarandet med anspänning-hot osv går en terrier igenom på en nanosekund. Oftast går det så snabbt att omgivningen (människor) inte ens hinner fatta att det var nått på gång.
Jämför med en rottis. De spänner upp sig, vrålar lite, mönstrar motståndaren och SEN händer det grejjer. (Under förutsättning att föraren inte styr upp sin hund då)
En jaktterrier följer alltid upp sitt hot. Tomma ord är inget för en TJT eller en JRT. Tomma hot genomskådas i undergjorden av hårda djur som grävlingen. En terrier brukar alltid allvar.
Grythundar slåss inte för syns skull. Till skillnad från en hel del andra raser där hanar speciellt kan ha en form av rituellt slagsmål som går ut på dominans. En grythund i slagsmål följer upp hela vägen. De biter sig fast. Många andra hundraser tandfäktas och biter många gånger. Det alternativet har inte en grythund, har man bitit och släpper taget, är man nästa man att bli ihjälbiten av grävlingen. Ett bett är ett bett och det är rejält, det håller man tills motståndaren verkar ganska död.
Så märkligt och konstigt är grythundstemperamentet. Det är det som jag tror kallas "gameness" i pitbull-världen, och det är det som kallas galenskap i bruksvärlden.
Mellan de här snabba reaktionerna och agerandet SKA en jaktterrier avreagera och slappna av. En hund som går runt såhär toppad dygnet runt får en infarkt. Det som ofta tolkas som en lång reaktion, är egentligen flera väldigt snabba.
Jaktterrierägare lär sig att läsa sina hundar kvickt, och att handla preventivt, eftersom det ibland är svårt att hänga med i svängarna.
Att kalla jaktterriers för agressiva eller tokiga, är helt galet, och det visar bara på bristen i insynen hos en jagande hunds temperament och förutsättningar.
