Nosgrimma - fördelar och nackdelar (utbruten från Andreas Helgstrand)

[nullo-modo]

Rider jag med bett så har jag en engelsk nosgrimma. Tillräckligt spänd så att det hindrar hästen från att gapa så stort att bettringarna inte åker in i munnen om jag och hästen skulle ha olika åsikter om vägval.
Vet att det finns annan utrustning som hindrar detta men valt den engelsk till detta.

 

[JohannaB]

Jag hittar inte tillbaka till inlägget jag tänkte haka i så nu blir det en separat del i en pågående tråd:
I en sådan här diskussion måste vi också skilja på en korrekt spänd nosgrimma, och en felaktigt använd nosgrimma.

Film på min ”gamling”, som alltid trivts bäst med remontnosgrimma:
https://www.instagram.com/reel/C0Jw1-KoJez/?igshid=MzRlODBiNWFlZA==

Korrekt spänd, två fingrar går in mellan nosgrimman och nosryggen men tre gör det inte (för exakthet skulle man alltså kunnat spänna 3 mm hårdare och det vore fortfarande korrekt spänd enligt ”instruktionsboken” men bra nära korrekt iaf). Så nej, detta är inte en lös nosgrimma utan en korrekt använd nosgrimma. Något annat köper jag inte (eller jo såklart får ni argumentera kring det med men TR säger 1,5 cm i diameter, och det är ganska exakt två fingrar på höjden med vilket är vad som står i faktaböcker och som jag lärde mig på ridskola. Hittar ni någon annan relevant information om hur hårt en nosgrimma ska sitta får ni gärna dela)

Hästen kan äta, beta går alldeles utmärkt vet vi av erfarenhet och även en morot går att få i sig men inte lika bra eftersom hon inte kan gapa (t ex vid munkontroll på tävling måste givetvis nosgrimman öppnas).
Hon kan avlasta munnen (dvs öppna munnen om jag tar för hårt i bettet) och hon har fin rörlighet i tunga, läppar och kan röra käken (svälja, öppna munnen, tugga osv). Men hon kan inte gapa.

Och varför vill jag inte att hon ska gapa då?
Min upplevelse, jag vet faktiskt inte om det stämmer, är att om hästen gapar är det stor risk för att bettet hamnar mot tänderna och dessutom att bettringen kan hamna i munnen och den finns det verkligen inte plats för där. En häst som gapar känns det också som att underkäken hamnar i ett utsatt läge? Risk för skador på käkleden om man (jag) t ex blir för att dra hårt i tygeln när hästen gapar?
Ingen aning om någon av farhågorna stämmer?

Såklart går hon att rida utan bett med. Då behövs det ju heller ingen nosgrimma. Men vi är båda vana med bett och jag upplever inte att hon har problem med vare sig bett eller nosgrimma (utan snarare har valt de modeller hon vill ha) så vi fortsätter använda det. Kanske jag lär mig något nytt och hittar andra alternativ i framtiden men just nu är detta kunskapen jag har och vad jag tror är bäst för oss.

(nosgrimman sitter lika på min andra förstås, han trivs bättre på Micklem och på honom som har en rund skallbas, små öron och är duktig på att pillra och greja med allt är käkremmen den allra viktigaste remmen annars tenderar tränset plötsligt att ha åkt över öronen och då kan det bli lite krångligt för han hittar på många egna aktiviteter om han får chansen )

 

[Lingon]

Jag hittar inte tillbaka till inlägget jag tänkte haka i så nu blir det en separat del i en pågående tråd:
I en sådan här diskussion måste vi också skilja på en korrekt spänd nosgrimma, och en felaktigt använd nosgrimma.

Film på min ”gamling”, som alltid trivts bäst med remontnosgrimma:
https://www.instagram.com/reel/C0Jw1-KoJez/?igshid=MzRlODBiNWFlZA==

Korrekt spänd, två fingrar går in mellan nosgrimman och nosryggen men tre gör det inte (för exakthet skulle man alltså kunnat spänna 3 mm hårdare och det vore fortfarande korrekt spänd enligt ”instruktionsboken” men bra nära korrekt iaf). Så nej, detta är inte en lös nosgrimma utan en korrekt använd nosgrimma. Något annat köper jag inte (eller jo såklart får ni argumentera kring det med men TR säger 1,5 cm i diameter, och det är ganska exakt två fingrar på höjden med vilket är vad som står i faktaböcker och som jag lärde mig på ridskola. Hittar ni någon annan relevant information om hur hårt en nosgrimma ska sitta får ni gärna dela)

Hästen kan äta, beta går alldeles utmärkt vet vi av erfarenhet och även en morot går att få i sig men inte lika bra eftersom hon inte kan gapa (t ex vid munkontroll på tävling måste givetvis nosgrimman öppnas).
Hon kan avlasta munnen (dvs öppna munnen om jag tar för hårt i bettet) och hon har fin rörlighet i tunga, läppar och kan röra käken (svälja, öppna munnen, tugga osv). Men hon kan inte gapa.

Och varför vill jag inte att hon ska gapa då?
Min upplevelse, jag vet faktiskt inte om det stämmer, är att om hästen gapar är det stor risk för att bettet hamnar mot tänderna och dessutom att bettringen kan hamna i munnen och den finns det verkligen inte plats för där. En häst som gapar känns det också som att underkäken hamnar i ett utsatt läge? Risk för skador på käkleden om man (jag) t ex blir för att dra hårt i tygeln när hästen gapar?
Ingen aning om någon av farhågorna stämmer?

Såklart går hon att rida utan bett med. Då behövs det ju heller ingen nosgrimma. Men vi är båda vana med bett och jag upplever inte att hon har problem med vare sig bett eller nosgrimma (utan snarare har valt de modeller hon vill ha) så vi fortsätter använda det. Kanske jag lär mig något nytt och hittar andra alternativ i framtiden men just nu är detta kunskapen jag har och vad jag tror är bäst för oss.

(nosgrimman sitter lika på min andra förstås, han trivs bättre på Micklem och på honom som har en rund skallbas, små öron och är duktig på att pillra och greja med allt är käkremmen den allra viktigaste remmen annars tenderar tränset plötsligt att ha åkt över öronen och då kan det bli lite krångligt för han hittar på många egna aktiviteter om han får chansen )

Om hästen går och gapar måste man ju som ryttare fråga sig varför och åtgärda. Istället för att se till så att den rent fysiskt inte kan gapa.

Jag rider en westernriden häst. Hon har alltså inte nosgrimma. De gånger hon gapar (det händer, jag är tyvärr inte felfri) så är det ju mitt fel. I 99,9% av fallen är det när vi rider ut och hon tycker att vi ska galoppera/galoppera snabbare och jag inte håller med. T.ex. när underlaget, omgivningen eller omständigheter inte är lämpliga för det. Lösningen är inte en nosgrimma som hindrar henne från att gapa. Lösningen är att jag lär mig rida henne bättre så att hon inte känner att hon behöver gapa.

 

[MiniLi]

Om hästen går och gapar måste man ju som ryttare fråga sig varför och åtgärda. Istället för att se till så att den rent fysiskt inte kan gapa.

Jag rider en westernriden häst. Hon har alltså inte nosgrimma. De gånger hon gapar (det händer, jag är tyvärr inte felfri) så är det ju mitt fel. I 99,9% av fallen är det när vi rider ut och hon tycker att vi ska galoppera/galoppera snabbare och jag inte håller med. T.ex. när underlaget, omgivningen eller omständigheter inte är lämpliga för det. Lösningen är inte en nosgrimma som hindrar henne från att gapa. Lösningen är att jag lär mig rida henne bättre så att hon inte känner att hon behöver gapa.

Jag håller ju med om att man långsiktigt behöver en lösning som gör att hästen inte känner behov av att dra sig undan bettets inverkan, men kortsiktigt är det ju en ren säkerhetsaspekt. Tills dess att man nu blivit en bättre ryttare är det ju fint om man har tillräcklig kontroll och ser till att tex bettringarna inte kan råka hamna i munnen. Det kan bli farligt annars. Man kan ju ha nosgrimman väldigt lös och ändå ha den där lilla säkerhetsaspekten. Jag kan inte se problemet med det.

 

[Lingon]

Jag håller ju med om att man långsiktigt behöver en lösning som gör att hästen inte känner behov av att dra sig undan bettets inverkan, men kortsiktigt är det ju en ren säkerhetsaspekt. Tills dess att man nu blivit en bättre ryttare är det ju fint om man har tillräcklig kontroll och ser till att tex bettringarna inte kan råka hamna i munnen. Det kan bli farligt annars. Man kan ju ha nosgrimman väldigt lös och ändå ha den där lilla säkerhetsaspekten. Jag kan inte se problemet med det.

Problemet är att det används som en permanent lösning.

 

[MiniLi]

Problemet är att det används som en permanent lösning.

Det är nog väldigt olika. Jag tror ändå att de flesta vill rida så bra och mjukt som möjligt och att man strävar efter att minimera att hästen känner behov av att gapa osv.

 

[JohannaB]

Om hästen går och gapar måste man ju som ryttare fråga sig varför och åtgärda. Istället för att se till så att den rent fysiskt inte kan gapa.

Jag rider en westernriden häst. Hon har alltså inte nosgrimma. De gånger hon gapar (det händer, jag är tyvärr inte felfri) så är det ju mitt fel. I 99,9% av fallen är det när vi rider ut och hon tycker att vi ska galoppera/galoppera snabbare och jag inte håller med. T.ex. när underlaget, omgivningen eller omständigheter inte är lämpliga för det. Lösningen är inte en nosgrimma som hindrar henne från att gapa. Lösningen är att jag lär mig rida henne bättre så att hon inte känner att hon behöver gapa.

Min häst gapar inte (frivilligt, vid bettkontroll och munkontroll måste hon såklart). Hon funkar fint utan nosgrimma, eller båda gör. Om det sen beror på att de ridits med normalt spänd nosgrimma (se film) eller om hästar generellt inte gapar särskilt mycket (man ser dem inte gapa så mycket i frihet heller) vet jag inte.

Men jag är av den gamla skolan vad gäller utrustning så hon tömkördes som unghäst utan nosgrimma, men när jag började rida satt ridtränset på och hon har nosgrimma.
Lika med valacken, allt avsuttet arbete (och ibland ridning om jag är slö och tar det tränset) utan nosgrimma men ridtränset har en nosgrimma. Han går dock med en spänd käkrem (hårdare än en handflata) eftersom tränset åker över öronen ibland.

Ingen av dem har heller direkt behövt vänjas vid vare sig bett (det var kanske nytt första gången de fick det på sig men accepterades fort) eller nosgrimma (det märkte de nog inte ens, vana vid grimma sedan de var föl). Däremot skulle nog båda säga att sadel och SADELGJORD borde det finnas varningstriangel på, ingen av dem gillade det alls till en början och jag måste fortfarande positivt förstärka det momentet. Uppskattas inte.
Iofs var även ryttare på ryggen något vi fick träna på men nu när de gillar det tror jag garanterat att de hellre skulle ridas med träns och nosgrimma men utan sadel men jag är inte lika ugn längre så att ens ta sig upp barbacka är svårt…

 

[Ray]

Har en ponny som när den kom.aldrig gapade. Utan knep ihop munnen hårt. Det fanns liksom inte en rörelse i munnen alls om han inte åt...
Det var ingen avspänd känsla alls.
Ridning är en konst och jag tror själva grejen att en domare på någon minut ska bedöma ett ekipage gör att man måste titta på "snabba" grejer. Tydliga fel. Två spända hästar som är lydiga. En gapar mot handen ibland. En kniper ihop munnen. Det är ju på något vis lika dåligt men eftersom gapande är lätt att se är det vad man först reagerar på. Och lätt att åtgärda med en tight nosgrimma.
Jag vet en hopptränare som alltid gick runt och släppte på nosgrimmor med argumentet att det måste vara liv i munnen. Och dressyrtränare i samma tidsålder drog åt med argumentet att man annars förstör munnen på hästen för den lär sig gapa.

 

[the_connemara]

Min häst gapar inte (frivilligt, vid bettkontroll och munkontroll måste hon såklart). Hon funkar fint utan nosgrimma, eller båda gör. Om det sen beror på att de ridits med normalt spänd nosgrimma (se film) eller om hästar generellt inte gapar särskilt mycket (man ser dem inte gapa så mycket i frihet heller) vet jag inte.

Men jag är av den gamla skolan vad gäller utrustning så hon tömkördes som unghäst utan nosgrimma, men när jag började rida satt ridtränset på och hon har nosgrimma.
Lika med valacken, allt avsuttet arbete (och ibland ridning om jag är slö och tar det tränset) utan nosgrimma men ridtränset har en nosgrimma. Han går dock med en spänd käkrem (hårdare än en handflata) eftersom tränset åker över öronen ibland.

Ingen av dem har heller direkt behövt vänjas vid vare sig bett (det var kanske nytt första gången de fick det på sig men accepterades fort) eller nosgrimma (det märkte de nog inte ens, vana vid grimma sedan de var föl). Däremot skulle nog båda säga att sadel och SADELGJORD borde det finnas varningstriangel på, ingen av dem gillade det alls till en början och jag måste fortfarande positivt förstärka det momentet. Uppskattas inte.
Iofs var även ryttare på ryggen något vi fick träna på men nu när de gillar det tror jag garanterat att de hellre skulle ridas med träns och nosgrimma men utan sadel men jag är inte lika ugn längre så att ens ta sig upp barbacka är svårt…
Visa bifogad fil 133255

Om alla i verkligheten red som du (och använde utrustningen som du) så hade jag köpt alla förklaringar att "alla hästar gillar olika" osv!

Jag är verkligen inte emot nosgrimma bara för att. Men så som den (och mycket annat) används för att försöka åtgärda problem som egentligen bara är hästens försök att kommunicera ett obehag - det har fått mig tokless och nu tycker jag allt som vi ju redan vet används på fel sätt så otroligt mycket och skapar så mycket obehag/smärta/skador på hästarna ska förbjudas.

 

[SiZo]

Det är nog väldigt olika. Jag tror ändå att de flesta vill rida så bra och mjukt som möjligt och att man strävar efter att minimera att hästen känner behov av att gapa osv.

Jag tror att mycket handlar om att man blir väldigt hemmablind. Det man alltid har gjort ser man liksom inte sakerna bakom riktigt. Det är därför jag älskar att ta med mig personer som kan noll om hästar - men som är väldigt frågvisa. När de frågar "varför gör du sådär" "Varför reagerade hästen sådär" osv osv. Det ger en chansen att tänka igenom ordentligt - Finns det en riktig anledning till att jag gör på det sättet eller är det bara för att jag har fastnat i "så har vi alltid gjort"? Sånt tycker jag är jättekul.

Jag kan ta mig själv som exempel i total hemmablindhet. Mina hundar kan inte lämnas tillsammans när någon av dem löper för att de blir väldigt stressade av det, rider på varandra tills de kissar på sig. Så ena hunden var instängd i sovrummet och det brukar fungera bra. Denna gång var det blod över halva dörren när jag kom hem. Efter lite letande hittar jag en spik på sidan av dörren - som har suttit där under de 2,5 år som jag har bott där. Då har jag arbetat som djurskyddshandläggare och själv gett massor anmärkningar om just spikar på konstiga ställen (väldigt standard-anmärkning i häststall, finns i så gott som varenda en). Tack o lov så har hon ett pyttelitet sår på ena tassen bara, och jag har givetvis gått igenom hela lägenheten nu. Men hur har jag kunnat missa denna lilla spik?

Det är så lätt att missa saker i sin miljö, i sitt hanterande osv osv. Jag tycker att vi ska försöka vara ödmjuka inför detta.