Nosgrimma - fördelar och nackdelar (utbruten från Andreas Helgstrand)

Men @Mauen skriver ju "Och då är det inte så att jag vill snörpa ihop munnen för att kunna dra lite hårdare på den som går på micklem."

Intressant med pulsmätare! De jag känner/känner till som rider med det brukar använda den som ett träningsredskap och inte som mätare av hästens känsloläge. Hur gör du för att separera höjd puls pga arbete från höjd puls pga rädsla/stress?

Avsaknad av pain face är ju ett fösta steg kanske? Och någonstans får man kanske också lita på att om hästen verkar nöjd med något så är sannolikheten större att den också ÄR nöjd med det än om den visar tydliga tecken på att INTE trivas, som att t.ex. slå med huvudet eller svisha med svansen. Visst är det svårt med djur som inte tydligt kan tala om vad de tycker, och som inte heller är så tydliga med om något gör ont, men det är ändå inte rocket science att hitta något som hästen sannolikt är någorlunda nöjd med.

Den där diskussionen om naturligt vs onaturligt tycker jag blir lika fel varje gång. Det är liksom inte "naturligt" att ha sadel eller bettlöst huvudlag heller - eller att rida, om vi nu ska hårddra det. Det rimliga måste ju vara att testa sig fram till vad hästen verkar mest nöjd med, helst ett par olika varianter, och sedan använda det.
Jag läste det hen skrev, och hen skriver att hästen trivs bäst så, du får läsa meningen efter.

Det beror på helt. Står vi still och hästen har en puls på 140 så är det ganska så enkelt att anta att det beror på stress. Men över tid så lär man sig vad hästens normalpuls är, hur just den hästens puls ökar i olika situationer. Under stress upplever jag att pulsen hoppar mer uppåt. Medans under arbete går den uppåt långsammare. Men, varje häst är unik i detta så det blir att man liksom måste lära känna sin häst. Så det ingår liksom att ha pulsmätaren på även när man bara går o betar, står i stallgången osv osv. Det kan också vara så att hästen är trygg där den är, men ber man hästen ta ett enda steg närmare det den är rädd för så poff går pulsen upp till 140-150. Så att hästen hade en puls på 40 slag/minut 30 cm från den punkten man nu är på behöver inte säga hela sanningen. Man blir lite mer ödmjuk efter ett tag. Och det här med att lära känna sin häst bygger ju då på att hästen inte ska vara stressad i ridningen i normalfallet - och tittar vi på eliten sååå.... eh... ja.... Igen, det är komplicerat.

Avsaknad av painface är ett rätt lågt krav, framförallt om man rider de raser som kräver ganska mycket innan de visar painface (tänker på urraser som islandshäst, araber osv osv). Jag tror att vi alla vill att hästen ska tycka att det är KUL att träna med oss, ellerhur? Det är ju liksom målsättningen. Att bara gå på avsaknad av painface blir lite futtigt? I dressyr på elitnivå så kan det givetvis vara en bra början - med tanke på hur det ser ut just nu. Men hemma hos gemeneman? Det känns futtigt. Avsaknad av dålig välfärd är inte automatiskt bra välfärd, det är viktigt att ha i bakhuvudet.

Du verkar ha missförstådd lite. Min poäng är just att det är lite rocket science över det. Ju mer man kan desto mer inser man att man inte kan och hur otroligt svårt det är. Jag har under hela mitt liv lärt mig att en häst som står med sänkt huvud och halvslutna ögon är en lugn häst tex. Sedan som etolog insåg jag att det inte alls behöver vara så, ofta tvärtom faktiskt.


Ja förlåt mig för att jag använde ordet naturligt. Men fakta är fortfarande att hästar inte har någon plats för bett i sin mun.
 
Jag kan dra upp min valack som ett jobbigt exempel. Han hade enorma bekymmer med bettet, det skulle tuggas och tuggas i det oändliga. Fick höra att jag skulle vänta ut honom, han lugnar sig bara han haft det lite längre stunder. Nix pix, han bara fortsatte tugga. Då fick jag tips om att sätta på nosgrimma och på så vis hindra honom från att tugga. Det blev bättre, men inte bra. Jag lät honom vara ett år till, då han i övrigt inte var så mogen mentalt.

Bäst blev det med ett odelat travbett med micklem, då satt allt fast och han var hyfsat nöjd. Började rida in honom som fyraåring och det funkade okej, även om han var ganska tung i handen trots att jag har en väldigt följsam hand.

Sen upptäckte veterinären att tidigare veterinär (flyttat från Norrland till Uppland) inte fått ut hela vargtanden och sen missat vid två uppföljande kontroller att det fanns ett öppet sår (vi snackar alltså två års tid nu) med en rotrest i. Så anledningen till att hästen var mer nöjd med åtdragen (endast ett finger som fick plats, dvs väldigt tight) nosgrimma och travbett var för att då rörde sig bettet minst = minst smärta.

Gissa om jag tyckte synd om min häst! Efter att rotresten tagits bort och han läkt blev han så mycket mjukare i munnen. Han ville fortfarande helst ha nosgrimma och travbettet, men själva känslan blev som natt och dag. Jag kunde dessutom knäppa upp nosgrimman ett hål med lika nöjd häst.
 
Problemet här är att vi inte vet varför han slår med huvudet om du inte drar åt hårdare och varför han slutar slå med huvudet om du drar åt hårdare. Din slutsats bygger helt på beteendet - men forskning visar att det är typ omöjligt att se om hästen har inlärd hjälplöshet, eller blir introvert i en situation. Det kan vara som du säger, att han blir nöjdare och gillar det bäst så. Men det kan lika gärna vara att han då inser att det inte är någon idé att krångla. Och hur ska du någonsin bli 100% säker på att det är antingen det ena eller andra?

Jag rider med pulsmätare av just denna orsak. Den säger givetvis inte alltid hela sanningen, som i ditt fall, att fysiskt kasta med huvudet ger givetvis högre puls. Men om pulsen skulle sänkas markant med nosgrimma så kanske man ändå kan dra några lösa slutsatser av det. Fakta blir det inte, men det hjälper. Pulsmätaren är min bästa vän när jag rider, framförallt när jag jobbar med unghästar. Den har förvånat mig ganska så många gånger. Och för att krångla till det ytterligare, ett djur kan vara trygg i sin inlärda hjälplöshet, att det blir så pass förutsägbart att de blir lugna och trygga i det och därmed ändå får sänkt puls, beroende på vad det gäller givetvis.

Det jag vill påtala här är att detta är svårt!!! Det är inte så enkelt att bara titta på hästen och säga, jo den är mer nöjd för beteende x upphörde. Det kan vara så, ja. Det säger jag absolut inte emot. Men det är inte så enkelt, tyvärr. Jag vet att det forskas på "happy face" på hästar, men jag vet inte hur långt de har kommit eller om de har hittat något än. Men när det kommer så kanske man kan sätta fakta på sånthär. Sen är det nog alltid svårt att se nyanser - bara mindre missnöjd, eller lite mer nöjd kan bli svårt.

Men, om han verkligen behöver nosgrimman - hur skulle han i så fall gå på tex sidepull? Det kan ju lika gärna vara själva bettet i sig som är problemet tänker jag.

Och ja, givetvis kan du tortera en häst bettlöst också. Det tror jag inte att någon någonsin har sagt emot. Men man tar bort ett komplett onaturligt redskap åtminstone. För hästar har inte plats i munnen för bett - det är ju bara fakta hur man än vänder och vrider på det.
Det är just detta jag vänder mig emot! Och som gör att det går att bortförklara alla som vill diskutera frågan med nosgrimmor som helt verklighetsfrånvända.
Jag tänker inte diskutera med dig om en av mina tre verkligen trivs med nosgrimma eller ej. Jag är trygg i vad jag upplever. Och vad gäller de andra två har jag ju lyckats avgöra om de trivs på nosgrimma eller ej?😇
 
Men det är väl knappast någon hemlighet att nosgrimmans traditionella funktion har varit att stänga hästens mun, och det är så den fortfarande används av många. Det hindrar inte nosgrimman från att verka stabiliserande när den spänns lösare.
Den traditionella funktionen var väl främst att ha en grimma att binda upp cavallerihästen i, ett grimskaft fäst i nosgrimman och sedan hänger runt halsen på hästen så man kan ta loss och leda vid behov eller binda upp.

Och sedan funktion nr två att hindra hästen att gapa så stort att om den faller kan den få hela underkäken av om munnen gapar så mycket att den liksom gäspar.
 

Bifogade filer

  • 1701346975219.webp
    1701346975219.webp
    219,8 KB · Visningar: 38
Den traditionella funktionen var väl främst att ha en grimma att binda upp cavallerihästen i, ett grimskaft fäst i nosgrimman och sedan hänger runt halsen på hästen så man kan ta loss och leda vid behov eller binda upp.

Och sedan funktion nr två att hindra hästen att gapa så stort att om den faller kan den få hela underkäken av om munnen gapar så mycket att den liksom gäspar.
1701347260353.png
grimskaftet runt halsen.

Sedan såklart remontgrimman. Remont för ung häst, som görs redo för att ersätta en gammal häst om den gamla behöver vila, åka hem, dör. Den är för att bettet ska vara stilla i munnen när den rids in såvitt jag förstått.

(Sedan måste jag erkänna att jag lite tror på de som tycker att även en hög lös nosgrimma bör stabilisera hela tränset lite. Det låter rimligt att ett extra paketsnöre på andra ledden, som sitter fast i nackstycket, har den effekten.)
 
Den traditionella funktionen var väl främst att ha en grimma att binda upp cavallerihästen i, ett grimskaft fäst i nosgrimman och sedan hänger runt halsen på hästen så man kan ta loss och leda vid behov eller binda upp.

Och sedan funktion nr två att hindra hästen att gapa så stort att om den faller kan den få hela underkäken av om munnen gapar så mycket att den liksom gäspar.
Traditionellt var kanske fel ord. Jag menade mer tradition i sporten, inte så långt tillbaka som du skrev om.
 
Visa bifogad fil 133090
grimskaftet runt halsen.

Sedan såklart remontgrimman. Remont för ung häst, som görs redo för att ersätta en gammal häst om den gamla behöver vila, åka hem, dör. Den är för att bettet ska vara stilla i munnen när den rids in såvitt jag förstått.

(Sedan måste jag erkänna att jag lite tror på de som tycker att även en hög lös nosgrimma bör stabilisera hela tränset lite. Det låter rimligt att ett extra paketsnöre på andra ledden, som sitter fast i nackstycket, har den effekten.)
1701347535899.webp
 
Traditionellt var kanske fel ord. Jag menade mer tradition i sporten, inte så långt tillbaka som du skrev om.
Ah! :)

(jag som satt och grävde och tänkte lägga in lite bilder där de inte har nosgrimmor för de inte verkar vara på väg ngn speciell stans :) utan mer rider hemmavid)

Iofs hittar man nosgrimmor på kungaporträtt från 1600 talet med och vagnshästar. Där är de kanske för inte gapa.
 
Visa bifogad fil 133090
grimskaftet runt halsen.

Sedan såklart remontgrimman. Remont för ung häst, som görs redo för att ersätta en gammal häst om den gamla behöver vila, åka hem, dör. Den är för att bettet ska vara stilla i munnen när den rids in såvitt jag förstått.

(Sedan måste jag erkänna att jag lite tror på de som tycker att även en hög lös nosgrimma bör stabilisera hela tränset lite. Det låter rimligt att ett extra paketsnöre på andra ledden, som sitter fast i nackstycket, har den effekten.)

Remontnosgrimman (även känd som hannoveransk nosgrimma) är främst gjord för att inte störa hästens tandväxling av kindtänder, som sker högre upp där den engelska nosgrimman sitter.
 
https://theequineethologist.substack.com/p/a-bitless-bridle-is-only-as-harsh

"

High noseband pressures in bitless bridles

A recent study by Robinson and Bye (2021), Noseband and poll pressures underneath bitted and bitless bridles and the effects on equine locomotion1, took a different approach. The authors measured noseband pressures during ridden exercise in three different bridles:

  • a standard snaffle with a cavesson noseband where the reins attach to the bit
  • a bitless side-pull where the reins attach to either side of the noseband
  • a bitless cross-under where the reins attach to leather straps that cross underneath the horse’s jaw
A small sample size of five horses was used for the study. Each horse was tested under standardized conditions over three consecutive days, wearing a different bridle each day so that all horses were tested in all three bridles. During the tests, the bridles were fitted with pressure gauges under the noseband.

The recorded mean and peak noseband pressures were higher for the two bitless bridles than for the snaffle, although only the difference between the side-pull and the snaffle was statistically significant. In other words, the horses experienced the highest noseband pressures in the side-pull and the lowest noseband pressures in the snaffle."

"Importantly, the average noseband pressures in all three bridles were high enough to restrict blood flow to the tissues in an exercising horse if maintained over a longer period of time. The side-pull was of particular concern: based on the authors’ calculations, an exercising horse would need over 205 mm Hg of pressure to restrict blood flow, with the side-pull pressure averaging 332 mm Hg (compared to 200 mm Hg for the snaffle and 221 mm Hg for the cross-under)."


Detta tycker jag är intressant i debatten, för mig är den viktigaste biten med all utrustning kring hästar, hur det används. Jag har sett flera ryttare som hyllas bettlöst, men vart man ser hur mycket press som är på nosbandet, då ryttaren använder tyglarna massor.
 
Jag läste det hen skrev, och hen skriver att hästen trivs bäst så, du får läsa meningen efter.
Vi har nog läst inlägget olika då. Nästa mening säger ju bara att hästen trivs bäst så, annars börjar han slå med huvudet, och det fattar jag som att hästen trivs bäst på Micklem helt enkelt, inte att den trivs bäst med ihopsnörpt mun.
Det beror på helt. Står vi still och hästen har en puls på 140 så är det ganska så enkelt att anta att det beror på stress. Men över tid så lär man sig vad hästens normalpuls är, hur just den hästens puls ökar i olika situationer. Under stress upplever jag att pulsen hoppar mer uppåt. Medans under arbete går den uppåt långsammare. Men, varje häst är unik i detta så det blir att man liksom måste lära känna sin häst. Så det ingår liksom att ha pulsmätaren på även när man bara går o betar, står i stallgången osv osv. Det kan också vara så att hästen är trygg där den är, men ber man hästen ta ett enda steg närmare det den är rädd för så poff går pulsen upp till 140-150. Så att hästen hade en puls på 40 slag/minut 30 cm från den punkten man nu är på behöver inte säga hela sanningen. Man blir lite mer ödmjuk efter ett tag. Och det här med att lära känna sin häst bygger ju då på att hästen inte ska vara stressad i ridningen i normalfallet - och tittar vi på eliten sååå.... eh... ja.... Igen, det är komplicerat.
Verkligen jätteintressant! Ja, jag kan tänka mig att man lär sig efter ett tag vad som är träningseffekt och vad som är rädsla/stress! Även vi som inte rider med pulsmätare kan ju faktiskt känna pulsen om hästen blir riktigt rädd! Senast det hände var när jag var ute o red och det plötsligt sprang ett vildsvin på ängen framför oss. Och då var det ju som du säger - ett plötsligt hopp upp till hög puls!

Avsaknad av painface är ett rätt lågt krav, framförallt om man rider de raser som kräver ganska mycket innan de visar painface (tänker på urraser som islandshäst, araber osv osv). Jag tror att vi alla vill att hästen ska tycka att det är KUL att träna med oss, ellerhur? Det är ju liksom målsättningen. Att bara gå på avsaknad av painface blir lite futtigt? I dressyr på elitnivå så kan det givetvis vara en bra början - med tanke på hur det ser ut just nu. Men hemma hos gemeneman? Det känns futtigt. Avsaknad av dålig välfärd är inte automatiskt bra välfärd, det är viktigt att ha i bakhuvudet.
Självklart är avsaknad av painface inte samma sak som att allt är bra - men sannolikt innebär det iaf att hästen inte har ont, och det är ju verkligen basic. Har hästen ont är det ju ingen idé att göra något mer, liksom.... Tyvärr ser jag painface på tävling rätt ofta, så det vore nog ett hyfsat steg framåt i hästvälfärden om man lyckades nå upp till "aldrig painface".

Beträffande "smärttåliga" raser, t.ex. islandshästar, så vet jag inte riktigt vad jag ska säga. Min erfarenhet efter 25+ år med egna islandshästar är nämligen att åtminstone de individer som jag har eller har haft är/var BRA på att säga till om något inte stämmer. Enda skillnaden jag noterat jämfört med andra hästar är att islandshästar sällan "pratar med stora bokstäver". De far inte iväg i hysteriska bockserier om sadeln klämmer, liksom, utan de tappar en gångart istället. Eller lyfter ett ben lite irriterat när sadelgjorden spänns. Eller ruskar på huvudet. Kanske går iväg när man försöker sitta upp. För mig är det jättetydliga signaler, men för någon som inte är van vid de hästarnas språk så är det kanske svårare att uppfatta.

Och jo, naturligtvis är målet att hästen ska tycka det är kul att göra det vi gör tillsammans!! Och första steget åt det hållet måste ju vara att se till att det inte gör ont någonstans och att hästen är okej med utrustningen?

Du verkar ha missförstådd lite. Min poäng är just att det är lite rocket science över det. Ju mer man kan desto mer inser man att man inte kan och hur otroligt svårt det är. Jag har under hela mitt liv lärt mig att en häst som står med sänkt huvud och halvslutna ögon är en lugn häst tex. Sedan som etolog insåg jag att det inte alls behöver vara så, ofta tvärtom faktiskt.
När min dotters sto i våras stod sådär - med sänkt huvud och halvslutna ögon - så hade hon ont och var sjuk. Hon är normalt sett en häst som är väldigt vaken av sig och har åsikter om det mesta människorna runt henne gör. Men nu var hon alltså lugn, stilla och accepterade allt. Det var så långt ifrån hennes vanliga jag att vi bestämde oss för att ta henne till djursjukhus. Så - I get your point!

Vad gäller utprovning av bett, nosgrimma etc. så tänker jag dock fortfarande att en del saker är rätt självklara. Visar hästen obehagsbeteende - skakar på huvudet, går emot tygeltag etc. så ska man nog ta bort bettet eller nosgrimman eller båda. Byter man då till något som hästen INTE slår sig fri ifrån så är ju chansen större att det är något hästen gillar eller åtminstone accepterar och inte tycker är obehagligt. Men jag håller med om att det är svårare att se på hästen om den tycker "yess, det här var det bästa huvudlag jag någonsin haft!" eller "Ja, det var väl okej, det gör iaf inte ont."

Ja förlåt mig för att jag använde ordet naturligt. Men fakta är fortfarande att hästar inte har någon plats för bett i sin mun.
Nej, självklart har den inget "tomt utrymme" som liksom är gjort för bett. Men det behöver, anser jag, inte nödvändigtvis betyda att bett aldrig kan vara bra eller aldrig får användas. Kan en häst ridas mjukt och fint med stängd mun på ett bett så ser jag inga problem med det.
 
https://theequineethologist.substack.com/p/a-bitless-bridle-is-only-as-harsh

"

High noseband pressures in bitless bridles​

A recent study by Robinson and Bye (2021), Noseband and poll pressures underneath bitted and bitless bridles and the effects on equine locomotion1, took a different approach. The authors measured noseband pressures during ridden exercise in three different bridles:

  • a standard snaffle with a cavesson noseband where the reins attach to the bit
  • a bitless side-pull where the reins attach to either side of the noseband
  • a bitless cross-under where the reins attach to leather straps that cross underneath the horse’s jaw
A small sample size of five horses was used for the study. Each horse was tested under standardized conditions over three consecutive days, wearing a different bridle each day so that all horses were tested in all three bridles. During the tests, the bridles were fitted with pressure gauges under the noseband.

The recorded mean and peak noseband pressures were higher for the two bitless bridles than for the snaffle, although only the difference between the side-pull and the snaffle was statistically significant. In other words, the horses experienced the highest noseband pressures in the side-pull and the lowest noseband pressures in the snaffle."

"Importantly, the average noseband pressures in all three bridles were high enough to restrict blood flow to the tissues in an exercising horse if maintained over a longer period of time. The side-pull was of particular concern: based on the authors’ calculations, an exercising horse would need over 205 mm Hg of pressure to restrict blood flow, with the side-pull pressure averaging 332 mm Hg (compared to 200 mm Hg for the snaffle and 221 mm Hg for the cross-under)."


Detta tycker jag är intressant i debatten, för mig är den viktigaste biten med all utrustning kring hästar, hur det används. Jag har sett flera ryttare som hyllas bettlöst, men vart man ser hur mycket press som är på nosbandet, då ryttaren använder tyglarna massor.
Det där var jätteintressant! Jag har inte sett den studien tidigare, men just detta är ändå anledningen till att jag helst inte rider bettlöst på min häst. Jag tycker att det krävs så pass mycket mer tryck i de bettlösa alternativen (undantaget ponnyhack, som funkar rätt bra) att jag inte vill rida så. Allt blir bara stumt och obehagligt och jag gissar att det känns så för hästen också.
 
https://theequineethologist.substack.com/p/a-bitless-bridle-is-only-as-harsh

"

High noseband pressures in bitless bridles​

A recent study by Robinson and Bye (2021), Noseband and poll pressures underneath bitted and bitless bridles and the effects on equine locomotion1, took a different approach. The authors measured noseband pressures during ridden exercise in three different bridles:

  • a standard snaffle with a cavesson noseband where the reins attach to the bit
  • a bitless side-pull where the reins attach to either side of the noseband
  • a bitless cross-under where the reins attach to leather straps that cross underneath the horse’s jaw
A small sample size of five horses was used for the study. Each horse was tested under standardized conditions over three consecutive days, wearing a different bridle each day so that all horses were tested in all three bridles. During the tests, the bridles were fitted with pressure gauges under the noseband.

The recorded mean and peak noseband pressures were higher for the two bitless bridles than for the snaffle, although only the difference between the side-pull and the snaffle was statistically significant. In other words, the horses experienced the highest noseband pressures in the side-pull and the lowest noseband pressures in the snaffle."

"Importantly, the average noseband pressures in all three bridles were high enough to restrict blood flow to the tissues in an exercising horse if maintained over a longer period of time. The side-pull was of particular concern: based on the authors’ calculations, an exercising horse would need over 205 mm Hg of pressure to restrict blood flow, with the side-pull pressure averaging 332 mm Hg (compared to 200 mm Hg for the snaffle and 221 mm Hg for the cross-under)."


Detta tycker jag är intressant i debatten, för mig är den viktigaste biten med all utrustning kring hästar, hur det används. Jag har sett flera ryttare som hyllas bettlöst, men vart man ser hur mycket press som är på nosbandet, då ryttaren använder tyglarna massor.
Jag har läst den tidigare och tyvärr är den inte speciellt bra.

  1. Det står inte om hästarna är utbildade i alla dessa verktyg. Om hästarna inte är det så är det väldigt självklart att det "behövs" mer tryck med verktyg den inte känner till.
  2. Det står inte vilket sidepull de använder - det finns hur många som helst på marknaden, och de fungerar väldigt olika.
  3. Det står inte hur de har anpassat dem, bara att de har gått enligt tillverkarens instruktioner, men det står inte vilken tillverkare det är. De har dock noterat att tillverkarens instruktioner ger mer grundtryck än vad vanlig nosgrimma ger, vilket känns ganska så bakofram.
  4. Det syns tydligt på grundsiffrorna att sidepullet sitter typ dubbelt så hårt som den vanliga nosgrimman redan från början.
  5. Var ryttarna vana vid att rida med dessa verktyg, det vet vi inte heller?

Så vad vill de visa med denna studie? Vill de visa att det går att spänna åt ett sidepull också? Att man kan skada en häst med ett sidepull också? Grattis, det har de lyckats med. Var detta en nyhet för någon? Nej. Spänner man åt ett sidepull så är det väl självklart att man får mer tryck runt hela nosen, eller?

Men så mycket mer slutsatser kan man inte dra av denna, tyvärr. Det är för mycket konstiga frågetecken kring denna artikel.
Det där var jätteintressant! Jag har inte sett den studien tidigare, men just detta är ändå anledningen till att jag helst inte rider bettlöst på min häst. Jag tycker att det krävs så pass mycket mer tryck i de bettlösa alternativen (undantaget ponnyhack, som funkar rätt bra) att jag inte vill rida så. Allt blir bara stumt och obehagligt och jag gissar att det känns så för hästen också.
Det du beskriver är en teknikfråga. Jag har exakt samma tryck i handen om jag har bett eller mitt sidepull. Däremot fjädrar inte nosryggen på samma sätt som en käke gör, givetvis. Så det kräver en bättre och stadigare hand för att man inte ska tappa kontakten.

Sen, inte att förglömma, det finna MASSOR olika typer av sidepull. De som bara har en tunn, mjuk läderrem över näsan gillar jag inte alls - och därav rider jag inte med sådana. Är det sådana du har provat så förstår jag kritiken - jag rider hellre med bara grimma än med dem faktiskt.
 
Jag har läst den tidigare och tyvärr är den inte speciellt bra.

  1. Det står inte om hästarna är utbildade i alla dessa verktyg. Om hästarna inte är det så är det väldigt självklart att det "behövs" mer tryck med verktyg den inte känner till.
  2. Det står inte vilket sidepull de använder - det finns hur många som helst på marknaden, och de fungerar väldigt olika.
  3. Det står inte hur de har anpassat dem, bara att de har gått enligt tillverkarens instruktioner, men det står inte vilken tillverkare det är. De har dock noterat att tillverkarens instruktioner ger mer grundtryck än vad vanlig nosgrimma ger, vilket känns ganska så bakofram.
  4. Det syns tydligt på grundsiffrorna att sidepullet sitter typ dubbelt så hårt som den vanliga nosgrimman redan från början.
  5. Var ryttarna vana vid att rida med dessa verktyg, det vet vi inte heller?

Så vad vill de visa med denna studie? Vill de visa att det går att spänna åt ett sidepull också? Att man kan skada en häst med ett sidepull också? Grattis, det har de lyckats med. Var detta en nyhet för någon? Nej. Spänner man åt ett sidepull så är det väl självklart att man får mer tryck runt hela nosen, eller?

Men så mycket mer slutsatser kan man inte dra av denna, tyvärr. Det är för mycket konstiga frågetecken kring denna artikel.

Det du beskriver är en teknikfråga. Jag har exakt samma tryck i handen om jag har bett eller mitt sidepull. Däremot fjädrar inte nosryggen på samma sätt som en käke gör, givetvis. Så det kräver en bättre och stadigare hand för att man inte ska tappa kontakten.

Sen, inte att förglömma, det finna MASSOR olika typer av sidepull. De som bara har en tunn, mjuk läderrem över näsan gillar jag inte alls - och därav rider jag inte med sådana. Är det sådana du har provat så förstår jag kritiken - jag rider hellre med bara grimma än med dem faktiskt.
Men trodde att slutsatsen bara var att om människan drar mycket i tyglarna så blir det mycket tryck i (den del av) huvudlaget man drar i? Det låter väl rimligt?

Om sedan hästen är utbildad på bett och man inte drar eller utbildad på bettlöst och man inte drar så blir det mindre tryck på delen av huvudet eller annan kroppsdel som tyglarna sitter i än om man drar.

(Sedan punkt 1., det är väl inte självklart? Det kan ju vara precis tvärtom, att om hästen är ovan vid verktyget kanske det behövs mindre tryck? Eller så är det helt olika beroende på häst.)

Det som jag reagerade på är väl snarare orättvisan i att man jämför nosgrimmetryck på träns där nosgrimman bara ska sitta där med nosgrimmetryck på nosgrimmor som används bettlöst. När en jämförelse mellan tryck i mun och tryck på bettlös nosgrimma hade känts som en intressant väg att gå också.
 
Senast ändrad:
Jag har läst den tidigare och tyvärr är den inte speciellt bra.

  1. Det står inte om hästarna är utbildade i alla dessa verktyg. Om hästarna inte är det så är det väldigt självklart att det "behövs" mer tryck med verktyg den inte känner till.
  2. Det står inte vilket sidepull de använder - det finns hur många som helst på marknaden, och de fungerar väldigt olika.
  3. Det står inte hur de har anpassat dem, bara att de har gått enligt tillverkarens instruktioner, men det står inte vilken tillverkare det är. De har dock noterat att tillverkarens instruktioner ger mer grundtryck än vad vanlig nosgrimma ger, vilket känns ganska så bakofram.
  4. Det syns tydligt på grundsiffrorna att sidepullet sitter typ dubbelt så hårt som den vanliga nosgrimman redan från början.
  5. Var ryttarna vana vid att rida med dessa verktyg, det vet vi inte heller?

Så vad vill de visa med denna studie? Vill de visa att det går att spänna åt ett sidepull också? Att man kan skada en häst med ett sidepull också? Grattis, det har de lyckats med. Var detta en nyhet för någon? Nej. Spänner man åt ett sidepull så är det väl självklart att man får mer tryck runt hela nosen, eller?

Men så mycket mer slutsatser kan man inte dra av denna, tyvärr. Det är för mycket konstiga frågetecken kring denna artikel.

Det du beskriver är en teknikfråga. Jag har exakt samma tryck i handen om jag har bett eller mitt sidepull. Däremot fjädrar inte nosryggen på samma sätt som en käke gör, givetvis. Så det kräver en bättre och stadigare hand för att man inte ska tappa kontakten.

Sen, inte att förglömma, det finna MASSOR olika typer av sidepull. De som bara har en tunn, mjuk läderrem över näsan gillar jag inte alls - och därav rider jag inte med sådana. Är det sådana du har provat så förstår jag kritiken - jag rider hellre med bara grimma än med dem faktiskt.
Det är svårt att diskutera med någon som bestämt sig för att bettlöst är det enda rätta. Jag har ridit i grimma, på hack, på sidepull (för oprecist för mig, men jag gör väl fel 😋), bara i nosgrimma (utan bett) och med nosgrimmor av alla de slag. Om man inte bestämt sig från början vad hästen ska trivas med så brukar man hitta nåt som funkar fint.
Vad jag inte gör är betsla upp. Jag rider helst på äldre tvådelade tyngre bett eller raka gummibett. Tredelade ibland, smalare ibland om hästen har lite trångt.
 
Det du beskriver är en teknikfråga. Jag har exakt samma tryck i handen om jag har bett eller mitt sidepull. Däremot fjädrar inte nosryggen på samma sätt som en käke gör, givetvis. Så det kräver en bättre och stadigare hand för att man inte ska tappa kontakten.
Det är säkert en teknikfråga, precis som du säger. Men för mig är det i alla fall anledningen till att jag inte rider bettlöst på min häst - det känns stumt, klumpigt och "finliret" med handen försvinner. Om jag verkligen kände att jag behövde rida bettlöst av någon anledning, så hade jag nog lagt ner tiden på att skola hästen ordentligt på någon variant av bettlöst, men just nu verkar han trivas så bra på den kombo vi använder (novabett + remontnosgrimma) att jag inte riktigt har motivationen till det.
Sen, inte att förglömma, det finna MASSOR olika typer av sidepull. De som bara har en tunn, mjuk läderrem över näsan gillar jag inte alls - och därav rider jag inte med sådana. Är det sådana du har provat så förstår jag kritiken - jag rider hellre med bara grimma än med dem faktiskt.
Jag har provat det mesta från ponnyhack till grimma (dock ej crossunder) och det är klart att det är viss skillnad på de olika alternativen. Bäst funkar ponnyhacket - då kan jag rida på lös tygel som på stångbett och svänga med tygeln mot hästens hals. Hästen gillar det också, så vi brukar ha det när vi ska ut på kravlösa "mysturer".
 
Jag har läst den tidigare och tyvärr är den inte speciellt bra.

  1. Det står inte om hästarna är utbildade i alla dessa verktyg. Om hästarna inte är det så är det väldigt självklart att det "behövs" mer tryck med verktyg den inte känner till.
  2. Det står inte vilket sidepull de använder - det finns hur många som helst på marknaden, och de fungerar väldigt olika.
  3. Det står inte hur de har anpassat dem, bara att de har gått enligt tillverkarens instruktioner, men det står inte vilken tillverkare det är. De har dock noterat att tillverkarens instruktioner ger mer grundtryck än vad vanlig nosgrimma ger, vilket känns ganska så bakofram.
  4. Det syns tydligt på grundsiffrorna att sidepullet sitter typ dubbelt så hårt som den vanliga nosgrimman redan från början.
  5. Var ryttarna vana vid att rida med dessa verktyg, det vet vi inte heller?

Så vad vill de visa med denna studie? Vill de visa att det går att spänna åt ett sidepull också? Att man kan skada en häst med ett sidepull också? Grattis, det har de lyckats med. Var detta en nyhet för någon? Nej. Spänner man åt ett sidepull så är det väl självklart att man får mer tryck runt hela nosen, eller?

Men så mycket mer slutsatser kan man inte dra av denna, tyvärr. Det är för mycket konstiga frågetecken kring denna artikel.

Det du beskriver är en teknikfråga. Jag har exakt samma tryck i handen om jag har bett eller mitt sidepull. Däremot fjädrar inte nosryggen på samma sätt som en käke gör, givetvis. Så det kräver en bättre och stadigare hand för att man inte ska tappa kontakten.

Sen, inte att förglömma, det finna MASSOR olika typer av sidepull. De som bara har en tunn, mjuk läderrem över näsan gillar jag inte alls - och därav rider jag inte med sådana. Är det sådana du har provat så förstår jag kritiken - jag rider hellre med bara grimma än med dem faktiskt.

Kan du tipsa om en bra sidepull att börja med? Jag har en gammal sidepull från running bear som jag tycker är trevligt (biothane med vadderad nosdel) men vill inte välja fel när det är dags för unghästen att ridas in.
 
Det är svårt att diskutera med någon som bestämt sig för att bettlöst är det enda rätta. Jag har ridit i grimma, på hack, på sidepull (för oprecist för mig, men jag gör väl fel 😋), bara i nosgrimma (utan bett) och med nosgrimmor av alla de slag. Om man inte bestämt sig från början vad hästen ska trivas med så brukar man hitta nåt som funkar fint.
Vad jag inte gör är betsla upp. Jag rider helst på äldre tvådelade tyngre bett eller raka gummibett. Tredelade ibland, smalare ibland om hästen har lite trångt.
Där diskuterar jag den vetenskapliga metoden som sådan, och tyvärr så är den inte speciellt bra i den artikeln. Jag har aldrig sagt att bettlöst är det enda rätta, så var vänlig och stoppa inte ord i min mun, det är ett väldigt fult beteende.
Men trodde att slutsatsen bara var att om människan drar mycket i tyglarna så blir det mycket tryck i (den del av) huvudlaget man drar i? Det låter väl rimligt?

Om sedan hästen är utbildad på bett och man inte drar eller utbildad på bettlöst och man inte drar så blir det mindre tryck på delen av huvudet eller annan kroppsdel som tyglarna sitter i än om man drar.

(Sedan punkt 1., det är väl inte självklart? Det kan ju vara precis tvärtom, att om hästen är ovan vid verktyget kanske det behövs mindre tryck? Eller så är det helt olika beroende på häst.)

Det som jag reagerade på är väl snarare orättvisan i att man jämför nosgrimmetryck på träns där nosgrimman bara ska sitta där med nosgrimmetryck på nosgrimmor som används bettlöst. När en jämförelse mellan tryck i mun och tryck på bettlös nosgrimma hade känts som en intressant väg att gå också.
Ang punkt 1 - det förutsätter att hästen förstår vad man menar. Det är inte säkert att hästarna gör det. Det står att hästarna är vana vid "snaffle" i vanliga fall. Sina reaktioner på det, om de är välridna, är antagligen nästan reflexartade. Det är ju ganska så stor skillnad. Det beror ju också på vilket sidepull de har - men eftersom det sitter åt så pass så antar jag att det är någon av de där med mjukt läder.
Ja, jag kände också att det blev konstigt att jämföra nosgrimma med nosgrimma när man inte håller i nosgrimman i ena fallet. Men hela studien är liksom ologisk och konstig så det finns så mycket felaktigheter att ta upp.
Det är säkert en teknikfråga, precis som du säger. Men för mig är det i alla fall anledningen till att jag inte rider bettlöst på min häst - det känns stumt, klumpigt och "finliret" med handen försvinner. Om jag verkligen kände att jag behövde rida bettlöst av någon anledning, så hade jag nog lagt ner tiden på att skola hästen ordentligt på någon variant av bettlöst, men just nu verkar han trivas så bra på den kombo vi använder (novabett + remontnosgrimma) att jag inte riktigt har motivationen till det.

Jag har provat det mesta från ponnyhack till grimma (dock ej crossunder) och det är klart att det är viss skillnad på de olika alternativen. Bäst funkar ponnyhacket - då kan jag rida på lös tygel som på stångbett och svänga med tygeln mot hästens hals. Hästen gillar det också, så vi brukar ha det när vi ska ut på kravlösa "mysturer".
Ja trivs ens häst på det man har och man redan är på finlir stadiet där så förstår jag att man inte orkar hålla på och lära sig och hästen att finlira med ytterligare ett verktyg. Jag hade dock (o)turen att ha en häst som inte trivdes på bett, och blev därigenom tvungen att lära mig. Och nu, om jag inte ska tävla, så ser jag ingen anledning att ha bett. Jag är liksom redan lika skicklig med mitt sidepull som jag är med bett, om inte mer nu.
Nej crossunder har jag lite svårt att se poängen med också, hur man än gör, om man rider med kontakt så får hästen liksom obehagligt tryck runt huvudet? Men det kanske finns de som gillar det också, vem vet. Jag har dock själv aldrig provat den varianten.
När jag skrev att det finns många olika sidepull så menar jag det, inte bara allmänt bettlöst, utan massor olika sorter av sidepull. Det finns massor olika varianter som inverkar på olika sätt. Det är nästan en lika stor djungel som för bett.
Kan du tipsa om en bra sidepull att börja med? Jag har en gammal sidepull från running bear som jag tycker är trevligt (biothane med vadderad nosdel) men vill inte välja fel när det är dags för unghästen att ridas in.
Oj så svårt. Jag äger också ett sånt sidepull, som jag avskyr. Det är för oprecist, för mjukt och otydligt för min smak. Och det är just det som är grejen. MIN SMAK. Vad jag tycker är bra är ju inte alls säkert att du gillar.

Men det jag har som favorit här hemma är snurrat, tunnt läder över nosdelen. Det går att ändra böjningen på lite, men är överlag ordentligt hårt. Det är med andra ord väldigt skarpt. Jag har över nosdelen satt på nosludd för annars blir det helt enkelt för mycket. Men ett sådant skarpt verktyg kräver sin ryttare, har du ostadig hand så är det bättre med de lite mjukare varianterna. Jag gillar också att ha lite tyngd i tyglarna, sladdriga tyglar upplever jag som otydligt och svårjobbat. Jag vill ha stadiga tyglar med tyngd i. Jag vill även ha tyngd i själva sidepullet. Jag vill inte behöva spänna åt för att det ska ligga still, det ska ligga still ändå. Jag får med lätthet in hela handen mellan remmarna och nosen, jag har aldrig justerat det, det bara är på det längsta och sen är det inte mer med det. Men igen, smaksak.


Så att säga att något är bättre än andra blir svårt, bättre för vad? Jag har kört med mitt skarpa på både helt gröna hästar och hästar jag har tränat piruetter med.
 
Där diskuterar jag den vetenskapliga metoden som sådan, och tyvärr så är den inte speciellt bra i den artikeln. Jag har aldrig sagt att bettlöst är det enda rätta, så var vänlig och stoppa inte ord i min mun, det är ett väldigt fult beteende.

Ang punkt 1 - det förutsätter att hästen förstår vad man menar. Det är inte säkert att hästarna gör det. Det står att hästarna är vana vid "snaffle" i vanliga fall. Sina reaktioner på det, om de är välridna, är antagligen nästan reflexartade. Det är ju ganska så stor skillnad. Det beror ju också på vilket sidepull de har - men eftersom det sitter åt så pass så antar jag att det är någon av de där med mjukt läder.
Ja, jag kände också att det blev konstigt att jämföra nosgrimma med nosgrimma när man inte håller i nosgrimman i ena fallet. Men hela studien är liksom ologisk och konstig så det finns så mycket felaktigheter att ta upp.

Ja trivs ens häst på det man har och man redan är på finlir stadiet där så förstår jag att man inte orkar hålla på och lära sig och hästen att finlira med ytterligare ett verktyg. Jag hade dock (o)turen att ha en häst som inte trivdes på bett, och blev därigenom tvungen att lära mig. Och nu, om jag inte ska tävla, så ser jag ingen anledning att ha bett. Jag är liksom redan lika skicklig med mitt sidepull som jag är med bett, om inte mer nu.
Nej crossunder har jag lite svårt att se poängen med också, hur man än gör, om man rider med kontakt så får hästen liksom obehagligt tryck runt huvudet? Men det kanske finns de som gillar det också, vem vet. Jag har dock själv aldrig provat den varianten.
När jag skrev att det finns många olika sidepull så menar jag det, inte bara allmänt bettlöst, utan massor olika sorter av sidepull. Det finns massor olika varianter som inverkar på olika sätt. Det är nästan en lika stor djungel som för bett.

Oj så svårt. Jag äger också ett sånt sidepull, som jag avskyr. Det är för oprecist, för mjukt och otydligt för min smak. Och det är just det som är grejen. MIN SMAK. Vad jag tycker är bra är ju inte alls säkert att du gillar.

Men det jag har som favorit här hemma är snurrat, tunnt läder över nosdelen. Det går att ändra böjningen på lite, men är överlag ordentligt hårt. Det är med andra ord väldigt skarpt. Jag har över nosdelen satt på nosludd för annars blir det helt enkelt för mycket. Men ett sådant skarpt verktyg kräver sin ryttare, har du ostadig hand så är det bättre med de lite mjukare varianterna. Jag gillar också att ha lite tyngd i tyglarna, sladdriga tyglar upplever jag som otydligt och svårjobbat. Jag vill ha stadiga tyglar med tyngd i. Jag vill även ha tyngd i själva sidepullet. Jag vill inte behöva spänna åt för att det ska ligga still, det ska ligga still ändå. Jag får med lätthet in hela handen mellan remmarna och nosen, jag har aldrig justerat det, det bara är på det längsta och sen är det inte mer med det. Men igen, smaksak.


Så att säga att något är bättre än andra blir svårt, bättre för vad? Jag har kört med mitt skarpa på både helt gröna hästar och hästar jag har tränat piruetter med.

Ah, ett sånt sidepull har jag när jag kör ponnyn. Glömde det då det är nosludd över. Ska experimentera lite med de jag har och se ifall jag köper ett till.
 
Kan du tipsa om en bra sidepull att börja med? Jag har en gammal sidepull från running bear som jag tycker är trevligt (biothane med vadderad nosdel) men vill inte välja fel när det är dags för unghästen att ridas in.
Nu var det inte mig du frågade. Men jag säger alla dagar i veckan hellre en bra kapson. De är framtagna för dressyr/ridning med kontakt i tygeln.
Jag har en rätt ful men väldigt funktionell från Marjoman. Den har fast, brett nosjärn. Det kan vissa tycka låter hemskt med metallen så över nosryggen. Men den är så pass bred att trycket fördelas över stor yta och den ligger still även om man inte drar åt den så hårt. Jag brukar vika en bandagepadd dubbel och lägga mellan kapson och nosrygg.
Med den längd, vinkel på och placering av de ”pinnar” man fäster tygel i upplever jag man kommer närmst känsla av tränsbett.
Kapson kan man ju också iom att man har direktkontakt med nosryggen i sidled liksom lättare formge hästen och böja/ställa.
Bra att longera med också om man vill lära sig formge i longering utan inspännkngar etc.
 

Liknande trådar

Dressyr Enligt en undersökning som gjorts i Danmark har hästar som tävlas utan nosgrimma mer skador i och runt mungiporna som hästar som tävlas...
2 3 4
Svar
72
· Visningar
5 642
Senast: Eukaryot
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp