Frida_s
Trådstartare
Nu är vi där igen.. nosar på ämnet som alla vet allt om redan, som om diskussionen inte var avklarad för länge sedan.
Men!
Var nyligen på kurs hos en av landets mer kända AR-tränare när frågan kom upp. Hästen som var ganska långt kommen i sin utbildning (med mina mått mätt..) gick stor del av ridpasset med nosen långt innanför lod och mitten av halsen som högsta punkt. Enligt tränaren berodde detta på att han ej var stark nog att jobba med nosen framme och nacken uppe hela tiden men att detta skulle komma med tiden. -Att nacken som högsta punkt och nosen i eller framför lod var idealformen men att detta var när den starka hästen samlade sig. Där tog diskussionen slut.
Ser framför mig tävlingsryttarnas halvblod som går bakom lod fram till den dagen de startar GP för att då stundvis komma upp till den form TR beskriver, kanske går världarna inte isär så mycket ändå tänker jag...
Men så satt jag och bläddrade i lite gamla klassiker härom kvällen, kollade bilder från bl.a. Podhajskys, Musselers m.fl. böcker. Inte en unghäst där som gick bakom lod eller med halsen krökt. Exempel visades först på den unga hästen och sen på samma häst årtal senare i samma moment. Vad som skillde sig var muskelmassa, samling och noggranhet av rörelsen, inte den direkta formen. Unghästen något lägre i formen men bara marginellt, fortfarande med nosen väl framme och nacken som högsta punkt. Vackert.
Åsikter, reflektioner??
Frida
Men!
Var nyligen på kurs hos en av landets mer kända AR-tränare när frågan kom upp. Hästen som var ganska långt kommen i sin utbildning (med mina mått mätt..) gick stor del av ridpasset med nosen långt innanför lod och mitten av halsen som högsta punkt. Enligt tränaren berodde detta på att han ej var stark nog att jobba med nosen framme och nacken uppe hela tiden men att detta skulle komma med tiden. -Att nacken som högsta punkt och nosen i eller framför lod var idealformen men att detta var när den starka hästen samlade sig. Där tog diskussionen slut.
Ser framför mig tävlingsryttarnas halvblod som går bakom lod fram till den dagen de startar GP för att då stundvis komma upp till den form TR beskriver, kanske går världarna inte isär så mycket ändå tänker jag...
Men så satt jag och bläddrade i lite gamla klassiker härom kvällen, kollade bilder från bl.a. Podhajskys, Musselers m.fl. böcker. Inte en unghäst där som gick bakom lod eller med halsen krökt. Exempel visades först på den unga hästen och sen på samma häst årtal senare i samma moment. Vad som skillde sig var muskelmassa, samling och noggranhet av rörelsen, inte den direkta formen. Unghästen något lägre i formen men bara marginellt, fortfarande med nosen väl framme och nacken som högsta punkt. Vackert.
Åsikter, reflektioner??
Frida