Normalt beteende hos hund?

[nowayout]

Hej! En släkting har en hund av sällskapstyp, han är snart 1 år. Han har uppvisat beteenden sedan ganska ung ålder, som inte direkt är önskvärda och inga egenskaper som är vanliga för rastypen enl SKK:s beskrivning.

Han vaktar kläder och människor, framför allt släktingen. Hunden följer efter henne i huset och blir orolig om hon går ut eller försvinner in på toaletten. Han lägger sig i hallen och vaktar hennes skor och kläder. Skulle någon komma i närheten morrar han. Om någon ändå skulle försöka närma sig så biter han. Släktingen har börjat med att locka honom undan och belönar med godis när han kommer. Det går bra, men problemet är när hon inte är hemma och t.ex någon av barnens kompisar ska ta sina kläder. Det är inte säkert att någon annan kan locka bort honom.

Han har också visat tendenser att vakta släktingen, även mot de egna familjemedlemmarna. Om något av barnen kommit nära sin mamma, har han morrat på dem och i vissa fall även bitit dem. Just det här med benägenheten att bita känns som det största problemet, särskilt när det finns barn i huset och kompisar som kommer och går.
Jag kan tillägga att mamman till hunden inte var särskilt trevlig när släktingen med familj var för att hälsa på valpen första gången. Kennelägaren fick ha tiken instängd bakom kompostgaller. Den morrade och skällde på dem. Släktingens son skulle hälsa på tiken, men då försökte hon bita honom. Kennelägaren förklarade det med att tiken ville skydda sina valpar, samt att hon inte tyckte om män. Detsamma gäller förresten hennes avkomma som släktingen nu äger. Dock fanns även tikens mamma och syster hos kennelägaren, dessa hade också valpar i samma ålder. Ingen av de hundarna uppvisade samma vakt eller beskydd, snarare var de väldigt tillmötesgående och milda i temperamentet.

Nu till min fråga: är ovanstående beteende något som är vanligt hos unga hundar och som sedan växer bort med ökad mognad, eller är det något som bör tas på allvar? Släktingen planerar att ta kontakt med tränare.

 

[Raderad medlem 120709]

Nej, det där låter verkligen inte normalt för en unghund som är frisk i kropp och knopp. Det låter som starkt överdrivet resursförsvar (matte är resursen i detta fall), och det är något som kan bottna i osäkerhet. Eftersom hunden är ung så skulle det kunna vara att den är i en "spökålder", men jag tror inte att det är normalt att vakta så starkt även mot familjemedlemmar som den känt sedan den var liten.

Om hundens mamma har liknande beteende så är det med stor sannolikhet något ärftligt, just mentalitet har stark nedärvning och därför är det så viktigt att undvika avel på hundar som är knepiga. Uppfödarens förklaringar låter mer som dåliga svepskäl för att få sälja. Alla mina varningsklockor ringer bara av att läsa det där, faktiskt.

Jag tror att det är klokt att kontakta en tränare, och problemet bör absolut tas på allvar. Det är alltid bättre att ta det säkra före det osäkra när det gäller vakt och resursförsvar, speciellt om det rotas i osäkerhet, för ingen vill ha en hund som ångestbiter så fort det blir lite jobbigt.

 

[Tuggben]

Nej det här är inte normalt beteende, framförallt inte hos en sällskapsras (eller hos de flesta andra raser heller). Bra att ägaren ska ta kontakt med en tränare. Tyvärr som Invicta skriver ovan, så nedärvs mentalitet.

 

[nowayout]

Ja, det verkar vara en mycket osäker hund, han stormskäller om någon ringer på dörren och blir alldeles upp i varv vid hundmöten. Han verkar vara väldigt stressad rent generellt. Det bor 4 barn i olika åldrar i samma hushåll som hunden och det kan vara mycket liv och stoj där, mycket folk som kommer och går. Jag antar att det har bidragit till hundens beteende. Om det nu är så att han har ärvt en icke helt önskvärd mentalitet, hur kan det tänkas påverka hunden i framtiden? Kan han bli säkrare och tryggare i sig själv med åren? Hur mycket kan träningen påverka?

 

[Malibu_Stacy]

Tycker inte att det känns schysst mot hunden att låta den bo kvar i familjen när den ständigt måste vara på sin vakt. Tänk vilken enorm stress det skapar hos hunden.
Farligt dessutom, när barn riskerar att bli bitna.
Kanske kan en del saker bli bättre med träning men det kommer nog alltid ha ett tydligt resursförsvar.

 

[Lingon]

Tycker inte att det känns schysst mot hunden att låta den bo kvar i familjen när den ständigt måste vara på sin vakt. Tänk vilken enorm stress det skapar hos hunden.
Farligt dessutom, när barn riskerar att bli bitna.
Kanske kan en del saker bli bättre med träning men det kommer nog alltid ha ett tydligt resursförsvar.

Jag håller med. En hund som beter sig så mår nog inte så bra i en stor familj med många barn (och barnens kompisar osv). Och jag som har barn hade aldrig behållit en hund som beter sig så. Alla hundar trivs inte med barn och mycket folk. En del vill ha lugn och ro och bara några få människor att lära känna.

 

[Fruentimber]

Jag sällar mig till de som påstår att hunden förmodligen inte mår helt bra. Små hundar av sällskapsras kan ha lätt till stress och osäkerhet. Mao helt olämpligt hos en barnfamilj.

 

[kakan89]

Det bör absolut tas på allvar. Jag hade inte haft kvar den hunden i familjen om ens i livet när sådana beteenden uppvisas.

 

[Kilauea]

Hunden mår förmodligen inte bra när den har sån stress hela tiden. Kan uppfödaren vara intresserad av att ta tillbaka den? Annan omplacering (ärligt och till kunnig intresserad person)?
Känns som det bara är en tidsfråga innan nåt händer, tex att den biter ett barn.

 

[nowayout]

Jag har lite försiktigt påtalat för släktingen att hunden kanske inte trivs så bra hos dem, men de är så fästa vid den, så jag tror inte att de tänker tanken att omplacera. Däremot kanske jag kan lägga fram förslaget att låta hunden vara hos en annan släkting i närheten, där det är betydligt lugnare. Bara för att testa en tid och se om stressen hos hunden minskar då. Jag tror att det är en snäll hund i grunden, men jag litar inte alls på den, framför allt inte runt mina egna ganska små barn. Den är väldigt intresserad och "på" min lille son, antagligen för att han är lite rädd. Hunden springer efter och skäller hela tiden, ibland mer intensivt och senare mer lekfullt. Hunden vill gärna hoppa och slicka i ansiktet också, men det styr jag undan, dels med tanke på att sonen inte vill och framför allt för att jag är rädd att hunden biter om något skulle hända, t.ex om sonen råkar göra något hunden inte gillar. Den äldre dottern är inte alls lika intressant.

Hunden har redan bitit sina familjemedlemmar, mest matten, men även de äldre tonårsbarnen när de inte har backat undan när han vaktat saker.