Norge förbjuder avel på bulldog och cavalier

[inverterad]

Fast det säger jag inte heller. Jag säger att hälsa är viktigast, och sedan att jag tror att det finns en hel del som vill ha korthåriga/enkla hundar.
Jag tycker såklart att det är tråkigt om folk väljer mops/fralla/boston bara för att de är korthåriga trots deras hälsa.
Jag säger bara att jag tror att det finns en marknad som önskar en sådan hund, jag tror inte att det vore orimligt att en korthårig frisk medelstor sällskapshund skulle kunna bli populär. Tex chihuahuan, som är dock rätt liten. Storleken kan bli något som man får kompromissa med där.

Jag tror ju inte folk väljer mops och fralla pga pälsen utan pga trubbnosen (och charmen, det är ju väldigt rara hundar). Men det spelar ju egentligen ingen roll - det är inte så bara att ta fram en ny ras.

 

[snorp]

Alltså, 30 min varannan månad, förstår inte grejen. Har du inte en kompis som kan göra det?

Du behöver inte förstå grejen. Jag vill helt enkelt inte, det är inte mer med det.

 

[Acto]

Fortfarande, de måste ha de linjerna. Hon är inte avlad för det.
Jag tror att min tik är frisk och inte bär på dessa sjukdomar. Jag använder medvetet tror, eftersom jag vet att jag inte kan veta och agerar utifrån det. Men hjärtproblemen är rätt bra dokumenterade och jag har inte kunnat hitta något i hennes linjer. Men det blir svårt vid förfäders släktingar nedåt eftersom det finns annat där.
Men det du säger är orsakerna till att jag inte försöker rädda cavalieraveln ensam.

Hur menar du att hjärtproblemen är rätt bra dokumenterade? Hur ofta genomgår din cavalier en hjärtkontroll?

Jag är uppvuxen med cavalier, första född 96 och andra 99. Den första hade blåsljud från det att han var valp och vi fick tyvärr ta bort honom precis efter hans 9 års dag pga hjärtproblem. Vår andra använde vår uppfödare i avel och då gjordes hjärtkontroll hos veterinär en gång om året. Han utvecklade ett litet blåsljud när han var ca 11 år och gick sen nort vid 12 års ålder pga av att njurarna slutade fungera. Men saken är den att hjärtat måste, åtminstone vid avel, kollad varje år minst.

Så hur ofta kollar du hjärtat på din hund?

Sen vad gäller huvudet och SM. Jag har svårt att tro att om du ringer ett djursjukhus och ber att få boka en MR för att kontrollera huvudet/skallen på din hund att djursjukhuset skulle vägra.

 

[Asko]

Jag tror ju inte folk väljer mops och fralla pga pälsen utan pga trubbnosen (och charmen, det är ju väldigt rara hundar). Men det spelar ju egentligen ingen roll - det är inte så bara att ta fram en ny ras.

Nej, det förstår jag ju också. Därav mitt tidigare inlägg #168.

 

[Sesca]

Tibetansk spaniel är väl annars en hyffsat god efterträdare till Cavalieren?
Spanieltyp, lättskött päls och sällskapsras.

det är ingen spaniel

Hur menar du att hjärtproblemen är rätt bra dokumenterade? Hur ofta genomgår din cavalier en hjärtkontroll?

Jag är uppvuxen med cavalier, första född 96 och andra 99. Den första hade blåsljud från det att han var valp och vi fick tyvärr ta bort honom precis efter hans 9 års dag pga hjärtproblem. Vår andra använde vår uppfödare i avel och då gjordes hjärtkontroll hos veterinär en gång om året. Han utvecklade ett litet blåsljud när han var ca 11 år och gick sen nort vid 12 års ålder pga av att njurarna slutade fungera. Men saken är den att hjärtat måste, åtminstone vid avel, kollad varje år minst.

Så hur ofta kollar du hjärtat på din hund?

Sen vad gäller huvudet och SM. Jag har svårt att tro att om du ringer ett djursjukhus och ber att få boka en MR för att kontrollera huvudet/skallen på din hund att djursjukhuset skulle vägra.

Enligt rekommendationer varje år före avel, självklart. Sedan vid minsta misstanke.

Att dina dog vid 10 säger rätt lite, men 90 talet är nya linjer. Därför har det påverkat de flesta. Jag är nog lite äldre.

De frågar om hon har symtom. Det är en farlig, cancerframkallande undersökning.

 

[hundtant]

Svarar till alla: Jag tror bara att det finns personer som inte vill ha hundar att klippa eller vill ha korthåriga hundar. Mopsen, frallan och bostonterriern är ju rätt populära hundraser med kort enkel päls (med usel hälsa), så jag tror att efterfrågan efter en frisk korthårig ras finns där helt enkelt.

Jag tror också att det finns personer som vill ha korthåriga hundar och vill slippa pälsvård. Jag hör själv dit. Men då tycker jag att man får tänka ett steg längre, t ex chihuahua och kromfohrländer har nackdelar som trumfar pälsvården. (Släthårig kromfohrländer går väl dessutom knappast att få tag på i Sverige). Om det fanns två raser där allt annat är lika skulle jag välja den korthåriga. Men det är ju bara i teorin det valet finns.

 

[hundtant]

Jag håller med dig. Jag vill ha enkla roliga hundar men pälsvård är helt ointressant alltså går flera raser bort enbart på det kriteriet. Jag skulle säkert kunna trivas med pudel med pga pälsen blir det ingen. Jag är inte intresserad av att klippa själv eller lämna bort för klippning. Jag lägger hellre tiden på annat tillsammans med min hund.

Så kan man nog tänka om man är van hundägare sedan tidigare, då vet man att man kan hantera ett större spektrum. Men väldigt många som väljer i rasgrupp 9 är nog förstagångshundägare, vanliga svenssons som Asko uttryckte det. Som jag. Och då tycker jag att man är fel ute om man väljer en ras som riskerar att ha svårare beteenden - för att man slipper pälsvården.

 

[Asko]

Jag tror också att det finns personer som vill ha korthåriga hundar och vill slippa pälsvård. Jag hör själv dit. Men då tycker jag att man får tänka ett steg längre, t ex chihuahua och kromfohrländer har nackdelar som trumfar pälsvården. (Släthårig kromfohrländer går väl dessutom knappast att få tag på i Sverige) Om det fanns två raser där allt annat är lika skulle jag välja den korthåriga. Men det är ju bara i teorin det valet finns.

Familjen har en kromis så jag känner till rasen ganska bra Och så finns det faktiskt en släthårig kromis här på buke som ägs av @Human

Puck (vår) är strävhårig och tyvärr är pälsen inte så skötselfri som mamma hade önskat när hon köpte henne. Men det kan ha med kastreringen att göra dock.

 

[Asko]

Så kan man nog tänka om man är van hundägare sedan tidigare, då vet man att man kan hantera ett större spektrum. Men väldigt många som väljer i rasgrupp 9 är nog förstagångshundägare, vanliga svenssons som Asko uttryckte det. Som jag. Och då tycker jag att man är fel ute om man väljer en ras som riskerar att ha svårare beteenden - för att man slipper pälsvården.

Just därför säger jag att det finns en marknad som efterfrågar en sådan ras.

Tillägg: Plus att den då skulle kunna vara intressant för både förstagångsägare och erfarna såna som vill ha en enklare korthårig hund.

 

[Fibusen]

Jag är väldigt tudelad… Jag har, som många vet, en engelsk bulldog idag. Jag är uppväxt med hund och har haft flera genom åren, och jag kan helt ärligt säga att nuvarande är den bästa hund jag haft. Hon är alldeles perfekt för mig, hänger oftast med glädje på det mesta, men hon ställer noll krav. Genomsnäll, lugn, trygg och perfekt kompis åt sonen. Litar på henne 110% ihop med ungarna. Enkel att ha med och aldrig några bekymmer liksom. Lite väderbunden bara, men hon är inte omöjlig.

Hon kom hit av en slump när hon hade fyllt 4, jag räknade inte med att vi skulle få så många år ihop, men jag visste att hon hade ett helvete där och då så jag hämtade henne i princip på direkten. Var beredd på många veterinärbesök, allergier, hältor, en hund som bara ville ligga i soffan, som absolut inte skulle kunna hänga med ut i skogen där jag älskar att vara osv. Det här stämde inte alls!

Hon skadade ögat en gång, och ligamentet, men det är det enda vi har gjort hos veterinären. Plus dragit ut nån tand. Hon får alltid beröm av veterinären för att hon är så otroligt fin i kroppen, hjärtat låter hur bra som helst, och alla prover ligger så bra dom bara kan. När hon sövdes för tandutdragningen så låg hon stabilt och bra hela tiden, inget problem vid uppvak.

Det upptäcktes liiite artros vid ena armbågsleden när hon röntgades i samband med ligamentskadan, men det var inte mycket alls, en liten skuggning. Annars så var hon hur fin som helst enligt veterinären som än en gång gav henne beröm.

Jag har gått långpromenader, joggat, varit ute från morgon till eftermiddag ute i skogen med henne, hon har varit en stallhund, jag började cykla med henne, när jag hälsar på pappa springer hon runt löst i skogen/vattnet hela dagarna där, kör sina damprace och zick-zackar i 120 mellan granarna. Vi går i timmar och letar svamp, plockar bär. Hon är med och fiskar. Hon är ute på gården och går in och ut precis som hon vill hela dagarna mellan vår och höst.

Att gå kurser och träna däremot är inget för henne… Eller vara ute i timmar på vintern. Eller gå långpromenader i spöregn. Men det är inget för mig heller!

Hon är nu 10 år, vi har fått fler år än vad jag bara kunde drömma om. Mina tankar om rasen har ändrats helt! Jag trodde jag skulle få en slö soffpotatis som aldrig ville med på något och jag skulle få släpa med mig. Som inte kunde sova med munnen stängd och som snarkade konstant. Hon sover med munnen stängd och snarkar enbart IBLAND en kort stund när hon går in i riktig djupsömn. Hennes personlighet är så stor och jag älskar varenda millimeter på den där hunden! Hennes glädje, hennes idéer (trots att hon kan vara envis som en åsna) och hon är så tydlig i sitt kroppsspråk vad hon tycker och tänker.

Nu har vi börjat prata om nästa hund här hemma. Sonen vill ha en liten större hund som är lite mer för att leka, och är helt inne på labrador. Mollan leker gärna, men helst med sig själv! Hon springer gärna runt med sin boll, och man får kasta, men det där med att ”spela boll” eller sånt vill hon inte. Hon ligger helst och tuggar sönder sina leksaker bara. Jag kan också tänka mig en labbe och det lutar mot det, men min tanke har alltid varit att efter labben, när sonen är vuxen, så kommer jag köpa en engelsk bulldog igen. Nu kanske det inte kommer gå, vilket känns otroligt tråkigt. Samtidigt så är jag glad att hundarna slipper lida. Nu tror jag inte att min lidit något, men jag ser ju hur många bulldoggar knappt kan röra sig, går dom 100 meter så flåsar dom med tungan utanför munnen, dom är så stora (feta…) så benen knappt bär. Orkar inte göra någonting annat än att ligga i soffan och kan inte ens tvätta sig och sköta sin hygien. Det är inte okej!

Så ja, väldigt tudelad. Kanske har jag bara haft en himla tur med min son har hängt med oss i allt och inget med glädje och utan några förhinder, kanske inte.

 

[Asko]

Jag är väldigt tudelad… Jag har, som många vet, en engelsk bulldog idag. Jag är uppväxt med hund och har haft flera genom åren, och jag kan helt ärligt säga att nuvarande är den bästa hund jag haft. Hon är alldeles perfekt för mig, hänger oftast med glädje på det mesta, men hon ställer noll krav. Genomsnäll, lugn, trygg och perfekt kompis åt sonen. Litar på henne 110% ihop med ungarna. Enkel att ha med och aldrig några bekymmer liksom. Lite väderbunden bara, men hon är inte omöjlig.

Hon kom hit av en slump när hon hade fyllt 4, jag räknade inte med att vi skulle få så många år ihop, men jag visste att hon hade ett helvete där och då så jag hämtade henne i princip på direkten. Var beredd på många veterinärbesök, allergier, hältor, en hund som bara ville ligga i soffan, som absolut inte skulle kunna hänga med ut i skogen där jag älskar att vara osv. Det här stämde inte alls!

Hon skadade ögat en gång, och ligamentet, men det är det enda vi har gjort hos veterinären. Plus dragit ut nån tand. Hon får alltid beröm av veterinären för att hon är så otroligt fin i kroppen, hjärtat låter hur bra som helst, och alla prover ligger så bra dom bara kan. När hon sövdes för tandutdragningen så låg hon stabilt och bra hela tiden, inget problem vid uppvak.

Det upptäcktes liiite artros vid ena armbågsleden när hon röntgades i samband med ligamentskadan, men det var inte mycket alls, en liten skuggning. Annars så var hon hur fin som helst enligt veterinären som än en gång gav henne beröm.

Jag har gått långpromenader, joggat, varit ute från morgon till eftermiddag ute i skogen med henne, hon har varit en stallhund, jag började cykla med henne, när jag hälsar på pappa springer hon runt löst i skogen/vattnet hela dagarna där, kör sina damprace och zick-zackar i 120 mellan granarna. Vi går i timmar och letar svamp, plockar bär. Hon är med och fiskar. Hon är ute på gården och går in och ut precis som hon vill hela dagarna mellan vår och höst.

Att gå kurser och träna däremot är inget för henne… Eller vara ute i timmar på vintern. Eller gå långpromenader i spöregn. Men det är inget för mig heller!

Hon är nu 10 år, vi har fått fler år än vad jag bara kunde drömma om. Mina tankar om rasen har ändrats helt! Jag trodde jag skulle få en slö soffpotatis som aldrig ville med på något och jag skulle få släpa med mig. Som inte kunde sova med munnen stängd och som snarkade konstant. Hon sover med munnen stängd och snarkar enbart IBLAND en kort stund när hon går in i riktig djupsömn. Hennes personlighet är så stor och jag älskar varenda millimeter på den där hunden! Hennes glädje, hennes idéer (trots att hon kan vara envis som en åsna) och hon är så tydlig i sitt kroppsspråk vad hon tycker och tänker.

Nu har vi börjat prata om nästa hund här hemma. Sonen vill ha en liten större hund som är lite mer för att leka, och är helt inne på labrador. Mollan leker gärna, men helst med sig själv! Hon springer gärna runt med sin boll, och man får kasta, men det där med att ”spela boll” eller sånt vill hon inte. Hon ligger helst och tuggar sönder sina leksaker bara. Jag kan också tänka mig en labbe och det lutar mot det, men min tanke har alltid varit att efter labben, när sonen är vuxen, så kommer jag köpa en engelsk bulldog igen. Nu kanske det inte kommer gå, vilket känns otroligt tråkigt. Samtidigt så är jag glad att hundarna slipper lida. Nu tror jag inte att min lidit något, men jag ser ju hur många bulldoggar knappt kan röra sig, går dom 100 meter så flåsar dom med tungan utanför munnen, dom är så stora (feta…) så benen knappt bär. Orkar inte göra någonting annat än att ligga i soffan och kan inte ens tvätta sig och sköta sin hygien. Det är inte okej!

Så ja, väldigt tudelad. Kanske har jag bara haft en himla tur med min son har hängt med oss i allt och inget med glädje och utan några förhinder, kanske inte.

Visa bifogad fil 85158

Där är en till (korthårig!) ras som jag tänkt skulle kunna passa bra till medelsvensson baserat på beskrivningen av deras personlighet. Men den hemska hälsan gör att jag skulle aldrig rekommendera en vilket är synd då de verkar vara charmiga. Det är ganska tydligt att de som är "slöa och lata" är troligen det pga de inte orkar något mera, pga brist på luft och/eller smärta.

 

[Sesca]

Du menar alltså att cavalieren är en helt uppdelad ras där linjer inte blandas? Det är första gången jag hört den rasen beskrivas så. Sjukdomen verkar inte vara särskilt ny så det logiska är väl att den finns även i de "äldre" linjerna när den nu är så oerhört spridd i rasen.

Sen tycker jag det är intressant att du menar att huvudformen hos vissa linjer skulle påverka förekomsten av både SM och hjärtfel - märkligt då att Cavaliersällskapet inte nämner ett ord om sambandet mellan olika typer av cavalierer och sjukdom i sitt RAS:

Jag har ju förklarat detta, det finns de som inte gått med strömmen oh därför inte har detta (troligen). Skulle Cavaliersällskapet rekommendera vissa uppfödare över andra, det tror jag inte att de får för sina stadgar.

Jag har inte heller sagt att en kan se på en enskild individ, du vill inte fatta vad jag säger.

 

[Fruentimber]

Vi driver väl båda påståenden?

Det gäller inte på internet, orkar en inte leta, orkar en inte läsa.
Har lagt alldeles för många timmar på att sammanställa forskning till ingen nytta, det är bara en taktik folk kommer med för att få bort någon från tråden.

Jag kan ju prova med att påstå något 100% klarlagt (typ att första generation blandras är friskare) men folk kommer ändå kalla mig idiot även om jag bifogar alla studier som någonsin gjorts.

Har du provat att diskutera feminism eller miljöfrågan på nätet?

Haha, givetvis gäller det även på nätet. Internet är inte på något vis exkluderat från samhället. Termen "källkritik" med dess definition gäller även här, liksom. Du behöver inte "sammanställa forskning", allt du behöver göra är att länka dina källor. Orkar en inte bevisa sina källor till sina påståenden, så behöver man inte vara med i sandlådan heller.

Ja, jag diskuterar ofta på nätet, både här och på till exempel Facebook.

 

[Exile]

Min fetning: Går det? Nu förstår jag att det blir lätt obetänksamma kombinationer av buskavlare idag. Men samtidigt tänker jag att man dömer ändå ganska lätt ut försök, tex genom att säga att det redan finns så många olika raser. Jag förstår att man kommer lätt till den slutsatsen då majoriteten inte är så betänksam, men samtidigt gör det att det blir svår miljö för folk som kanske vill ta fram en bättre ras?

Jag tittade på sällskapsgruppen häromdagen och tänkte på hur många som skulle behöva strykas om man skulle ta bort alla ohälsosamma raser. Så jag tänkte om man vill ha en hälsosam men korthårig (eller åtminstone enkel) trevlig sällskapshund, vilket jag kan tänka mig att en vanlig svensson skulle vilja ha, så ser ju listan ut såhär:
Bichon frisé
Bichon havanais
Bolognese (inte korthårig)
Bostonterrier
Cavalier king charles spaniel
Chihuahua, korthårig
Chinese crested dog
Coton de tuléar
Fransk bulldogg
Griffon belge
Griffon bruxellois
Japanese chin
King charles spaniel
Kromfohrländer (inte korthårig)
Lhasa apso
Löwchen
Malteser
Mops
Papillon (inte korthårig)
Pekingese
Petit brabancon
Phalène (inte korthårig)
Prazský krysarík
Pudel
Russkaja tsvetnaja bolonka
Russkiy toy
Shih tzu
Tibetansk spaniel
Tibetansk terrier

Det är lite sjukt hur få det är kvar.
Jag har tidigare skrivit att jag har haft ett gott öga för cavaliern, främst för deras mentalitet (mild och trevlig), och jag tycker inte att det finns någon passande ersättare.

Jag förstår nog inte för det känns som att du svarar på något helt annat än det jag skrev, såvidare du inte tycker det är rimligt att vi har kvar sjuka raser för att medelsvensson ska kunna ha fler valmöjligheter som inte kräver pälsvård, och det tror jag ju inte alls du menar.

Oavsett känner jag lite att man kan ju inte få exakt allt så som man vill. Även om alla raser är olika och har sina för- och nackdelar för olika människor så är ju också enskilda hundar också individer, oavsett vad rasstandard säger. Skaffar man en levande varelse får man nog vara beredd på att behöva kompromissa på vissa grejer beroende på vilken sorts hund man vill ha, men hälsan borde aldrig få vara en av de grejerna.

 

[Asko]

Jag förstår nog inte för det känns som att du svarar på något helt annat än det jag skrev, såvidare du inte tycker det är rimligt att vi har kvar sjuka raser för att medelsvensson ska kunna ha fler valmöjligheter som inte kräver pälsvård, och det tror jag ju inte alls du menar.

Oavsett känner jag lite att man kan ju inte få exakt allt så som man vill. Även om alla raser är olika och har sina för- och nackdelar för olika människor så är ju också enskilda hundar också individer, oavsett vad rasstandard säger. Skaffar man en levande varelse får man nog vara beredd på att behöva kompromissa på vissa grejer beroende på vilken sorts hund man vill ha, men hälsan borde aldrig få vara en av de grejerna.

Nej, jag funderade på det där du skrev om att skapa nya raser. Det är ju inte så enkelt och ska såklart inte vara, men samtidigt har jag fått intrycket att man inte är öppen för nya raser. Tex så har jag läst ett antal gånger åsikten om att det redan finns tillräckligt många nya raser.
Efter det har jag försökt peka ut att det finns en marknad/efterfrågan för tex korthåriga (friska!) medelstora sällskapshundar.

Jag funderar nu lite på vad som skulle krävas för att arbeta fram en ras idag. Det känns som att alla dessa doodles har gjort att rasfolk sparkar bakut så fort man nämner något om det. Fast man kanske ser en marknad och/eller behov för en viss typ av hund. Det är synd.

*hukar*

 

[Fetaost]

det är ingen spaniel


Enligt rekommendationer varje år före avel, självklart. Sedan vid minsta misstanke.

Att dina dog vid 10 säger rätt lite, men 90 talet är nya linjer. Därför har det påverkat de flesta. Jag är nog lite äldre.

De frågar om hon har symtom. Det är en farlig, cancerframkallande

Än sen? Rasen är en god ersättare.

 

[Asko]

Nej, jag funderade på det där du skrev om att skapa nya raser. Det är ju inte så enkelt och ska såklart inte vara, men samtidigt har jag fått intrycket att man inte är öppen för nya raser. Tex så har jag läst ett antal gånger åsikten om att det redan finns tillräckligt många nya raser.
Efter det har jag försökt peka ut att det finns en marknad/efterfrågan för tex korthåriga (friska!) medelstora sällskapshundar.

Jag funderar nu lite på vad som skulle krävas för att arbeta fram en ras idag. Det känns som att alla dessa doodles har gjort att rasfolk sparkar bakut så fort man nämner något om det. Fast man kanske ser en marknad och/eller behov för en viss typ av hund. Det är synd.

*hukar*

Förtydligande dock, jag umgås inte i tex skk kretsar utan bara i buke hund kretsar. Så jag uttalar bara mig om mina uppfattningar om attityden till nya raser av vad jag läst här.
Det är förstås mycket möjligt att det är mera positivt i andra kretsar, det får jag inte glömma. Kritik för att förbättra all möjlig avel är också viktigt.

 

[Fibusen]

Där är en till (korthårig!) ras som jag tänkt skulle kunna passa bra till medelsvensson baserat på beskrivningen av deras personlighet. Men den hemska hälsan gör att jag skulle aldrig rekommendera en vilket är synd då de verkar vara charmiga. Det är ganska tydligt att de som är "slöa och lata" är troligen det pga de inte orkar något mera, pga brist på luft och/eller smärta.

Dom är väldigt väldigt charmiga!

Antagligen är det så. Och oftast med enorm övervikt vilket orsakar både mer smärta och jobbigare att andas. Min vill jag hålla runt 20 kilo. 19 börjar hon se tunn ut, och 21 börjar hon bli för rund.

Här har vi tex ett riktigt skräckexemplar. Så vanställd och säkert så tung så tassarna blir helt vanställda av vikten och exem/sår på benen. Ska dom behöva se ut såhär så får dom gärna sätta avelsförbud, för det där är djurplågeri på riktigt.

 

[Asko]

Dom är väldigt väldigt charmiga!

Antagligen är det så. Och oftast med enorm övervikt vilket orsakar både mer smärta och jobbigare att andas. Min vill jag hålla runt 20 kilo. 19 börjar hon se tunn ut, och 21 börjar hon bli för rund.

Här har vi tex ett riktigt skräckexemplar. Så vanställd och säkert så tung så tassarna blir helt vanställda av vikten och exem/sår på benen. Ska dom behöva se ut såhär så får dom gärna sätta avelsförbud, för det där är djurplågeri på riktigt. Visa bifogad fil 85168

Usch ja lite som med frallan och mopsen, mycket charm i en kropp som inte håller för deras bus
Läste lite om försök till att förbättra rasen, olde english bulldog hette väl någon. Men det verkar inte ha gått bra, har inte hört något positivt.
Kanske visar på hur hopplöst det kan vara att försöka förbättra en så pass sjuk ras..

 

[BornAgain]

Dom är väldigt väldigt charmiga!

Antagligen är det så. Och oftast med enorm övervikt vilket orsakar både mer smärta och jobbigare att andas. Min vill jag hålla runt 20 kilo. 19 börjar hon se tunn ut, och 21 börjar hon bli för rund.

Här har vi tex ett riktigt skräckexemplar. Så vanställd och säkert så tung så tassarna blir helt vanställda av vikten och exem/sår på benen. Ska dom behöva se ut såhär så får dom gärna sätta avelsförbud, för det där är djurplågeri på riktigt. Visa bifogad fil 85168

Det är väl också ganska typiskt att det just är de där riktigt gamla sällskapsraserna eller raser som för länge sedan förlorat sitt "jobb" som råkar ut för detta. För dem finns det inget annat systematiskt urvalssystem än vänstervarvet Sätts hundarna tidigt i avel också så hinner ofta inte hälsoproblem manifestera sig innan det finns ett antal kullar.

Jag blir då ledsen ffa för kavaljeren och mopsen. Om inte hälsoproblemen funnits så är de så rätt hund för huvuddelen av hundägarna utanför SBK ( och nej, blandrasproducenter med hybris gör ingen nytta)