Sv: Nordsvensk travhäst bra lämpad för ridning?
Det går inte jämföra varmblodstravaren med kallblodstravare. Kallblodstravarna är ett nordiskt påfund, finns bara i Norge, Sverige och Finland. Visserligen har de nog i grund och botten ganska lik historia som andra "hästar sprungna från lantasmärrar, som använts i travlopp" (tex frieser, welsh cob, tinkrar). Samma typ av häst var väldigt populär/vanlig i hela Nordeuropa för några hundra år sedan, se bara på Streiff som står på Livrustkammaren...
Den svenska & norska räknas idag som "samma ras" - mestadels antar jag för att de svenska till störst del härstammar från norska. Från "början" hade den nordsvenska hästen gemensam stambok, men på 60-talet delade man upp dem i två - det som idag heter Svensk Kallblodig Travare, och Nordsvensk Brukshäst (med reservation för det sista, är inte riktigt säker på VAD de heter, bruksnordisarna). Uppdelningen i aveln mellan de olika typerna har funnits längre dock, och är till viss del lite beroende på var i landet man befann sej. På vissa ställen var det mer poppis med de tyngre, på andra hade man små, "nätta" djur på gårdarna (som man roade sej med att köra trav-lopp med på helgerna
). Häruppe i norr dominerade de mindre, lättare.
Visserligen ska det finnas viss inblandning av varmblodstravare i våra kallblodstravare, även på "senare" år, men det är inget som syns i stamtavlorna
(en speciell, Solo, var rätt omdiskuterad på sin tid och har ju satt spår i kbltravar-aveln).
Att varmblodstravarna kan vara svåra som ridhästar är nog till störst del för att de är så "extremt" avlade på att trava fort. Kallblodstravarna går väl åt samma håll i aveln kanske (med samma "bi-effekter" - med hästar som inte har riktigt rena gångarter -passartade, och som breddar något fasligt i bakkärran etc - saker som inte gynnar ridegenskaperna), men har inte hunnit så långt i den där extrema trav-farten tycker jag. I grund och botten är det allsidiga djur som avlats för smidighet, balans, bärighet (krävs när man jobbar i skogen tex), uthållighet och andra egenskaper som är bra hos en ridhäst.
Till viss del kanske trav-aveln till och med främjat rid-egenskaper, tex vad gäller rörlighet och muskelsammansättning.
Tyvärr kan man väl säga också, att de har lite väl bra trav-psyke? Tycker att många kbl-travare man ser i travlopp inte verkar ha fysiken att springa så fort, men de gör det ändå. Det sätter förstås sina spår i kropparna. Varmbloden ser ut att ha en helt annan lätthet i att trava fort. Är mer "byggda för det". Kbl-travarna travar fort för att de ha psyket, inte för att de är byggda för det
. Skulle tom vilja påstå att kbltravarna far VÄRRE av trav-träningen, än varmblodstravarna.... Men det beror förstås mycket på träningen - vem som utfört och hur!
Tror kallblodstravarna skulle "må bättre" om loppen såg annorlunda ut - idealtider tex istället för "fortast vinner"? Men det kanske inte är lika publik-ingivande...
Men kbl-travarna varierar extremt mycket i både typ, temperament & även hur de varit tränade innan. Det finns dom som inte ens har i livet att göra, och det finns dom som är fantastiska ridhästar från första början. De är individer som alla andra hästar
. Det finns dom som har mycket lätt för samling, det finns dom som mer är av dragtyp och nog helst drar tunga lass i skogen. Det finns kbl-travare som är mycket känsliga och "fina" i sin kommunikation, och det finns kbl-travare som är brötiga och gå-påiga, på samma vis som det finns osäkra individer och individer som är jordnära, coola, trygga. Det enda jag med säkerhet har märkt är att de alltid är rätt stora personligheter
. De två märrar jag haft "samtidigt" under ett par år var som natt och dag - både till utseende och psyke, även fast de ju är/var av samma ras.
Jag tror vi är många som insett att vill man ha en helt "oförstörd" kbltravare måste man antingen producera dem själv eller köpa innan fyllda första året. Har inte träffat många 2-3-åringar som inte har negativa spår efter träningen i sina kroppar. Unghästar som är sprutade lite varstans i sina leder etc.
Fast man kan ju också ramla över guldklimpar som är äldre än så och bara har fått allt positivt från travträningen! (kondition, bra bjudning framåt, starka & smidiga etc) Men jag upplever dem som svårhittade.... Man ska inte glömma bort att travet ställer rätt höga krav på djuren och deras fysik, det är rätt höga påfrestningar i de farterna, så det är inte så konstigt att små saker rätt fort kan bli "förödande". En ridhäst kommer ju väldigt sällan upp i de påfrestninganra som blir under ett trav-lopp - tror jag?
Nå, kan babbla på i evighet om den här rasen! Men måste kanske stoppa här
