Om någon ständigt är väldigt nödbedd, hur tacksam ska man egentligen vara om denne helt plötsligt kommer på att den ville göra en till viljes?
Nu pratar vi inte om gnat och tjat. Kortfattat och som exempel så hände detta idag: Jag frågar om Y vill X. Y säger nej. Jag säger Ok, men röjer iofs min besvikelse. En timme senare hör Y av sig, och vill ändå göra X. Jag har nu ställt in mig på att inte göra X, och då får Y det till att jag är otacksam, eftersom jag ville det först, och ber mig därför dra dit pepparn växer.
Vad tänker ni, och hur skulle ni hantera detta?
Nu pratar vi inte om gnat och tjat. Kortfattat och som exempel så hände detta idag: Jag frågar om Y vill X. Y säger nej. Jag säger Ok, men röjer iofs min besvikelse. En timme senare hör Y av sig, och vill ändå göra X. Jag har nu ställt in mig på att inte göra X, och då får Y det till att jag är otacksam, eftersom jag ville det först, och ber mig därför dra dit pepparn växer.
Vad tänker ni, och hur skulle ni hantera detta?