Ni som varit med vid avlivning.

[ForeverYoung]

Sv: Ni som varit med vid avlivning.

Visst kan man ge lugnande innan bultning, det fick min.

Min också.

Jag ledde henne till platsen jag valt ut, en stor grön äng precis intill skogen. Under en minut höll jag hennes huvud i mina händer, och då var det precis som om hon förstod, och som om hon tackade mig. Hon var väldigt sjuk och mådde verkligen inte bra.
Jag var inte med vid bultningen, utan åkte därifrån precis innan. Jag hade aldrig klarat av att se henne dö, nu har jag istället ett fint minne av henne - när hon vilar sitt huvud i min famn.

Jag gillade personligen inte mannen som skötte avlivningen, jag tyckte att han var alldeles för bordus och drog i hästen. Dock var min vanliga veterinär, som är raka motsatsen, med och såg till att allting gick rätt till. Hon har i efterhand berättat att allting gick väldigt lugnt till, att min Patricia ramlade ihop väldigt lugnt och stilla.

Det här hände för snart 2 år sedan, men jag tycker fortfarande att det är väldigt, väldigt jobbigt. Det sägs att tiden läker alla sår, men det är inte sant. Tiden har hjälpt mig att acceptera det som hände, men såren kommer alltid att finnas där.

Jag ville begrava hästen hemma, men det var så klöddigt med alla regler att det inte gick att lösa. Istället har jag en minnesplats för henne, med en gravsten, blommor och en lykta. Den platsen har hjälpt mig mycket!

 

[Krockodil]

Sv: Ni som varit med vid avlivning.

Jag har varit med när min kompis var tvungen att avliva sina två hästar för att hon själv inte klarade av det.

Den första gången var på hemmaplan och jag visste själv knappt vad som skulle hända och hästen slog lite med huvudet så "bultaren" eller vad man kallar dom, sa att jag skulle hålla hennes huvud stilla så jag grep tag i sidan på grimman... Och sen sköt han. Jag trodde jag blev döv för en minut. Skottet ringde i öronen hur länge som helst efteråt. Dessutom så rev jag min ordentligt i handen när hästen rasade ned och jag inte hann släppa nylongrimman. Bultaren tog av grimman och gav den till mig och började sedan direkt med avblodningen. Jag trodde jag skulle svimma.
Samtidigt var det bara att hålla god min för min kompis som stod i stallet och storgrät och jag försökte skynda mig att skölja av grimman så att hon inte såg att det var massa blod på den. JAg kunde inte äta på säkert en vecka efteråt. Jag mådde så illa både psykiskt och fysiskt.

Andra hästen avlivades ett år efter utanför ett slakteri och då var jag mer beredd på vad som skulle hända. Dessutom var gubbarna som kom den här gången mycket mer proffisionella än förra gången. Däremot så var det mera traumatiskt hur hästen inte ville gå in i den lilla "hagen" där dom bultade hästarna och jag försökte mata honom med morötter men han ville inte ha.

Men jag är i alla fall glad att jag var med hästarna då dom kände mig väl båda två. Skulle själv också vara med om mina hästar någon gång skulle avlivas. Skulle aldrig lämna dom till någon annan.

 

[Immer]

Sv: Ni som varit med vid avlivning.

Visst kan man ge lugnande innan bultning, det fick min.

Det fick min också.

Immer

 

[tinafinis]

Sv: Ni som varit med vid avlivning.

min häst blir nämnligen väldigt rädd om man höjer handen vid huvudet. Så när den dagen kommer o om den metoden skulle användas så e nog lugnande att föredra....
Usch..
Stod o krama henne länge idag o hoppades att vi kommer ha många fina år tillsammans. Höll ju på att mista henne i vintras...

 

[Dennis]

Sv: Ni som varit med vid avlivning.

Jag tog bort en av mina i juni -06 och det var helt klart en väldigt stark upplevelse! Jag hade min syster och en kompis med, eller dom var hemma hos mig och när det var dags för sprutan gick jag och veterinär med hästen ut i hagen och syster och vän gick en bit bort just för att jag ville va själv i det ögonblicket.

Det var oerhört skönt att ha dem med mig efteråt och det var min syrra som var med när ambulansen hämtade honom för det hade jag inte klarat just då.

I det stora hela är jag väldigt glad för att han fick dö hemma i hagen och att jag var med! Hade inte velat göra det på annat sätt då det hela var väldigt lugnt och värdigt samt väldigt skönt att få ta adjö i lugn och ro och låta det ta den tid det tar.

Styrkekramar och massor tröst från mig

 

[CoraO]

Sv: Ni som varit med vid avlivning.

Jag har inte varit med på någon hästavlivning, men råkade se det på TV någon gång. Vill inte göra dig nervös eller något, men det är det hemskaste jag har sett

Stackare, jag vet hur det känns att förlora ett djur

 

[EvelinaSkoldenborg]

Sv: Ni som varit med vid avlivning.

Jag hade nog velat titta min tjej i ögonen.. Hon är trotts allt min bästa vän. Så känner jag.

 

[Blinkande]

Sv: Ni som varit med vid avlivning.

Jag ska aliva min vallack om några dagar...

Har velat fram och tillbaka om jag ska vara med men nu har jag betämt mig för att jag ska vara det. Han är trygg med mig och vi är ju trots allt bästaste bästa kompisar.
Vi kommer avliva honom på en liten plats en bit bort från stallet så jag ska börja med att gå och beta honom där nu så det blir som en rutin/vana för både honom och mig.

Jag har bestämt mig för att inte gråta förens det är över. Jag hoppas det går. Det jobbigaste tycker jag är att vänta på att det ska ske..

Jag önskar dig lycka till och hoppas det går bra!

 

[Druvan]

Sv: Ni som varit med vid avlivning.

Har tidigare bett en kompis fixa allt, men senaste avlivningen höll min make i hästen. Hon avlivades med bult, och det var det mest fruktansvärda maken någonsin varit med om (trots att han är jägare). Han mådde jättedåligt efteråt och kommer aldrig någonsin göra om det säger han. Bara som varning . Jag skulle inte heller vilja ha på näthinnan hur min häst ligger och dödsrycker, som sista minne..

 

[castle_bar]

Sv: Ni som varit med vid avlivning.

Jag har varit med om det, men det var akut och trots att vi hade kämpat hela natten så gick det helt plötsligt väldigt fort när veterinären sa till oss att det var dags att ge upp.

Trots att min häst hade varit jättesjuk dom timmarna så hade jag aldrig trott att han skulle avlivas den natten, så jag blev väldigt chockad och ledsen.
Mamma, som var med, (jag var nog 15 när detta hände) frågade om jag ville gå därifrån, men aldrig i livet att jag ville lämna min älskade häst som gjort så mycket för mig.

Jag satt och kliade honom i örat (det var det bästa han visste) när veterinären gav honom sprutan.

Det gick väldigt fort och hästen min låg livlös direkt, så enligt min uppfattning är en spruta det som i alla fall SER "bäst" ut för hästägaren...


Jag skall vara ärlig, och säga att det var fruktansvärt - men det var ju inte avlivningen i sig som var hemsk, utan all sorg och smärta - att förlora den man älskar och att ha sett honom ha så orättvist ont.

Jag ångrar inte en sekund att jag var med när han avlivades, det skulle kännas jättehemskt om jag INTE var där.
Visst, bilderna från den natten sitter kvar, men efter en tid (det tog lång, lång tid för mig) så lägger man dom bilderna allra längst bak i minnet, och istället ser man alla fina stunder med hästen när man minns den.

 

[raven_82]

Sv: Ni som varit med vid avlivning.

jag tog bort min häst i mars i år. Jag var med hela vägen skulle aldrig lämna över det till nån annan även om det var det värsta jag varit med om så skulle jag aldrig tveka att göra om det.
han som kom ut och bultade hade ingen finkänslighet alls övers till varken mej el hästen.
jag har aldrig varit med om det förrut men han berättade inte ens hur det skulle gå till utan jag stod och höll i henne och han gick fram och bultade och när hon rasar i hopp så går han ner på knä och sticker kniven i bogen på henne så blodet bara forsar och där står jag med grimmskaftet i handen. när han var klar skulle vi ta av henne grimman så lyfter han upp huvudet ich jag tar av grimman sen släpper han bara ner huvudet på henne, ingen respekt där inte.
Jag gick därifrån sedan innan han drog upp henne i conteinern.
så den bilden jag hade på näthinnan varje morron när jag vaknade var min häst som låg med hjärnsubstans ut i ett hål i pannan och ett gapande hål i bogen där blodet välde ut.
det var gubben som utförde det hela som försörde det för mej, han var så okänslig ingen finkänslighet el nått även om det bara är ett kadaver efteråt för honom så är det fortfarande min häst som ligger där och då vill jag att han ska visa respekt.

 

[Nea_]

Sv: Ni som varit med vid avlivning.

Hej!

Bara att ta beslutet i sig är inte kul men ibland har man ju inget val.

Min häst och min bästa väns häst var som ler och långhalm...men min fick troligen cancer och hennes hästs höfter gav upp så vi bbestämde att våra flickor skulle somna in.

JAg är väldigt känslig men hade bestämt att jag skulle vara med henne till slutet och skulle jag inte palla i sista stund så skulle min vän ta henne....veterinären skulle komma och ta bort dem på gården.

Nu var det så att min häst var helt hysterisk för sprutor så när jag började tänka till så insåg jag att det nog var en dålig ide, hon skulle kunna skada veterinären och hon skulle antagligen jaga upp sig å det grövsta....det skulle inte bli ett bra slut för henne även om jag gärna sett att hon fått somna i skogen hemma. Jag ringde då "himlabilen" som kom och hämtade henne...gumman gick snällt på och när jag lämnade henne där inne bland kalvarna gick jag nästan sönder inombords men hon var lugn och tyckte kalvarna var jätteintressanta. Chauffören var så gullig och lovade att ta väl hand om henne tills hon nått slakteriet och fick somna där....han sade att de var fina på slakteriet och tog hästar snabbt. Jag grät så jag trodde jag skulle gå i två bitar när bilen med min lilla häst åkte iväg men jag visste att snart var hon på ett bättre ställe och hon slapp dö av en sputa...dvs det som verkligen skrämde henne....men för mig gjorde det mycket ondare än om det kunnat bli som jag velat. Funderade på att köra henne till slakteriet själv men hade nog skakat så jag kört i diket så lastbilen var som det säkraste men absolut det jag minst ville...när jag ringde min vän och sade att hon var borta skar det i mig...min hästs bästa vän stod och skrek efter lastbilen vilket gjorde mig ännu mer ledsen men hon hade inget pass så min kompis kunde inte skicka med henne. Några dagar senare kom veterinären och gav min kompis häst sprutan och det hade gått bra...det hade blött en del när de stack i pulsådern men hästen hade inte varit så brydd och allt hade gått fort.

Min kompis och jag stöttade varann genom detta tråkiga och enkväll såg jag ett moln på himlen som såg ut precis som någon ritat två hästar, en kraftig och en grov och vi tolkar det som att våra flickor hittat varann till slut och nu följs även på andra sidan.

Vi har båda nya hästar nu men vi pratar ofta om flickorna och hur kul vi hade med dem! Ramlade av min en gång när en örn flög upp och innan jag svimmade såg jag henne springa hemåt men när jag vaknade stod hon och drog i mina kläder...hon var en fin vän...men det är en annan historia.... Kram till er som måste ta bort era hästar!

 

[hästhandlarjävel]

Sv: Ni som varit med vid avlivning.

*knapplån*
dom gånger nödslakten har kommit till mig så har det varit stockholms nödslaktservice.
Jag är mer än nöjd och Tommy(han var även med på insider och slaktade) kan jag bara prata gott om

 

[Sophia_]

Sv: Ni som varit med vid avlivning.

Till alla.

Nu har jag precis kommit hem från tantens sista kvällsfodring någonsin.

Det var så härligt, för jag satt upp på henne i bara grimma för att bara känns känslan en sista gång. Men tanten hade annat i tankarna, och satte av i galopp och bockade en hel serie glädjesprång!
Hon har bockat med mig endast en gång under alla de år jag haft henne, en sommar då vi var på en strand och galopperade i vattenbrynet.

Sen avslutade hon och min andra häst kvällen med tre snabba galopper i full sprängande fart genom hagen.

Imorgon förmiddag kommer nödslakten...
En kompis har erbjudit sig att åka hit och vara med, hon har varit med förr så det känns tryggt.

Jag har fortfarande inte fattat vad som ska hända, men jag hoppas bara att det går snabbt och okomplicerat till och att gubben är en sån där överseende, kunnig yrkesman som jag har läst om här.

 

[KungTulle]

Sv: Ni som varit med vid avlivning.

Jag har varit med om 3 avlivningar av häst ( med bult av lantbrukstjänst) och mest känt mig lättad efteråt. Det har ju rört sig om hästar som varit antingen gamla eller sjuka eller både och.

Innerst inne vet man ju att hästen får det bättre i och med avlivningen.

Det som är jobbigt är snarare att man saknar dem så efteråt om man har haft en relation med hästen.

Men jag har ju haft den turen att det inte varit den enda hästen hemma som behövt avlivas utan att man har kunnat trösta sig med kvarvarande hästar.

Man kan ju också se det krasst som så att det efter en avlivning blir en ledig plats till en annan häst som man kan ge ett gott hem i förhoppningsvis många år framåt!

För mig har det varit jätteskönt att jag har kunnat begrava mina 2 gamla ponnyer hemma på gården. ( Den ene självdöd vid 32 år och 10 månaders ålder och den andre avlivad pga åldersfång vid 27 1/2 års ålder). Dom ligger nästan bredvid varandra på en punkt jag går förbi nästan varje dag när jag bär ut hö och fyller på vatten i vinterhagarna. Jag har planterat en ros där och har funderingar på att även plantera en blodbok på platsen.

Det är skönt att veta att dom ligger stadigt under mark och att jag vet att dom är där. Dessutom grävde vi ner dom såpass djupt att dom troligen inte kommer i dagen ens om det skulle byggas ett nytt boningshus eller stall över platsen.

Kanske nån arkeolog hittar dom om tusen år. ( Isåfall hittar dom också kopparplattorna jag har präglat in med namn, ras, kön födelseår och dödsår och lagt bredvid respektive häst och då blir mina ponnyer ett bra vittnesbörd över hur en welshponny respektive ett gotlandsruss såg ut i slutet av 1900-talet - början av 2000 talet).

/KT

 

[Tinen]

Sv: Ni som varit med vid avlivning.

Hej!

Hur det kändes? Jag kan enkelt säga att det nog är den hemskaste upplevelsen jag varit med om. Det var på något sätt väldigt grymt att se veterinären hålla bulten mitt i pannan på hästen och "acceptera" det. Man fick stora skuldkänslor eftersom man betalar någon för att ta livet av sin vän på något vis, det kändes inte alls bra även om man innerst inne vet att man gjorde det rätta. Det var värst innan skottet kom, just den där väntan på att det snart ska smälla. När det väl gjort det så var det mest skuldkänslorna som var kvar för mig. Jag har inget problem att se blod och jag såg det ju "en död kropp" som låg där, inte min häst.
Jag trodde inte alls att jag skulle reagera såhär starkt eftersom jag varit mycket med distriktsveterinärer och sett diverse otäcka saker, men just när det gäller sina egna djur är det SÅ mycket värre än man tror. Jag avråder dig faktiskt från att vara med. När dagen kommer och jag måste ta bort min andra häst kommer jag göra mitt bästa för att hitta någon annan som kan hålla, jag vill inte vara med om det där igen!

Ensam? Nej, jag höll ensam i hästen när de sköt och hon föll ihop, men både pappa, syrra och hennes pojkvän var med.

Jag säger som din goda vän, det är värre än man tror. Iaf var det så för mig. Jag pluggar till vet. vilket innebär en hel del blodiga grejer och diverse grejer man ska ta och skära och gräva i under utbildningen, det är liksom inga problem alls.
Men att stå där, se bultpistolen mot sin egna häst och acceptera det. Det är ju trots allt på din begäran detta göra, det känns fruktansvärt!
Jag gjorde så att min häst drogades innan bulten, så hon var ju helt väck redan innan egentligen. Jag ångrar idag att jag inte då lämnade över henne till någon annan (hon hade ju inte märkt något eftersom hon var så borta) så jag slapp vänta där på skottet.

Nu har jag liksom tagit för givet att du menar avlivning med bult, det kanske du inte gör?
Vad gäller avlivning med spruta tror jag inte att det är lika brutalt och därför säkert "lättare" att vara med.

 

[nexxa]

Sv: Ni som varit med vid avlivning.

Jag fick avliva mitt 20 åriga sto den 4:e januari i år. Jag såg på/var med men min mamma höll i henne då jag inte klarade/vågade det..
Det var hemskt att se , och trots att man visste att det var rätt beslut så ville man hela tiden ropa "stopp" eller "nej" för det kändes så FEL.

Men jag ångrar inte att jag såg det. Det är värre om man inte är med på något sätt

 

[pomelo]

Sv: Ni som varit med vid avlivning.

*kl*

Jag har varit med både vid sprutning och bult men aldrig med någon av mina egna hästar. Jag är dock väldigt saklig och agerar lugnt i jobbiga situationer. Har hunnit vara med om en hel del då jag jobbat med hästar heltid i många år.

Vad gäller mina egna så har jag bara haft en gammal ponny som vi behövt ta bort pga ålder och en har jag hittat död i hagen.
Skulle jag behöva ta bort nån av mina idag skulle jag vilja ha bult men inte vara med själv, skulle inte klara det.
Jag vill inte ha sista minnesbilden av dem när de faller livlösa till marken, vill minnas dem starka och pigga.

 

[pomelo]

Sv: Ni som varit med vid avlivning.

Håller med till fullo..

 

[tinafinis]

Sv: Ni som varit med vid avlivning.

hej!!!
Hoppas att allt gick bra idag!
Otroligt snäll kompis du har som ställde upp för dig!

Beklagar sorgen.....