Ni som varit med vid avlivning.

Sv: Ni som varit med vid avlivning.

Min älskling fick somna in igår med munnen full av morot på grönt gräs i lugn och ro vid stallet.

Jag var inte med själv, stallchefen som är världens underbaraste människa i mina ögon var med min häst och såg till så han fick morot och mådde gott.

Han fick en spruta av veterinären och somnade in och for vidare till de evigt gröna ängarna.

Tror inte jag hade mått bra av att vara med. Min älskling hade känt att något var ovanligt. Kändes bäst att göra såhär.
 
Sv: Ni som varit med vid avlivning.

SÅg avlivningen på tv progammet insider. Den hästen följde sällt med två killar som gav den havre och sedan gick det snabbt. Hästen hade helt normala rycke efteråt i benen.
Tänkte först inte titta men ångrar inte att jag gjorde det.
Nu vet jag lite grann hur det kan gå till.
Men usch, ser inte fram emot när den dagen kommer, jag vet inte om jag vågar vara med.....
 
Sv: Ni som varit med vid avlivning.

måste bara berätta en sak. Detta var en bekant som sa det till mig. Nån mer som hört talas om det kanske?
Det var en häst som avlivats med spruta och den hade då antagligen inte avblodats efteråt.
När den sedan skull hämtas upp så fanns hästen inte kvar på platsen där den avlivats. DOm fann den en bit bort. Den hade då inte dött utan kravlat iväg. Jag vet inte om den fortfarande levde då.
Men efter jag hörde det så blev jag lite skeptiskt mot sprutor, även om det ändå känns lugnat (för mig antagligen)
 
Sv: Ni som varit med vid avlivning.

Jag har hört talas om fall inom båda metoderna där det inte gått som planerat.

Veterinären som tog bort min häst känner både jag och hästen. Så jag har fullt förtroende för henne.
 
Sv: Ni som varit med vid avlivning.

Kanske inte är rätt tidpunkt att börja diskutera vad som kan gå snett...
 
Sv: Ni som varit med vid avlivning.

nej det är sant.....
Men det måste ju få nämnas.
Men OFTAST går det bra. Det är välidgt sällan det händre något.
Att det ska hända något är ju det som oroar mig just den dagen då de är dags för mina...
 
Sv: Ni som varit med vid avlivning.

SÅg avlivningen på tv progammet insider. Den hästen följde sällt med två killar som gav den havre och sedan gick det snabbt. Hästen hade helt normala rycke efteråt i benen.
Tänkte först inte titta men ångrar inte att jag gjorde det.
Nu vet jag lite grann hur det kan gå till.
Men usch, ser inte fram emot när den dagen kommer, jag vet inte om jag vågar vara med.....

Fast den bultningen gjordes inte till 100% rätt. Killen bultade hästen när den hade högt huvud = ökad risk för att missa och behöva bulta fler gånger.

Hästar är otroligt svåra att bulta och jag tror det är anledningen till att många veterinärer istället vill ge spruta, ska man låta bulta sin häst så ska det göras av en person som gjort det många gånger och fortfarande gör det ofta.

Hästen som inte fick ordentlig dos sömnmedel stod det väl om i aftonbladet/expressen?
 
Senast ändrad:
Sv: Ni som varit med vid avlivning.

Jag har varit med vid två avlivningar. (Nej ursäkta mig. Tre, men den tredje var inte min egen häst.) Den ena var en fruktansvärd händelse som var oväntad och otroligt jobbig. Den andra var en fin stund med min älskade häst. Jobbigt var det men jag var lugn och vi hade en mysig morgon med pyssel och matade honom med äpplen och betfor ända tills han ramlade ihop. Då ramlade jag också ihop och grät och skrek.
Men det kändes fint att sen få sitta med honom och klappa om honom och prata med han en stund efteråt också.
Jag kommer fortfarande ihåg alla ljud och alla intryck från alla tre avlivingarna. Det var jobbiga stunder men min andra häst som jag fick möjlighet att ge ett fint avslut ångrar jag inte en sekund att jag var med honom in i slutet. Det kommer jag att vara med alla mina hästar bara jag har möjlighet.
 
Sv: Ni som varit med vid avlivning.

Har varit med vid två avlivningar.
Första var min kompis häst som jag höll. Var med o såg allt. Tyckte inte det var så farligt.

Andra var min egen, mitt allt. Jag o vet gick ut i hagen o hämtade henne, hon fick en lugnande spruta, hälsade kort på han som skulle bulta, en snabb kram till pållen sedan lät jag vet ta över grimskaftet. Jag tittade inte när det small men gjorde senare på avstånd, hon låg alldeles stilla o det räckte för mig. Blev tillsagd att gå in i stallet när han skulle lasta.

Det kändes så skönt när det var över, dygnet innan är de värsta timmarna i mitt liv. Fy fan!

Känner i dag att jag kanske ångrar mig att jag inte gick fram till henne efteråt, kan inte riktigt bestämma mig. Har o andra sidan inga otäcka bilder på näthinnan så det var kanske bra ändå.

Jag hade inte bestämt mig om jag skulle hålla eller ej men när det väl kom till kritan så ville jag ej, tycker man ska ha det alternativet när det är dags. Känner inga skuldkänslor för att jag inte höll henne.

Gör som du känner, det är inget fel i att inte hålla själv. Sen tycker inte jag att du ska vara själv man vet aldrig hur man reagerar. Jag var små hysterisk innan vi åkte till stallet men när jag väl klev ur bilen var jag mycket samlad, även efteråt.

Lycka till!
 
Sv: Ni som varit med vid avlivning.

Undrar hur det gått för ts......

Tänkte på två saker.
Avblodar man inte om man avlivar med spruta?

Jag grunnar även på det här med att vara med eller inte. 1995 eller när det var (92??) så fick vi avliva våran gamla gamla kanin. Jag vägrade vara med både vid avliving hos veterinär samt att begrava den. Ångrar detta djupt då jag ofta drömmer mardrömmar om att den fortfarannde lever.
Därför kommer jag nog vara med på ett eller annat sett o alla fall se så att hästen eller vilket djur det än rör sig om verkligen är död och att allt gick bra.
 
Sv: Ni som varit med vid avlivning.

Nej man avblodar inte med spruta.

Vi gjorde även ett hjärtstick på min (kollade att hjärtat inte slog, sen stack de in nål direkt i hjärtat med avlivningsvätska).

Valde att flytta ner henne i gropen på en gång (begravd hemma), så det var ingen tvekan om att hon var död.
 
Sv: Ni som varit med vid avlivning.

Hej!

Jag har varit med om flera avlivningar och alla har gått jätte bra! Den sista avlivade vi med spruta hästen får då lugnande först sen går man med hästen till den plats där de ska somna. Väl framme ger man hästen en kraftig överdos det går snabbt. Jag har en underbar veterinär det var bara hon och jag vi satte oss brevid hästen då hon fallit omkull och dött och bara klapade henne. Det var skönt att få göra det och ta ett sista förväl. Jag hade med mig en stor hink med en massa morötter som hon fick äta medans veterinären gav henne sprutan.
Men jag tycker att su ska ha med dig någon om det är första gången, man behöver någon att krama och prata med efteråt!
 
Sv: Ni som varit med vid avlivning.

Har "bara" varit med när vi tog bort min gamla ponny förra våren. Hon fick sprutor, tog ganska lång stund.

Vi hade gjort en grop i en skogsdunge bakom stallet. Det gick hästar där då så vi gjorde en provosorisk hage så vi fick vara ifred. Gick dit med henne, pappa, min bästa kompis och veterinären. Jag fick ponnyn samtidigt som jag träffade denna kompis, för 11-12 år sedan, så hon har varit med hela tiden och skulle självklart vara med även nu.

Gråten infann sig inte, bara en slags panik att detta var det sista i hennes liv. Orolig för att det inte skulle vara värdigt, att hon skulle få panik, att sprutorna inte skulle verka ordentligt. När hon började bli svag så hjälpte vi till att "välta" henne åt rätt håll för att underlätta att få ner henne i graven sedan.

Hästarna kom fram och kollade läget och gick sedan iväg. Sedan precis innan hon drog sin sista suck kom alla hästarna fram och nosade så nära de kunde genom staketet :cry: Det verkade som om de visste, och ville säga farväl.
Tårarna brände men jag grät inte, det kanske kom en och annan. När hon var borta syntes det så tydligt att det bara var ett skal kvar, där fanns inget att sörja. Det jag sörjde var redan långt borta.

Jag och min kompis hjälpte till att få ner henne i graven på ett fint sätt, la benen och huvudet fint. Sedan gick vi in medan pappa skyfflade över jorden. Lugnt, värdigt, i lätt duggregn. Ingen panik, bara lättnad att det var över.
 
Sv: Ni som varit med vid avlivning.

Vi tog bort våran spatthäst för ca 4 år sen. Gjorde detta på klinik med spruta och det var en väldigt bra upplevelse. Började med att vi åkte dit väldigt tidigt på morgonen, fick en box där vi stod med henne ett tag och myste. En hovslagare kom och plockade av skorna och förberedde henne på det sista. Hon var väldigt lugn och jag tror hon visste vad som var på väg att hända. Hon hade väldigt ont i slutet och livsglädjen försvann efter att vi avvänjt henne från hennes son ett år tidigare. Synstes nästan på henne att livet var slut och hon accepterade vad som var påväg att hända.

Två stycken grabbar som skulle sköta avlivningen kom fram och frågade om vi ville vara med, jag var då väldigt osäker. Var själv bara 16 år gammal då och hade 2 år tidigare tagit bort den här hästens föl som hade blivit väldigt sjuk vilket var väldigt tugnt. Men bestämde mig att hon var värd att ha någon som hon kände i närheten av sig. Min mamma plus tjejen som ägde stallet vi stod i då hade gått undan.. De gick in med henne i en liten inhängnad och sa att jag skulle stanna utanför i några sekunder, sen kom de ut och hon föll omkull. Efter ca 1 minut gick jag in till henne. Hon låg utsträckt som att hon sov, ögonen glänste och hon såg så väldigt glad ut. Jag hörde hela avlivningen men jag såg inte själva omkullramlingen, jag stod 4 meter ifrån med en enkel plankavägg imellan.

Att jag var där var det bästa beslut jag gjort, stannade hos henne i över 30 minuter efter sen och tog farväl. Jag kommer även vara närvarande vid mina andra hästars avlivningar.

Fölet vi tog bort dog i mitt knä, han var väldigt sjuk och somnade in efter 1 spruta.
Jag vet idag att han aldrig skulle haft ett värdigt liv men detta var väldigt tugnt då.
 
Sv: Ni som varit med vid avlivning.

så sorligt att läsa allas upplevelser, men samtidigt bra att man kan skriva om det. Det kan stärka andra till att ev. vara med i sånna här situationer.

HÄnder det att man ger lugnande spruta innan bultning?
 
Sv: Ni som varit med vid avlivning.

Då jag på kort tid tog bort båda mina hästar visste jag efter den första att killen som kom var toppen, men jag ville ändå att min valack som kunde vara reserverad mot nya människor skulle få lugnande. Min veterinär skrev ut lugnande som jag gav i maten ca 45 minuter innan. Var inga problem att få honom att äta det (buttan han fick veckorna innan han togs bort var han väldigt skeptisk emot.).

Det lugnande hade god effekt och avlivningen gick bra, han mumsade i havrehinken och sedan var han borta:cry:
 
Sv: Ni som varit med vid avlivning.

Vill återigen tacka alla för era svar.
Det känns bra att det verkar som att det i de allra flesta fall går väldigt lugnt och värdigt till, och ingen verkar ha några dåliga erfarenheter av människorna som utför avlivningen.

Jag kommer få besked imorgon hurvida det blir på måndag eller onsdag som det ska ske. Känns på sätt och vis bra att inte veta än, men jag hoppas att det blir på måndag. Vill på något sätt bara få det gjort, nu när det är bestämt...
Hoppas även innerligt att han som ska utföra avlivningen är vettig. Har ju pratat med honom på telefon och då har han verkat bra, men det vet man ju inte hur han hanterar situationen förrän när det gäller.

Känner mig inte så nervös eller ledsen än.
På senaste tiden har jag liksom tagit avstånd från hästen det gäller. Inte stått och myst så mycket och jag har slutat rida henne. Försöker nog långsamt klippa banden mellan oss redan nu, för att slippa hantera "allt" på en gång.

En bild på henne:
DSC04117fiiiin.jpg
 
Senast ändrad:
Sv: Ni som varit med vid avlivning.

Jag var den som höll i våran 4 åring när han försvann. min mamma klarar inte av blod och det fanns ingen annan över 18 som kunde göra det så det blev jag.
så här i efter hand är jag glad att jag var med. jag såg att det gick fort vilket va en brefrielse för mig.
Jag hade aldrig tidigare vart med om något sådant här utan bara tagit bort häst på klinik såd et var något helt nytt för mig.
men detta gjorde att det blev lättare för mig att förstå att han nu faktiskt är borta och inte kommer tillbaka.
så fort hästen hade lagt sig ner valde jag att lämna honom för då viste jag att han var borta.
så resten sen eftr det fick slaktaren a hand om.

Tycker att alla som håller i sinna hästar är starka, men alla klarar det inte och det är oxå förståeligt.
Min mamma fick dåligt samvete över att hon inte kunde hålla utan tvingade sin dotter på 18 att göra det. men det gick över sen.
mamma hade stressat hästen mer en nödvändingt.
 
Sv: Ni som varit med vid avlivning.

På min första avlivning var både jag och hästens ägare med. Jag var bara 15 år och höll hästen när hon bultades. Efter att hon föll sprang jag direkt in. Det blev en chock med smällen och slaktbilen läckte blod på asfalten en lång bit på vägen. Jag var ändå glad att jag var med eftersom hon var lite skeptisk mot främmande.

Min andra häst fick åka till slakteriet med min dåvarande stallägare. Han var väldigt tillitsfull och det kändes rätt. Tyvärr fick jag tillbak ett sönderslitet träns, stallägaren säger att allt gick bra men jag tror tyvärr att hon skulle skydda mig från att veta sanningen även om det inte hade gått bra.

Min förra häst bultades i maj förra året ute på ången av min stallägare, Han hade så fruktansvärt ont att det var en befrielse för honom och avlivningen blev faktiskt väldigt fin i mina ögon. Jag är glad för att han fick ett så värdigt slut.

Jag har alltså bara varit med och hållit i dem vid bultningen, aldrig varit med om avblodningen. Det har jag inget behov utav.

Man dör lite inombords när man varit tvungen att besluta att ta bort en så älskad vän men när man inte har ett val så är det förstås bnra att det blir så värdigt som möjligt. Jag tror dock att hemmaavlivning och slakteriavlivning kan vara likvärdigt beroende på hästen.

Jag ville verkligen vara själv vid avlivningen av min förra häst. Av någon anledning kändes det väldigt privat.
 
Sv: Ni som varit med vid avlivning.

Visst kan man ge lugnande innan bultning, det fick min.
 

Liknande trådar

Hästhantering Precis som rubriken säger har jag en häst som är svår/jobbig att sko. Jag vet varför - en hovslagare har varit dum mot honom en gång -...
2
Svar
29
· Visningar
2 760
Senast: Askur2017
·
Hästmänniskan Hej, Jag vet att det finns många trådar om detta men av de som jag hittat är det många inaktiva och jag önskar verkligen stöd just nu...
Svar
10
· Visningar
2 929
Hundavel & Ras Hej! Det är spännande tider för mig och min familj, då vi äntligen känner att det är en bra tid att skaffa hund. Tanken är att besöka...
2 3
Svar
40
· Visningar
4 991
Hästmänniskan Hej! I början av det här året fick jag ta bort min gamla ponny som jag haft i 13 år, sedan jag var 14. Redan efter en vecka var jag...
Svar
10
· Visningar
1 649
Senast: Fiorano
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp