Ni som varit med vid avlivning.

[Sophia_]

Ni som stått bredvid när en häst tagits bort, hur kändes det? Hur reagerade ni, just då och längre fram, och var det så ni trodde att ni skulle reagera?
Var ni ensamma eller flera?
Kändes det hemskt jobbigt eller gick det att hantera hyfsat?

Nästa vecka kommer slaktbilen och ska ta bort min gamla häst som jag haft i 8 år. Hittills har allt handlat enbart om det praktiska, boka tid, boka hovslagare som tar av skorna, ordna för den andra hästen etc.
Nu när allt är klart har jag börjat fundera över hur det verkligen kommer vara. Kan inte föreställa mig henne ramla ihop framför mina fötter. Eller hur det kommer vara att se en varelse, som nyss varit en högst levande individ, över en sekund bli ett tomt skal på marken.

Jag har förbjudit mamma från att vara med.
Hon skulle bara gråta och vara nervös och göra situationen värre både för mig och hästen.
Jag har hela tiden tänkt mig att vara själv. Jag vill vara med hela vägen och hålla i grimskaftet. Hade inte tänkt ha med mig någon, efetrsom jag räknar mig själv som ganska stark i sådana här situationer.
Har aldrig sett en avlivning förut, men stått bredvid när en häst gått omkull och brytit benet. Anser mig vara ganska saklig och praktisk, och tror att jag kommer kunna hantera det.

Men så för någon dag sedan pratade jag med en person, som i mina ögon är den starkaste människa jag vet, som varit med vid avlivning av en häst. H*n rådde mig bestämt att ha med någon, eftersom det är en så stark upplevelse.

Så ni som varit med, dela gärna med er av er upplevelse!

 

[toughcookie]

Sv: Ni som varit med vid avlivning.

Jag har varit med om ganska många avlivningar och kan säga att den som berört mig mest är den jag INTE var med på.
Även nu åtta år senare undrar jag hur han mådde och om han var rädd osv. Jag känner enorma skuldkänslor för att jag lämnade honom med främlingar i denna stund.

 

[Vinja]

Sv: Ni som varit med vid avlivning.

Jag tog nyligen, med kort mellanrum, bort båda mina hästar Jag var med och det beslutet var enkelt. Jag vill veta exakt vad som händer tills de är borta. Ledde ut båda till platsen, men där lät jag min stallägare hålla i. Själv stod jag några meter bort och kramades om av min mamma...Efter de föll ihop gick jag därifrån. Mina anade aldrig vad som skulle hända och det var det slutet jag ville ge dem och det var det slutet jag såg att de fick.

Båda togs bort med bult av en jätte trevlig och professionell kille som även tog med sig kropparna.

 

[Garmolin]

Sv: Ni som varit med vid avlivning.

Jag har varit med på några avlivningar av hästar. Det man kan säga är att det går väldigt fort, men du ska vara förberedd på att hästen inte bara sjunker ihop och är stilla, det kan se lite otäckt ut, men hästen är redan död. Jag tycker nog du ska ha någon med dej för då kan man diskutera efteråt hur det kändes, hur det gick till osv. Man kan få en del tankar efteråt.
Lycka till!

 

[BitterAss]

Sv: Ni som varit med vid avlivning.

Jag har varit med vid 4 avlivningar, alla bultade. Jag är en stark person, men det har varit "jobbigt" fram tills "skottet" gått av & hästen faller ihop & gör de sista rycken. Varit med när de blivit avblodade & själv tagit av grimman på dem. Klappat hej då men gått därifrån när de lyfts i containern. Sen har allt bara kännts "skönt". Men alla gånger har hästarna tagits bort pga sjukdom, medans de haft något värde kvar i livet ( 1 fång, 1 "inga" tänder kvar & kunde inte hålla hull, 1 svår exem & 1 en allt för trasigt gaffelband).

 

[NilaD]

Sv: Ni som varit med vid avlivning.

Har varit med på flera avlivningar och det är aldrig trevligt men det har kännts helt okej förutom när vi skulle ta bort våran gamla 25 år gammla häst som vi haft sedan jag var liten. Det var fruktansvärt, jag var chockad under lång tid efteråt. Antagligen blev det för känslosamt. Jag skulle nog rekommendera att du inte håller hästen under själva avlivningen men att du finns i närheten så du kan ta farväl, prata med inblandade personer osv. Kanske kan ngn vän som du litar på hålla hästen. Man är INTE en dålig hästägare för att man inte medverkar under själva avlivningen, det är bara bullshit att man skulle svika sin häst om man inte ställer upp på detta. Varför skulle den tycka att det var konstigt att det var ngn annan som höll den? Antar att den har blivit hanterad utav ngn annan förut?

 

[hästhandlarjävel]

Sv: Ni som varit med vid avlivning.

jag har varit med vid flera avlivningar, både bult och spruta.
Jag har hållt mina egna och andras hästar. jag vet inte riktigt vad jag ska säga, jag brukar rekomendera andra att inte vara med, har hållt deras häst själv då och sett att allt gått bra till. Har som sagt även hållt mina egna hästar men kände senast när det var dags för min egna ponny(bronkit) att jag inte ville vara med. Han var en "hästhandelhäst" och var alltså van att hanteras av alla möjliga människor så jag gav en bekant till mig grimskaftet och en hink med havre och han fick gå iväg med honom till slaktaren. Han är inte blödig då han avlivar sina egna kor så han gav inget nervöst intryck på min prickiga älskling Allt hade gått bra och i efterhand är det ganska skönt att slippa se allt om och om igen som iallafall jag gör varje gång efter en avlivning. Dock har slaktaren alltid sagt åt mig att gå innan dom avblodat, det är ingenting man behöver se.
Men jag tror ändå att vara med en gång underlättar berabetningen eftersom man då vet exakt hur allt går till OCH att det(förhoppningsvis) har gått bra till. Min mamma var inte med när vi var tvungen att nödslakta min första ponny och hon hade svårare tror jag att berabeta sorgen. Jag är gärna själv efter en avlivning, skönt att kunna sitta och gråta hur länge som helst i stallet, det behöver man.

 

[BitterAss]

Sv: Ni som varit med vid avlivning.

Jag skulle nog rekommendera att du inte håller hästen under själva avlivningen men att du finns i närheten så du kan ta farväl, prata med inblandade personer osv. Kanske kan ngn vän som du litar på hålla hästen. Man är INTE en dålig hästägare för att man inte medverkar under själva avlivningen, det är bara bullshit att man skulle svika sin häst om man inte ställer upp på detta. Varför skulle den tycka att det var konstigt att det var ngn annan som höll den? Antar att den har blivit hanterad utav ngn annan förut?

bra skrivet, är man nervös/lessen/orolig så sänder man över det till hästen vilket är 7 ggr värre än att någon ny "okänd" håller i hästen.

 

[Yrja]

Sv: Ni som varit med vid avlivning.

Jag hade nog velat bearbeta sorgen själv. Tycker inte om att ha folk omkring när jag är ledsen. Däremot hade jag garanterat behövst ha en stand in som kunde ta över om det blev för mkt för mig att hantera - om jag tex bestämde mig i sista sekunden att jag inte vill hålla i eller vara på platsen. Så jag hade garanterat tagit med mig ngn som kunde hantera situationen om jag inte kunde.

Har aldrig varit med vid avlivning utan endast varit i närheten när en häst dog plötsligt, och såg honom där han ramlat (hjärnblödning eller liknande, var aldeles hel och fin). Då var jag nyss 15 år fyllda och hade nyligen fått min egen häst så då blev jag faktiskt väldigt ledsen. Kanske också mycket för att det var stallägarens älskling som hon fått av en inackorderad endast för att hon alltid tyckt så mycket om den, och dessutom var hon bortrest då detta hände.

Idag hade jag nog hanterat det bättre, men jag är blödig när det gäller djur. Jag vet inte hur jag skulle hantera situationen, om jag kunnat lämna ifrån mig grimskaftet, om jag kunnat följa med bort, om jag klarat av att höra skottet, etc. Så en stand in är ett måste för min del. Nu delar jag hästen med min syster så hon skulle i ett sånt fall att vara med, sen hade jag troligen också velat ha med min sambo, det är två människor som jag känner mig bekväm med och som skulle förstå direkt om jag signalerade att få vara själv.

 

[ishmanda]

Sv: Ni som varit med vid avlivning.

jag har varit med när min angloarab fick hjärnblödning och fick avlivas med spruta. Dock var hon hjärndöd redan när vet kom, trots att det bara tog 2min.

jag kommer ta bort min ängle nu inom de närmaste veckorna. Kommer inte närvara vid själva avlivningen utan stallägaren har erbjudit sig att vara med och hålla henne. Själv kommer jag vara ute och rida när hon somnar in. Hon kommer få somna in med bult och med huvudet i en spann med morötter.
Känner att jag inte vill se henne när det händer utan bara veta. Har fortfarande bilderna i huvudet av min angloarab och det är inte de minnena jag vill bära med mig.

 

[tussa]

Sv: Ni som varit med vid avlivning.

Jag har varit med alla de tre gånger jag avlivat hästar. Alla med bult och avblodning hemma i hagen.
Första hästen var verkligen nervös av sig och litade bara på mig, så där hade jag inget val. Men det var en chock för mig att bultpistolen smällde så högt precis bredvid mitt öra. Sprang gråtade därifrån när hon föll.

Andra gången var det vår fångsjuka shettis som jag o mina syskon haft i 23 år. Men hon var så sjuk och inte alls rädd, så det kändes bara skönt. Både min syster, jag, min man och mamma stod runt henne när skottet gick, och denna gång hade vi hörselskydd. Kunde ta av grimman och klappa vår älskling efteråt.

Den tredje hästen var lite mer nervöst. Han brukade anfalla främlingar och avlivades pga lynnesfel. Därför visste jag inte om de skulle kunnna komma nära honom med bultpistolen. Jag höll hästen och en hink med godis, slaktaren bultade men hade en extra person som stod bakom men gevär om det skulle gå fel. Men det var en enorm lättnad att allt gick så lugnt och fint till. Jag tog själv av grimman.

För mig har det varit självklart att följa mina hästar till slutet, men jag är stark i sådana situationer. Jag kan inte rekommendera andra hur de ska göra men för mig har det varit skönt att se så att allt gått lungt och fint till.

 

[fijja]

Sv: Ni som varit med vid avlivning.

jag tog i januari bort min älskade häst som jag haft i 13 år. Hon var rädd för främlingar så att lämna henne med någon annan kändes otänkbart. Jag ville verkligen vara med henne till slutet.
Jag ville veta att hon var lugn och tillfreds.

Dessutom är jag en sådan som inte vill gråta å så inför någon alls, så jag bad alla i stallet att hålla sej därifrån vid tidpunkten. Var tidigt på morgonen så inget problem. Sen åkte jag hem och satt ensam i timmar å grät av mej det mesta.
Dock saknar jag henne enorm och när jag pratar om henne så oratar jag som om hon finns kvar. Allt annat känns för jobbigt.

Killen som bultade var underbar. Men upplevelsen i sig var hemsk. Hästen singlar ju inte ner till marken och ser sovande ut precis

Gör det som du känner för.

 

[hästig]

Sv: Ni som varit med vid avlivning.

Min fång häst var inplanerad för att avlivas med spruta men blev akut sjuk så fick tas bort snabbare än tänkt och det blev svensk lantbrukstjänst (tror jag det heter) som gjorde det. Nu i efterhand är jag glad för att det blev bult och inte spruta. Går väldigt snabbt. Killen från lantbrukstjänst var en super kille och allt gick väldigt bra.

Eftersom det blev akut så var jag den enda som var hemma och min man var i utlandet så jag fick sköta allt själv. När lastbilen rullade in på gården storgrät jag men killen var så snäll och sa till mig att han skulle göra allt i ordning så jag hade tid att lugna ner mig. Sen tog vi en spann havre och ledde ut hästen som var helt lugn och överlycklig att få äta havre och sen gick det snabbt och hon var borta.

Det som jag inte var förberedd på var att bult pistolen smällde så högt och det gjorde mig ganska upprörd. Jag rekommenderar också att vända dig om innan hästen trillar till marken och avblodningen är inget att se. Jag hade kört ut en bal kutterspån som han hällde över blodfläcken. Han kom in och berättade när allt var över och då tog jag ut den andra hästen som fick se sin döda kompis. Hon sniffade lite på henne och började sen beta bredvid henne.

Efteråt var det faktiskt skönt för vi hade kämpat i flera år med fång och det kändes bra att det var över och hon slapp lida mer. Det är värst innan det är gjort men sen kändes det bra. Inte roligt att ens häst är borta men bättr för hästen.

Hoppas att allt går bra.

 

[elfi]

Sv: Ni som varit med vid avlivning.

Jag avlivade min pålla i september 07, och det var det svåraste jag gjort. Jag valde i sista sekund att inte följa med till graven där hon skulle ligga pga att jag orkade inte psykiskt. Jag hade redan varit ute hos henne och sagt adjö, gett henne flera liter med morötter, pussat på henne och sagt att jag alltid kommer älska henne. Mer klarade jag inte av. Hon avlivades med spruta och det gick fort, jag såg när dom gick iväg med henne och 5 minuter senare var det klart. Jag ångrar lite att jag inte var med, men jag skulle inte ha klarat av det, det vet jag.

 

[kirrekorv]

Sv: Ni som varit med vid avlivning.

Vi tog bort en häst för 2 år sedan
han avlivades med spruta och det gick fort jag höll i grimskaftet
det ångra jag inte att jag gjord
men vi gick in när dom hämtade hästen

hoppas att allt går bra

 

[lady_mike]

Sv: Ni som varit med vid avlivning.

Jag höll i min förra häst Sune då hans tid va ute. Det va med bult pistol. En häst jag mött och som kom mej närmare än någon annan.. Så det a en tung dag för mej och min mor.

Jag tog en promenad med honom innan det va dags. Släppte honom sedan i hans älsklingshage där vi oxå bestämmt att han skulle stå då hans stund va kommen.

Han va ovanligt kelig den dagen. Och vi gav honom morötter och äpplen till max. Slaktaren hade fått order om att köra lastbilen ända upp till stallet då Sune hade otrevliga erfarenheter av lastbilar. Så han skulle slippa den.
När lastbilen ärmade sej så slutade Sune äta sitt gotta som va på marken. Han kom och lutade sej mot mej och vi kelade för allt vi va värda.

Sune hade oxå otrevliga erfarenheter av karlar. Så slaktaren fick ett äpple att ge vår älskade Sune. Jag och mor som delade på hästen stog och höll honom när han fick sitt äpple av slaktaren och när han började förbereda.

Sune sög på sina äpplen. För att så njuta av saften. Så hade han tungan ute då han sög. Blundade gjorde han helt och va avslappnad. Då i den stund med tungan ute och slutna ögon avlivades han.


Självklart va det obehagligt. Men allt va så fint och lugnt. Jag kikade på Sune när han va borta och han va helt stel de första sekunderna. Benen spretade rakt ut då han låg. Och det kändes obehagligt. Även ögonen såg konstiga ut. Jag sprang iväg då. Kikade även då kranen lyfte upp honom. Även det obehagligt att se.

Men nu på efterhand så ångrar jag inte det inte alls. Att jag stog där. Sune hade haft ett taskigt liv innan mej och min mor. Att inte vara med honom hade varit att svika honom.
Idag ser jag bara den fina stunden innan. Då han blundade och sög på sitt äpple med tungan ute. Och framför allt den underbara kille vi hade i Sune.

Man får oväntad styrka i stunder som då. Och innan är det tungt. Och då det precis är klart är det obehagligt.. Men det ger sej. Man glömmer det tråkiga och minns det fina.

 

[cirkus]

Sv: Ni som varit med vid avlivning.

Vi tog bort två hästar igår. Jag stod inte precis bredvid men på se-avstånd. Det kändes okej. Det gick fort och killen som gjorde jobbet var fantastisk - han matade med morötter (som han själv hade med) och sen satte han bulten, de hann inte märka det ens - poff - så låg de bara där.

 

[hillevie]

Sv: Ni som varit med vid avlivning.

har genom åren tagit bort ett antal hästar, både egna och andras. jag har helst med mig någon om det finns möjlighet, jag har väldigt ont av när dom avblodar och vinchas upp. har varit med om att man står där själv (ja, med slaktaren då) och varit tvungen att hjälpa till

har du aldrig varit med om det förut så tycker även jag att det är en god ide att ha med sig någon man känner förtroende för. skulle det bli för jobbigt (vet man inte alltid innan) och man känner att man börjar påverka hästen så kan man ju lämna över och ändå kunna prata och få svar efteråt.

sedan är det ju så att ibland "lägger sig bara hästen" och ibland så reser den sig och kan tom. slå runt (kan hända både med bult och samulose. jag har upplevt både och) hur den faller vet man ju inte heller innan efteråt.

 

[Lovisaleonora]

Sv: Ni som varit med vid avlivning.

Jag har alltid varit själv i de stunderna. I "modern tid" var i första fallet för att ex:et vägrade vara med vid avlivningen (han är ändå van vid slakt etc). I det senaste fallet körde jag först ner och hämtade hästen på betet (ensam), från det att jag parkerade bilen och skulle gå ut i hagen och hämta kusen grät jag som en fontän. Jag laste på medan jag grät, jag körde till stallet under gråt, jag kastade mig i famnen på nödslaktaren när jag väl kom fram. Jag lastade ur storgråtande och ledde bort kamelen under gråt.

Jag höll i grimman när han föll (jag är alltid med mina hästar till sista stunden, även om jag varit gråtande har hästarna varit lugna av att ha mig där. Sedan gick jag gråtande därifrån. Då stannade faktiskt en stallkamrat som var på väg från stallet och kastade sig ur bilen och tog mig famn. Efter tre minuter var jag färdiggråten, redo att ta itu med pappersexcersisen och mocka ur boxen.

Jag tror att det är så jag fungerar som människa, när det väl är avslutat, är det avslutat och borta. Men det ÄR en stor händelse, och jag tror det kan kännas skönt att ha någon verkligt bra och nära vän (som man kan vara tyst tillsammans med) som väntar på dig i stallet när allt är över.

 

[Toya]

Sv: Ni som varit med vid avlivning.

usch, sitter o gråter nu...

För 1,5 år sedan tog vi bort vår gamle Höttur. Han var nästan 26 år, och hade haft ett tufft liv.
Jag gick med honom upp till hagen där vi hade bestämt att han skulle få vila, på vägen fick han äta så mycket fallfrukt och ekollon han ville. Han var så nöjd. Ett par gånger stannade han och tittade han bakom sig efter de andra hästarna, men följde annars med mig med spetsade öron. Tårarna började rinna, jag kunde inte hjälpa det.
Tror inte att han förstod på hela vägen dit, men i de sista sekundrarna kändes det på något sätt som att han gjorde det, men ändå tyckte att det var ok. Kanske är det önsketänkande, men mamma sa samma sak.
Veterinären som gav honom sprutan var jättebra, lugn och rar, och han föll så fint.
Jag satt en lång stund hos honom innan jag klappade honom hejdå och tog av grimman.

Jag tror att jag kommer vilja vara med nästa gång vi måste ta bort en häst, men jag vill absolut ha någon med mig.