Nu har inte jag lämnat ut häst på foder, men däremot varit fodervärd. Hästägaren skickade med komplett sadel, träns, grimma, grimskaft, strykkappor, ett nästan nytt kombitäcke, ett slitet stalltäcke och två slitna utetäcken. Vi tog upp alltihop i kontraktet samt i vilket skick prylarna var.
Att få med utrustning var en förutsättning för att jag skulle bli fodervärd. Hade ingen lust att lägga ut en massa pengar på utrustning till en häst som jag kanske inte skulle ha längre än ett år. Jag var ridskoleryttare som vill prova på hur det var att ha häst, hade inte mer än några borstar och inte pengar till mer än driftkostnaderna för häst då. Just den här historien slutade dock med att jag köpte kusen efter 2 år som fodervärd. Jag hade honom sedan i 9 år tills jag sålde honom till medryttaren/kompisen i höstas.
Jag förstår inte riktigt hur folk resonerar. För mig är inte det svåra beslutet huruvida jag ska lämna med utrustning eller ej, utan om jag överhuvudtaget törs lämna iväg hästen till någon jag kanske inte känner. Men man kanske ser på det på annat sätt om man inte är så förtjust i sin häst, har för många hästar eller jobbar med hästar.
Prylar går alltid att ersätta, även om de kostar pengar, men en älskad (förhoppningsvis) häst finns det ingen ersättning för om den blir allvarligt skadad eller förstörd på annat sätt. Dessutom skulle ju grejorna slitas ändå om ägaren hade kvar hästen. Sedan kan det ju finnas fall när hästägare och fodervärd har olika uppfattning om vilken utrustning hästen behöver och hur t.ex. en bra sadel ska vara, men då får man väl lösa det efter bästa förmåga.