Svansskada hos katt

[monster1]

Vi vet inte ens om någon gjort något fel här, vi har bara djurägarens berättelse och den skiljer sig många gånger rätt mycket eftersom djurägare sällan har veterinärmedicinsk kunskap. Det första som TS ska göra är att prata med kliniken. Ibland är vissa skador svåra att upptäcka, och det har inget att göra med att någon gjort fel.
Att vara missnöjd och direkt anmäla en veterinär till ansvarsnämnden utan att ens prata med veterinären, är ett hemskt fult beteende och anledningen till att många veterinärer lider av psykiskt ohälsa och slutar jobba med yrket.

Nu är det väll inte veterinären som anmäls utan kliniken. Är det så känsligt att bli granskad? Själv blir jag hellre granskad av neutralpart än försöker dividera med personer som tycker att jag gjort fel. Men veterinärmedicin kanske är en bransch där det är oacceptabelt att göra fel? Jag tänker att fel för det mesta begås och att det enda vi kan göra är att hantera dom efter bästa förmåga.

 

[Nevermind]

Nu är det väll inte veterinären som anmäls utan kliniken. Är det så känsligt att bli granskad? Själv blir jag hellre granskad av neutralpart än försöker dividera med personer som tycker att jag gjort fel. Men veterinärmedicin kanske är en bransch där det är oacceptabelt att göra fel? Jag tänker att fel för det mesta begås och att det enda vi kan göra är att hantera dom efter bästa förmåga.

Nej, det är behandlande veterinär man anmäler till ansvarsnämnden.
Jag tycker det kan vara schysst att prata med veterinären först så att denne får en chans att förklara sig. Ofta handlar det inte om att "någon gjort fel" utan det är ofta bristande kommunikation enligt min erfarenhet, vilket iofs också är ett problem när informationen inte kommer fram så som man kanske tänkt sig. Ibland kanske den andra parten bara inte förstått varför ett förlopp blivit som det blivit men det finns en helt logisk förklaring

 

[Sassy]

Nu är det väll inte veterinären som anmäls utan kliniken. Är det så känsligt att bli granskad? Själv blir jag hellre granskad av neutralpart än försöker dividera med personer som tycker att jag gjort fel. Men veterinärmedicin kanske är en bransch där det är oacceptabelt att göra fel? Jag tänker att fel för det mesta begås och att det enda vi kan göra är att hantera dom efter bästa förmåga.

Jag jobbar inte alls med lika känslomässigt tuffa saker som veterinärer ofta gör, men jag skulle bli väldigt stressad om jag ständigt hade känslan av att någon skulle kunna anmäla mig till ansvarsnämnd även för grejer som kan vara rena missförstånd. Att ta upp frågan med behandlande veterinär och/eller klinikchef är i mina ögon en helt annan sak.

En anmälan till ansvarsnämnden inte en kvalitetsgranskning eller ett sätt att "reklamera" om man känner sig missnöjd, utan en klar anklagan om felbehandling, med syfte att veterinären i så fall ska få en varning eller i värsta fall sin legitimation indragen.

 

[Lingon]

Jag jobbar inte alls med lika känslomässigt tuffa saker som veterinärer ofta gör, men jag skulle bli väldigt stressad om jag ständigt hade känslan av att någon skulle kunna anmäla mig till ansvarsnämnd även för grejer som kan vara rena missförstånd. Att ta upp frågan med behandlande veterinär och/eller klinikchef är i mina ögon en helt annan sak.

En anmälan till ansvarsnämnden inte en kvalitetsgranskning eller ett sätt att "reklamera" om man känner sig missnöjd, utan en klar anklagan om felbehandling, med syfte att veterinären i så fall ska få en varning eller i värsta fall sin legitimation indragen.

Men det görs ju en utredning som då kommer komma fram till om någon gjorde något fel eller inte? En anmälan är inte lika med en varning.

I det här fallet känns det som att det eventuellt kan vara så att misstag från veterinärens sida har lett till onödigt lidande för katten och större kostnader för kattens ägare. Jag hade som ägare velat ha ekonomisk kompensation för deras miss att upptäcka frakturen. Så att misstaget kostar kliniken och inte mig som ägare.

 

[Sassy]

Men det görs ju en utredning som då kommer komma fram till om någon gjorde något fel eller inte? En anmälan är inte lika med en varning.

I det här fallet känns det som att det eventuellt kan vara så att misstag från veterinärens sida har lett till onödigt lidande för katten och större kostnader för kattens ägare. Jag hade som ägare velat ha ekonomisk kompensation för deras miss att upptäcka frakturen. Så att misstaget kostar kliniken och inte mig som ägare.

Men det rimliga är väl att man tar en genomgång och tittar på en möjlig lösning med den man anser är ansvarig innan man anmäler vidare?

 

[Lingon]

Men det rimliga är väl att man tar en genomgång och tittar på en möjlig lösning med den man anser är ansvarig innan man anmäler vidare?

TS har ju påtalat det.

 

[monster1]

Nej, det är behandlande veterinär man anmäler till ansvarsnämnden.
Jag tycker det kan vara schysst att prata med veterinären först så att denne får en chans att förklara sig. Ofta handlar det inte om att "någon gjort fel" utan det är ofta bristande kommunikation enligt min erfarenhet, vilket iofs också är ett problem när informationen inte kommer fram så som man kanske tänkt sig. Ibland kanske den andra parten bara inte förstått varför ett förlopp blivit som det blivit men det finns en helt logisk förklaring

Jag jobbar inte alls med lika känslomässigt tuffa saker som veterinärer ofta gör, men jag skulle bli väldigt stressad om jag ständigt hade känslan av att någon skulle kunna anmäla mig till ansvarsnämnd även för grejer som kan vara rena missförstånd. Att ta upp frågan med behandlande veterinär och/eller klinikchef är i mina ögon en helt annan sak.

En anmälan till ansvarsnämnden inte en kvalitetsgranskning eller ett sätt att "reklamera" om man känner sig missnöjd, utan en klar anklagan om felbehandling, med syfte att veterinären i så fall ska få en varning eller i värsta fall sin legitimation indragen.

Det är väll olika i olika branscher men inom vården anmäler man ju alla situationer som behöver utredas, det är ju inget konstigt. Det är ju ofta inte personligt utan systemfel som orsakar problemen och de löses ju aldrig om man inte vågar se att felen uppstår. Som i ett kvalitetsledningssystem.

Hur som helst i det här fallet verkar ju kliniken inte intresserade av att lyssna och då är det ju ansvarsnämnden som gäller för själva behandlingen och ARN eller tingsrätten för pengarna. Men det är nog lättast att få skadestånd om ansvarnsnämnden först bedömt att djuret felbehandlats.

 

[Sassy]

Det är väll olika i olika branscher men inom vården anmäler man ju alla situationer som behöver utredas, det är ju inget konstigt. Det är ju ofta inte personligt utan systemfel som orsakar problemen och de löses ju aldrig om man inte vågar se att felen uppstår. Som i ett kvalitetsledningssystem.

Hur som helst i det här fallet verkar ju kliniken inte intresserade av att lyssna och då är det ju ansvarsnämnden som gäller för själva behandlingen och ARN eller tingsrätten för pengarna. Men det är nog lättast att få skadestånd om ansvarnsnämnden först bedömt att djuret felbehandlats.

Vad jag kan se har inte TS pratat med kliniken om vad som faktiskt hänt än?

I vårdsituationer finns det klara fall av vad man ska anmäla, du gör ju inte direkt en Lex-anmälan för alla former av felbedömningar som kan uppstå?

Det jag vänder mig mot är att man går direkt till tanken att anmäla (vilket också är resurskrävande så att onödiga anmälningar helt klart kommer innebära att annat får mindre resurser) innan man ens vet ordentligt vad som hänt eller har haft en ordentlig dialog.

 

[Ullmerkott]

Det hade varit jättebra om det funnits verksamhetsansvar där brister kunde utredas utan att peka ut enskilda veterinärer, men så fungerar det inte idag. Det är veterinären personligen som anmäls och blir granskad och personligen måste stå till svars för vad hen gjort eller inte gjort.

Det är snarare tvärtom - veterinären riskerar att personligen bli fälld för saker som egentligen borde ligga på verksamhetens bord. Det är inte säkert att hen blir friad även om hen gjort så gott hen rimligtvis kunde (t.ex. om det bokats in för svåra patienter på för lite tid med för lite handräckning) - det kan ju hända att en panel av experter då hittar saker som hade kunnat göras annorlunda. Det finns också fall där veterinärer fällts för saker som legat helt utom deras kontroll - t.ex. för att de felhanterat komplikationer som uppstått när de varit på semester och en annan veterinär skött återbesöken.

En anmälan mot veterinär är inte alls samma sak som en anmälan mot humanvården. Den utreder enskilda i personalen, inte verksamheten. Och det tar ofta ett år innan domen kommer, vilket leder till mycket ångest och stress för den som får en anmälan mot sig.

 

[Lingon]

Vad jag kan se har inte TS pratat med kliniken om vad som faktiskt hänt än?

I vårdsituationer finns det klara fall av vad man ska anmäla, du gör ju inte direkt en Lex-anmälan för alla former av felbedömningar som kan uppstå?

Det jag vänder mig mot är att man går direkt till tanken att anmäla (vilket också är resurskrävande så att onödiga anmälningar helt klart kommer innebära att annat får mindre resurser) innan man ens vet ordentligt vad som hänt eller har haft en ordentlig dialog.

Ts har ju varit där 3 ggr i det här ärendet. Om inte kliniken en enda gång av de tre pratat om vad som hänt så bör de ändra sina rutiner.

 

[Nevermind]

Hur har det gått idag @Elbe92 ?

Jag tänkte på det sen, det är inte så att det är sårskadan som gjort att man måste amputera högt upp? Låter ju nästan mer som att det är en sårinfektion som är/varit problemet än frakturen längre ner. Jag bara spekulerar dock, kan såklart ha helt fel

 

[monster1]

Det hade varit jättebra om det funnits verksamhetsansvar där brister kunde utredas utan att peka ut enskilda veterinärer, men så fungerar det inte idag. Det är veterinären personligen som anmäls och blir granskad och personligen måste stå till svars för vad hen gjort eller inte gjort.

Det är snarare tvärtom - veterinären riskerar att personligen bli fälld för saker som egentligen borde ligga på verksamhetens bord. Det är inte säkert att hen blir friad även om hen gjort så gott hen rimligtvis kunde (t.ex. om det bokats in för svåra patienter på för lite tid med för lite handräckning) - det kan ju hända att en panel av experter då hittar saker som hade kunnat göras annorlunda. Det finns också fall där veterinärer fällts för saker som legat helt utom deras kontroll - t.ex. för att de felhanterat komplikationer som uppstått när de varit på semester och en annan veterinär skött återbesöken.

En anmälan mot veterinär är inte alls samma sak som en anmälan mot humanvården. Den utreder enskilda i personalen, inte verksamheten. Och det tar ofta ett år innan domen kommer, vilket leder till mycket ångest och stress för den som får en anmälan mot sig.

Det är ju synd, noll möjlighet för verksamheten att lära av sina misstag då om man hela tiden måste utse en syndabok och inte kan se verksamheten som en helhet. Det är ju som sagt ofta en kedja av saker som gör att något felar inte nödvändigtvis en person.

 

[Malibu_Stacy]

Nu är det väll inte veterinären som anmäls utan kliniken. Är det så känsligt att bli granskad? Själv blir jag hellre granskad av neutralpart än försöker dividera med personer som tycker att jag gjort fel. Men veterinärmedicin kanske är en bransch där det är oacceptabelt att göra fel? Jag tänker att fel för det mesta begås och att det enda vi kan göra är att hantera dom efter bästa förmåga.

Det är den enskilda veterinären som anmäls och problemet är att man måste dividera med personen. Ansvarsnämnden är inte jämförbar med IVO på det sättet.
Djurägaren skriver sin anmälan, som inte sällan innehåller personangrepp. Ansvarsnämnden skickar vidare djurägarens anmälan till veterinär att svara på. Inklusive alla personangrepp och hot. Veterinären svarar. Djurägaren svarar på detta och det skickas vidare till veterinären och så här håller det på. Och oftast handlar det enbart om pengar. Som veterinären i de allra flesta fall inte kan styra över då det inte är den enskilda veterinären som sätter priserna.
Att få läsa om hur dålig man är som veterinär, att man inte förtjänar att ha hand om djur, att man skadat ett djur med vilja etc är inte jättetrevlig läsning ens för den mest okänsligaste individen.
Allt skickas liksom ofiltrerat vidare till veterinären. Det är tufft att gå igenom då processen oftast sträcker sig över minst ett år och i de allra, allra flesta fall så kommer ansvarsnämnden fram till att inget fel har begåtts.
Ofta har ju detta också föregåtts av flera besök och samtal med en arg och otrevlig ägare som minsann bestämt sig redan innan den ens träffat veterinären att veterinären bara vill tjäna pengar och vill ont. Det här är liksom veterinärers vardag. Det är ett jättestort arbetsmiljöproblem och det blir bara värre och värre.
Men nu hamnar vi lite långt bort från trådens ämne.

 

[Malibu_Stacy]

Det är väll olika i olika branscher men inom vården anmäler man ju alla situationer som behöver utredas, det är ju inget konstigt. Det är ju ofta inte personligt utan systemfel som orsakar problemen och de löses ju aldrig om man inte vågar se att felen uppstår. Som i ett kvalitetsledningssystem.

Hur som helst i det här fallet verkar ju kliniken inte intresserade av att lyssna och då är det ju ansvarsnämnden som gäller för själva behandlingen och ARN eller tingsrätten för pengarna. Men det är nog lättast att få skadestånd om ansvarnsnämnden först bedömt att djuret felbehandlats.

Se det fetmarkerade. Detta stämmer ju inte eftersom TS blivit inbjuden till möte med klinikchefen idag. Så självklart försöker kliniken prata med TS om vad som hänt. Oftast handlar det om missförstånd och inte några rena fel.

 

[Ullmerkott]

Det är ju synd, noll möjlighet för verksamheten att lära av sina misstag då om man hela tiden måste utse en syndabok och inte kan se verksamheten som en helhet. Det är ju som sagt ofta en kedja av saker som gör att något felar inte nödvändigtvis en person.

Därav att det är mycket bättre att vända sig till ansvarig för verksamheten med sin kritik mot hur vårdförloppet gått till och anspråk på ev kompensation, än att skriva till ansvarsnämnden att veterinär Kalle Svenson är oduglig och genom sin inkompetens och felaktiga agerande förvärrat lilla Snuffes skada och orsakat långdraget lidande i onödan.
Som du skriver är det ju oftast inte en enskild person som bär hela ansvaret när något går snett i en större verksamhet - men systemet härstammar antagligen från den tid då veterinär i stort sett alltid var ett enmansföretag. Jämför man med humanvården har det där funnits stora sjukhus och kliniker oerhört mycket längre, och systemet är också på ett helt annat sätt uppbyggt för att lägga ansvaret på verksamheten istället för på enskilda läkare.

 

[Elbe92]

Nu är Sigge opererad och är av med hela svansen!
Träffade sjukhuschefen som beklagade situationen som uppstått.
Hon höll med om att det blivit onödigt lidande då frakturen missats pga att röntgenbilderna inte var tillräckliga, inte heller rakades pälsen och såret blev inte tvättat som det borde ha blivit.

Kanske hade detta kunnat undvika infektion och då endast en låg amputation ha krävts. Eller hade vi slutat här ändå, vem vet.
Det jag vet är att Sigge fått lida onödigt länge pga felet.

Men känner mig tillfreds med att de erkänt att de gjort fel, hoppas inte någon annan blir drabbad av liknande. Vi blev även kompenserade på en del av amputationskostnaden.

Nu hoppas jag Sigge slipper men av amputationen så som fantomsmärtor och problem med att kissa och bajsa.
Han har skrikit högt flera gånger sedan han kom hem, från ingenstans. Ska ringa in och kolla vad de säger imorgon.

 

[monster1]

Det är den enskilda veterinären som anmäls och problemet är att man måste dividera med personen. Ansvarsnämnden är inte jämförbar med IVO på det sättet.
Djurägaren skriver sin anmälan, som inte sällan innehåller personangrepp. Ansvarsnämnden skickar vidare djurägarens anmälan till veterinär att svara på. Inklusive alla personangrepp och hot. Veterinären svarar. Djurägaren svarar på detta och det skickas vidare till veterinären och så här håller det på. Och oftast handlar det enbart om pengar. Som veterinären i de allra flesta fall inte kan styra över då det inte är den enskilda veterinären som sätter priserna.
Att få läsa om hur dålig man är som veterinär, att man inte förtjänar att ha hand om djur, att man skadat ett djur med vilja etc är inte jättetrevlig läsning ens för den mest okänsligaste individen.
Allt skickas liksom ofiltrerat vidare till veterinären. Det är tufft att gå igenom då processen oftast sträcker sig över minst ett år och i de allra, allra flesta fall så kommer ansvarsnämnden fram till att inget fel har begåtts.
Ofta har ju detta också föregåtts av flera besök och samtal med en arg och otrevlig ägare som minsann bestämt sig redan innan den ens träffat veterinären att veterinären bara vill tjäna pengar och vill ont. Det här är liksom veterinärers vardag. Det är ett jättestort arbetsmiljöproblem och det blir bara värre och värre.
Men nu hamnar vi lite långt bort från trådens ämne.

Onekligen ett värdelöst system och som byggt för att elda på konflikter.

 

[Lingon]

Det är den enskilda veterinären som anmäls och problemet är att man måste dividera med personen. Ansvarsnämnden är inte jämförbar med IVO på det sättet.
Djurägaren skriver sin anmälan, som inte sällan innehåller personangrepp. Ansvarsnämnden skickar vidare djurägarens anmälan till veterinär att svara på. Inklusive alla personangrepp och hot. Veterinären svarar. Djurägaren svarar på detta och det skickas vidare till veterinären och så här håller det på. Och oftast handlar det enbart om pengar. Som veterinären i de allra flesta fall inte kan styra över då det inte är den enskilda veterinären som sätter priserna.
Att få läsa om hur dålig man är som veterinär, att man inte förtjänar att ha hand om djur, att man skadat ett djur med vilja etc är inte jättetrevlig läsning ens för den mest okänsligaste individen.
Allt skickas liksom ofiltrerat vidare till veterinären. Det är tufft att gå igenom då processen oftast sträcker sig över minst ett år och i de allra, allra flesta fall så kommer ansvarsnämnden fram till att inget fel har begåtts.
Ofta har ju detta också föregåtts av flera besök och samtal med en arg och otrevlig ägare som minsann bestämt sig redan innan den ens träffat veterinären att veterinären bara vill tjäna pengar och vill ont. Det här är liksom veterinärers vardag. Det är ett jättestort arbetsmiljöproblem och det blir bara värre och värre.
Men nu hamnar vi lite långt bort från trådens ämne.

Fast det är ju ett systemfel inom veterinärmedicin. Det ska ju inte den enskilde djurägaren behöva stå tillbaka för. Man kan ju inte göra annat än att använda de kanaler som finns om kliniken inte lyssnar på en och man anser att de agerat fel.

 

[Malibu_Stacy]

Fast det är ju ett systemfel inom veterinärmedicin. Det ska ju inte den enskilde djurägaren behöva stå tillbaka för. Man kan ju inte göra annat än att använda de kanaler som finns om kliniken inte lyssnar på en och man anser att de

Men vad leder det till att anmäla en enskild veterinär för något denne inte kan styra över? Som exemplet med hunden som blev brännskadad av värmedyna det skrevs om. Den som blev anmäld var kirurgen som överhuvudtaget inte har någon som helst kunskap eller kontroll över narkosen eller utrustningen som används under denna, hur utrustningen handhaves, servas eller fungerar då detta inte ligger i veterinärens yrkesroll att ha kontroll över.
Att sen anmälan oftast innehåller personangrepp och liknande gör inte saken bättre.
Om man är missnöjd med något går man väl i första hand till personen eller kliniken man är missnöjd med för att se om det går att lösa missnöjet?
Självklart ska det utredas om ett fel har begåtts, det har jag inget emot. Men att direkt börja anmäla till höge och vänster för att något inte gick som planerat eller man var missnöjd med hanteringen är enligt mig felaktigt. Man måste väl ge veterinären eller företaget en chans först.

 

[Malibu_Stacy]

Onekligen ett värdelöst system och som byggt för att elda på konflikter.

Ja, jag önskade att det fungerade annorlunda, då hade det åtminstone varit lite mindre påfrestande för den enskilde individen.