Svansskada hos katt

[Fandersson]

Nu är ju det stora problemet här inte kostnaden, utan de faktum att de gjort fel från första början vilket lett till en hög amputation som de vill ha 25 000 kr för.
Att det priset rimligt med tanke på att det är ett djursjukhus har jag förstått nu.
Men att de agerat så pass fel att min katt blir lidande och totalt ska punga ut över 40 000 kr när allt förhoppningsvis är över. Det är sjukt.

Därför är frågan vart man kan vända sig i fall de inte kompenserar oss på något vis.
Jag tänker typ IVO när det handlar om vår sjukvård.

Jag håller tummarna för att den numer svanslöse kryar på sig! Samt, mitt i eländet, så tycker jag att det är en väldigt intressant fråga, du tar upp och hoppas på att få klarhet.

Inom humansjukvården så tror jag att man slutat pricka enskild personal, däremot kan en avdelning/enhet få kritik för felaktiga val men att tanken är att personal ska våga erkänna att fel begåtts och att man då försöker utröna varför.

Att jag tänker att många arbetare på kliniker kunde nog gärna vittna om oerhörd stress ibland, mental påfrestning, otillräckliga lokaler eller rutiner, men att det så klart blir fel om en enskild arbetare då pekas ut, eller flera, fast de kanske har helt rimliga förklaringar på hur något kunde gå fel.

 

[Blyger]

Det är den enskilda veterinären som anmäls och problemet är att man måste dividera med personen. Ansvarsnämnden är inte jämförbar med IVO på det sättet.
Djurägaren skriver sin anmälan, som inte sällan innehåller personangrepp. Ansvarsnämnden skickar vidare djurägarens anmälan till veterinär att svara på. Inklusive alla personangrepp och hot. Veterinären svarar. Djurägaren svarar på detta och det skickas vidare till veterinären och så här håller det på. Och oftast handlar det enbart om pengar. Som veterinären i de allra flesta fall inte kan styra över då det inte är den enskilda veterinären som sätter priserna.
Att få läsa om hur dålig man är som veterinär, att man inte förtjänar att ha hand om djur, att man skadat ett djur med vilja etc är inte jättetrevlig läsning ens för den mest okänsligaste individen.
Allt skickas liksom ofiltrerat vidare till veterinären. Det är tufft att gå igenom då processen oftast sträcker sig över minst ett år och i de allra, allra flesta fall så kommer ansvarsnämnden fram till att inget fel har begåtts.
Ofta har ju detta också föregåtts av flera besök och samtal med en arg och otrevlig ägare som minsann bestämt sig redan innan den ens träffat veterinären att veterinären bara vill tjäna pengar och vill ont. Det här är liksom veterinärers vardag. Det är ett jättestort arbetsmiljöproblem och det blir bara värre och värre.
Men nu hamnar vi lite långt bort från trådens ämne.

Själv har jag blivit gravt uthängd av en veterinär, i min profession. Av denne i tjänsten då, inte som privatperson. Det kändes helt jävla sjukt rent ut sagt.

 

[Malibu_Stacy]

Själv har jag blivit gravt uthängd av en veterinär, i min profession. Av denne i tjänsten då, inte som privatperson. Det kändes helt jävla sjukt rent ut sagt.

Det är dock extremt ovanligt skulle jag tro. Beklagar det du varit med om.