Sv: Ni som kan/har erfarenhet om det här med bantning?
Frågan är om man törs översätta det rakt av till häst? Både hos människa och djur finns även sk 'graviditetesdiabetes', som innebär att individen blir tillfälligt IR under graviditet/dräktighet. Det är fullt reversibelt, dvs går tillbaka helt efter förlossningen.
Men när det gäller hästar och IR, så finns det ju - även om de är i kraftig minoritet - smala hästar som är IR.
Jag personligen, men det är enbart tro och tyckande även om mina veterinärer är inne på samma tro, att en häst som en gång utvecklat IR är känsligare för både att få 'aktiv IR' igen än en frisk häst (t ex vid lägre grad av övervikt), och även är känsligare för triggers. Däremot tror jag att de allra flesta hästar med IR kan bli symptomfria med kost och ffa motion.
Dvs en häst/ponny med IR som är i idealhull, motioneras närmast dagligen osv kan vara komplett symptomfri, och äta t ex havre, gräs, melasserad betfor eller liknande i rimlig mängd utan problem. Men att 'för mycket' gräs/havre/melass/liknande för en 'fd-IR'-häst är en större riskfaktor än 'för mycket' av detsamma till en icke-IR. Samma sak med hullet. En icke IR kan bli ganska trind - eller smällfet - UTAN att utveckla minsta depå. Medan en IR utan att ha blivit trind - eller smällfet - kan börja utveckla depåer. (Och att det omvänt är detta som gör att även om IR-hästen är nere i ett normalt hull kan den enviiiisa mankamsdepån kvarstå lääänge).
Så, jag skulle aldrig våga behandla en häst som är/har varit IR helt utan 'hänsyn till IR'. Däremot behöver man knappast vara så extremt strikt kostinnehållsmässigt som när de har symptom av sin IR.
Som spinoff undrar jag ofta lite för mig själv NÄR man kan börja 'andas ut'. När de är smala men har viss mankamsdepå kvar? Eller när de är HELT depåfria? När de INTE reagerar med minsta symptom (t ex spänd mankam) på liten sockerretning av t ex gräs? Eller NÄR egentligen? Just Lillen tror jag inte jag kommer våga 'släppa efter' för förrän han klarat ett HELT år utan minsta lilla 'konstigheter'. Så länge han reagerar som han gjort på årstidsförändringar - när hans metabolism ställer om och 'dras ned' och han lägger på sig på samma mat som innan - så känns det som han har symptom av sin IR och att den är tillräckligt 'nära under ytan' för det ska vara otroligt skört att 'släppa efter'?
(Fast han fick sly att tugga på idag, och jag springer nu och känner på hovarna i 'han kommer falla död ner i fång'-noja som jag *egentligen* ju förnuftsmässigt förstår är överdriven, men...)
KL
På människor med IR/diabetes typ II är det så att när man gör gastric bypass, alltså en åtstramning av magsäcken, så försvinner IR på två dagar.
För den som vill höra/läsa mer om det går det säkert att leta reda på i SRs arkiv.
Med andra ord är således inte IR ett konstant tillstånd, utan finns under vissa betingelser (däribland fetma).
Frågan är om man törs översätta det rakt av till häst? Både hos människa och djur finns även sk 'graviditetesdiabetes', som innebär att individen blir tillfälligt IR under graviditet/dräktighet. Det är fullt reversibelt, dvs går tillbaka helt efter förlossningen.
Men när det gäller hästar och IR, så finns det ju - även om de är i kraftig minoritet - smala hästar som är IR.
Jag personligen, men det är enbart tro och tyckande även om mina veterinärer är inne på samma tro, att en häst som en gång utvecklat IR är känsligare för både att få 'aktiv IR' igen än en frisk häst (t ex vid lägre grad av övervikt), och även är känsligare för triggers. Däremot tror jag att de allra flesta hästar med IR kan bli symptomfria med kost och ffa motion.
Dvs en häst/ponny med IR som är i idealhull, motioneras närmast dagligen osv kan vara komplett symptomfri, och äta t ex havre, gräs, melasserad betfor eller liknande i rimlig mängd utan problem. Men att 'för mycket' gräs/havre/melass/liknande för en 'fd-IR'-häst är en större riskfaktor än 'för mycket' av detsamma till en icke-IR. Samma sak med hullet. En icke IR kan bli ganska trind - eller smällfet - UTAN att utveckla minsta depå. Medan en IR utan att ha blivit trind - eller smällfet - kan börja utveckla depåer. (Och att det omvänt är detta som gör att även om IR-hästen är nere i ett normalt hull kan den enviiiisa mankamsdepån kvarstå lääänge).
Så, jag skulle aldrig våga behandla en häst som är/har varit IR helt utan 'hänsyn till IR'. Däremot behöver man knappast vara så extremt strikt kostinnehållsmässigt som när de har symptom av sin IR.
Som spinoff undrar jag ofta lite för mig själv NÄR man kan börja 'andas ut'. När de är smala men har viss mankamsdepå kvar? Eller när de är HELT depåfria? När de INTE reagerar med minsta symptom (t ex spänd mankam) på liten sockerretning av t ex gräs? Eller NÄR egentligen? Just Lillen tror jag inte jag kommer våga 'släppa efter' för förrän han klarat ett HELT år utan minsta lilla 'konstigheter'. Så länge han reagerar som han gjort på årstidsförändringar - när hans metabolism ställer om och 'dras ned' och han lägger på sig på samma mat som innan - så känns det som han har symptom av sin IR och att den är tillräckligt 'nära under ytan' för det ska vara otroligt skört att 'släppa efter'?
(Fast han fick sly att tugga på idag, och jag springer nu och känner på hovarna i 'han kommer falla död ner i fång'-noja som jag *egentligen* ju förnuftsmässigt förstår är överdriven, men...)