Ni som har barn, känner ni att ni får offra något?

[break_a_leg]

Vissa människor (både de med och utan barn) tycker att man som förälder får offra sig för barnens skull i många lägen. Vad tycker ni?

Själv förstår jag inte vad jag sysslade med på min fritid innan jag skaffade barn Ok, jag hade egen häst, men det har jag nu också fast det inte är jag som rider. Jag kan ärligt erkänna att jag ibland känner att jag lider av ständig tidsbrist...

Fast jag ångrar definitivt inte att jag skaffade barn, detär oerhört roligt också!

 

[Lejonflickan]

Sv: Ni som har barn, känner ni att ni får offra något?

Klart att man har mindre tid över till annat, jag som är ensamstående kan inte vara i stallet så ofta som jag önskar, jag får passa på när han är hos sin pappa. Så visst ,man blir lite låst, men det är helt klart värt det! Vem skulle jag annars få sällskap med till alla djurparker och Disneyfilmer, resa till Disneyland osv, vilken av mina kompisar skulle ha lust till det?

 

[anhe]

Sv: Ni som har barn, känner ni att ni får offra något?

Offra sig? Jag förstår inte det där resonemanget. Varför skaffar man barn om man ser det som att offra sig? Självklart får man rucka på sin tid, kompromissa i vardagen osv, men jag vet inte om jag kallar det att jag offrar mig. Det är ju en begränsad period som barnen är fullständigt beroende av oss som vuxna och föräldrar. Dessutom kan barn vara betydligt delaktigare än många tror. Nu är inte min dotter så stor än, men än så länge har jag kunnat göra det jag vill, men jag har sett många exempel på andra som med hjälp av lite justeringar och kompromisser kan fortsätta med sitt liv, och inte bara vara heltidsförälder utan fritidsintressen.

 

[javill]

Sv: Ni som har barn, känner ni att ni får offra något?

Nä, jag känner verkligen inte att jag behöver offra något. Jag bara får en massa glädje och kärlek!

 

[Lejonflickan]

Sv: Ni som har barn, känner ni att ni får offra något?

Nä, jag känner verkligen inte att jag behöver offra något. Jag bara får en massa glädje och kärlek!

Vänta till tonåren.....
Nej då, oftast är det kärlek och glädje, men visst är det strider också...

 

[chrysler]

Sv: Ni som har barn, känner ni att ni får offra något?

Jag tror inte man ska skaffa barn om man känner att de skulle vara ett hinder i ens liv.

Om man är en individ som vill leva på sina egna villkor, kunna göra vad man vill, ha tid att vara i stallet hela dagen tex, resa, ha samma tid till intressen å vänner som man alltid haft skulle jag inte rekommendera att skaffa barn.

Då ska man vänta tills man är äldre å känner att man gjort det man ville göra med livet å är nöjd, inte har så mkt att sträva efter helt enkelt.

Man ska passa på att resa, utbilda sig, skaffa ett jobb man triva med mm för det blir enklare om man har det klart när man får barn.

 

[break_a_leg]

Sv: Ni som har barn, känner ni att ni får offra något?

En av min dotters klasskamraters mamma beklagade sig faktiskt över att hon inte har så mycket "egen tid, hon beklagade sig över att hon var tvungen att skjutsa sina barn på aktiviteter...(Och hon är en av de föräldrar som lämpar av sitt barn på ridskolans parkering och hämtar efter ett par timmar.)

 

[gulan]

Sv: Ni som har barn, känner ni att ni får offra något?

Visst, egen tid har det varit ont om dom senaste 9 åren. Men den börjar smått komma tillbaka. En period kunde jag sätta barnen framför en film och få gå på toa själv och duscha utan att stressa. Nu går inte det längre för dom börjar alltid BRÅKA! (7 och 9 år) Våra barn har alltid varit med oss på jobbet när dom var små, så jag har aldrig kännt dåligt samvete, eftersom vi kunnat vara tillsammans så mycket. Däremot nu kan jag känna lite egoism. Nu är det kompisar som gäller. Inte vara med morsan och farsan i stallet på lördag och söndag. Och dom där kompisarna ringer och sliter och drar i mina barn.
Jag offrar mig gärna för mina barn.
hälsningar gulan fd.gulla

 

[mimus]

Sv: Ni som har barn, känner ni att ni får offra något?

Nej, absolut inte, men offra låter så negativt.

Vi väljer ju själva att skaffa barn, och med det ett liv som innehåller mer än det gjorde tidigare.

Istället blir man en mästare på kompromisser och lösningar.

 

[martha]

Sv: Ni som har barn, känner ni att ni får offra något?

Vissa människor (både de med och utan barn) tycker att man som förälder får offra sig för barnens skull i många lägen. Vad tycker ni?

Själv förstår jag inte vad jag sysslade med på min fritid innan jag skaffade barn Ok, jag hade egen häst, men det har jag nu också fast det inte är jag som rider. Jag kan ärligt erkänna att jag ibland känner att jag lider av ständig tidsbrist...

Fast jag ångrar definitivt inte att jag skaffade barn, detär oerhört roligt också!

Njaee..vet inte riktigt, när min grabb var liten så var han med mig överallt....han var aldrig nåt hinder eller problem vad jag kommer ihåg, man växer ju in i föräldrarollen och ungarna blir ju bara med där...jag blev gravid tidigt och var 20 när han föddes kanske är det lite "lättsammare" då...nu är han 23 och klarar sig så bra utan mamma

 

[Daydream]

Sv: Ni som har barn, känner ni att ni får offra något?

Visst "offrar" jag ex tid med min häst men jag gör det gladeligen.

 

[ameo]

Sv: Ni som har barn, känner ni att ni får offra något?

Offra sig? Jag förstår inte det där resonemanget. Varför skaffar man barn om man ser det som att offra sig? Självklart får man rucka på sin tid, kompromissa i vardagen osv, men jag vet inte om jag kallar det att jag offrar mig.

 

[Basilika]

Sv: Ni som har barn, känner ni att ni får offra något?

Jag offrar mig inte för mina barn, men jag har mindre tid över för andra saker. Men jag kan nog säga att jag gör vettigare saker nu på min fritid. Före barnen kunde jag t ex stå och stryka underkläder

 

[break_a_leg]

Sv: Ni som har barn, känner ni att ni får offra något?

JAG tycker inte att jag offrar mig, däremot så har andra mammor jag pratat med tyckt att de har alldeles för lite egen tid. Barnens aktiviteter tar för mycket tid enligt dem.

 

[Tokmaja]

Sv: Ni som har barn, känner ni att ni får offra något?

Offra... nej inte offra. Jag får ju omfördela tiden, men jag offrar ju inget.
Sen att jag heller inte kommer att vara en sådan förälder som står och tittar på mitt barn under alla fritidsaktiviteter för att jag anser att jag har så lite tid ändå och kan göra andra saker under den tiden är en annan sak.
Varför ses det ner så fruktansvärt på föräldrar som "lämnar" sina barn på fritidsaktiviteter?
Mina föräldrar var med mig i stallet när jag var som mest nybörjare, ledde mig och så.
Men bara jag hade lärt mig tränsa och sadla och rida utan ledare fick jag vara "själv" och jag tyckte att det var ganska bra faktiskt... skönt att slippa dem ett tag :smirk: .

Nej visst är det mindre tid för mig själv, men offrar, det gör jag inte.

 

[break_a_leg]

Sv: Ni som har barn, känner ni att ni får offra något?

Varför ses det ner så fruktansvärt på föräldrar som "lämnar" sina barn på fritidsaktiviteter?

Det jag reagerar på är när man lämnar barn, tex på ridskolan som inte kan sadla/tränsa/komma upp utan hjälp. Många ridskolor har ju även stora hästar i sin verksamhet och en 9-10 åring klarar inte av att fixa en sådan häst själv. Då blir det andra välvilliga föräldrar som får hjälpa till i stället, eller så får personalen springa som skottspolar.

 

[Lejonflickan]

Sv: Ni som har barn, känner ni att ni får offra något?

Just på ridskolan vore det det nästan en välgärning om vissa föräldrar höll sej borta ....

 

[anhe]

Sv: Ni som har barn, känner ni att ni får offra något?

Nej, jag menade inte så heller, som att du såg det som att du offrar dig, det var mer en kommentar till de andra mammorna du pratat med, eller till hela synsättet "offra sig", inget riktat till dig personligen.

 

[Sjalen]

Sv: Ni som har barn, känner ni att ni får offra något?

Man ska passa på att resa, utbilda sig, skaffa ett jobb man triva med mm för det blir enklare om man har det klart när man får barn.

Nix - resa ska man fortsätta med tillsammans med sina barn. Kanske inte tågluffen i Indien är så bra för treåringen men bara man planerar resmål efter ålder...Det finns inget som är så utbildande för barn som resor! Så de växer av att se andra kulturer

 

[Tokmaja]

Sv: Ni som har barn, känner ni att ni får offra något?

Ja men dom kan jag förstå, när barnen inte klarar sig själv.
MEN vi hade bara stora hästar på ridskolan och de fick vi sadla och tränsa själva från 10-11 års åldern, och vad jag kommer ihåg var det inga större problem, jag som var längst :smirk: fick ju gå runt och hjälpa mina kortare medsystrar....
Jag håller ju med om att innan barnen kan sadla och tränsa själva så bör förälderna vara med, men å andra sidan en del föräldrar är ju mer än hopplösa och skrämmer upp både barn och häst...

Grejjen är att det ses ner på föräldrar som inte sitter med på alla tex fotbollsträningar, hockeyträningar osv där det inte behövs "ledare" som det gör i stallet. (på samma sätt alltså)(en fotbollstränare behöver ju inte samma fysiska hjälp av föräldern som en ridlärare behöver)...om du förstår hur jag menar.
Nu verkar det vara den nya prestationsgrejjen att alla föräldrar ska sitta med till alla odds, oavsett sport, och titta i den halvtimmen upp till timmar det kan ta.
Hade en arbetskompis förr som var med och körde sitt barn till fotbollsträning, handbollsträning och nått mer.
Så var det alla matcher på veckodagar och helger som hon var tvingad att köra på.
Hon hade ett barn till och till slut fick hon ju säga nej till sonen att träna ALLT, för hon orkade inte. Att säga nej någon gång, att inte vara med utan låta någon annan förälder köra barnen ville hon inte för då ansåg hon att de andra "såg ner" på henne...