Ni som bor i typ Kiruna!

[Barbabelle]

Hur är det att bo där uppe i Norrland? Trivs ni där? Det är ju väldigt långa avstånd till typ allt och om man tex ska tävla då är det väldigt långa avstånd. Är det inte väldigt jobbigt?

 

[Kattennizze]

nu bor jag inte i Kiruna men likväl i norrland...ja, det är långa avstånd, kallt, mörkt, ingen vår och mygg hela somrarna....naturen förutom fjällen är aptrist. Hade det inte varit för mina barn hade jag flyttat för länge sen.

 

[Petruska]

nu bor jag inte i Kiruna men likväl i norrland...ja, det är långa avstånd, kallt, mörkt, ingen vår och mygg hela somrarna....naturen förutom fjällen är aptrist. Hade det inte varit för mina barn hade jag flyttat för länge sen.

Vilken reklam!

Är du uppvuxen där uppe, eller har du flyttat ditt på eget bevåg? (Bara nyfiken.)

 

[stjarnhimmel]

Vilken reklam!

Är du uppvuxen där uppe, eller har du flyttat ditt på eget bevåg? (Bara nyfiken.)

Haha... redan när jag läste TS inlägg tänkte jag att det blir intressant att se vart tråden tar vägen..

 

[Unafraid]

Bor i Skellefteå. Under tio mil till tävling är räknat som sjukt nära. Mörk, lång, kall vinter.. provade flytta söderut, men saknade alla man kände. Bor dessutom sjukt vackert bredvid älven, på en gård med hästarna hemma önskat lite varmare klimat och kortare avstånd och fler tävlingar, annars är det rätt fint här med

 

[Manji]

Bor i Kiruna, visst är det långa avstånd alla gånger och kommunen är stor (till ytan) så det är långt från kommungräns till kommungräns. Jag blir virrig av att åka från Arlanda till Sundbyberg - åker genom fler kommuner än vad jag gör för att åka till kusten här hemma

Men Kiruna är ju mer än bara "långt bort". Ser man inte det är det väl klart man inte trivs och bara ser besvär med avstånd.

 

[Kattennizze]

Vilken reklam!

Är du uppvuxen där uppe, eller har du flyttat ditt på eget bevåg? (Bara nyfiken.)

Nä...jag är uppväxt i Stockholms län. Så jag är inflyttad 08:a, så det kan nästan inte bli värre. Och sen avskyr verkligen skoteråkning också så det blir inte många rätt här inte. Å andra sidan gillar jag det norrländska kynnet mkt! Så det gör nog att jag står ut trots alla minuspoäng.

 

[Kattennizze]

Haha... redan när jag läste TS inlägg tänkte jag att det blir intressant att se vart tråden tar vägen..

Jamen ärligt, åka tio mil till närmsta håla och bara se tall, gran, tall, gran, skruttet ödehus, tall, gran, mera tallar...kul, not so much.

 

[Lena Furberg]

Jag är visserligen inte Kiruna-bo (svårt att jämföra övriga Norrland med den nordligaste biten...) men född och uppvuxen i Skellefteå. Jag bor i Skåne nu, men saknar just detta som många anser så ödsligt och deprimerande - granskogen, myrarna, tystnaden.... Att kunna gå rakt ut och bara fortsätta. Jag saknar vissa fåglar, vissa växter (!) vissa dofter..... De ljusa sommarnätterna, den djupa snön om vintern. Sol på gnistrande skare i mars.

Men jag misstänker att det beror på att jag just växte upp med detta, det är liksom inprogrammerat i min själ. Idag skulle jag nog inte vilja bo där hela tiden, men jag måste ändå få åka upp och känna alltsammans då och då för att inte längta ihjäl mig.

Kiruna är nog snäppet "värre", dvs kräver ännu mer prägling för att kännas rätt. Men jag vet de som aldrig någonsin vill flytta därifrån!

 

[Manji]

Jamen ärligt, åka tio mil till närmsta håla och bara se tall, gran, tall, gran, skruttet ödehus, tall, gran, mera tallar...kul, not so much.

Och jag och min man i bilen mellan två "hålor":

"Här var fin skog"

"Oj vad tätt, varför har dom inte gallrat??"

"Undra hur dom ska plantera det där hygget?"

Osv osv

Som jag sa tidigare, ser man bara avstånden så är set ju klart man inte trivs.

 

[Kattennizze]

Och jag och min man i bilen mellan två "hålor":

"Här var fin skog"

"Oj vad tätt, varför har dom inte gallrat??"

"Undra hur dom ska plantera det där hygget?"

Osv osv

Som jag sa tidigare, ser man bara avstånden så är set ju klart man inte trivs.

Mm, man måste nog vara väldigt intresserad av skogsvård för att trivas i norr eftersom det mesta är gran och tall. En gång i tiden fanns det faktiskt mycket mer lövskog häruppe men de stora skogsbolagen ville tjäna pengar så då blev det dessa stora öar med skog. Det tycker jag verkligen är synd. Jag saknar ängar (har gått ned mig i surmyrar mer än en gång) och ekar och lindar och höga träd. Jag saknar också kulturbygder och gamla hus som inte är gjorda av trä. Det finns ju såklart uppodlad mark men inte på samma sätt som söderut. Om jag fick drömma fritt skulle jag bosätta mig i Östergötland eller Småland, men det är i dagsläget inte möjligt. Men om några år flyttar jag nog. Jag kommer definitivt inte att tillbringa min tid här efter pensionen, så mycket är säkert.

 

[Anders]

Jag är visserligen inte Kiruna-bo (svårt att jämföra övriga Norrland med den nordligaste biten...) men född och uppvuxen i Skellefteå. Jag bor i Skåne nu, men saknar just detta som många anser så ödsligt och deprimerande - granskogen, myrarna, tystnaden.... Att kunna gå rakt ut och bara fortsätta. Jag saknar vissa fåglar, vissa växter (!) vissa dofter..... De ljusa sommarnätterna, den djupa snön om vintern. Sol på gnistrande skare i mars.

Men jag misstänker att det beror på att jag just växte upp med detta, det är liksom inprogrammerat i min själ. Idag skulle jag nog inte vilja bo där hela tiden, men jag måste ändå få åka upp och känna alltsammans då och då för att inte längta ihjäl mig.

För mig också fast jag är född och uppvuxen i Skåne, kanske för att en del av min släkt kommer norrifrån. Ända sen jag var liten var jag fångad av berättelser från norr och när jag själv fick möjlighet att resa på egen hand åkte jag till nordkalotten. Fast jag är genuin skåning känns det ändå varje gång som jag kommer hem när jag reser norrut, ett andra hem skulle man kunna säga.

 

[Manji]

Mm, man måste nog vara väldigt intresserad av skogsvård för att trivas i norr eftersom det mesta är gran och tall. En gång i tiden fanns det faktiskt mycket mer lövskog häruppe men de stora skogsbolagen ville tjäna pengar så då blev det dessa stora öar med skog. Det tycker jag verkligen är synd. Jag saknar ängar (har gått ned mig i surmyrar mer än en gång) och ekar och lindar och höga träd. Jag saknar också kulturbygder och gamla hus som inte är gjorda av trä. Det finns ju såklart uppodlad mark men inte på samma sätt som söderut. Om jag fick drömma fritt skulle jag bosätta mig i Östergötland eller Småland, men det är i dagsläget inte möjligt. Men om några år flyttar jag nog. Jag kommer definitivt inte att tillbringa min tid här efter pensionen, så mycket är säkert.

Man måste verkligen inte vara jätteintresserad av skogsvård, jag blev intresserad först för några år sen. Men nu gillar jag mitt hem ännu mer.

 

[athena_arabians]

Nä...jag är uppväxt i Stockholms län. Så jag är inflyttad 08:a, så det kan nästan inte bli värre. Och sen avskyr verkligen skoteråkning också så det blir inte många rätt här inte. Å andra sidan gillar jag det norrländska kynnet mkt! Så det gör nog att jag står ut trots alla minuspoäng.

Jamen ärligt, åka tio mil till närmsta håla och bara se tall, gran, tall, gran, skruttet ödehus, tall, gran, mera tallar...kul, not so much.

Förlåt men Det känns inte som om Norrland är helt idealiskt för dig

Skogen är för det mesta aptrist, det håller jag med om. Blötmyr är inte så upphetsande heller.

 

[Red_Chili]

Jag har en vän som bor en bit utanför Umeå, så det är ju en bra bit upp iaf. Hon älskar snön på vintrarna, de ljusa somrarna, att gå med hundarna i skoterspåren, naturen i det stora hela, lugnet osv. Avstånden har hon inga problem med. Den vännen blir stressad av Stockholmsförorter med allt som finns där.

Själv bor jag i Stockholmsförort men har bott i Piteå och Boden. Jag hatade mörkret, snön, mörkret, kylan(!) osv. Att behöva åka 2 mil för att komma till närmsta bensinmack kändes väl sisådär... Däremot älskar jag stora skogar. Hade det gått att placera Piteå i höjd med Stockholm hade jag kunnat trivas, för då hade klimatet varit på en nivå jag gillat (ja, jag har någon tanke om att senare i livet flytta till utkanten av en mindre stad än Sthlm, som inte är så långt norrut).

Många gånger tror jag att man måste vara född där uppe för att kunna trivas med eländet Men undantag finns ju garanterat...
Själva avstånden tyckte jag dock inte var några större problem. I Stockholm har jag valt ett jobb med "ovanliga" arbetstider för att få en enkel resväg till och från jobbet. Uppe i norr går det ju faktiskt att hålla bilen rullandes och komma framåt även när andra är på väg till jobbet

 

[Kattennizze]

För mig också fast jag är född och uppvuxen i Skåne, kanske för att en del av min släkt kommer norrifrån. Ända sen jag var liten var jag fångad av berättelser från norr och när jag själv fick möjlighet att resa på egen hand åkte jag till nordkalotten. Fast jag är genuin skåning känns det ändå varje gång som jag kommer hem när jag reser norrut, ett andra hem skulle man kunna säga.

Jag tror många har sådana där drömmar om känslan av ett hem så att säga, en plats där man känner sig hemma. Många bär på en längtan efter något annat. Jag är livrädd för skåne och skåningar, jag tror att de flesta är Sverigedemokrater och adliga, typ. (Jag vet ju såklart att det inte sant).

 

[bettysmatte]

Att behöva åka 2 mil för att komma till närmsta bensinmack kändes väl sisådär...

Det där är väl ingen särskilt konstig sak även om man bor nere i de södra delarna? Jag bor på gränsen mellan Skåne och Småland och har ca 1,5 mil till närmsta bensinmack....

 

[Hogstorp]

För mig också fast jag är född och uppvuxen i Skåne, kanske för att en del av min släkt kommer norrifrån. Ända sen jag var liten var jag fångad av berättelser från norr och när jag själv fick möjlighet att resa på egen hand åkte jag till nordkalotten. Fast jag är genuin skåning känns det ändå varje gång som jag kommer hem när jag reser norrut, ett andra hem skulle man kunna säga.

så känns det för mig med, jag är född och uppvuxen på västkusen (Västra Götaland) men min pappa och hela hans släkt är från Norrland, jag är döpt där och jag var där nästan varje sommar som barn. Nu på senare år åker jag gärna en roadtripp till Norrland. Förra året åkte vi till Treriksröset. Jag känner mig så hemma där uppe. Konstigt nog...

 

[Petruska]

Jag har bott ett par år, knappt, i en by i Härjedalen. Det räckte och blev över för mig. Oändlig vinter! Och sju mil till något som ens liknade en vettigt sorterad livsmedelsbutik. Verkligen inte min grej och bara halvvägs till Kiruna.

 

[Red_Chili]

Det där är väl ingen särskilt konstig sak även om man bor nere i de södra delarna? Jag bor på gränsen mellan Skåne och Småland och har ca 1,5 mil till närmsta bensinmack....

Såklart inte, men det var ändå en av sakerna jag ogillade med att bo där. Räknas inte det så borde inte någons "det är långt till allt"-motivering räknas?