Sv: Ni om har/är medryttare!
Jag var medyttare pa tva hastar for ca 8 ar sedan (kanns inte som det var sa lange sedan!), det holl val tyvarr inte mer an ett halvar/hast eller sa...
For bada gallde att jag betalade 500 kr/man for att rida, och "ha hasten som min egen" tva ganger i veckan, fasta med flexibla tider (dvs det var avtalat att jag skulle ha hasten ex tisdagar och fredagar, men kunde jag inte ex fredagen en viss vecka gick det bra att byta dag). Nar jag var i stallet mockade jag, tog oftast in den fran hagen da jag gick i skolan och kom pa eftermiddagen innan hastarna togs in for dagen, borstade/ryktade och red sedan ut i skogen. For den andra haster ingick det ocksa i mina plikter att fixa i ordning fodret till nasta dag. Det var med andra ord det agaren skulle ha fixat om hon varit i stallet, helt enkelt.
Med bada hastarna var det framst skogsridning som gallde, det var liksom aldrig riktigt tal om annat (och for mig som kom fran ridskolan var det ju helt underbart att fa rida ut(!!) flera ganger i veckan och skota hasten som om den var min egen). Den forsta agaren kunde ha litet mer specifika onskemal da hasten inte var i sa god kondition, om att jag ex skulle klattra en dag eller sa, och brukade ringa mig pa kvallarna efter att jag haft hasten och fraga hur det gatt, vad vi gjort, och sa. Med den andra agaren hade vi en bok som vi (framst jag) skrev i, och det var i stort sett det enda vi kommunicerade genom.
Jag "provred" egentligen aldrig nagon av hastarna, litet skumt kanske nu nar jag tanker tillbaka. Den forsta agaren hade fatt veta att jag sokte medryttarhast, genom min kompis som da var skotare pa en annan hast i stallet, och nar jag foljde med min kompis ut till stallet en dag fragade hon (hastagaren) om jag var intresserad av hennes hast (vilket jag sa klart var, jag hade varit intresserad av vad som helst), och om jag kunde borja i morgon (skrattandes). Den andra hastagaren fick jag kontakt med pa liknande satt (efter att jag sluitat pa den forsta, de stod i samma stall). Men det var val kanske eftersom jag inte var en
helt frammande person och min kompis val intygade att jag visste vad jag gjorde eller nat... Men jag skulle nog rekommendera att man som hastagare ar med den forsta gangen iaf, och ser hur den tankta medryttaren tar hand om hasten och rider... sa att man ser om hon/han vet vad hon gor, och passar ihop med hasten. Nu hade jag aldrig nagra problem med mina medryttarhastar, de var sa 'snalla' och latthanterliga sa, men anda, jag skulle nog inte vaga lamna over hasten, om jag hade en, till nagon jag knappt traffat...